Karl Renner

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karl Renner

Karl Renner, född 14 december 1870 i Untertannowitz i Mähren, död 31 december 1950 i Wien, var en österrikisk socialdemokratisk politiker.

Renner blev juris doktor, anställdes vid österrikiska riksrådets bibliotek och verkade även som socialdemokratisk skriftställare. Han var 1907–1918 ledamot av riksrådet och ställdes efter revolutionen i november 1918 och Victor Adlers död därefter i spetsen för den provisoriska regeringen som förbundskansler (11 november). Hans utrikespolitik gick ut på att försöka få de allierade segrarmakterna att bli mer välvilliga mot Österrike, och i detta syfte verkade han, inte helt utan framgång, som första österrikisk delegat vid de förhandlingar i Paris, som ledde till freden i Saint-Germain 10 september 1919.

I juli 1919 övertog han efter Otto Bauer även utrikesministerposten, ombildade i oktober sin koalitionsministär och ingick efter dennas avgång (juni 1920) som utrikesminister i Michael Mayrs koalitionsministär. Efter val till nationalrådet i oktober samma år avgick Renner jämte övriga socialdemokrater ur denna. Han tillhörde den provisoriska och den konstituerande nationalförsamlingen och blev 1920 ledamot av nationalrådet, i vilket han blev talman 1931, men avgick 1933 i protest mot Engelbert Dollfuss förslag till ny konstitution. Vid den sistnämndes statskupp 1934 fängslades Renner, men frigavs redan samma år.

Under bokbålen runt om i Nazityskland 1933, brände nationalsocialister flera arbeten av Karl Renner, bland annat Marxismus, Krieg und Internationale. Under åren 1938–1945 höll han sig borta från politiken och lämnades därför i fred av nazisterna.

År 1945 fick han i uppdrag av ryssarna att återupprätta civilförvaltningen och blev i april förbundskansler i en provisorisk regering. Han avgick efter Österrikiska folkpartiets valseger i november, men valdes i december samma år till förbundspresident, en befattning som han innehade intill sin död. Kort före sitt frånfälle hade han mottagit storartade hyllningar på sin 80-årsdag.

Renner förfäktade i sina skrifter (några under pseudonymerna "Rudolf Springer" och "Synopticus") en i vissa avseenden modifierad marxistisk uppfattning ("ungmarxism", "neo-marxism").

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Grundlagen und Entwicklungsziele der österreichisch-ungarischen Monarchie (1906)
  • Österreichs Erneuerung (1916 ff.)
  • Marxismus, Krieg und Internationale (1917; andra upplagan 1918)
  • Das Selbstbestimmungsrecht der Nationen (1918)

Källor[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Annekterat av Nazityskland
Österrikes förbundspresident
1945–1950
Efterträdare:
Theodor Körner
Föregångare:
Annekterat av Nazityskland
Österrikes förbundskansler
1945–1945
Efterträdare:
Leopold Figl