Kinas huvudstäder

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kinas huvudstäder avser alla de städer som under landets långa historia någon gång varit dess huvudstad. Under vissa perioder då Kina varit splittrat mellan olika dynastier har mer än en stad samtidigt gjort anspråk på att vara Kinas huvudstad. De städer som utmärker sig genom att ha varit huvudstad både många gånger och långa tider är Luoyang, Xi'an, Nanjing och Peking. Dessa kallas "Kinas fyra antika huvudstäder" (中国四大古都)[1]. Louyang har varit huvudstad i totalt över 1000 år för nio olika dynastier och Xi'an för sju dynastier i totalt nästan 900 år. Luoyang och Xi'an har också under Zhoudynastin, Handynastin, Suidynastin och Tangdynastin verkat som alternativa sekundära huvudstäder åt varandra. Från och med 1153 fram till nutid har Peking under 732 år av tidsperioden varit Kinas huvudstad. Nanjing har, uppdelat på tio olika epoker, varit huvudstad totalt knappt 400 år.

I begreppet "Kinas sju antika huvudstäder" (中国七大古都) inkluderas utöver de fyra ovan nämnda städerna även Anyang, Hangzhou och Kaifeng[1].

Huvudstäder före kejsartiden (t.o.m. 256 f.Kr.)[redigera | redigera wikitext]

Karta över Kinas huvudstäder under dynastierna Xia, Shang och Zhou.

Xiadynastin (2100 f.Kr–1600 f.Kr.)[redigera | redigera wikitext]

Det är möjligt att den stad med stadsmur man hittat utanför Dengfeng norr om Gaocheng i Henanprovinsen är Xiadynastins första huvudstad Yangcheng. Denna stad är daterad till ca 2000 f.Kr.[2] eller eventuellt ännu äldre[3]. Att dessa fyndigheterna kanske är från en tid före den tidsepok som brukar tillskrivas Xiadynastin talar emot att det skulle vara Yangcheng.

Sannolikt flyttade Xiadynastins kungar huvudstaden flera gånger under dynastin.[4]

Xiadynastins sista huvudstad, Zhenxun, hittades 1959 öster om Luoyang[5][6]. Det är här som den större delen av allt arkeologiskt material från Xiadynastin är hittat.[7]

Shangdynastin (1600 f.Kr–1046 f.Kr.)[redigera | redigera wikitext]

Utgrävda orakelben från den förhistoriska staden Yin i dagens Anyang som var den sista huvudstaden för Shangdynastin.

Shangdynastin skilde sannolikt på politisk huvudstad därifrån kungen styrde och ceremoniell huvudstad där de viktiga palatsen och templen för rituella ceremonier fanns. Detta gör att dubbla huvudstäder förekom vilket kan leda till förväxlingsrisk angående Shangdynastins huvudstäder[8][9][5]. Den politiska huvudstaden flyttade sig flera gånger med kungarnas rörlighet vilket skulle kunna vara beroende på var man hittade fyndigheter av koppar och tenn för bronstillverkning[10] men arkeologerna är osäkra på anledningen[11]. Eventuellt byttes även den ceremoniella huvudstaden men sannolikt inte lika ofta.

Första huvudstaden som etablerades vid Shangdynastins bildande runt 1600 f.Kr. tros vara Xibo[12] öster om dagens Luoyang i kombination med staden Bo[6][8]. Det förekommer olika uppgifter om var Bo var lokaliserad och många källor pekar på dagens Shangqiu[9][5] i Henanprovinsen, men andra källor menar att Bo låg vid dagens Cao härad[13] i Shandongprovinsen eller vid dagens Bozhou[9] i Anhuiprovinsen.

Staden Ao utanför dagens Zhengzhou vad en tidig huvudstad i dynastin, sannolikt dess andra politiska centrum. Eventuellt var staden Ao även under lång tid Shangdynastins ceremoniella huvudstad och har även kallats Shang[11][12][13][2][9].

Efterföljande huvudstäder som användes under kortare perioder var i kronologisk ordning Xiang (dagens Neihuang i Henan), Geng (dagens Xingtai i Hebei eller Wen härad i Henan), Bi (dagens Yuncheng, Shangdong) och Yan (dagens Qufu, Shangdong)[9][13]

Omkring 1300 f.Kr. flyttas huvudstaden slutligen till Yin vid dagens Anyang som förblev politiskt centrum under lång tid fram till Shangdynastins fall[5][6][12][11]. Shangdynastins fjorton sista kungar[2] regerade från Yin kombinerat med ett ceremoniellt centrum vid dagens Shangqiu. Det är även möjligt att dessa båda städer hade ombyta roller[8]. Det är utanför Anyang som en stor del av de arkeologiska fynden från Shangdynastin finns, och det var även här som de berömda orakelbenen har hittats.[9] Shangdynastin har länge kallats just Yin efter denna stad[13].

Eventuellt har även staden Mo (dagens Qixian i Henan) agerat huvudstad under en kortare period.[13]

Zhoudynastin (1046 f.Kr.–256 f.Kr.)[redigera | redigera wikitext]

Efter att Shangdynastin fallit 1046 f.Kr. etablerade Zhoudynastin sin första huvudstad i Haojing strax öster om dagens Xi'an[6][12] vilket var deras hemtrakter även innan Shangdynastin var erövrad[13]. Efter att nordliga nomader 771 f.Kr. erövrat Haojing flyttade dynastin sin huvudstad till Luoyang[6]. I och med flytten av huvudstad till Luoyang gick dynastin från Västra Zhoudynastin över till Östra Zhoudynastin.[2]

Kejserliga huvudstäder (221 f.Kr.–1912)[redigera | redigera wikitext]

Översikt över Kinas huvudstäder under kejsardynastierna från 221 f.Kr. till 1912.
Den historiska staden Luoyang har varit huvudstad under nio olika kinesiska dynastier. På bilden syns det buddhistiska templet Vitahästtemplet som ligger utanför Luoyang.

Qin- och Handynastierna (221 f.Kr.–220)[redigera | redigera wikitext]

Redan innan riket Qin vunnit kriget under De stridande staterna flyttade Hertig Xiao (regenttid 362 - 338 f.Kr.) rikets huvudstad till Xianyang straxt norr om dagens Xi'an[14]. Xianyang fortsatte sedan att vara huvudstad även för Qindynastin efter att den skapats 221 f.Kr. fram till att dynastin föll 206 f.Kr.

Under etableringen av den Västra Handynastin omkring 200 f.Kr[15] byggde staden Chang’an strax norr om centrum av dagens Xi'an, och Chang’an blev Handynastins huvudstad och Luoyang var dynastins sekundära huvudstad. År 25 flyttades huvudstaden till Luoyang och i och med detta går man in i Östra Handynastin[16].

Wei-, Jin- och Nord-Syddynastierna (220–589)[redigera | redigera wikitext]

Efter Handynastins fall 220 gungades staten Wei som fortsatte att styra norra Kina med Luoyang som huvudstad fram till 265 då dynastin föll[17]. 221 skapades även kejsardömet Shu som kontrollerade Sichuanprovinsen och Yunnanprovinsen. Detta rike hade sin huvudstad i Chengdu tills dess fall 263[17]. Det tredje kejsardömet var riket Wu som styrde södra Kina. Riket etablerades 222 och från 229[18] fram till rikets fall 280 var dess huvudstad Jianye vilket är dagens Nanjing[17].

Jindynastin efterföljde Weidynastin i norr och tog från grundandet 265 över dess huvudstad Luoyang[19]. Under inledningen av dynastin var hela Kina enat och perioden kallades Västra Jindynastin. Det blev snart oroligt i norra Kina, och efter att Luoyang blev erövrad av nomader flyttades huvudstaden 317[19] till Jiankang, dagens Nanjing, och Östra Jindynastin började.

De södra dynastierna Liu-Song, Södra Qi, Liang och Cheng avlöste varandra från 420 till 589 och de styrdes alla från Jiankang, dagens Nanjing[20].

Norra Wei etablerades 386[21] och styrdes från sin huvudstad Pingcheng i norra Shanxiprovinsen som senare fick dagens namn Datong. De nordliga dynastierna inledes med att Norra Wei enar norra Kina 439[21]. 494[12] flyttas Norra Weidynastins huvudstad till Luoyang. 534[21] splittrades Norra Wei upp i Östra Wei och Västra Wei. Östra Wei etablerade sin huvudstad i Ye (dagens Linzhang i södra Hebeiprovinsen) och styrde därifrån till 550[12]Norra Qi tog över och styrde vidare till 577[22] från huvudstaden Ye. Västra Wei flyttade sin huvudstad till Chang'an (dagens Xi'an) och detta rike varade till 557[12]Norra Zhou tog över och regerade vidare från Chang'an fram till att Suidynastin tog makten 581[23].

Sui- och Tangdynastierna (581–907)[redigera | redigera wikitext]

Suidynastins första kejsare byggde 582[18] upp Chang’an från grunden och gjorde staden till Suidynastins huvudstad.[15] Suidynastins andra kejsare byggde likt sin föregångare upp Luoyang från grunden och flyttade huvudstaden dit 606[24] men dynastin varade bara till 618 då Tangdynastin tog över.

Under Tangdynastin var Chang'an (dagens Xi'an) huvudstad.[25] Dynastin hade även flera sekundära huvudstäder varar Luoyang oftast nämns.[25] Under dynastins slutskede 904 flyttades huvudstaden till Luoyang[26].

Liao-, Jin- och Songdynastierna (907–1279)[redigera | redigera wikitext]

Liaodynastin som varade 907 till 1125 hade fem parallella huvudstäder bland vilka Shangjing (I dag Bairins vänstra baner) var dess "Högsta huvudstad". De fyra övriga var Zhongjing (dagens Ningcheng i Inre Mongoliet), Dongjing (dagens Liaoyang i Liaoning), Xijing (dagens Datong) och Nanjing (dagens Peking. Inte att förväxla med dagens Nanjing)[27].

Peking har varit huvudstad för Kina under den större delen av tiden sedan 1153. På bilden syns kejsarpalatset i denna stad.

Jindynastin erövrade Liaodynastin och likt den erövrade Liaodynastin hade även Jindynastin flera huvudstäder av olika betydelser som var Zhongdu (dagens Peking), Shangjing (dagens Acheng nära Harbin), Dongjing (dagens Liaoyang i Liaoning), Xijing (dagens Datong), Beijing (dagens Ningcheng i Inre Mongoliet. Inte att förväxla med dagens Beijing) och Nanjing (dagens Kaifeng. Inte att förväxla med dagens Nanjing)[19]. Inledningsvis var Shangjing (utanför dagens Harbin) den tongivande huvudstaden fram till 1153 då Zhongdu (dagens Peking) blev huvudstad.[28] 1214 flyttades slutligen huvudstaden till Nanjing (dagens Kaifeng)[29].

Songdynastins första huvudstad var Bianjing, dagens Kaifeng i Henanprovinsen. Songdynastin existerade parralellt Liao- och Jindynastin 960 till 1279. När Songdynastin styrdes från Bianjing kallades perioden Norra Song[30]. Efter att Jindynastin erövrat norra Kina flyttar Songdynastin 1127 sin huvudstad till Lin'an, dagnes Hangzhou, och dynastin går in i perioden Södra Song.[30]

Yuan-, Ming- och Qingdynastierna (1271–1912)[redigera | redigera wikitext]

1267[31], dvs redan innan Yuandynastin enligt den kinesiska historieskrivningen var etablerad, flyttade mongoliska Khubilai khan Yuandynastins huvudstad till dagens Peking och gav staden namnet Dadu. Dadu förblev huvudstad tills dynastin föll och Mingdynastin tog över 1368.

I januari 1368[6] etablerar Hongwukejsaren Mingdynastins huvudstad i Nanjing. 1421 flyttade Yonglekejsaren huvudstaden upp till Peking[5] efter att staden renoverats och byggts om under tre år och fått namnet Beijing.

Efter att Wu Sangui släppt in Qingdynastins styrkor genom kinesiska muren 27 maj 1644[32] dröjde det till 30 oktober 1644[33] innan Qingdynastins sexåriga kejsare var installerad på tronen i den Förbjudna staden och därefter var Peking huvudstad för Qingdynastin fram till slutet av den kinesiska kejsarepoken 1912.

Republiken Kina och Folkrepubliken Kinas huvudstäder (1912–idag)[redigera | redigera wikitext]

Sun Yat-sen satte 1912 upp Republiken Kinas första huvudstad i Nanjing[34] men redan i mars samma år flyttade Yuan Shikai tillbaka huvudstaden till Peking igen[35]. Chiang Kai-shek flyttatde 1928 tillbaka huvudstaden till Nanjing[34] men efter Japans erövring flyttades huvudstaden 1937[6] till Chongqing. När Japan var besegrade 1945 flyttades huvudstaden åter till Nanjing[36] där den stannade fram till bildandet av Folkrepubliken Kina 1949.

Från 1949[12] har Taipei varit Taiwans huvudstad efter att Chiang Kai-shek 10 december samma år flytt från fastlandet till Taiwan.

Från 1 oktober 1949 har Peking varit Kinas huvudstad[37].

Översikt[redigera | redigera wikitext]

Dynasti Stad Namn under perioden Period
Xia Dengfeng Yangcheng ca 2000 f.Kr[2]
Luoyang Zhenxun ca 1600 f.Kr[6]
Shang Xibo Från ca 1600 f.Kr[12]
Shangqiu alt. Caoxian alt. Bozhou Bo Från ca 1600 f.Kr[8]
Zhengzhou Ao
Neihuang Xiang
Xingtai alt. Wenxian Geng
Yuncheng Bi
Qufu Yan
Anyang Yin 1300 f.Kr.–1046 f.kr[5]
Zhou Xi'an Haojing 1046 f.kr–771 f.kr[6]
Luoyang Chengzhou och Wangcheng 771 f.kr–256 f.kr[6]
Qin Xi'an Xianyang 221 f.kr–206 f.kr[14]
Han Cang'an 202 f.kr–25[15]
Luoyang 25–220[16]
Wei 220–265[17]
Shu Chengdu 221–263[17]
Wu Nanjing Jianye 229–280[17]
Jin Luoyang 265–317[19]
Nanjing Jiankang 317–420[19]
Norra Wei Datong Pingcheng 386- 494[21]
Liu-Song Nanjing Jiankang 420–479[20]
Södra Qi 479–502[20]
Norra Wei Luoyang 494–534[12]
Liang Nanjing Jiankang 502–557[20]
Östra Wei Linzhang Ye 534–550[12]
Västra Wei Xi'an Chang'an 534–557[12]
Norra Qi Linzhang Ye 550–577[22]
Norra Zhou Xi'an Chang'an 557–581[23]
Chen Nanjing Jiankang 557–589[20]
Sui Xi'an Chang'an 582–606[18]
Luoyang 606–618[24]
Tang Xi'an Chang'an 618–904[25]
Luoyang 904–907[26]
Liao Bairins vänstra baner Shangjing 907–1125[27]
Song Kaifeng Bianjing 960–1127[30]
Jin Harbin Shangjing 1115–1153[28]
Song Hangzhou Lin'an 1127–1279[30]
Jin Peking Zhongdu 1153–1214[28]
Kaifeng Nanjing 1214–1234[29]
Yuan Peking Dadu 1267–1368[31]
Ming Nanjing 1368–1421[6]
Peking Beijing 1421–1644[5]
Qing 1644–1912[33]
Republiken Kina Nanjing 1912–1912[34]
Peking Beijing 1912–1928[35]
Nanjing 1928–1937[34]
Chongqing 1937–1945[6]
Nanjing 1945–1949[36]
Taiwan (Republiken Kina) Taipei 1949–idag[12]
Folkrepubliken Kina Peking Beijing 1949–idag[37]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

It-文.png Denna artikel innehåller kinesisk text.
Utan stöd för viss teckenkodning kan frågetecken, boxar eller andra symboler visas i stället för något av de korrekta kinesiska skriftspråken. Har du problem med detta bör du installera stöd för kinesiska tecken.
  1. ^ [a b] Roy Bates (2011) ”10,000 Chinese Numbers”, sid 162 ASIN: B009AI3JBK
  2. ^ [a b c d e] Barbara Bennett Peterson (2000) ”Notable Women of China: Shang Dynasty to the Early Twentieth Century”, sid 6-9 ISBN 076560504X
  3. ^ Sarah Allan (1991) ”The Shape of the Turtle: Myth, Art, and Cosmos in Early Chin”, sid 100 ISBN 0791404609
  4. ^ Li Liu (2007) ”The Chinese Neolithic: Trajectories to Early States”, sid 226, 229 ISBN 0521010640
  5. ^ [a b c d e f g] City University of Hong Kong (2007) ”China: Five Thousand Years of History & Civilization”, sid 5, 28 och 96 ISBN 9629371405
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l] Xiaobing Li (2012) ”China at War”, sid 20, 29, 278, 459 och 532 ISBN 1598844156
  7. ^ Victor F S Sit (2010) ”Chinese City and Urbanism: Evolution and Development”, sid 45 ISBN 9814293725
  8. ^ [a b c d] Bruce G. Trigger (2007) ”Understanding Early Civilizations”, sid 108 ISBN 0521705452
  9. ^ [a b c d e f] Charles Keith Maisels (2001) ”Early Civilizations of the Old World”, sid 304 ISBN 0415109760
  10. ^ Aihe Wang (2006) ”Cosmology and Political Culture in Early China”, sid 38 ISBN 0521027497
  11. ^ [a b c] ”SPICE Stanford”, THE SHANG DYNASTY, 1600 TO 1050 BCE
  12. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Dorothy Perkins (1998) ”Encyclopedia of China: The Essential Reference to China, Its History and Culture”, sid 79, 363, 448 ISBN 0816026939
  13. ^ [a b c d e f] ”CHINAKNOWLEDGE”, Chinese History - Shang Dynasty map and geography
  14. ^ [a b] ”CHINAKNOWLEDGE”, Chinese History - Political History of the Qin Dynasty 秦 (221-206 BC)
  15. ^ [a b c] Robert B. Marks (2011) ”China: Its Environment and History”, sid 119, 162-163 ISBN 1442212756
  16. ^ [a b] Jianfei Zhu (2003) ”Chinese Spatial Strategies”, sid 17-18 ISBN 0415318831
  17. ^ [a b c d e f] ”CHINAKNOWLEDGE”, Chinese History - Rulers of the Three Kingdoms 三國 (220-280)
  18. ^ [a b c] Nancy Shatzman Steinhardt (1999) ”Chinese Imperial City Planning”, sid 73, 94 ISBN 0824821963
  19. ^ [a b c d e] ”CHINAKNOWLEDGE”, Chinese History - Jin Dynasty map and geography
  20. ^ [a b c d e] ”CHINAKNOWLEDGE”, Chinese History - Southern Dynasties 南朝 (420~589)
  21. ^ [a b c d] ”CHINAKNOWLEDGE”, Chinese History - Northern Dynasties 北朝 (386-581)
  22. ^ [a b] ”CHINAKNOWLEDGE”, Chinese History - Northern Qi Dynasty 北齊 (550-577)
  23. ^ [a b] ”CHINAKNOWLEDGE”, Chinese History - Northern Zhou Dynasty 北周 (557-581)
  24. ^ [a b] Gideon S. Golany (1989) ”Urban Underground Space Design in China”, sid 31 ISBN 0874133459
  25. ^ [a b c] ”CHINAKNOWLEDGE”, Chinese History - Tang Dynasty map and geography
  26. ^ [a b] Charles Benn (2001) ”Daily Life in Traditional China: The Tang Dynasty”, sid 292 ISBN 0313309558
  27. ^ [a b] ”CHINAKNOWLEDGE”, Chinese History - Liao Dynasty map and geography
  28. ^ [a b c] F. W. Mote (2003) ”Imperial China 900-1800”, sid 233 ISBN 0674012127
  29. ^ [a b] Kevin Bishop (1997) ”China's Imperial Way”, sid 30 ISBN 9622175112
  30. ^ [a b c d] ”CHINAKNOWLEDGE”, Chinese History - Rulers of the Song Dynasty 宋 (960-1279)
  31. ^ [a b] Kenneth Pletcher (2010) ”The History of China”, sid 173 ISBN 1615301097
  32. ^ Jonathan Clements (2004) ”Pirate King: Coxinga and the Fall of the Ming Dynasty”, ISBN 0750932694
  33. ^ [a b] William T. Rowe (2009) ”China's Last Empire: The Great Qing”, sid 19 ISBN 0674036123
  34. ^ [a b c d] Saul Bernard Cohen (2008) ”Geopolitics: The Geography of International Relations”, sid 268 ISBN 074255676X
  35. ^ [a b] James Z. Gao (2009) ”Historical Dictionary of Modern China (1800-1949)”, sid 21-22 ISBN 0810849305
  36. ^ [a b] Trudy Ring,Noelle Watson,Paul Schellinger (1996) ”Asia and Oceania: International Dictionary of Historic Places”, sid 620 ISBN 1884964044
  37. ^ [a b] Paul M. Edwards (2010) ”Historical Dictionary of the Korean War”, sid 53 ISBN 0810867737