Inre Mongoliet
| Autonoma regionen Inre Mongoliet | |||||||||
|
|||||||||
 Mongoliska jurtor i Inre Mongoliet. |
|||||||||
| Förkortning: 内蒙古 (pinyin: Nèi Měnggǔ) | |||||||||
|
|||||||||
| Huvudstad: | Hohhot |
||||||||
| Yta: | 1 183 000 km2 3:e störst i Kina |
||||||||
| Folkmängd: | 23 840 000 (2004) 23:e folkrikast i Kina |
||||||||
| Befolknings- täthet: |
20,2 inv./km2 | ||||||||
| Officiella språk: | kinesiska mongoliska |
||||||||
| Större kinesiska nationaliteter: |
|
||||||||
| Ordförande: | Bagatur | ||||||||
| Parti- sekreterare: |
Hu Chunhua | ||||||||
| Officiell webbplats | |||||||||
 Inre Mongoliets läge i Kina. |
|||||||||
Inre Mongoliet är en mongolisk autonom region i norra Kina med en befolkning på 23,76 miljoner och en yta på 1,18 miljoner km². Huvudstad är Hohhot.
Innehåll |
[redigera] Administrativ indelning
Trots att Inre Mongoliet är en autonom region, så utgör mongolerna endast ca 17 procent av befolkningen, medan majoriteten är hankineser, vilka utgör nästan 80 procent av invånarantalet. Andra viktiga minoriteter manchuer (2%), hui (0,9%), daur (0,3%), evenker, oroqin och koreaner. Officiella språk är kinesiska och mongoliska.
Området är indelat i nio städer på prefekturnivå och tre mongoliska förbund (aimag).
- Stadsprefekturen Hohhot
- Stadsprefekturen Baotou
- Stadsprefekturen Wuhai
- Stadsprefekturen Chifeng
- Stadsprefekturen Tongliao
- Stadsprefekturen Ordos
- Stadsprefekturen Hulun Buir
- Stadsprefekturen Bayan Nur
- Stadsprefekturen Ulanqab
- Xilin-Gol-förbundet
- Hinggan-förbundet
- Alxa-förbundet
[redigera] Politik
Den politiska makten i Inre Mongoliet utövas officiellt av den autonoma regionens folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och ordföranden i regionen. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvarar Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Enligt Folkrepubliken Kinas konstitution från 1982 är Inre Mongoliet en autonom region i vilken den mongoliska folkgruppen åtnjuter långtgående autonomi även om konstitutionen utesluter möjligheten till självständighet.[1] Den autonoma regionen Inre Mongoliet befinner sig administrativt på provinsnivå, vilket betyder att ordföranden i Inre Mongoliet är jämställd med guvernörerna i landets övriga provinser. I Folkregeringen har mongolerna en ledande ställning och ordföranden är i regel mongol. Sedan 2007 innehas posten av Bagatur.
I praktiken utövar dock den regionala avdelningen av Kinas kommunistiska parti den avgörande makten i Inre Mongoliet och partisekreteraren i regionen har högre rang i partihierarkin än ordföranden. Partiapparaten domineras av hankineser och partisekreteraren har med ett undantag alltid varit hankines. Sedan 2009 innehas den posten av Hu Chunhua.
[redigera] Historia
Indelningen av Mongoliet i en "inre" och en "yttre" del går tillbaka till Qingdynastin, då de manchuiska kejsarna delade upp olika territorier som befolkades av olika mongoliska stammar.[2] Efter Xinhairevolutionen förklarade sig Yttre Mongoliet självständigt och Inre Mongoliet delades upp i olika kinesiska provinser. I samband med att en järnväg byggdes till regionen började den hankinesiska befolkningen öka dramatiskt.[3]
1947, under det kinesiska inbördeskriget återupprättade Kinas kommunistiska parti Inre Mongoliet som en "autonom region", vilken blev en del av Folkrepubliken Kina 1949. Under kulturrevolutionen utsattes etniska mongoler för svåra förföljelser och uppemot 16 000 avrättades i en kampanj mot påstådda mongoliska separatister. 1969 förlorade Inre Mongoliet stora delar av sitt territorium till intilliggande kinesiska provinser.[4]. Inre Mongoliets gränser återställdes först 1979.
[redigera] Näringsliv
Regionen är rik på mineraler och en stor del av världens tillgångar på sällsynta jordartsmetaller produceras i Inre Mongoliet.[5] En stor del av Kinas produktion av nötkött sker också i Inre Mongoliet.
Merparten av världens kashmir kommer idag från Inre Mongoliet i Kina och från Mongoliet, men även från andra östasiatiska länder. Produktionen av kashmirull är ur ett miljöperspektiv inte helt oproblematisk då getterna sliter loss gräset med rötter och allt. 2008 fanns det cirka 40 miljoner getter i Inre Mongoliet och Mongoliet och i områden med hög täthet av getter försvinner det övre matjordsskiktet eftersom det inte finns någon vegetation som binder jorden. Detta leder till erosion och gräsmarker blir till öken.
[redigera] Källor
- ^ CONSTITUTION OF THE PEOPLE'S REPUBLIC OF CHINA
- ^ För en samtida redogörelse för Qingdynastins indelning av Mongoliet, se William Frederick Mayers och G.M.H. Playfair, The Chinese Government: A Manual of Chinese Titles, Categorically Arranged and Explained, with an Appendix, andra upplagan (Shanghai: Kelly & Walsh Limited, 1886 ), ss. 80-2.
- ^ "Många tibetaner missar tåget mot framtiden", Dagens Nyheter, 2008-03-16.
- ^ David Sneath, "The Impact of the Cultural Revolution in China on the Mongolians of Inner Mongolia", i Modern Asian Studies, Vol. 28, No. 2 (May, 1994), pp. 409-430
- ^ "China Tightens Grip on Rare Minerals", New York Times, 2009-08-31.
|
||||||||||||||||
