Kurt Schwitters

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kurt Schwitters
Kurt Schwitters.JPG
Kurt Schwitters år 1927.
Födelsenamn Kurt Hermann Eduard Karl Julius Schwitters
Född 20 juni 1887
Hannover, Provinsen Hannover, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död 8 januari 1948 (60 år)
Kendal, England, Storbritannien
Fält Måleri, collage, installationskonst, skulptur, poesi, performance
Verk Das Undbild, 1919
Utbildning Dresdens konstakademi
Rörelse Dadaism, Merz
"Moder och ägg", cirka 1945–1947.

Kurt Schwitters, född 20 juni 1887 Hannover, död 8 januari 1948 i Kendal i Storbritannien, var en tysk konstnär, främst förknippad med dadaismen och känd för en collageteknik som han själv kallade Merz. Han gav även ut en tidskrift som hette Merz (1923–1932).

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Kurt Schwitters var verksam inom måleri, grafik, typografi, skulptur och det som senare skulle komma att kallas installationskonst. Han var även verksam som diktare, ljudkonstnär och performancekonstnär.

Efter sina konststudier vid Dresdens konstakademi tillsammans med bland andra Otto Dix och George Grosz 1909–1914 återvände Schwitters till Hannover och påbörjade sin konstnärliga bana som postimpressionist. På grund av epilepsi slapp han bli inkallad under första världskriget, men hans konst påverkades av kriget och hans arbeten blev allt mörkare och mer expressionistiska.

I juni 1918 ställde han ut ett antal semiabstrakta expressionistiska landskap på Herwarth Waldens galleri Der Sturm i Hannover vilket ledde till att han kom i kontakt med medlemmar av avantgardet i Berlin som Raoul Hausmann, Hannah Höch och Hans Arp.[1]

Han fortsatte att främst skapa verk i en expressionistisk stil fram till 1919 och måla realistiska bilder fram till sin död. Hans första abstrakta collage, främst influerat av Hans Arp, skapade han i slutet av 1918. Han döpte denna collageteknik till Merz efter ett fragment från texten Commerz und Privatbank i collaget Das Merzbild, från vintern 1918–1919.[2][3] Hans stora genombrott ägde rum i slutet av 1919 efter sin första separatutställning på Der Sturm-galleriet, tillsammans med publiceringen i augusti det året av dikten An Anna Blume, vilket är en dadaistisk kärleksdikt.

Schwitters utvecklade merzmetoden inom flera olika fält utöver bild även inom skulptur vilket ledde till hela rumsinstallationer som han kallade Merzbaue. I samma anda skapade han dikter där hans ljuddikt Ursonate 1922–1932 som enbart består av abstrakta fonem idag är ett av hans mest välkända verk.

Schwitters valdes ut att delta i nazisternas konstutställning Entartete Kunst 1937. Samma år tvingades han fly undan nazisterna och bosatte sig i Norge och senare Storbritannien där han avled 1948, tre år efter andra världskrigets slut.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Litterära verk[redigera | redigera wikitext]

Svenska översättningar [4][redigera | redigera wikitext]

  • "Höst" (översättning: Ingemar Gustafsson). I tidskriften Lundagård, 1952: nr 2, s. 30
  • "Löken: Merzdikt 8" (översättning: Sven Alfons). I tidskriften Bonniers litterära magasin, 1962: nr 8, s. 618-621
  • "Merz" (anonym översättning). I tidskriften Paletten, 1962: nr 4, s. [134-139]
  • "Världen" (översättning: Sven Alfons). I dagstidningen Dagens nyheter, 30 sep 1962
  • "[Dikter]" (översättning: Gunnar Harding, Claes Ejdemyr). I tidskriften Lyrikvännen, 1978: nr 1, s. 51-54
  • "Dikter" (översättning: Ulf Peter Hallberg). I tidskriften Res publica, 1988: nr 10, s. 107-114
  • "[Dikter]" (översättning: Ilmar Laaban). I Laaban, Ilmar: "Skrifter. 1, Poesi" (Kalejdoskop, 1988), s. 51, 63
  • Evigheten varar längst (urval, översättning & efterskrift av Peter Handberg) (AWE/Geber, 1991)

Tidskrift[redigera | redigera wikitext]

  • Merz. Kurt Schwitters (red.). Nr 1-24 (nr 10, 22-23 aldrig utgivna) (Hannover, 1923-1932) Online (I.D.A.)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kurt und Ernst Schwitters Stiftung
  2. ^ Kurt Schwitters, Center George Pompidou, 1994, p47
  3. ^ Verket Das Merzbild visades som en central bild i utställningen Entartete Kunst ("Urartad konst") 1937 under frasen 'Nehmen Sie Dada Ernst', och förstördes kort därefter av nazisterna.
  4. ^ Bygger delvis på bibliografin "Dadaister och surrealister på svenska" i Bakhåll. 1994 (även kallad Stora katalogen), s. 31-33.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]