Långörad fladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Långörad fladdermus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Långörad fladdermus
Långörad fladdermus
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Fladdermöss
Chiroptera
Familj Läderlappar
Vespertilionidae
Släkte Plecotus
Art Långörad fladdermus
P. auritus
Vetenskapligt namn
§ Plecotus auritus
Auktor Linné, 1758[2]
Utbredning
Plecotus auritus range map.png
Hitta fler artiklar om djur med

Långörad fladdermus (Plecotus auritus) är en fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar). En liten fladdermus med mycket stora öron, som kan bli närmare 4 cm långa. Vingbredden är på 22-29 cm, kroppslängden mellan 4 och 5 cm och vikten upp till 13 g. Pälsen är gråaktig med bruna inslag på ovansidan, ljusgrå under. Kallas även brun långörad fladdermus.[3] [4]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Den jagar sent, först när det blivit ordentligt mörkt[3]. Jaktflykten är långsam, arten flyger fram och tillbaka och ryttlar gärna[4]. Födan består av myggor, flugor och småfjärilar. Den är en god klättrare och kan också ta sig fram på marken.[3].

Arten finns framför allt i ej för gles skog, men också parklandskap och andra planterade biotoper.[5]

Den övervintrar gärna inomhus, som i kyrkor, ladugårdar, på vindar och under takbeklädnad. Även dagvistet förläggs gärna på liknande ställen.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Lätet är ett svagt knäppande på omkring 50 kHz. Den har dessutom ett nätt och jämnt hörbart smackande (omkring 20 kHz).[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Långörad fladdermus finns i större delen av Europa, men saknas i större delen av området kring Medelhavet och i de allra nordligaste delarna. Dessutom finns den i Nordafrika och Asien.[4] Finns i Sverige från Skåne upp till sydligaste Norrland[5]. Mycket vanlig i södra Sverige, betydligt glesare i Svealand[4].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Plecotus auritusIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 28 januari 2009.
  2. ^ http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=13802155
  3. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. Sid. 227-228. ISBN 91-1-864142-3 
  4. ^ [a b c d e] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. 60-62. ISBN 91-46-16576-2 
  5. ^ [a b] Ingemar Ahlén (2004). ”Fladdermusfaunan i Sverige Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2004.”. Fauna och Flora. http://www.artdata.slu.se/FaunaochFlora/pdf/faunaochflora_98_2_2004_Ahlen_Bats%20in%20Sweden.pdf. Läst 2009-06-05. 
  6. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. Sid. 25. ISBN 91-85094-60-9