Léon Blum
| Léon Blum | |
Léon Blum. Teckning av Félix Vallotton.
|
|
| Född | 9 april 1872 Paris, Frankrike |
|---|---|
| Död | 30 mars 1950 (77 år) Jouy-en-Josas, Seine-et-Oise, Frankrike |
| Yrke/uppdrag | Politiker |
Léon Blum född 9 april 1872, död 30 mars 1950 var en fransk-judisk socialistisk politiker.
Samtidigt som han tjänstgjorde som litteraturkritiker vid olika tidningar, utgav han flera arbeten, däribland Du mariage (1907). Hans sociala intresse förde honom till socialistpartiet, och han invaldes 1919 i deputeradekammaren och blev snart ett av partiets ledare. Efter 1924 blev hans ställning än mer dominerande, i det att partiets majoritet anslöt sig till Blums radikala åskådning. Vid valen 1928 blev han utslagen men återfick vid ett senare fyllnadsval på nytt sin plats i deputeradekammaren.
Blum var premiärminister i två omgångar under Tredje republiken. Under efterkrigstidens provisoriska franska regering var han regeringschef en kortare tid:
Innehåll |
Folkfrontsregeringen 1936-1938 [redigera]
4 juni 1936 - 22 juni 1937 1936 bildade Blum en mitten-vänsterregering med stöd av kommunistiska partiet, i en koalition kallad folkfronten. Regeringen tog intryck av USAs president Roosevelt och New deal och blev därmed Frankrikes första socialistiska premiärminister. En mängd populära reformer genomfördes, samtidigt som landet brottades med problem som högre inflation och ökad fascism i närområdet. Regeringen och Blum föll slutligen på Spanienfrågan där man ställt sig neutral. Detta fick kommunistiska partiet att dra tillbaka sitt stöd och regeringen avgick 1937.[1] Han kom att åter leda regeringen under en kort period 13 mars - 10 april 1938
Andra världskriget [redigera]
Blum som var jude blev ett stort hatobjekt för extremhögern. Han blev kvar i Frankrike under ockupationen under andra världskriget. Han tillhörde den minoritet som vägrat ge Pétain maktbefogendeter och i realiteten upplösandet av den tredje republiken. Blum arresterades och ställdes inför rätta av Vichyregimen. Han försvarade sig dock med sådan kraft att tyskarna avbröt rättegången och internerade Blum i koncentrationsläger, bland andra Buchenwald. Mot slutet av kriget gavs det order om att han skulle avrättas, men ordern verkställdes inte och han befriades av allierad trupp.
Efter andra världskriget [redigera]
Mellan 16 december 1946 - 16 januari 1947 var han president i en tillfällig övergångsregering som kom att utgöra grunden för fjärde republiken. Han kom även fortsatt att engagera sig politiskt, bland annat som visa premiärminister i augusti 1948 och som ledande gestalt i franska socialistpartiet och skribent i partiorganet Le Populaire.[2]
Källor [redigera]
- Svensk uppslagsbok, Malmö 1939.
Referenser [redigera]
- ^ McKay mfl. 1996, A history of World Societies sid 1049 ISBN 0-395-75377-5.
- ^ http://biography.yourdictionary.com/leon-blum
| Företrädare: Albert Sarraut |
Frankrikes premiärminister 1936–1937 |
Efterträdare: Camille Chautemps |
| Företrädare: Camille Chautemps |
Frankrikes premiärminister 1938 |
Efterträdare: Édouard Daladier |
| Företrädare: Vincent Auriol (tillförordnad) |
Ordförande i Frankrikes provisoriska regering 1946–1947 |
Efterträdare: Vincent Auriol Frankrikes president |
