Lars Lind
Lars Lind | |
Lars Lind som Henry IV. TV-teatern 1964. | |
Född | Lars Olof Gudmund Lindqvist 17 januari 1935 Umeå |
---|---|
Utbildad vid | Dramatens elevskola |
Aktiva år | 1956– |
Maka | Gun Jönsson (skilda) Anita Wall |
IMDb SFDb |
Lars Olof Gudmund Lind, ursprungligen Lindqvist, född 17 januari 1935 i Umeå, är en svensk skådespelare.[1]
Biografi
Lind är son till en regementsmusiker och under uppväxten flyttade familjen till Malmö. Där blev Lind intresserad av teater och blev frielev vid en privat teaterskola. Han var också musikintresserad och spelade i Bengt Thorssons jazzkvartett Malmö. Under gymnasietiden började han vid Lilla Teatern i Lund. Han hoppade senare av gymnasiet och flyttade till Stockholm.[1]
Lind studerade vid Dramatens elevskola 1954–1957 och bytte under denna tid efternamn från Lindqvist till Lind. Han engagerades vid Dramaten 1957. Redan året innan hade han gjort TV-debut genom att på juldagen medverka i Hans Dahlins uppsättning av Den långa julmiddagen. När TV-teatern sedan startade 1960 knöts Lind till den första fasta ensemblen och var verksam där fram till och med 1963. 1963–1964 var han vid Scalateatern, från 1964 åter vid Dramaten, 1966–1968 vid Vasateatern och från 1968 Intiman.[1] 1972 blev han engagerad vid Stockholms Stadsteater där han samma år gjorde huvudrollen i Jorden runt på 80 dagar. Sedan dess har han periodvis arbetat på stadsteatern i uppsättningar som Figaros bröllop, Tre systrar och Temperance.[2]
Lars Lind är en mångsidig artist vilket han visade i Kar de Mumma-revyn på Folkan där han medverkade under några år i mitten av 1970-talet. Han var även med i långköraren Charleys Tant med Sven Lindberg på Vasan 1977. På TV och film har han setts i produktioner som bl.a. Kvartetten som sprängdes, Repmånad, Babels hus, Lösa förbindelser, Varuhuset, Rederiet och Längtans blåa blomma.
Familj
Lind är gift med skådespelaren Anita Wall. Från sitt tidigare äktenskap med skådespelaren och regissören Gun Jönsson har han sonen Michael Lindqvist som i sin tur är far till skådespelaren Jenny Antoni.
Filmografi
1957 – Det sjunde inseglet 1958 – Nära livet 1961 – Karneval
- 1964 – Bröllopsbesvär
- 1964 – 491
1965 – För vänskaps skull 1966 – Trettio pinnar muck 1967 – Ola & Julia 1967 – Tofflan 1967 – Jubileumskalaset 1967 – Vi ser framåt 1968 – Kvinnolek 1970 – Som hon bäddar får han ligga (röst) 1971 – Vill så gärna tro 1971 – Lockfågeln 1972 – The Day the Clown Cried 1973 – Smutsiga fingrar 1974 – Porr i skandalskolan 1974 – Flossie 1975 – Barnen från vildmarken (röst) 1978 – Dante - akta're för Hajen! 1979 – Repmånad 1981 – Sigurd Fafnersbane 1982 – Fonziegänget 1988 – Venus 90 1991 – Freud flyttar hemifrån... 1994 – Svanprinsessan (röst) 1994 – Pagemaster – den magiska resan (röst) 1996 – Flipper (röst) 1998 – Kirikou och den elaka häxan (röst) 1999 – Babar – elefanternas konung (röst) 1999 – Asterix & Obelix möter Caesar (röst) 2002 – Asterix & Obelix: Uppdrag Kleopatra (röst) 2006 – Wellkåmm to Verona 2011 – Någon annanstans i Sverige 2012 – Höstminnen 2013 – Hemma
TV-produktioner
- 1956 – Den långa julmiddagen
- 1959 – Den inbillade sjuke
- 1959 – Varuhuset
- 1960 – Den respektfulla skökan
1960 – Benjamin 1961 – Ljuva ungdomstid
- 1961 – Swedenhielms (TV-pjäs)
- 1961 – Bröllopet på Seine
- 1961 – Eurydike
- 1961 – Katten och kanariefågeln
- 1961 – Mr Ernest
- 1962 – Krigsmans erinran
- 1962 – På jakt efter lyckan
- 1962 – Kvartetten som sprängdes
- 1967 – Han slog mig
- 1967 – Candida
- 1967 – Trettondagsafton
- 1972 – Barnen i Höjden (TV-serie)
- 1973 – Ett resande teatersällskap (TV-serie)
- 1973 – Bröderna Malm (TV-serie)
- 1974 – Purpurgreven
- 1974 – Gustav III
- 1977 – Ärliga blå ögon (TV-serie)
- 1979 – Misantropen
- 1981 – Babels hus
- 1982 – Kamraten
- 1982 – Sova räv
- 1983 – Spanarna (TV-serie)
- 1983 – Farmor och vår Herre (TV-serie)
- 1983 – Öbergs på Lillöga (TV-serie)
- 1985 – Hemma hoz (TV-serie)
- 1985 – Korset (TV-serie)
- 1985 – Lösa förbindelser (TV-serie)
- 1986 – Hassel – Beskyddarna
- 1988–1989 – Varuhuset (TV-serie)
- 1989 – Det svänger på varuhuset
- 1989 – Det var då... (TV-serie)
- 1991 – Mord och passion (TV-serie)
- 1995 – Tribunal
- 1996 – Ett sorts Hades
- 1998 – Längtans blåa blomma (TV-serie)
- 1999–2000 – Rederiet (TV-serie)
- 2007 – August (TV-serie)
- 2008–2009 – Livet i Fagervik (TV-serie)
- 2008 – Sthlm (TV-serie)
- 2012 – Arne Dahl: De största vatten (TV-serie)
- 2017 – Rebecka Martinsson (TV-serie)
- 2018 – Den döende detektiven (TV-serie)
Teater
Roller (ej komplett)
Radioteater
Roller
År | Roll | Produktion | Regi |
---|---|---|---|
1959 | Röster ur folkvimlet | Vägglusen Vladimir Majakovskij |
Staffan Aspelin[15] |
1960 | Cello | Kvartetten som sprängdes Birger Sjöberg |
Åke Falck[16] |
Priser och utmärkelser
- 1966 – Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium
Referenser
- ^ [a b c] ”Lars Lind”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=65475&iv=BIOGRAPHY. Läst 8 juli 2014.
- ^ ”Lars Lind”. Stockholms Stadsteater. http://kulturhusetstadsteatern.se/Teater/. Läst 8 juli 2014.
- ^ S B-l (23 juni 1960). ”Kvartetten som sprängdes”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-06-23/168/14. Läst 21 januari 2016.
- ^ Bengt Jahnsson (22 september 1966). ”Vänta med Vasan”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-22/257/18. Läst 17 april 2016.
- ^ Barbro Hähnel (27 september 1969). ”'Cabaret' på Maxim: Personlig och slagkraftig”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-27/262/15. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016.
- ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016.
- ^ Christina Zaar (23 december 1978). ”Karlsson på taket svävar över Folkan”. Dagens Nyheter: s. 40. https://arkivet.dn.se/tidning/1978-12-23/348/40. Läst 3 december 2017.
- ^ Bengt Jahnsson (9 mars 1979). ”Unket kvinno- och homoförakt”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-03-09/66/12. Läst 22 augusti 2015.
- ^ Bengt Jahnsson (22 september 1979). ”Harmonisk fyrväppling på sängkanten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-22/257/14. Läst 17 april 2016.
- ^ Marcus Boldemann (4 oktober 1989). ”Komedipremiär på Maxim: Duktiga aktörer tappar taget”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/tidning/1989-10-04/269/28. Läst 29 oktober 2016.
- ^ Lars-Olof Franzén (25 september 1994). ”Flera friska fläktar i unken lokal. "Den stora kicken" på Vasateatern träffar tonen i nittiotalets Sverige med kraftfullt utspel”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123160429/http://www.dn.se/arkiv/kultur/flera-friska-flaktar-i-unken-lokal-den-stora-kicken-pa. Läst 28 juni 2015.
- ^ Leif Zern (27 januari 1997). ”Norén med högt skvallervärde. "Så enkel är kärleken" på Vasateatern är en komedi som tappar bort sin tragiska kärna”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/arkiv/kultur/noren-med-hogt-skvallervarde-sa-enkel-ar-karleken-pa-vasateatern. Läst 28 juni 2015.
- ^ ”Guys and Dolls”. Chinateatern. http://www.chinateatern.se/show/guys-and-dolls/. Läst 3 september 2015.
- ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016.
- ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 27. 24 december 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-12-24/350/27. Läst 18 mars 2016.
Externa länkar
- Lars Lind på Stockholms stadsteaters webbplats
- Lars Lind i Dramatens rollbok
- Vägglusen på Radioteatern