Jules Verne

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Jules Verne
Jules Verne, foto av Félix Nadar.
Jules Verne, foto av Félix Nadar.
Född Jules Gabriel Verne
8 februari 1828
Nantes, Frankrike
Död 24 mars 1905 (77 år)
Amiens, Frankrike
Yrke Författare
Nationalitet Fransk
Verksam 1850-1905
Genrer Science fiction, äventyrsromaner
Influenser Edgar Allan Poe
Influerade H.G. Wells, Julio Cortázar, Emilio Salgari, Louis Henri Boussenard
Namnteckning
Jules Verne autograph.jpg

Jules Gabriel Verne (//vεrn//), född 8 februari 1828 i Nantes, död 24 mars 1905 (77 år) i Amiens, var en fransk författare av populärlitteratur och ungdomsböcker med en produktion på två handskrivna romaner om året. Han nådde stora internationella försäljningsframgångar och var genomgående omtyckt av litteraturkritiker. Hans författarskap omfattade huvudsakligen äventyrsromaner och science fiction, men han skrev även teaterpjäser, libretton m.m.[1] Under hans liv som författare höll vetenskapen på att kartlägga de sista vita fläckarna i jordens geografi, och Verne anknöt till detta och skrev spännande, exotiska reseskildringar och böcker om upptäcktsfärder. För att möjliggöra det omöjliga bedömde han den framtida utvecklingen av hans samtids vetenskapliga upptäckter och teknologiska kunnande, och därigenom kunde han skicka människor till månen (Från jorden till månen, 1865), låta dem resa jorden runt på 80 dagar (Jorden runt på 80 dagar, 1873) eller jorden runt under havsytan med en u-båt (En världsomsegling under havet, 1870). Extrapoleringen av vetenskap och teknologi i romanmiljö, och skildringarna av den ensamme vetenskapsmannens perspektiv parallellt med ny teknologis effekter på mänskligheten har medfört att han tillsammans med H.G. Wells betraktas som en av science fiction-genrens skapare. Flertalet av hans böcker har filmatiserats flera gånger.[2][3]

Före den skönlitterära debuten[redigera | redigera wikitext]

Jules Gabriel Verne föddes i Nantes, Pays de la Loire, som son till Pierre Verne, en jurist, och hans fru Sophie Allote de la Fuÿe.[4] Jules följde i faderns bana 1848. Han studerade i Paris, och där blev han god vän med Jacques Offenbach och Alexandre Dumas d.y. Han var inte speciellt intresserad av juridik utan ägnade sig istället åt sina mer framträdande litterära intressen. Då Jules avbröt sina juridiska studier blev fadern ursinnig, och upphörde genast med sitt ekonomiska bidrag, vilket tvingade den unge Jules Verne att börja försörja sig. Detta ledde till att Jules blev sekreterare vid en teater (Théatre Lyrique i Paris), men vid sidan av detta läste han mycket geografi, naturhistoria och om vetenskapliga och tekniska nyheter, vilket skulle lägga grunden till hans romandebut, och hans titel som science fiction-romanens fader, som han delar med britten H.G. Wells.

Debuten 1850 och år av teaterpjäser och noveller[redigera | redigera wikitext]

Många av Vernes romaner utgavs i serien Voyages extraordinaires (i svensk version Underbara resor), här originalutgåvan av Kapten Hatteras resa till Nordpolen (1866).

Verne kom under den första delen av sin författarkarriär att skriva teaterpjäser och noveller. Han debuterade 1850 med teaterpjäsen Les pailles rompues (De brutna stråna), som lästes och godkändes av Alexandre Dumas d.ä. (en stor idol för Verne) innan den sattes upp på Théatre Historique i Paris. Den skönlitterära debuten kom 1851, med novellerna Un drame au Mexique och Un drame dans les airs.

Romandebuten 1863 - "Cinq semaines en ballon"[redigera | redigera wikitext]

En lycklig händelse för alla Jules Vernes läsare skedde 1862, efter att Verne i ren frustration, efter ett antal refuseringar, kastat sitt manuskript till sin första roman i elden. Hans hustru hann rädda det i tid, och 1863 låg det på förläggaren Pierre-Jules Hetzels skrivbord. Hetzel blev mer än nöjd, och teamet Verne/Hetzel hade fötts. Verne skrev kontrakt med förläggaren, och band sig till att ge ut två romaner varje år (vilket han nästan lyckades med). Jules Verne debuterade således slutligen som romanförfattare 1863. Hans debutroman var Cinq semaines en ballon; Fem veckor i en ballong. I 23 år, fram till Hetzels död 1886, skulle de komma att ge ut en rad mer eller mindre framgångsrika romaner och noveller, och båda tjänade, för den tiden, enormt mycket pengar.

Arbete, familj och sorg[redigera | redigera wikitext]

Romanerna var naturvetenskapliga och i science fiction-genren. Ibland lyckades han även förutse vad 1900-talet skulle åstadkomma. Han gifte sig 1857 med änkan Honorine Morel. På äldre dar flyttade han till Amiens, där han för övrigt var kommunalråd. Den 9 mars 1886 var en tragisk dag för Jules Verne. Under en promenad mötte han sin psykiskt sjuke brorson, som sköt honom i benet och gjorde honom invalid för resten av livet. Dådet gjorde Verne deprimerad, och han tappade delvis sin tidigare goda tro på tekniken och människan, och blev allt mer en enstöring och filosof. I ett brev till brodern Paul kort därefter skrev han: "Jag lever nu endast för att arbeta". Och det gjorde han för övrigt; 34 romaner på bara 19 år, och mycket annat. 1886 var också året då förläggaren Hetzel och Jules mor avled, vilket tog författaren hårt.

"Aktiv" även efter sin död[redigera | redigera wikitext]

Jules Verne skrev en del av sina romaner, bland andra En världsomsegling under havet (1870), ombord på en båt ovanför ytan, men så här gick det nog aldrig till... Karikatyr från 1884.

Jules blev synskadad 1902, och fick i slutet av sitt liv (han skrev även på dödsbädden) diktera sina romaner. Efter Jules Vernes död den 24 mars 1905 (av diabetes) såg sonen Michel Verne (1861-1925) till att de romaner som ännu inte utgivits i Frankrike så gjordes, fram till 1914 (förutom det "borttappade" manuskriptet till Paris i tjugonde seklet). 1978 upptäcktes att en del romaner skrivits om dessförinnan av sonen, och under 1980-talets första hälft utgavs därför Vernes bevarade original i hemlandet.

Nationell och internationell sorg efter Jules Vernes död[redigera | redigera wikitext]

"Jultomten är död!". Så kommenterades Vernes död i fransk press. Även om Verne ofta ses som en ungdomens litteraturhjälte, som mycket väl kunde och kan jämföras med jultomten, så har människor i alla åldrar slukat hans böcker.

Noveller (med år för första franska publicering)[redigera | redigera wikitext]

  • 1851 Une drame au Mexique.
  • 1851 Une drame dans les airs
  • 1852 Martin Paz
  • 1854 Maître Zacharius
  • 1855 Un hivernage dans les glaces
  • 1864 Le comte de Chanteleine
  • 1865 Les forceurs de blocus
  • 1872 Une fantasie du Docteur Ox (1874 - Ett experiment av D:r Ox; 1964 Professor Ox experiment; 1975 Doktor Ox)
  • 1875 Une ville idéale
  • 1879 Les révoltés de la Bounty
  • 1881 Dix heures en chasse
  • 1885 Frritt-Flacc
  • 1887 Gil Braltar
  • 1891 La journée d'un journaliste américain en 2890
  • 1891 Aventures de la famille Raton
  • 1893 Monsiur Ré-Dièze et Mademoiselle Mi-Bémol
  • 1910 L'éternel Adam - Den evige Adam
  • 1985 Moeurs américaines. Le humbug
  • 1988 Pierre-Jean
  • 1991 Le siège de Rome
  • 1991 Le mariage de Mr Anselme des Tilleuls
  • 1991 San Carlos
  • 1991 Edom

Romaner (med utgivningsår för fransk respektive svensk utgivning angivet)[redigera | redigera wikitext]

Illustration ur En världsomsegling under havet (1870). Kapten Nemo, befälhavare ombord på ubåten Nautilus, visar en av sina passagerare de tekniska förutsättningarna för att hans ubåt ska fungera som den gör. Det är inblandningen av sådana tekniska detaljer i sina berättelser som ger Jules Verne titeln som science fiction-romanens fader.
Jules Verne.

Observera att flera romaner inte utgavs i Frankrike förrän efter Vernes död, samt att många ännu inte översatts till svenska.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

I Jules Vernes födelseattest från 1828 har myndigheterna skrivit fel och angett 1928 som Vernes födelseår, enligt Uno Asplunds bok Jules Vernes underbara resor, som också innehåller en kopia av attesten. Asplund tolkar det som att Verne var hundra år före sin tid redan vid födseln.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Butcher, William (2006) Jules Verne: The Definitive Biography.New York: Thunder's Mouth Press, ss 14-20, 55-70
  2. ^ Clute, John, Langford, David, Nicholls, Peter & Sleight; Graham (3d edition 2011 – ), The Encyclopedia of Science Fiction.
  3. ^ P. Costello (1978) Jules Verne: Inventor of Science Fiction. Scribner.
  4. ^ « N. Allot, Écossais, venu en France avec la Garde Écossaise de Louis XI, rendit service au roi qui l'anoblit, et lui donna « le droit de Fuye », c'est-à-dire celui d'avoir un colombier, ce qui était un privilège royal. L'archer écossais se fixa près de Loudun, construisit un château et devint Allotte, seigneur de la Fuÿe ». Cf. Jean-Jules Verne, Jules Verne, Hachette, 1973, s. 21.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]