Isa Quensel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Isa Quensel
Isa Quensel cirka 1950-tal.
Isa Quensel cirka 1950-tal.
Född Anna Lisa Schultz
21 september 1905
Sverige Göteborg
Död 3 november 1981 (76 år)
Sverige Lund
Aktiva år 1931–1981
Make Ulf Thurin
(1971–1981)
Lars Egge
(1940–65)
Torsten Quensel
(1930–1933)
Helge Bäckström (1927–1929)
IMDb
Isa Quensel som Franzi och Georg Funkquist som Johann Brunner i tredje akten av operetten Tre valser 1942.

Isa Quensel, senast folkbokförd Anna-Lisa Thurin[1], född Schultz 21 september 1905 i Göteborg, död 3 november 1981 i Lund (skriven i Solna),[2] var en svensk opera- och operettsångare (sopran), skådespelare och regissör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Quensel var dotter till köpmannen Robert Ferdinand Schultz och hans hustru Anna (Annie) Mathilda Philip. Hon gick på Nya Elementarläroverket för flickor i Göteborg mellan 1913 och 1924. Hon fick en grundlig skådespelarutbildning och studerade bland annat sång och musik för Bernardi i Paris åren 1926-1928, och åren därefter dramatisk gestaltning för skådespelearen Naima Wifstrand i Stockholm.

Hon uppträdde tidigt på den stora teaterscenen, redan år 1925 på Blancheteatern i Stockholm, vid 20 års ålder. Dock skedde hennes egentliga scendebut år 1929 i pjäsen Rose-MarieVasateatern i Stockholm. Hon kom sedan under åren att uppträda på de flesta privatteatrar i Stockholm och i Göteborg, inklusive Kungliga Operan och Göteborgs Stadsteater. På 1960-talet tillhörde hon TV-teatern och medverkade bland annat i Tartuffe av Jean-Baptiste Molière, Den inbillade sjuke (av densamme), Sällskapslek, dramat Pojken Winslow (där hon spelade mamma Grace Winslow) och i Noel Cowards Markisinnan (där hon spelade titelrollen). Hon var Friherrinnan i tv-serien Drottningens juvelsmycke från 1967 och Fru Åvik i Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes från 1962.

Isa Quensel var också en utmärkt operasångare (sopran) som under hela sin karriär varvade såväl komiska som dramatiska talroller på teater och film med musikal och opera. Under flera års tid tillhörde hon Kungliga Operans fasta ensemble där hon sjöng huvudroller i bland annat operorna Carmen, Così fan tutte, Figaros bröllop och Barberaren i Sevilla samt operetten Czardasfurstinnan. På 1960- och 70-talet var hon även lärare i sång och scenisk framställning för blivande sångare/sångerskor på Musikhögskolan i Stockholm.

På film har Isa Quensel gjort ett antal biroller, som mörka kvinnor med något mystiskt förflutet, men 1936 gjorde hon huvudrollen i Raggen - det är jag det. Under 1960-talet tillhörde hon TV-teatern och framträdde i ett antal betydande roller. Hon medverkade i ett 60-tal filmer och TV-produktioner.

Hon gjorde också den svenska rösten till "Krösa-Maja" i filmerna om Emil i Lönneberga, då den tyska skådespelaren Carsta Löck spelade rollen i den svensk-tyska samproduktionen. Isa Quensel gjorde även rösten till Faster Tilda i de tecknade filmerna om Agaton Sax.

Mot slutet av sitt liv ägnade hon en stor del av sin tid till att göra nyöversättningar och textrevideringar av flera kända operetter.

År 1981 skulle hon med Lars Humble vara genomgående artist i Sveriges Televisions Kvitt eller dubbelt, men insjuknade strax före sändningen och avled.[3]

Hon var gift 1927–1929 med affärsmannen Helge Bäckström, från 1930-1933 med redaktören Torsten Quensel, 1940–1965 med teaterchefen Lars Egge och från 1971 med konstnären Ulf Thurin. Från tredje äktenskapet finns en dotter och en son, skådespelaren Peter Egge.[3]

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

TV[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=59359&iv=BIOGRAPHY
  3. ^ [a b] Uno Myggan Ericson: Myggans Nöjeslexikon, band 12 (1992) s 163 (Bra Böcker).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]