Lavrentij Berija
Lavrentij Pavlovitj Berija, (georgiska: ლავრენტი პავლეს ძე ბერია, Lavrenti Pavles dze Beria, ryska: Лавре́нтий Па́влович Бе́рия), född 29 mars (17 mars enligt gamla stilen) 1899 i Mercheuli nära Suchumi i Abchazien, Georgien, död 23 december 1953 i Moskva (avrättad utan rättegång, mördad), var en sovjetisk politiker och militär av georgisk härkomst. Han var mellan 1938 och 1953 chef för säkerhetstjänsten NKVD och dess efterföljare, som så småningom (efter Berijas död) blev KGB.
[redigera] Biografi
Berija härstammade från Megrelien, en etnisk enklav i Georgien (där även Josef Stalin föddes och växte upp). De båda inledde redan på 1920-talet ett nära samarbete, som varade ända fram till Stalins död 1953.
Berija blev general vid 20 års ålder och arbetade under 1920-talet med att infiltrera georgiska kontrarevolutionära grupper. Till skillnad från många bolsjeviker från det "gamla gardet" begärde han tidigt att få slippa skrivbordsjobb. Istället ville han återuppta sina ingenjörsstudier för att på det viset bidra till det socialistiska samhällsbygget.
Berijas väg till att (näst Stalin och utrikesminister Molotov) bli Sovjetunionens mäktigaste man inleddes i början av 1930-talet, då han utsågs till chef för säkerhetstjänsten NKVD:s transkaukasiska avdelning. Som sådan visade han total hänsynslöshet mot fiender till sovjetmakten. 1936 blev Berija partisekreterare i Transkaukasien.
Då NKVD:s högste chef Nikolaj Ivanovitj Jezjov övertalades att lämna sin post, utnämndes Berija hösten 1938 till NKVD-chef. Den sovjetiska säkerhetstjänsten använde hårda metoder i kampen mot vad man ansåg vara konspiratörer mot den sovjetiska staten, och arbetsmetoderna ändrades inte med Berija som högste chef. Dock släpptes över 100 000 fångar, tidigare anklagade för kontrarevolutionär verksamhet, från läger och fängelser. Rättegångar inleddes mot höga NKVD-anställda anklagade för att ha använt tortyr samt överskridit sina befogenheter vad gäller avrättningar. Berija lät också upplösa de lokala "trojkor" som tidigare getts extraordinära befogenheter vad gäller repressionen mot påstådda konspiratörer.
Efter krigsutbrottet 1939 utsågs Berija till medlem i den nyinrättade försvarskommittén, och 1945 blev han utnämnd till marskalk av Sovjetunionen. Berija behöll kontrollen över säkerhetstjänsten fram till Stalins död då han, tillsammans med Nikita Chrusjtjov och Vjatjeslav Molotov, övertog det formella ledarskapet i Sovjetunionen. Berija framtog ett program för en demokratisering av det sovjetiska samhället, liknande det som vissa delar av kommunistpartiets centralkommitté föreslagit under mitten av 1930-talet. Han sköts utan rättegång nio månader efter Stalins död.
[redigera] Litteratur
- Montefiore, Simon Sebag, Stalin: den röde tsaren och hans hov. 3 uppl. Stockholm: Pan 2005. ISBN 91-7263-686-6
- Beria, Sergo, Beria, my father: inside Stalin's Kremlin. London: Duckworth 2001. ISBN 0-7156-3205-1
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Lavrentij Berija.
