Terrorism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Förstörelse efter terrorattacken mot World Trade Center i New York den 11 september 2001. Attacken krävde nära 3 000 döda och 6 200 skadade.

Terrorism (från latin terror 'rädsla, fruktan')[1] avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar. Begreppet härstammar från Jakobinernas s.k. regime de la terreur, under franska revolutionen i slutet på 1700-talet.

Internationellt etablerade definitioner av terrorism inkluderar endast de handlingar som har som syfte att skapa skräck, vilka utförs för att uppnå ett ideologiskt mål och som har en uppsåtlig inriktning mot att bortse från civila personers säkerhet. Därmed kontrasteras terrorism mot enskilda våldsdåd. Vissa definitioner inkluderar dock att våldshandlingarna ska vara olagliga. För att en serie våldshandling ska kallas terrorism ska aktören vara en icke-stat.[2] Om aktören i stället är en stat, kallas samma handling i de flesta västländer[trovärdig källa?] istället statsterrorism eller en krigshandling. Brott mot krigets lagar faller därmed utanför terrorismbegreppet.[3] Terrorbombning kallas inte för terrorism.

Terrorism har använts av en bred skara politiska organisationer för att genomdriva sina mål; både högerinriktade och vänsterinriktade politiska organisationer liksom religiösa, nationalistiska, etniska och revolutionära grupper samt regeringar.[4] Terrorism refererar till ett fenomen som inkluderar den faktiska aktionen, liksom de ansvariga och deras motiv. En person som praktiserar terrorism kallas för terrorist.

Den som av en part betraktas som terrorist kan av en annan part kallas för frihetskämpe. Ett exempel är fredspristagaren Nelson Mandela som fortfarande 2008 stod på USA:s terroristlista. [5]

Definitioner[redigera | redigera wikitext]

Jakobinernas välde under franska revolutionen gav upphov till termen terrorism.

Det finns en rad olika definitioner för begreppet terrorism. Ingen definition har lyckats bli universell och accepterad av alla.[6] Begreppet är starkt politiskt och känslomässigt laddat,[7] vilket ökar svårigheten att ge begreppet en precis definition. Studier har visat att det finns över 100 definitioner med ett flertal olika element,[6] liksom att begreppet är omstritt och politiskt kontroversiellt.[8] Konceptet är kontroversiellt eftersom begreppet ofta används av stater för att avlegitimera politiska motståndare, ofta i syfte att legitimera den egna statens användande av våld mot dessa motståndare. Under 70- och 80-talet försökte FN att definiera begreppet men misslyckades då det rådde delade meningar hos de olika medlemsländerna främst vad gäller användandet av våld för självständighet.[9] Enligt terroristexperten Walter Laqueur är det enda som förenar de olika definitionerna att de inkluderar våld och hot om våld.[6] Då det råder delade meningar om begreppet försöker vissa nyhetskanaler, till exempel BBC, att undvika ordet 'terrorist' i sina nyhetsrapporteringar.[10] Det finns dock en rad definitioner som används mycket brett och som har stora likheter. En definition som har skapats i en antiterror-resolution från FN:s Generalförsamling lyder:[11]

Terrorism är en handling som syftar till att döda eller allvarligt skada civila eller icke-stridande, med avsikt att skrämma en befolkning eller utöva tvång på en regering eller en internationell organisation.

En minimal definition som föreslagits av terrorexperten Alex P. Schmid inom FN:s arbete mot terrorism lyder: "Act of Terrorism = Peacetime Equivalent of War Crime."[12] FN:s organ för brottsbekämpning anger även en lång akademisk konsensus-definition som tagits fram av Alex P. Schmid och A. J. Jongman:[12][13]

Terrorism är en metod för framkallande av fruktan med upprepade våldsaktioner, utförd av (semi) olagliga individer, grupper eller statliga aktörer, av idiosynkratiska, kriminella eller politiska skäl, vid vilken - i motsats till mord - direkt våld inte är det viktigaste målet. Det omedelbara mänskliga offret för våldet väljs i allmänhet slumpmässigt (målmöjligheter) eller selektivt (representativt eller symboliskt mål) från en målgrupp, och tjänar som meddelandeskapare. Hot- och våldsbaserade kommunikationsprocesser mellan terrorism (organisation), (fara) offer, och viktiga mål används för att manipulera det direkta målet (målgrupp (er)) och omvandlar den till ett mål för terror, ett mål för krav, eller ett mål för uppmärksamhet, beroende på om hot, tvång eller propaganda eftersträvas i första hand.

Filosofen och terrorexperten Igor Primoratz gör följande definition:[14]

Terrorism är avsiktlig användning av våld, eller hot om användning av våld, mot oskyldiga människor, i syfte att skrämma andra människor att utföra handlingar de annars inte skulle utfört.

William Luther Pierce, ideolog och ledare för amerikanska National Alliance, ger i sin skönlitterära bok the Turner Diaries denna definition av politisk terrorism.

Ett av de viktiga syftena för politisk terror, alltid och överallt, är att framtvinga repressalier från myndigheterna och att tvinga dem att bli mer repressiva, vilket alienerar en del av befolkningen och skapar sympati för terroristerna. Det andra viktiga syftet är att skapa oro genom att förstöra befolkningens känsla av trygghet och deras tro på att regeringen inte kan besegras (genom direkt aktion).

Inom EU används en definition som tillkommit med de nya direktiven om lagar mot terroristbrott. Den svenska lagen om straff för terroristbrott använder samma definition; man kan dömas för terroristbrott om man begår någon av vissa gärningar, gärningen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation och avsikten med gärningen är att:

  • injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp,
  • otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller att avstå från att vidta en åtgärd, eller
  • allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation.[15]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Den assasinska fästningen Alamut.

De judiska Seloterna brukar utnämnas till historiens första terrorister. Vid tiden för Kristi födelse kämpade de mot det romerska imperiets ockupation. En annan tidig form av terrorism var grupper av assassiner, en muslimsk shiitisk sekt under 1100- och 1200-talet med fästen runt om i Mellanöstern. Assassinerna använde lönnmordet som vapen, deras medlemmar skickades ut i små grupper som tog livet på befälhavarna i de arméer som hotade deras fästen.

Begreppet terrorism myntades först i slutet på 1700-talet i samband med franska revolutionen och jakobinernas skräckregim regime de la terreur. Maximilien de Robespierre var en av jakobinernas ledare och han menade att försvaret av revolutionens höga ideal mot dess yttre och inre fiender krävde terrorn. Då ordet terrorism infördes i Academie Française 1798 var det som något förknippat med det statliga skräckvälde som följde på den franska revolutionen.

Under 1800-talet förknippades terrorismen först med små oppositionella grupper som använde våld för att uppnå sina politiska mål. De flitigaste terroristerna under perioden var anarkister. Våldet var framför allt riktat mot politiker och andra ledare; såväl ryska tsarer som amerikanska presidenter mördades. Medlemmarna i den ryska revolutionära gruppen Narodnaja Volja (Folkets vilja) använde stolt ordet terrorism. De ansåg att tsaren och det dåvarande politiska systemet var omoraliskt och att det var berättigat att använda våld mot regimen.[16] År 1881 mördade de tsar Alexander II, men gruppen misslyckades med att starta den revolution de drömde om. Gruppens metoder kom dock att inspirera andra som hoppades att det skulle vara möjligt att förändra de politiska villkoren med radikala metoder. En av dessa var den serbiske studenten Gavrilo Princip som ingick i den serbiska nationalistiska gruppen Svarta handen. I juni 1914 mördade han Österrike-Ungerns tronföljaren Franz Ferdinand vilket utlöste första världskriget.[16]

Under andra världskriget verkade framgångsrika statsstödda terrorgrupper av vilka många var gerillor, partisangrupper och motståndsrörelser som organiserades och utrustades av de allierade. Den brittiska Special Operations Executive utvecklade många av de taktiker och tekniker som används av terroristgrupper idag.[17]

I kampen för en judisk stat i Palestina utförde de judiska organisationerna Irgun och Lehi terrordåd. Bland annat mördade man den svenske FN-medlaren Folke Bernadotte.

De utomeuropeiska motståndsrörelserna utvecklades efter kriget ofta till nationalistiska terroristgrupper eller gerillor som verkade för avkolonisering. Under det kalla kriget använde sig båda sidor av terroristgrupper för att kriga via mellanhänder. Ett exempel är hur CIA medverkade till att bygga upp flera av dagens islamiska terrorgrupper genom träning i Afghanistan.[18]

En variant av terrorism som tillkom under 1960-talet var flygplanskapningar. År 1969 utgjorde kapningarna nära 50 % av alla internationella terrorattacker det året, enligt en terrordatabas. Under 1973 installerades metalldetektorer på flygplatserna, och några år senare hade antalet kapningar minskat med över 90 %.[19] Under 1970-talet blev terrorismen en vardagsvara i Västeuropa genom tyska Röda armé-fraktionen (Baader-Meinhof-ligan), IRA, ETA och Röda brigaderna. Grupper som PLO och PKK var aktiva i Mellanöstern. Blodig statsterrorism användes av Kambodja och Iran och många länder i Afrika, Mellanöstern och Sydamerika har varit drabbade av terror både från staten och enskilda terrorgrupper. Israel och Palestina är sedan den tiden drabbat av återkommande terrorism och statsterrorism. Den första större självmordsattacken i modern tid var bombningen av den Irakiska ambassaden i Beirut 1981.[18]

Nutida terrorism[redigera | redigera wikitext]

I det nutida Europa har bland annat Irländska republikanska armén (IRA) i Storbritannien och Nordirland samt Euskadi ta Askatasuna (ETA) i Spanien fortsatt sin politiska kamp med hjälp av terrorism. Även attentat utförda av religiösa sekter, till exempel japanska Aum shinrikyo som spred saringas i Tokyos tunnelbanesystem 20 mars 1995, räknas i normalfallet som terrordåd. Detta även om det politiska syftet varit något oklart. En minskning av den internationella terrorismen inträffade under åren för de östeuropeiska kommunistregimernas fall, men samtidigt växte den internationella islamistiska terrorismen. Mot mitten av nittiotalet hade antalet dödade per år ökat till fler än någonsin tidigare. Efter en ny minskning i terrorns omfattning mot slutet av 1990-talet,[19] inträffade angreppen den 11 september 2001 i nordöstra USA. Attacken är historiens allvarligaste terroristdåd liksom det mest mediala och uppmärksammade. Fyra passagerarflygplan kapades, varav två flögs rakt in i World Trade Center i New York och ett flögs in i Pentagon. Nära 3 000 människor dog, 6 200 skadades och flygplan, byggnader, stadsdelar och infrastruktur förstördes till värden av många miljarder dollar. Terroristerna var islamister och en majoritet av kaparna var saudiarabiska medborgare. Gruppen leddes av Mohammed Atta. Usama bin Ladin och hans terroristnätverk al-Qaida har tagit på sig det ultimata ansvaret för dådet.

Efter terrorattackerna den 11 september 2001 inledde USA kriget mot terrorismen. Kriget riktar sig mot terrororganisationer och stater som USA anser stödjer terrorism. Inom EU hade man sedan tidigare enats om den Europeiska konventionen om undertryckande av terrorism (1977) och TREVI-systemet (1976)[20] för samarbete mellan europeiska länder. Numera definieras samverkan mot terrorismen genom den tredje pelaren i Maastrichtfördraget (1992). Ett annat steg för samverkan mot terrorismen var Tokyo-konferensen (1986) som hade som mål att få med Sovjetunionen i det internationella samarbetet mot terrorismen. Åren efter 2001 har samarbetet mot terrorismen intensifierats avsevärt och en rad åtgärder, många som tidigare ansågs otänkbara, har införts. De senaste åren har en rad terrorangrepp drabbat världen, trots åtgärderna. Städer som London, Moskva, Madrid, Bombay och Oslo har drabbats av särskilt allvarliga attacker. Områden och länder som Indien, Pakistan, Tjetjenien, Colombia, Algeriet, Indonesien och Irak är särskilt utsatta.

Indelningar[redigera | redigera wikitext]

Blommor där tre polismän sköts ihjäl under terrorangreppen i Bombay i november 2008. Indien är det land som drabbas av flest terrordåd varje år.

Terrorism kan indelas på olika sätt. En vanlig indelningsgrund utgår från metoden. Då talar man om terroristkategorier som självmordsbombare och flygplanskapare. På senare tid har det även diskuterats om informationskrigföring (från engelskans information warfare) skulle vara en terrorinriktning. Även det antyder en indelning som utgår från metoden. Vanligast är dock en indelning utgår från räckvidd och terroristorganisationens förhållande till staten. En indelning då är kategorierna inhemsk terrorism, internationell terrorism och statsterrorism.

Efter räckvidd och statsmotsättning[redigera | redigera wikitext]

  • Inhemsk terrorism

Terroraktioner som verkar inom de nationella gränserna. Uppstår vanligen på grund av politiska, sociala och etniska konflikter. Identiteter och territorium spelar stor roll, liksom statlig repression. Exempel på organisationer kan vara ETA, 17 november och andra. Exempel på individer kan vara Anders Behring Breivik.

  • Internationell terrorism

Terroraktioner eller terrororganisering som verkar över de nationella gränserna. Den här typen av terrorism har ökat kraftigt under de senare decennierna. Viktiga faktorer är nationalistiska territoralkonflikter och ideologisk och religiös övertygelse. Identiteter och internationella konflikter spelar stor roll. Exempel på organisationer är Al-Qaida, Hamas, PFLP, Islamiska Jihad och JRA.

  • Statsterrorism
Huvudartikel: Statsterrorism

Statsterrorism är en term som avser terrorism som styrs eller har sitt ursprung från en statsledning, det vill säga när en stats regering arrangerar terroristdåd eller stödjer terroristgrupper verksamma mot den egna eller andra länders befolkningar. Också om termen normalt används om terrorhandlingar skilda från egentligt krig, passar många aktioner inom krigföring allmänt in på terrorismdefinitionen. Exempelvis de tyska reaktionerna på angrepp från motståndsrörelser under andra världskriget, som exempelvis kunde innebära avrättningar av slumpvis valda civila, är terrorism om man inte enkom undantar sådant från definitionen. Stater som ofta anklagas för statsterrorism inkluderar Colombia, Iran, Israel, Pakistan, Syrien och USA.

Dimensioner av terrorism
Variabel Dimension
Antal förövare Individ eller grupp
Relation till auktoriteter Anti-stat / separatist eller pro-stat / pro-etablissemang
Räckvidd Inomstatlig eller internationell
Militär status Civil eller paramilitär / militär
Spirituell motivation Religiös eller sekulär
Ekonomisk motivation Idealistisk eller entreprenörsmässig
Politisk ideologi Anarkistisk eller vänster / socialistisk eller höger / fascistisk
Hierarkisk roll Sponsor eller ledare eller mellanled eller följare
Beredd att dö Självmordsbenägen eller ej självmordsbenägen
Måltavla Egendom eller individer eller massor av människor
Metod Bombningar, mord, kidnappning / gisslantagande, massförgiftning, våldtäkt, övrig
Källa: Victoroff, Jeff (2005).[21]

Efter ideologi[redigera | redigera wikitext]

En annan vanlig typologi utgår från den grundläggande ideologin eller motivationen: nationalistisk terrorism, religiös terrorism, etnisk terrorism, högerterrorism (högerextremism), vänsterterrorism (vänsterextremism), anarkistisk terrorism eller liberal terrorism (Robespierres "skräckvälde" 1793).

Efter typ[redigera | redigera wikitext]

Statsvetaren Robert Pape delar in terrorism efter dess typ i en artikeln om självmordsterrorister:[22]

  • Demonstrativ terrorism är sådan terrorism som främst är ägnad åt att få uppmärksamhet. Aktionerna kan vara kidnappningar, flygplanskapningar och explosioner som gruppen har varnat för på förhand. I dessa fall undviker terroristerna ofta allvarliga skador och grövre våld i syfte att inte få opinionen emot sin sak.
  • Destruktiv terrorism är mer aggressiv och har ett starkare tvingande element. Destruktiva terrorister försöker orsaka verkliga skador på målgruppen, med risk för förlorade sympatier. Balansen mellan skada och sympatier beror på den politiska frågan; handlingarna riktas mot mål som inte väcker alltför stort motstånd bland potentiella sympatisörer.
  • Självmordsterrorism är enligt Pape den mest aggressiva formen av terrorism. Där tas den tvingande våldsnivån till så höga nivåer att terroristen riskerar att förlora i stöd även inom den egna närgruppen. Självmordsterrorister dödar sig själva och målet är ofta valt med syfte att döda så många fiender som möjligt.

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

För tillfället pågår en omfattande forskning inom flera olika samhällsvetenskapliga fält om terrorismens orsaker. Det finns en rad orsaker till terrorism men i Europa så är det väldigt ofta separatistiska motiv bakom terrorhandlingar t.ex. ETAs nationalistiska kamp i många decennier för ett fristående baskien. I många fall är det ofta samverkan av flera faktorer som leder till terrorism uppkommer ett exempel är i Nordirland där ekonomi, religion (protestanter vs katoliker) och nationalism (återförena nordirland med irland) alla påverkade IRAs kamp.

En person som av sina myndigheterna betraktas som terrorist kan av andra betraktas som en frihetskämpe. Ett exempel på detta är organisationen ANC:s väpnade gren Umkhonto we Sizwe som hade Nelson Mandela som ledare och som räknades som en terroristorganisation av Apartheid-regimen.[23] I efterhand har istället Mandela hyllats för sin kamp mot rasism och för demokrati i Sydafrika.

Enligt Europols årliga rapporter över antalet terrorattacker inom EU för åren 2006–2009 fördelade sig de totalt 1816 terrorattackerna inom EU på följande sätt:[24]

  • Islamistiska: 6
  • Högerextremistiska: 6
  • Vänsterextremistiska: 144
  • Separatistiska: 1590
  • Ospecificerade och övriga: 70

Ideologi och religion[redigera | redigera wikitext]

Förutom nationalism så är en bidragande orsak till terrorism ofta ideologisk övertygelse. Själva idégrunden kan skilja sig starkt, ofta är den politisk eller religiös. Grupper som motiverats av vänsterideologi inkluderar Röda brigaderna, Farc och 17 november. Grupper som motiverats av högerideologi är inkluderar Grå vargarna och Combat 18. Ett uppmärksammat terrornätverk är det islamistiska al-Qaida. Dess ledare Usama bin Ladin motiverar sina aktioner med texter från Koranen. Andra islamiskt motiverade grupper är Hizbollah och Ansar al-Islam, Jemaah Islamiya och al-Aqsa Martyrernas Brigader. Även kristna grupper har använt terrorliknande metoder, till exempel Herrens motståndsarmé.

Forskning om religiös tro visar att den kan hjälpa till att få individer att samarbeta i grupp och med att motivera handling, problem som delas av alla terroristgrupper. Vissa samtida forskare menar att en evolutionär syn på religion kan förklara hur dagens terrorism utvecklas. Terrorister använder komplicerade religiösa ritualer för att associera känslor med heliga symboler och signalera gruppens gemensamma vilja till uppoffring. Dessa heliga symboler är emotionellt framkallande och starkt motiverande. De skapar solidaritet och tillit inom gruppen. Religiösa föreställningar, inklusive utlovade belöningar efter döden, tjänar till att underlätta samarbete genom att förändra bedömningen av nyttan med negativa, kostsamma handlingar, inklusive självmordsterrorism. Utvecklingsmönster i hjärnan som är unika för tonårstiden gör den till en ideal period för att rekrytera nya självmordsterrorister, exponera dem för religiös ideologi och få dem att delta i högriskbeteenden.[25]

Fattigdom och ojämlikhet[redigera | redigera wikitext]

Enligt ekonomisk teori borde risken för politiskt våld tillta när utbildningsnivåer, per capita inkomster och tillväxt minskar. Det beror på att alternativkostnaden för att begå terrorhandlingar minskar; det en fattig terrorist ger upp är mindre värt än vad en rik riskerar förlora. Det är också tänkbart att de demokratiska kanalerna fungerar bättre i samhällen med välutbildade, resursstarka invånare. Flera studier har dock undersökt om internationell terrorism kan ha sin grund i fattigdom eller ekonomisk ojämlikhet. Den omfattande forskningen har visat att faktorer som social och ekonomisk ojämlikhet och låg utbildning saknar samband med internationell terrorism.[källa behövs] Internationella terrorister är ofta högutbildade och mycket kosmopolitiska. Etnonationalistiska ledare har ofta formats i sina nationalistiska ståndpunkter genom sin utbildning. Internationella terroraktioner är ofta kostsamma i förhållande till enskilda inkomster. För inhemsk terrorism skiljer sig resultaten delvis.

Självbestämmande och nationalism[redigera | redigera wikitext]

En statsvetare som argumenterar för denna förklaring, istället för religion, är Robert Pape, som har studerat självmordsbombare. Pape har dock kritiserats av senare forskare. IRA och ETA är två exempel.[förtydliga]

Förtryck och bristande rättigheter[redigera | redigera wikitext]

I ett stort antal av de empiriska studier som gjorts över orsakerna till terrorism framträder förtryck, autokratiskt styre och bristande rättigheter som en av de viktigaste bakgrundsfaktorerna. Däremot tycks demokratier vara mer utsatta som måltavlor för internationell terrorism.[källa behövs]

Statlig eller organisatorisk hjälp[redigera | redigera wikitext]

En viktig anledning till att terrorism kan fortsätta är olika former av hjälp från stater, organisationer, etniska grupper eller individer i samma land eller i andra länder. Islamiska grupper får finansiering från Saudiarabien och Iran, två exempel är den kosovoalbanska gruppen UCK och separatistgrupper i Tjetjenien. IRA fick mycket av sin finansiering från staden Boston i USA, där många irländare bosatt sig. USA har stött terrororganisationer över stora delar av jorden, till exempel grupper som Contras i Latinamerika. Syrien har stött en rad terroristgrupper.

Studier har även visat att internationellt bistånd till en stat har ett samband med ett ökat antal terroristattacker från den staten.[26]

Individuella faktorer[redigera | redigera wikitext]

Terrorhandlingar är nästan alltid en form av våldsbrott. Den forskning som finns sedan tidigare om våldsbrott visar att individuella psykologiska faktorer har stor betydelse. Ålder, kön, personlighet, uppväxtfaktorer, socioekonomisk status och andra faktorer spelar in. Studier visar att terrorister nästan alltid är män, nästan alltid mellan 18-30 år och många gånger (men inte alltid) ogifta.

Strategi och metoder[redigera | redigera wikitext]

Strategin för terrorism av främst beroende av psykologiska effekter. Den berörda målet blir chockat och överväldigat. Genom spridningen av osäkerhet och kaos, kan terroristernas ideologi verkställas. Sett till förhållandet mellan insats och resultat kan terrorism vara en mycket effektiv form av krigföring. Med relativt lite arbete och utrustning kan mycket stor skada och stort intryckt åstadkommas.

Faktum är att alla terroristorganisationer delar vissa grundläggande egenskaper, såsom en relativt svag ställning i förhållande till den omtvistade maktapparaten. Våldet riktas ofta mot mål med högt symbolvärde (till exempel religiösa platser, offentliga byggnader), i syfte att förödmjuka fienden och att provocera, men också allt mer mot så kallade mjuka mål, såsom platser i det offentliga livet som är svåra att skydda (till exempel kollektivtrafik, restauranger). Det förekommer även gisslantaganden och kidnappningar, till exempel hos officiella företrädare för "fienden". Oftast är offren för terroristhandlingar helt oskyldiga åskådare så som medborgare i för konflikten inte deltagande länder.

Effekten av terrorism framkommer genom rapportering i massmedia, och vissa terrorister nyttjar medvetet denna kanal, till exempel genom spridning av avrättningsvideor från offer av människorov. Ett annat syfte med terroristverksamhet är mobilisering av sympatisörer och radikalisering av politiska rörelser som är nära sammankopplade till terroristgruppen. Terroristerna tenderar att se sig själva som befriare av "förtryckta". Skapande av nya supporters sker ofta genom att responsen från "fienden" på terrorattackerna blir en sådan som gynnar terroristerna. Gynnande responser kan vara undfallenhet och eftergifter men även oproportionerliga, brutala aktioner eller provokativa svarsåtgärder. Om det senare inträffar kan terroristerna positionera sig som försvarare snarare än angripare. Under senaste tid har en strategi varit att åstadkomma ekonomisk skada. Genom att utsätta kraftigt skyddade mål av ekonomisk betydelse för angrepp (till exempel angrepp på oljeanläggningar eller på turistorter), kan fiendens ekonomi och regering destabiliseras och de egna politiska målen främjas.

En viktig egenskap hos terroristgrupper är att de tenderar att organisera sig i oberoende terroristceller som kan handla helt självständigt. En terroristcell kan självständigt besluta när och var de ska ta initiativet. Terroristgrupper blomstrar ofta samtidigt med brottslig verksamhet, som inte primärt är politiskt motiverad. Den reguljära brottsligheten används för att skapa finansiella resurser för att kunna agera. Därför har organisationer som ETA eller PKK ofta en koppling till den organiserade brottsligheten.

Förövare[redigera | redigera wikitext]

Terroristernas ursprungsområde och
antal dödade inom internationell terror, 1969-2005.

Ursprung Antal dödade Andel %
Afrikansk 1304 14,0
Hinduisk 415 4,5
Islamisk 4307 46,3
Japansk 415 4,5
Latinamerikansk 1034 11,1
Ortodox 369 4,0
Övrig 560 6,0
Kinesisk 268 2,9
Västerländsk 735 7,9
Källa: Nuemayer & Plûmper 2008.[27] Tabellen baseras på nationalitet, inte på etno-religiös tillhörighet.

Organisationer[redigera | redigera wikitext]

Terroristorganisationer är organisationer som använder sig av våld mot civila för att uppnå politiska mål. Uttrycket "en mans terrorist är en annan mans frihetskämpe" brukar användas för att rättfärdiga terrorism. Även om en titulerad frihetskämpe med rätta kan kalla sig just "frihetskämpe", utesluter det inte att personen använder sig av terrordåd för att sätta skräck i etablissemanget och befolkningen för att nå sina mål. Man kan därför göra skillnad på medel (terrordåd) och den moraliska bedömningen av utföraren utifrån dess politiska mål (terrorist eller frihetskämpe)[källa behövs]. Ett terrordåd är ett terrordåd oavsett vem som utför det (utom att handlingar utförda av stater i allmänhet undantas från definitionen).

Eftersom våld som påtryckningsmetod i politiska sammanhang är vanligt stämmer definitionen ovan in på väldigt många organisationer. Huruvida man klassar en organisation som terroristorganisation eller inte – och i synnerhet huruvida man talar om den i termer av terrorism – är i hög grad en subjektiv bedömning[källa behövs]. Den som har makten har också tolkningsföreträdet. De judiska organisationerna Irgun och Lehi utförde terroristattacker men dess medlemmar betraktas inte av alla dagens israeler som terrorister. Nelson Mandela och ANC betraktades under många år som terrorister av den sydafrikanska vita regimen (se apartheid), likaså kallade de tyska nazisterna under andra världskriget medlemmarna i de olika motståndsrörelserna för terrorister.

Terrorgruppers motiv och syfte med aktionerna varierar. Den numera upplösta västtyska Röda armé-fraktionen hade som mål att genom terror medverka till en ökad statlig repression och på så sätt få arbetarklassen att mobilisera. Spanska ETA har som mål att skapa en självständig baskisk stat. Al-Qaida, har som mål att först befria den muslimska världen från icke-muslimskt inflytande för att slutligen erövra världen och införa ett islamiskt världsomspännande kalifat.[källa behövs]

Terrorism i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Svensk inhemsk terrorism[redigera | redigera wikitext]

Ett historiskt bombdåd i syfte att med våld tvinga fram en politisk förändring var Amaltheadådet, ett bombattentat som begicks i Malmö hamn mot fartyget Amalthea natten mellan den 11 och 12 juli 1908. En person dödades och 23 skadades. Attentatet utfördes av tre ungsocialister, Algot Rosberg, Anton Nilson (1887-1989, i media känd som Amaltheamannen) och Alfred Stern. Attentatet kan sägas vara ett av de mest spektakulära politiska attentaten i Sveriges historia. Attentatsmännen Anton Nilson och Algot Rosberg dömdes först till döden, vilket ändrades till livstids straffarbete; Alfred Stern dömdes till livstids straffarbete. Under tiden pågick den stora hamnarbetarstrejken, och fartyget var ett logementsfartyg med brittiska strejkbrytare. Bombdådet var även en hämnd för att dessa hade beskjutit demonstrerande hamnarbetare. Natten till den 12 juli rodde Anton Nilson ut till den båt som britterna var förlagda på, Amalthea, och apterade en bomb på dess skrov. I den kraftiga explosionen dödades en person, Walter Close, och 23 andra personer skadades, varav sju fick föras till sjukhus för vård av svåra bränn- och splitterskador.[28]

Hålet i fartyget Amaltheas skrov efter sprängningen. En person avled och 23 skadades.

Ett attentat av terroristkaraktär var det som utfördes 1940 under en tid av stark antikommunism i Sverige, Mordbrandsattentat mot Norrskensflamman. Det är ett av de grövsta inhemska terroristattentaten i Sverige, som dödade fem människor. Attentatet utfördes av fem militärer, en stadsfiskal och en journalist. Orsaken var den antikommunistiska hetsstämning som följde på tidningens (och hela SKP:s) ställningstagande mot Finlands regering och Tyskland, och för Sovjetunionen under finska vinterkriget.

Inom Sverige finns idag ingen inhemsk och aktiv gruppering som använder så mycket våld att de kan klassas som terrorister. Säkerhetspolisen anser främst två politiska grupper utgöra ett hot: vit makt-miljön och autonoma miljön.[29] I dessa finns grupper, individer och nätverk som är beredda att använda våld, hot eller tvång för att nå politisk vinning eller hindra enskilda individer från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Även om vit makt-miljön och autonoma miljön inte utgör allvarliga hot mot demokratin så hindrar de enskilda personer från att utöva sina lagstadgade fri- och rättigheter och kan också utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet. Enligt Säkerhetspolisen har användningen av våld och olagliga metoder ökat de senaste åren.[30] Exempel på en grupp i vit makt-miljön är Svenska motståndsrörelsen. Exempel på en grupp i den autonoma miljön är Antifascistisk aktion.

Enstaka terrordåd har utförts av helt andra grupper. Den nyliberale OS-bombaren, Mats Hinze greps år 1997 efter ett flertal bomber, brandattentat och bombförsök i Mellansverige. Hinzes motiv var att stoppa Stockholms planer på att ordna sommar-OS år 2004. Hinze dömdes av Svea hovrätt till sju års fängelse för allmänfarlig ödeläggelse och mordbrand. Han frisläpptes 2002 och lever idag under ett annat namn.[31]

År 1998 bombades två kraftledningar i Jämtland av Aktionsgruppen mot fria fjälljakten. Bombattentaten var nära med att lyckas förstöra två centrala kraftledningar. Kraftledningarna var 400 kilovolts stamledningar, och därmed två av Sveriges viktigaste ledningar. Totalt fanns vid tillfället åtta stycken stamledningar genom Sverige, varför de två ledningarna stod för en omfattande del av strömförsörjningen till södra Sverige. I brev till tidningarna Dagens Nyheter och Aftonbladet under augusti och september 1998 tog gruppen på sig flera attentat. I hotbreven krävde gruppen att "1992 års riksdagsbeslut om att införa fri fjälljakt på småvilt måste rivas upp". Om det inte skedde, hotade aktionsgruppen med att "lamslå Sverige". De skrev vidare att "Sverige har jävlats nog med samerna – ursprungsbefolkningen i landet" och att "Svenska Kraft (...) får symbolisera utsugningen av samernas land."[32]

Internationella attacker i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Under ambassadockupationen i Stockholm 1975 intogs Västtysklands ambassadGärdet i Stockholm av Kommando Holger Meins en gren ur den väpnade vänsterextrema terrorgruppen Röda armé-fraktionen. Ockupanterna, bland andra Karl-Heinz Dellwo och Siegfried Hausner, tog ambassadpersonalen, däribland ambassadören Dietrich Stoecker, som gisslan, sammanlagt tolv personer. Ambassaden omringades av polisen och förhandlingar inleddes. Kommando Holger Meins krävde att 26 fångar ur RAF skulle släppas i Västtyskland. Den västtyske förbundskanslern Helmut Schmidt meddelade Olof Palme att man vägrade att ge efter för kraven. Terroristen Dellwo sköt då ihjäl två personer ur gisslan. På natten detonerade en laddning på ambassaden; det visade sig vara en handgranat som exploderat av misstag. Ockupationen tog slut, skadade terrorister försökte fly men omhändertogs av svensk polis. Totalt dödades fyra personer - två ambassadpersonal och två terrorister - 14 personer skadades.

År 1989 och 1991 dömdes fyra palestinier i Sverige för medverkan i en serie bombdåd i Stockholm, Köpenhamn och Amsterdam under 1985-86.

[33] Bombdåden omfattade bland annat spikbomber mot den judiska synagogan samt Northwest Orient Airlines kontor i Köpenhamn under 1985. Två av de dömda var Abu Talb och Marten Imandi. Både Talb och Imandi dömdes till livstids fängelse. Talb misstänks även för planering av bombattentatet över Lockerbie i Skottland 1988.[34]

Religiös terrorism i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Delvis religiöst motiverad terrorism i Sverige inskränker sig till de av islamistiska förtecken präglade Bombdåden i Stockholm 2010. Den 28-årige Taimour Abdulwahab utförde ett självmordsattentat på Drottninggatan i Stockholm den 11 december 2010. Endast gärningsmannen omkom men två personer skadades. Det var det första självmordsattentatet i Sverige. Mannen hänvisade i ett brev till det svenska folkets tystnad inför dels konstnären Lars Vilks teckningar av profeten Muhammed, dels den svenska militära insatsen i Afghanistan, och skrev att "nu ska era barn, döttrar och systrar dö lika som våra bröder och systrar och barn dör".

Attacker mot svenskar utomlands[redigera | redigera wikitext]

Den 17 september 1948 mördades FN-medlaren Folke Bernadotte av den sionistiska terrororganisationen Lehi, mera känd som Sternligan. Ligan ansåg att Bernadotte stod i vägen för ett omfångsrikt Israel eftersom han tänkte sig att det vid sidan om den judiska staten också skulle finnas en palestinsk stat, och att de palestinska flyktingarna skulle få återvända. Mordet planerades av Yehoshua Zetler, Sternligans operative chef i Jerusalem, och godkändes av en styrgrupp, bestående av den framtida israeliske premiärministern Yitzhak Shamir, som under tiden för mordet var en av Sternligans högsta ledare, Nathan Yellin-Mor, Sternligans ledare i Jerusalem, och filosofen Yisrael Eldad.

Fem svenska medborgare dödades 2002 i en terrorattack på ön Bali i Indonesien. Attacken utfördes av den islamistiska terrorgruppen Jemaah Islamiyah.

En svensk medborgare dödades vid självmordsattackerna mot WTC, 11 september 2001.

Juridiskt ramverk[redigera | redigera wikitext]

Terrorism är enligt lag förbjudet på ett flertal sätt. I respektive land finns förbud mot våldsdåd. Eftersom en stor del av terrorismen är av internationell karaktär, nationellt överskridande, har många mellanstatliga organisationer antagit konventioner som relaterar till terrorism.

FN:s generalförsamling har antagit fem fördrag om terrorism, vilka utgör en del av folkrätten:[35][36]

  • Konventionen om skydd av internationellt skyddsvärda personer, däribland diplomater, antagen 1973
  • Konventionen mot gisslantagning, antagen 1979
  • Konventionen för att förhindra terrorbombningar, antagen 1997
  • Konventionen för att förhindra sponsring av terrorism, antagen 1999
  • Konventionen för att förhindra kärnvapenterrorism, antagen 2005

FN-organ har dessutom enskilt antagit många konventioner. Den första av dessa är en konvention om kränkningar ombord på flygplan, den så kallade Tokyokonventionen. Den antogs 1963.

Utanför FN har regionala konventioner antagits av bland annat Arabförbundet, Europarådet, och Brittiska samväldet.[36]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Terrorism. Online Etymology Dictionary: "1795, in specific sense of "government intimidation during the Reign of Terror in France" (1793-July 1794), from Fr. terrorisme (1798), from L. terror".
  2. ^ ”Fiona Adamson, "International Terrorism, Non-State Actors and the Logic of Transnational Mobilization: A Perspective from International Relations", föredrag vid konferensen "International Law, International Relations and Terrorism"”. http://programs.ssrc.org/gsc/gsc_activities/adamson/. , publicerad vid SSRC, sidan läst 7 januari 2009
  3. ^ Bruce Hoffman, Inside terrorism, Columbia University Press, första kapitlet.Hoffman - Terrorism
  4. ^ ”Terrorism”. Encyclopædia Britannica. sid. 3. http://www.britannica.com/eb/article-9071797. Läst 2006-08-11. 
  5. ^ http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usa-mandela-inte-langre-terrorist_1412105.svd
  6. ^ [a b c] Record, Jeffrey (2003). Bounding the Global War on Terrorism. ISBN 1-58487-146-6. sid 6 (sid 12 i PDF dokumentet); citerar fotnot 11: Walter Laqueur (1999). The New Terrorism: Fanaticism and the Arms of Mass Destruction. New York: Oxford University Press. sid 6. Strategic Studies Institute
  7. ^ Hoffman, Bruce (1998). Inside Terrorism. Columbia University Press. ISBN 0-231-11468-0. sid 32.
  8. ^ Se ipsnews.net för en diskussion om att definiera "terrorism" inom FN, med hänsyn till statsterrorism och befrielseorganisationer
  9. ^ Martyn, Angus (2002). The Right of Self-Defence under International Law-the Response to the Terrorist Attacks of 11 September. Australian Law and Bills Digest Group, Parliament of Australia Web Site, 12 February 2002
  10. ^ BBC (2009). ”Guidance: Terrorism, Use of Language When Reporting” (på Engelska). British Broadcasting Corporation. http://www.bbc.co.uk/guidelines/editorialguidelines/advice/terrorismlanguage/ourapproach.shtml. 
  11. ^ General Assembly of the United Nations (1999). ”International Convention for the Suppression of the Financing of Terrorism” (på Engelska). United Nations. http://www.un.org/law/cod/finterr.htm. 
  12. ^ [a b] United Nations Office on Drugs and Crime: Definitions of Terrorism
  13. ^ A.P. Schmid & A.J. Jongman (red.) (1988). Political Terrorism: A New Guide to Actors, Authors, Concepts, Data Bases, Theories and Literature, Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences. sid 28. amazon
  14. ^ Primoratz, Igor (2004). “What Is Terrorism?”, in Primoratz, red. (2004). Terrorism: The Philosophical Issues. Basingstoke and New York: Palgrave Macmillan, sid 15-27.
  15. ^ Enligt presentation av Lagen om straff för terroristbrott (Lag 2003:148). Justitiedepartementet
  16. ^ [a b] Vad är terrorism? säkerhetspolitik.se
  17. ^ Churchill's Secret Army, Channel 4 television UK
  18. ^ [a b] Atran, Scott (2003). Genesis of Suicide Terrorism Noia 64 mimetypes pdf.png PDF. Science, 299:1534-1539.
  19. ^ [a b] Anderton & Carter (2004). Applying Intermediate Microeconomics to Terrorism Noia 64 mimetypes pdf.png PDF. The Journal of Economic Education, 37(4):442-58.
  20. ^ I franska skrifter förekommer uttydning av TREVI som Terrorisme, Radicalisme, Extrémisme et Violence Internationale; det finns ingen officiell tolkning
  21. ^ Victoroff, Jeff (2005). The Mind of the Terrorist Noia 64 mimetypes pdf.png PDF. Journal of Conflict Resolution, 49(1):3-42. DOI: 10.1177/0022002704272040
  22. ^ Pape, Robert (2003). The Strategic Logic of Suicide Terrorism Noia 64 mimetypes pdf.png PDF. American Political Science Review, 97(3):1-19.; Defining Suicide Terrorism, sid 3
  23. ^ ”"Terrorist eller frihetskämpe?" - Säkerhetspolitik.se”. http://www.sakerhetspolitik.se/Sakerhetspolitik/Media/Terrorist-eller-frihetskampe/. 
  24. ^ "Granskningsnämnden, beslut 2011-09-19 Dnr: 10/01432", Myndigheten för radio och tv, 19 september 2011. Läst den 11 januari 2013.
  25. ^ Sosis, Richard & Candace Alcorta (2005). Militants and Martyrs: Evolutionary Perspectives on Religion and Terrorism Noia 64 mimetypes pdf.png PDF. i Sagarin & Taylor (2007). Natural security: A Darwinian approach to a dangerous world. University of California Press.
  26. ^ Azam, Jean-Paul & Alexandra Delacroix (2005). Aid and the Delegated Fight against Terrorism Noia 64 mimetypes pdf.png PDF. Review of Development Economics, 10(2):330-344. DOI: 10.1111/j.1467-9361.2006.00321.x.
  27. ^ Nuemayer, Eric & Thomas Plûmper (2008). International Terrorism and the Clash of Civilizations. British journal of political science, submitted, 2008.
  28. ^ Kristin Nord (5 juli 2008). ”Det var inte meningen att någon skulle dö”. Sydsvenskan. http://sydsvenskan.se/malmo/article343315.ece. 
  29. ^ ”Politisk extremism”. Säkerhetspolisen. http://www.sakerhetspolisen.se/forfattningsskydd/politiskextremism.4.3b063add1101207dd46800055430.html. Läst 10 november 2008. 
  30. ^ ”Konfrontationer mellan miljöerna”. Säkerhetspolisen. http://www.sakerhetspolisen.se/forfattningsskydd/politiskextremism/konfrontationer.4.7671d7bb110e3dcb1fd80004657.html. Läst 10 november 2008. 
  31. ^ Katarina Sternudd (28 november 2002). ”OS-bombaren: Jag längtar efter ett "ordnat" liv”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article108015.ab. 
  32. ^ Oisin Cantwell (19 september 1998). ”Flera bombattentat mot kraftledning”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9809/15/bomb.html. 
  33. ^ Berkshire (2005) (på Engelska). Patterns of Global Terrorism 1985-2005: Part 4 - Chronolgy Noia 64 mimetypes pdf.png PDF. Great Barrington, MA: Berkshire Publishing Group. http://www.berkshirepublishing.com/assets/pdf/pogt/Part4_Chronology.pdf 
  34. ^ Carlgren, Anders (19 oktober 2007). ”Kartlägg Abu Talb och Lockerbie”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_509757.svd. 
  35. ^ ”The United Nations Today, International law”. http://www.un.org/aboutun/untoday/inetlaw.htm. , sidan läst 13 januari 2009
  36. ^ [a b] United Nations Treaty Collection, Conventions on Terrorism, sidan läst 13 januari 2009

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Björn Kumm: Terrorismens Historia. Lund, 2003. ISBN 91-89442-51-2
  • Bommi Baumann: Hur det hela började. Författarförlaget, 1976.
  • Hansén/Nordqvist: Kommando Holger Mains. Ordfront, 2005.
  • Igor Primoratz, red: Terrorism: The Philosophical Issues. 2004.
  • Marc Sageman: Understanding Terror Networks. University of Pennsylvania Press, 2008. | förord Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  • Noam Chomsky: 9-11. Seven Stories Press, 2001.
  • Stacey Fleet et al.: Political Terrorism. Transaction Books, 1988.
  • Steve Sem-Sandberg: Theres. Modernista, 2004.
  • Walter Laqueur: No End to War - Terrorism in the 21st century. New York, 2003. ISBN 0-8264-1435-4
  • Mattias Gardell: Bin Ladin I våra hjärtan. Leopard 2005.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Myndigheter[redigera | redigera wikitext]

Forskningsinstitut och databaser[redigera | redigera wikitext]

Forskningsartiklar[redigera | redigera wikitext]

Media[redigera | redigera wikitext]