Lidköping fick sina första kända stadsprivilegier den 21 juni 1446 av Sveriges dåvarande kung, Kristofer av Bayern, och blev därmed den första staden vid Vänern. En parallell stad, Nya Lidköping, på västra stranden av Lidan fick stadsrättigheter den 5 december 1670, och de båda städerna slogs samman redan 1683.[1]
Staden blev en egen stadskommun, enligt Förordning om kommunalstyrelse i stad (SFS 1862:14) från och med den 1 januari 1863, då Sveriges kommunsystem infördes.
Från 1 januari 1969 lades staden samma med de omgivande kommunerna:
För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 1973[5] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.
Stadsvapnet
Blasonering: I fält av guld en naturfärgad biskop med röd klädnad och röda handskar, sittande på en röd stol med högra handen välsignande uppsträckt och med en röd kräkla i vänstra handen samt i stammen åtföljd av tre (1,2) på en röd bok liggande kulor.
Biskopen har funnits med sedan början av 1500-talet. Vid den kungliga fastställelsen av vapnet på 1940-talet lades boken och kulorna till för att visa att det är frågan om S:t Nikolaus. Vapnet registrerades för kommunen i PRV1974.
Geografi
Lidköpings stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 17,14 km², varav 16,96 km² land.[6]
Tätorter i staden 1960
I Lidköpings stad fanns del av tätortenLidköpinga, som hade 16 836 invånare i staden den 1 november 1960. Tätortsgraden i staden var då 99,7 %.[7]
