Lidköping

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Lidköping (olika betydelser).
Ej att förväxla med Linköping.
Koordinater: 58°30′N 13°11′Ö / 58.500°N 13.183°Ö / 58.500; 13.183
Lidköping
Tätort
Centralort
Lidköpings rådhus på Nya stadens torg den 9 maj 2006
Lidköpings rådhus på Nya stadens torg den 9 maj 2006
Lidköping City Arms 2.png
Vapen
Land  Sverige
Landskap Västergötland
Län Västra Götalands län
Kommun Lidköpings kommun
Församling Lidköpings församling
Kållands-Råda församling
Sävare församling
Höjdläge 44 m ö.h.
Koordinater 58°30′N 13°11′Ö / 58.500°N 13.183°Ö / 58.500; 13.183
Area 1 552,14 hektar
Folkmängd 25 644 (2010)[1]
Befolkningstäthet 16,52 inv./hektar
Grundad 1446
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Lidköping
Postnummer 531 XX
Riktnummer 0510
Tätortskod 5352
Sweden Västra Götaland location map.svg
Red pog.svg

Lidköping är en tätort i Västergötland och centralort i Lidköpings kommun, Västra Götalands län. Lidköping är Sveriges 45:e största tätort.

Staden ligger söder om den sydöstra del av Vänern som kallas Kinneviken. Övriga sidor om staden är jordbruksbygd. Staden delas i två delar av ån Lidan. Den östra sidan benämns gamla staden och den västra sidan nya staden. Tidigare var gamla och nya staden två oberoende städer med var sitt rådhus. På nya stadens torg står nya stadens grundare Magnus Gabriel De la Gardie staty samt hans jaktslott, vilket tidigare användes som rådhus.

Lidköping omkring år 1700. Ur Suecia antiqua et hodierna, och därför troligen inte helt tillförlitlig.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Lidköping fick sina första kända stadsprivilegier 17 juni år 1446 av Sveriges dåvarande kung, Kristofer av Bayern, och blev därmed den första staden vid Vänern. 1532 och 1547 fick Lidköping fri seglats och rätt att idka byteshandel i hanmnarna vid Vänern i Värmland, Dalsland och Vadsbro härad, tullfrihet i Lödöse med mera.[2]

Privilegierna gjorde i sig själva ingen större skillnad för stadens utveckling, men vid ungefär samma tid hade ett nytt element i stadens ekonomiska liv börjat växa fram, nämligen sjöfarten på Vänern.[3] Genom den begynnande träexporten från skogarna runt Vänern började Lidköping förvandlas från inlandsstad till sjöstad.[3]

År 1553 brann större delen av Lidköping ned i en stadsbrand. Gustav Vasa beviljade samma år staden 3 års skattefrihet, men befallde 1560 att Lidköping ej fick byggas upp på nytt, utan skulle flyttas till "Huffudnaes", den plats där senare Vänersborg skulle anläggas. Ända fram till 1672 bestod Lidköping endast av Gamla staden eller den del av innerstaden som ligger öster om Lidan.[2]

År 1615 belönades Jacob De la Gardie efter sina stora framgångar i De la Gardieska fälttåget med ett grevskap med säte i Läckö. Han fick dessutom rätt att inom detta anlägga en stad, vilket han dock aldrig utnyttjade.[3] Drottning Kristina tilldelade honom 1651 i stället staden Lidköping "till grevskapets förökande".[4] År 1655 fick grevskapets dåvarande innehavare, Jakobs son Magnus Gabriel, se staden återgå till kronan som en del av fjärdepartsräfsten.[3] Han fick dock samtidigt tillstånd att inom grevskapet anlägga en ny stad.[3] Lidans västra strand, mitt för det gamla Lidköping, utsågs till denna nya stads läge.[3] Månesköldarna på Ågården, som ägde marken, hindrade dock till en början hans planer, och först år 1670 genomfördes ett markbyte som gjorde att den eftertraktade marken kom i hans händer, och 1672 började staden byggas upp efter den geometriska stadsplan greven själv fastställt.[3]

De la Gardie uppmuntrade alla som ville bygga i staden genom att ge pengar, trä och sten, upplåta platser till kålgårdar samt fördela andelar i skogen.[3] Grevens jaktslott på Traneberg på Kållandsö fraktades på båtar till Lidans mynning, varefter det uppställdes mitt på det stora torget för att tjäna som rådhus, en funktion byggnaden hade fram till 1882.[2] På 1680-talet fanns i dessa städer flera hantverkare: skomakare, skräddare, snickare, kanngjutare, pistolsmeder, skinnberedare och karduansmakare.[3]

Redan genom reduktionen lades år 1683 Lidköping åter som en enhet under kronan, men de bägge städerna hade ända fram till 1705 var sin borgmästare.[3] Under sin livstid höll greve Magnus sin hand över både det gamla Lidköping och sin egen stad. Han inrättade skola och barnhus, restaurerade kyrkan och stödde på många sätt handel, hantverk och andra näringar.[3]

Under de följande två århundradena genomgick Lidköping en lugn och jämn befolkningsutveckling 1805 fanns här 1 377 innevånare, 1850 2 417, 1880 4 734 och 1900 5 452.[2]

1849 förstördes i stort sett hela den gamla staden igen av en förödande brand.[3] Branden startade vid Lidans omedelbara närhet på östra sidan, där ett minnesmärke efter branden restes 1949.[3] Det enda som blev kvar av dåtidens gamla stad var ett kvarter som i dag går under namnet Limtorget.[3]

Stadens första stenhus tillkom på 1860-talet. 1874 fick Lidköping sin första järnväg, Lidköping–Skara–Stenstorps Järnväg, 1877 öppnades Lidköping–Håkantorps Järnväg, 1899 Kinnekulle–Lidköpings järnväg och 1908 Lidköping–Kållands järnväg. Under slutet av började Lidköpings första större industrier att växa fram, däribland Lidköpings Mekaniska Verkstad, AB Lidköpings Vikingsågar (grundat 1915), AB Kronsågar (grundat 1913), Lidköpings porslinsfabrik, en råsockerfabrik med raffinanderi, två tändsticksfabriker ett bryggeri med mera.[5]

Under 1980-talet och 1990-talet var man i Lidköping trött på att staden förväxlades med Linköping, och man försökte då byta namn till Lidköping-Vänern, och senare Lidköping vid Vänern. Man fick avslag av flera olika skäl, främst då sådana namn ansågs sakna tradition i Sverige (jämförbara namn återfinns i Europa, till exempel Frankfurt am Main och Newcastle-upon-Tyne.)

Lidköpings stadshus

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Lidköpings stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun med mindre delar av bebyggelsen efterhand i Råda och Hovby socknar och landskommuner. 1969 utökades stadkommunen med omgivande socknar/landskommuner och stadskommunen ombildades 1971 till Lidköpings kommun med Lidköping som centralort.[6]

I kyrkligt hänseende har Lidköping alltid hört till Lidköpings församling. Delar av den expanderade tätorten tillhör Kållands-Råda församling och Sävare församling.[7]

Orten ingick till 1961 i domkretsen för Lidköpings rådhusrätt för att därefter till 1971 ingå i Kinne, Kinnefjärding och Kållands tingslag. Från 1971 till 2009 ingick Lidköping i Lidköpings tingsrätts domsaga och orten ingår sedan 2009 i Skaraborgs tingsrätts domsaga.[8]

Vattentornet från 1899 som inte längre är i bruk

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Lidköping 1960–2010[9]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
16 868
1965
  
18 649
1970
  
21 300
1975
  
21 001
1980
  
21 278
1990
  
22 008 1 198
1995
  
24 195 1 419
2000
  
24 389 1 468
2005
  
24 941 1 495
2010
  
25 644 1 552
Anm.: Sammanvuxen med Tofta 1975, sammanvuxen med Stenhammar 1990, sammanvuxen med Råda 1995



År 1995 räknade SCB bostadsområdet Övre Stenhammar i norra Lidköping som en separat småort med småortskod S5617. Orten räknade 85 invånare på en yta av 19 hektar.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Östra hamnen

Då en stor del av kommunens norra delar gränsar till Vänern så har Lidköpings hamn alltid varit av betydelse.

Riksväg 44 är en förbindelselänk mellan Fyrbodal och östra Sverige. Länsväg 187 ansluter Lidköping till E20, och länsväg 184 förbinder Lidköping med Skara och Falköping.

Kinnekullebanan förbinder kommunen med Västra stambanan i Gårdsjö i norr, och i Herrljunga (via Älvsborgsbanan) i söder. Kinnekulletåget har direkttåg till Göteborg avgår med två turer/dag måndag till lördag, restid 1,5 timme.

Både Hovby flygplats och Skaraborgs flygflottilj med Såtenäs flygplats samt Råda flygbas ligger inom kommunens gränser.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Lidköping har en bred flora av industri och näringsliv. Tack vare att Lidköping är en sjöstad nära öppna landskap, så finns både rederier, som Thunbolaget, och jordbruksrelaterade verksamheter som Lantmännen, AnalyCen, Fazer Bröd och Frebaco Kvarn representerat i det lokala näringslivet. Även tillverkningsindustrin är stark, och större arbetsgivare är bl.a. Lidköpings Mekaniska Verkstad/Lidköping Machine Tools AB (numera KMT Precision Grinding), AB Plåtmanufaktur/PLM (senare Rexam, numera Petainer och Promens), Lidköpings Sågbladsfabrik (numera Bahco Metal Saws), LVI (Lidköpings Värmeledningsindustri) och Kinnegrip med Kinbag. 2007 gick Lidköpings Precisionsindustri med 127 anställda i konkurs. Andra branscher finns representerade bl.a. genom Strokirk-Landströms tryckeri och ehandelsföretaget Misco.[10]

Kommunens största arbetsgivare är Såtenäs garnison som har ansvar för Skaraborgs flygflottilj.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Gymnasium

Högskolor

  • Kulturturism
  • Campus Lidköping

Specialskolor

  • Uppfinnarskolan Idéum

De la Gardiegymnasiet är värd för ett av Sveriges två Riksidrottsgymnasium för tennis[11] (det andra finns i Båstad).

Sport[redigera | redigera wikitext]

Lidköping är en bandystad och det mest framgångsrika laget är Villa-Lidköping BK (elitserien och fjärde plats i maratontabellen[12]), följt av Lidköpings AIK (allsvenskan). HC Lidköping (ishockey) spelar i division 2 (damer division 1) och IF Heimer (fotboll) spelar i division 2.

Den 25 december 2009 invigdes evenemangshallen Sparbanken Lidköping Arena, som började byggas 8 november 2008. Publikrekordet under första året var 4 425 besökare, från dagen efter invigningen den 26 december 2009, när Villa-Lidköping BK mötte IFK Kungälv i en elitseriematch i bandy. Det nuvarande publikrekordet lyder på 5 329 åskådare och sattes den 12 mars 2013 i SM-semifinalen mot Sandvikens AIK.

Tennisspelaren Anders Järryd kommer från Lidköping. Järryd utmärkte sig under sin karriär som en lysande dubbelspelare.

Klubbar och föreningar[redigera | redigera wikitext]

Här listas klubbar och föreningar verksamma i Lidköpings stad.[13]

Kända personer från Lidköping[redigera | redigera wikitext]

Idrott

Media

Artister och orkestrar

Övrigt

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ [a b c d] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 133 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Historia i korthet”. Lidköpings kommun. http://lidkoping.se/demokratiochkommun/faktaomlidkoping/historiaikorthet. Läst 2011-02-22. 
  4. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 129 
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 134 
  6. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  7. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  8. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Lidköpings tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  9. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  10. ^ Företag i Lidköpings kommun (http://www.lidkoping.se/naringslivocharbete/foretagsregister/)
  11. ^ Efter uppdelning 2011 mellan Riksidrottsgymnasium och Nationella Idrottsutbildningar. Se idrottonline.se: Att söka tennisgymnasium - information.pdf
  12. ^ Allsvenska maratontabellen (PDF-fil)
  13. ^ http://83.223.9.124/forval.asp

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]