Maria Amalia av Österrike (1746–1804)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Maria Amalia
Officiellt porträtt av Maria Amalia och Ferdinand.
Maria Amalia av Alexander Roslin.

Maria Amalia av Österrike, född 1746, död 1804, hertiginna av Parma och Piacenza; gift 1769 med hertig Ferdinand av Parma. Dotter till Maria Teresia av Österrike och Frans II. Hon var Parmas erkända de facto regent 1771-1796 och regent de jure 1802.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Maria Amalia uppfostrades enligt ett strikt utbildningsprogram inom dans, teater, historia, målning, stavning, statsvetenskap, lite matematik, språk och konversation. Utbildningsprogrammet hade gjorts upp av modern för att göra henne till en idealisk gemål, eftersom Maria Theresia i samarbete med minister Kaunitz tillämpade en äktenskapspolitik med syftet att skapa allianser mellan Habsburg och de olika grenar av ätten Bourbon, som regerade i Frankrike, Spanien och de italienska staterna. Trots att hon hade många syskon växte hon upp som ensambarn, eftersom könen uppfostrades separat och ålderskillnaden till hennes systrar var för stor. Hon beskrivs som fåfäng och arrogant men också livlig och musikaliskt begåvad.

Maria Amalia förälskade sig 1768 i den vackre prins Karl av Zweibrücken, och trodde att hon skulle tillåtas gifta sig av kärlek precis som sin syster Maria Kristina. Då hennes familj vägrade acceptera Zweibrücken, eftersom han var en yngre prins utan arvsrätt till en tron, och i stället arrangerade ett politiskt äktenskap, reagerade hon med häftiga krampanfall. Äktenskapet med Ferdinand av Parma arrangerades av modern för att ge Österrike inflytande i Parmas statsangelägenheter och godkändes av brodern, eftersom Ferdinand var hans före detta svåger.

Vigseln skedde per ombud 27 juni 1769 i augustinska kyrkan i Wien, och i person den 19 juli på Palazzo Ducale i Colorno . Maria Amalia vägrade i två månader att fullborda äktenskapet tills Ferdinands hygien hade förbättrats. Makarna var mycket olika; Maria Amalia var utåtriktad, arrogant och dominant, Ferdinand mild, ödmjuk och tillbakadragen. Paret inledde aldrig något förhållande och levde skilda liv privat, även om de avlade den nödvändiga avkomman tillsammans.

Maria Theresia gav paret en livränta och försökte genom brev påverka dottern politiskt; hon utsåg ambassadören greve Rosenberg att agera som hennes rådgivare. Ferdinand hade som föräldralös kommit att låta politiken styras av den franske ambassadören Guillame du Tillot, vilket hade föreslagit en annan brud för honom, och Maria Amalia och du Tillot kom därför genast i konflikt. Då hon fick du Tillot bortskickad 1771, och den spanske ambassadören Jose de Llano, som därefter utsetts till hennes rådgivare av Spanien bortskickad 1772, överlät Ferdinand statsangelägenheterna på henne, vilket gjorde att hon av allmänheten fick namnet La Signora eller La Mata.

Hon var en kontroversiell person i Parma, där opinionen växlade mellan ett gillande av hennes personliga charm och spontanitet och ogillande, medan hennes förhållanden till olika medlemmar av makens vaktgarde förorsakade skandal och gjorde henne till ett föremål för skvaller vid Europas hov. På grund av detta bröt både Österrike och Spanien sina diplomatiska kontakter med Parma; modern gjorde ett misslyckat försök att försonas vid födseln av en son och arvtagare 1773. Maria Amalia välkomnade ibland besök från sina systrar Maria Anna och Maria Karolina, med vilka hon red ut på jakt; välkomna distraktioner vid det annars enformiga livet i Parma. Hon lyckades i sin politik frigöra Parma från både österrikiskt och spanskt inflytande och behålla dess oberoende.

År 1796 invaderades Parma av Frankrike. Paret fick dock kvarstå på tronen, och Parma förklarade sig neutralt. Vid Ferdinands död 1802 utsåg han Maria Amalia till regent i Parma, men hennes regeringstid varade bara en kort tid innan staten blev besatt av Napoleon I, som hade beslutat att ansluta Parma till Frankrike. Maria Amalia landsförvisades då från Parma och begav sig till Österrike och sedan till Böhmen, där hon bosatte sig på slottet i Prag.

Barn[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Föregångare:
Louise-Élisabeth av Frankrike
Hertiginna av Parma (gemål)
17691802
Efterträdare:
Maria Teresa av Savojen (1803-1879)