Martin Andersen Nexø

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Martin Andersen Nexø, 1908

Martin Andersen Nexø, född 26 juni 1869 i Köpenhamn, död 1 juni 1954 i Dresden, var en dansk författare.

Liv[redigera | redigera wikitext]

Andersen Nexø föddes i ett av de fattigaste områdena i Christianshavn som nummer fyra av elva syskon. Under 1877 flyttade familjen på grund av arbetslöshet från Köpenhamn till Nexø på Bornholm. Hans far var stenhuggare och Martin måste börja arbeta redan som liten pojke. Som vuxen arbetade han bland annat som murare. Han genomgick folkhögskola och lärarutbildning. Efter avlagd lärarexamen 1897 arbetade han som lärare. 1923-30 var han bosatt vid Bodensjön. Konstnärsnamnet Nexø antog han år 1894. Barndomshemmet i Ferskesøstræde, Nexø, öppnades 1990 som museum.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Andersen Nexø debuterade som skribent 1893 med en tidningsartikel om "Sankt Hansaften på Bornholm”. Debut i bokform skedde med novellsamlingen Skygger (1898). Fram till 1905 prövade Andersen Nexø olika litterära teman, trender och stilar. Efter många års förberedelser utkom så Pelle Erövraren (1906-10). Genom fyra bokvolymer får vi med Pelle följa den klassiska vandringen från landsbygden till städerna på jakt efter lyckan.

Ditte Människobarn är Andersen Nexøs andra storverk. Romanen kom i fem volymer 1917-21. Första världskrigets utbrott ligger mellan Pelle och Ditte, och tonen är mörkare. Genom bilden av proletärflickan Dittes korta och svåra liv formas en glödande anklagelse mot samhället.

Pelle Erövraren och Ditte Människobarn innehåller element från äldre litteratur såsom bibeln, folksagor samt från dansk naturalism, rysk realism, men även inslag av impressionism och symbolism. De framställs ibland som exempel på "socialistisk realism".

En tysk utgåva av hans berättelser om olika arbetaröden från 1920-talet, Proletariernovellen, brändes demonstrativt av nationalsocialister under de omfattande bokbålen i Nazityskland 1933.

Politiskt engagemang[redigera | redigera wikitext]

Andersen Nexø gick vid mogen ålder in i arbetarrörelsen, först som socialist och sedan som kommunist. Han var på 1930-talet framträdande i den internationella antifascistiska rörelsen. Under den tyska ockupationen av Danmark blev han och många andra danska kommunister häktade, när Tyskland i juni 1941 anföll Sovjetunionen. Andersen Nexö kom till Sverige 1943 och därefter till Sovjetunionen. År 1951 bosatte han sig i Östtyskland, där han bodde till sin död. Han ligger begravd på Assistens Kirkegård i Köpenhamn.

Den sena produktionen[redigera | redigera wikitext]

På äldre dagar skrev Andersen Nexø en serie memoarer i fyra volymer (1932-39) om sin uppväxt och vägen till författarskapet: Et lille kræ, Under aaben himmel, For lut og koldt vand och Vejs ende. Noteras skall också de tre romaner som bygger vidare på Pelle Erövraren: Morten Röde (1945-57).

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

Alla Nexös böcker har översatts. Ditte Människobarns tre första volymer filmatiserades 1946 av Bjarne Henning-Jensen, Pelle Erövrarens första del för DDR:s TV 1985 och av Bille August 1987. Max von Sydow spelade Pelles pappa, och filmen Oscarsbelönades som bästa utländska film. Andersen Nexø räknas som en av Danmarks största proletärförfattare och har haft stor betydelse inte bara för dansk litteratur utan hans verk har spridits långt utanför hemlandets gränser. Med översättningar till mer än 25 olika språk är Pelle Erövraren fortfarande en av de internationellt sett mest spridda danska böckerna.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Skygger (1898)
  • Muldskug, I. Samling (1900)
  • Muldskug, II. Samling (1905)
  • Af Dybets Lovsang (1908)
  • Barndomens Kyst (1911)
  • Bornholmer Noveller (1913) (urval ur ovannämnda fem böcker)
  • Familjen Frank (anonym översättning, Framtiden, 1917) (Familien Frank)
  • Lyckan: en berättelse från Bornholm (översättning Otto Lundh, Framtiden, 1918)
  • De tomma platsernas passagerare (anonym översättning?, Fram, 1921). Ny översättning av Henry Peter Matthis, Arbetarkultur, 1944
  • Pelle Erövraren (översättning Vera von Kræmer, Framtiden, 1921-1922). Ny översättning av Håkan Bergstedt (dvs. rev. av Vera Von Kræmers översättning), Bonnier, 1944 (Pelle Erobreren, 1906-1910) [filmatiserades 1987, se vidare, Pelle Erövraren)
  • Det nya Ryssland: skildringar från en resa (anonym översättning?, Framtiden, 1924)
  • Ditte människobarn (översättning Hinke Bergegren, Framtiden, 1924). Ny utg., bearb. av Ingvar Lindblom, Hammarström & Åberg, 1982 (Ditte menneskebarn, 1917-1921)
  • Soldagar: skildringar från Spanien (översättning Allan Vougt, Framtiden, 1925)
  • Proletärnoveller (anonym översättning?, Framtiden, 1926)
  • Mitt i en järntid (översättning Per Freudenthal, Framtiden, 1929)
  • En moder (översättning Per Freudenthal, Framtiden, 1930)
  • Svarta fåglar: noveller (anonym översättning?, Framtiden, 1930) (De sorte fugle)
  • En bekännelse: berättelse (översättning Daniel Rydsjö, Framtiden, 1932)
  • Ett litet kryp (översättning Daniel Rydsjö, Framtiden, 1932) (Et lille Krae) [med fortsättning: Under aaben himmel, For lut og koldt vand och Vejs ende]
  • Två världar: tankar och intryck från en resa i Sovjetunionen (anonym översättning?, Clarté, 1934) (To verdener)
  • Finland - den politiska terrorns land (anonym översättning?, 1936). Ny, utvidgad uppl. Solidaritet, 1939
  • Minnen (översättning Eyvind Johnson, Bonnier, 1945) (Erindringer)
  • Morten Röde (översättning Henry Peter Matthis, Arbetarkultur, 1945) (Morten hin Røde)
  • Den förlorade generationen (översättning Henry Peter Matthis, Arbetarkultur, 1949) (Den fortabte generation)
  • Lotterisvensken (översättning Sam Johanson, ill. av Nils Hahne, Arbetarkultur, 1955) (Lotterisvensken)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]