Nejonögon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nejonögon
Stratigrafisk utbredning: Devon till Holocen[1]
Ett flodnejonöga (Lampetra fluviatilis)
Ett flodnejonöga (Lampetra fluviatilis)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Käklösa fiskar
Agnatha
Klass Nejonögonartade ryggradsdjur
Petromyzontida
Ordning Nejonögon
Petromyzontiformes
Vetenskapligt namn
§ Petromyzontiformes
Familjer

Geotriidae
Mordaciidae
Petromyzontidae (Nejonögonfiskar)
Mayomyzontidae

† = utdöd
Hitta fler artiklar om djur med

Nejonögon (Petromyzontiformes) är en ordning ryggradsdjur tillhörande de käklösa fiskarna.[2] och namnet kommer från det tyska namnet "Neunaugen" (nio ögon - egentligen från lågtyska "negenoge", via fornsvenska "neghenögha"[3], en beteckning som uppkommit på grund av att näsöppning, öga och sju gälöppningar lär ha "uppfattats som ögon"[4]). De vuxna djuren kännetecknas av en tandförsedd, trattlik sugmun. Beteckningen "nejonögon" har, förutom för ordningen Petromyzontiformes, använts såväl för den ovanförliggande klassen Petromyzontida (Cephalaspidomorphi) som för den underliggande familjen Petromyzontidae - anledningen härtill är givetvis att alla de svenska, och europeiska, arterna i klassen tillhör familjen Petromyzontidae .

För närvarande finns det ungerfär 38 kända arter av nejonögon.[5] Fastän de är välkända för att borra sig in i köttet hos andra fiskar för att suga blod är det bara knappt hälften av arterna som gör så[6] eftersom bara 18 av arterna är parasitiska.[7] Nejonögonen tillhör en mycket gammal gren av ryggradsdjuren, men deras exakta släktskap med pirålar och käkförsedda ryggradsdjur (Gnathostomata) är fortfarande omdiskuterat.

Morfologi och fysiologi[redigera | redigera wikitext]

Ett havsnejonögas (Petromyzon marinus) mun.
Mikroskoppreparat av ett tvärsnintt av svalget hos en larv av ett obestämt nejonöga.
Grunddragen hos ett nejonögas yttre morfologi.

Vuxna (adulta) fiskar liknar ålar genom att de saknar fjäll. De kan variera i längd från 13 till 100 cm och saknar pariga fenor. Adulta nejonögon har en näsborre mitt uppe på huvudet och därtill ett stort öga och sju gälöppningar på vardera sidan. Nejonögonens unika morfologiska kännetecknen, som skelettet av brosk, antyder att de är ett systertaxon till alla nulevande käkförsedda ryggradsdjur (Gnathostomata) och de betraktas vanligen som den mest basala gruppen inom understammen Vertebrata. I stället för riktiga kotor har de broskstrukturer kallade "arcualier" längs dorsalsidan av ryggsträngen. Ryggsträngen är det viktigaste axialskelettet även hos adulta rundmunnar.[8] Parasitiska nejonögon livnär sig genom att borra sig in i kroppen på andra fiskar med hjälp av de skarpa tänderna tills de når blod och kroppsvätskor, vilka de suger i sig. I sällsynta fall kan, speciellt utsvultna, nejonögon angripa människor.[9][10] Icke-parasitiska nejonögon, som vanligen lever i sötvatten, äter inte som vuxna utan lever på reserver som de lagrade som filtrerande linålar (ammocoeteslarver).[11]

Pirålar, som ytligt påminner om nejonögon, betraktas numera vanligen som systertaxon till äkta vertebrater (nejonögon och gnathostomer).[12][13]

Svalget är delat. Den ventrala delen bildar ett "andningsrör" som är skilt från munhålan av ett valv kallat "velum" (latin "slöja", "duk"), vilket är en anpassning till det sätt som djuret äter och som både förhindrar att bytets kroppsvätskor försvinner ut genom gälöppningarna som att de stör gälarnas syreupptagning - den senare sker genom att vatten pumpas ut och in genom gälöppningarna i stället för att tas in genom munnen. Nära gälarna sitter ögonen, vilka är dåligt utvecklad och övervuxna med skinn hos larven. Ögonen utvecklas under metamorfosen och täcks hos vuxna endast av ett tunt skinnlager (vilket blir ogenomskinligt hos preaparat).[14]

Nejonögon erbjuder viktig kunskap om det adaptiva immunförsvaret eftersom de har en adaptiv immunitet som utvecklats konvergent med T- och B-cellerna hos högre vertebrater.

Nejonögonfiskarna (Petromyzontidae) har det högsta kromosomtalet (164-174) av alla nu levande ryggradsdjur.[15]

Larverna av Geotria australis har också en mycket hög tolerans för fritt järn i kroppen och har välutvecklade biokemiska system för att detoxifiera stora mängder metalljoner.[16]

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Stimulering av de perifera sensoriska luktnerverna aktiverar neuroner i luktloben hos ett havsnejonöga.[17]

Nejonögonen har studerats ingående eftersom deras relativt enkla hjärnor på många sätt tros avbilda hjärnans struktur hos de tidiga förfäderna till vertebraterna. Med början på 1970-talet har Sten Grillner och hans kollegor på Karolinska Institutet i Stockholm använt nejonögon som ett modellsystem för att utarbeta de grundläggande principerna hos den motoriska kontrollen hos vertebrater, med början i ryggmärgen och sedan arbetande sig vidare mot hjärnan.[18] I en serie av studier har de funnit nervbanor i ryggmärgen som kan generera de rytmiska motoriska mönster som kontrollerar simning. Dessa kretsar kontrolleras av speciella lokomotoriska rörelsecentra i hjärnstammen och mitthjärnan och dessa kretsar kontrolleras i sin tur av högre hjärnstrukturer, inklusive de basala ganglierna och fyrhögarna (tectum). I en studie över tectum 2007[19] upptäckte de att stimulering med elektricitet kunde orsaka ögonrörelser, böjning av kroppen i sidled eller simrörelser och att typen samt dess amplitud och riktning berodde på vilken del av tectum som stimulerades. Dessa upptäckter tolkades som konsistenta med idén att tectum genererar målinriktade rörelser hos nejonögon, likväl som hos andra arter.

Nejonögon används som modellorganism i biomedicinsk forskning, där deras stora retikulospinala axon används för att undersöka synapstransmission.[20] Axonen hos nejonögon är så stora att de tillåter mikroinjicering av substanser.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ PetromyzontiformesFishBase.
  2. ^ Nejonögon (Petromyzontiformes)Dyntaxa.
  3. ^ Varifrån kommer ordet nejonöga?Institutet för de inhemska språken
  4. ^ Nejonöga i SAOB
  5. ^ DOCKER, Margaret F (2006). ”Bill Beamish’s Contributions to Lamprey Research and Recent Advances in the Field.”. Guelph Ichthyology Reviews "7". http://gir.uoguelph.ca/article/view/61/127. Läst 12 Jun 2014. 
  6. ^ Hardisty, M. W.; Potter, I. C. (1971). Hardisty, M. W.; Potter, I. C.. red. The Biology of Lampreys (1). Academic Press. ISBN 9780123248015. 
  7. ^ Gill, Howard S.; Renaud, Claude B.; Chapleau, François; Mayden, Richard L.; Potter, Ian C.; Douglas, M. E.. ”Phylogeny of Living Parasitic Lampreys (Petromyzontiformes) Based on Morphological Data”. Copeia "2003" (4): sid. 687–703. doi:10.1643/IA02-085.1. 
  8. ^ Ryggrad] i Nationalencyklopedin.
  9. ^ CANADA: A Surfeit of Lampreys”. Time. 9 May 1955. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,861450,00.html. Läst 7 June 2008. 
  10. ^ Liem, Karel F.
    William E. Bemis, Warren F. Walker, Jr., Lance Grande (2001). Functional Anatomy of the Vertebrates. The United States of America: Thomson
    Brooks/Cole. Sid. 50. ISBN 0-03-022369-5. 
  11. ^ Lampreys] på Alaska Department of Fish and Game, 2004.
  12. ^ Se till exempel Chordata (Myxini och Vertebrata) och http://www.helsinki.fi/~mhaaramo/metazoa/deuterostoma/chordata/vertebrata.html Vertebrata] (Hyperoartii och Gnathostomata) på Mikko's Phylogeny Archive.
  13. ^ Rundmunnar i Nationalencyklopedin.
  14. ^ The Dissection of Vertebrates: A Laboratory Manual
  15. ^ Petromyzontidae på FishBase.
  16. ^ Macey, D. J.; Cake, M. H.; Potter, I. C. (1988). ”Exceptional iron concentrations in larval lampreys (Geotria australis) and the activities of superoxide radical detoxifying enzymes”. Biochemical Journal "252" (1): sid. 167–172. PMID 3421899. 
  17. ^ Derjean D, Moussaddy A, Atallah E, St-Pierre M, Auclair F, Chang S and Dubuc R (2010) "A novel neural substrate for the transformation of olfactory inputs into motor output" PLoS biology, 8 (12): e1000567. doi:10.1371/journal.pbio.1000567
  18. ^ doi:10.1038/nrn1137
    Den här DOI-referensen kommer automatiskt att kompletteras under de närmaste minuterna. Du kan gå före i kön eller expandera för hand
  19. ^ doi:10.1152/jn.00639.2006
    Den här DOI-referensen kommer automatiskt att kompletteras under de närmaste minuterna. Du kan gå före i kön eller expandera för hand
  20. ^ doi:10.1007/s00441-006-0216-2
    Den här DOI-referensen kommer automatiskt att kompletteras under de närmaste minuterna. Du kan gå före i kön eller expandera för hand