Gustaf VI Adolf

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustaf VI Adolf
Fotografi av Gustaf VI Adolf som kronprins på 1930-talet
Kung av Sverige
Regeringstid 29 oktober 1950–15 september 1973
(&&&&&&&&&&&&&022.&&&&&022 år och &&&&&&&&&&&&0321.&&&&&0321 dagar)
Företrädare Gustaf V
Efterträdare Carl XVI Gustaf
Valspråk Plikten framför allt
Gemål Margareta av Connaught
Louise Mountbatten
Barn Gustaf Adolf
Sigvard
Ingrid
Bertil
Carl Johan
Ätt Bernadotteska ätten
Far Gustaf V
Mor Victoria av Baden
Född 11 november 1882
Stockholms slott
Död 15 september 1973
(&&&&&&&&&&&&&090.&&&&&090 år och &&&&&&&&&&&&0308.&&&&&0308 dagar)
Helsingborgs lasarett i Helsingborg i Skåne
Begravd 25 september 1973
Kungliga begravningsplatsen i Solna

Gustaf VI Adolf, Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, född 11 november 1882Stockholms slott i Stockholm, död 15 september 1973Helsingborgs lasarett i Helsingborg, Malmöhus län, var Sveriges konung från den 29 oktober 1950 och fram till sin död. Han var son till Gustaf V och Victoria av Baden och farfar till Carl XVI Gustaf. Han ingick äktenskap 1905 med den brittiska prinsessan Margaret (1882–1920) och gifte sig för andra gången 1923 med Louise Mountbatten (1889–1965).

Han föddes som prins av Sverige och Norge samt hertig av Skåne (efter unionsupplösningen 1905 var han inte längre prins av Norge) och var Sveriges kronprins 1907–1950 efter faderns tronbestigning. Gustaf VI Adolf var den siste kungen med den traditionella svenska kungabeteckningen "Sveriges, Götes och Vendes konung".

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Barndom[redigera | redigera wikitext]

Gustav Adolf och Vilhelm, fotograferade 1885.

Lördagen den 11 november 1882 kl. 16.25[1] nedkom kronprinsessan Victoria med kronprins Gustafs äldste son. Vittnen var statsministern greve Arvid Posse och utrikesministern friherre Hochschild med respektive fruar. Strax därefter meddelades prinsfödseln på Artilleriplan och salut avlossades med 42 skott. Hertigen av Skåne, prins Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, döptes i Vita havetStockholms slott den 25 november samma år av ärkebiskop Anton Niklas Sundberg, i vatten som påstods vara hämtat från floden Jordan men i själva verket kom från slottets brunn. Vid altaret deltog även biskopen i Karlstads stift, Claes Herman Rundgren och ordensbiskopen Frithiof Grafström. Som paradvagga åt den nydöpte fungerade Karl XII:s vagga.[2]

Louise Rinman var kronprinsbarnens sköterska, och kallades av dessa för "Vass".[3] Den första guvernanten var mamsell Ida Borin, men hon avlöstes 1890 av informatorn doktor Carl Svedelius. I träslöjd hade prinsarna undervisningsrådet Hjalmar Berg.

En stor del av barndomens somrar tillbringades antingen på Tullgarns slott eller på slottet Mainau hos morföräldrarna. Farmor drottning Sofia lät ofta skicka efter prinsarna till Ulriksdals slott som var hennes favoritresidens.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Kronprins Gustaf Adolf omkring 1916.

Han åtnjöt privat undervisning och avlade studentexamen 1900.[4] Vårterminen 1901 skrevs arvfursten in vid Uppsala universitet och vid Stockholms nation den 8 februari 1901. Hans lektorer var historikern Harald Hjärne, statsvetaren Simon Boëthius, nationalekonomen David Davidsson och arkeologen Oscar Almgren. Från denna tid kommer de omtalade bronsåldersfynd som hertigen av Skåne fann i utgrävningen av Hågahögen, numera på Statens Historiska Museum.

Han erhöll samtidigt militär utbildning och tog officersexamen 1902. Efter genomgången kurs vid Krigshögskolan blev han 1909 kapten (ryttmästare), 1913 major, 1916 överstelöjtnant, 1918 överste, 1923 generalmajor och 1928 generallöjtnant.[4]

Gustaf VI Adolf talade, förutom sitt modersmål, engelska, franska och tyska flytande. Han läste även italienska helt obehindrat och förstod latin. 10 maj 1906 invaldes han som hedersledamot i Kungliga Vetenskapsakademien.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Kronprins Gustaf Adolf med familj 1912; kronprinsessan Margareta, prinsarna Gustaf Adolf och Sigvard, prinsessan Ingrid samt den nyfödde prins Bertil.
Gustaf V, kronprins Gustaf Adolf och prins Bertil i början av 1940-talet.

Den 26 januari 1905 befann sig Gustaf Adolf i Kairo, Egypten, och där mötte han brittiske prins Arthurs äldsta dotter Margaret på en födelsedagsbankett för khediven Abbās Hilmi Pascha av Egypten. Till bordet skulle prinsen egentligen ha haft Margarets yngre syster Patricia, som ryktades vara hans blivande gemål, men i stället tog han Margaret som sin bordsdam. De förlovade sig den 26 februari 1905[5] i Kairo och gifte sig 15 juni i Saint Georges Chapel[6] i Windsor Castle.

Som bröllopsgåva fick prinsparet Sofiero slott av Gustaf Adolfs farfar, Oscar II. Gustaf VI Adolf bodde större delen av sitt liv i KansliflygelnStockholms slott.[7]

Barn[redigera | redigera wikitext]

Med kronprinsessan Margareta:

  1. Gustaf Adolf (1906–1947), hertig av Västerbotten, kung Carl XVI Gustafs far
  2. Sigvard (1907–2002), hertig av Uppland till 1934, greve af Wisborg
  3. Ingrid (1910–2000), drottning av Danmark från 1947, danska drottningen Margrethe II:s mor
  4. Bertil (1912–1997), hertig av Halland
  5. Carl Johan (1916-2012), hertig av Dalarna till 1946, greve af Wisborg

Kronprinsessan Margareta insjuknade och avled våren 1920 i akut blodförgiftning, gravid i åttonde månaden. Kronprins Gustaf Adolf reste mycket under sin änklingstid, bland annat till England 1923 där han bland vänner mötte sin andra gemål, Louise Mountbatten, på en middagsbjudning.

Förlovningen med lady Louise Mountbatten eklaterades den 1 juli 1923, och paret vigdes den 3 november samma år i Chapel Royal i St. James's Palace i London av ärkebiskopen av Canterbury. Makarna fick tillsammans ett dödfött flickebarn 1925.

Louise Mountbatten tillhörde genom drottning Victoria av Storbritannien samma familjekrets som Margareta. (Louise farbror var gift med Margaretas faster, och en annan faster till Margareta var mormor till Louise.)

Drottning Louise avled i mars 1965 på Sankt Görans sjukhus.

Sångaren Carl-Erik Olivebring (1919–2002) har i en intervju sent i livet uppgivit sig vara utomäktenskaplig son till Gustaf VI Adolf. Denna uppgift återges också i författaren Kjell Fridhs (1944–1998) biografi om kungen, dock utan fler redovisade källor än Olivebrings uttalande. Hovet har aldrig kommenterat påståendet.[8]

Redan när första hustrun Margareta besökte sitt brittiska hemland under äktenskapets första år ryktades det i Sverige om att Gustaf Adolf hade ett förhållande med operettstjärnan Rosa Grünberg.[9]

Regentskap och intressen[redigera | redigera wikitext]

Kung Gustaf VI Adolf och drottning Louise.

Efter fadern Gustaf V:s bortgång den 29 oktober 1950 svor kung Gustaf VI Adolf den kungliga eden och höll minnestal över den döde monarken i rikssalen den 30 oktober.

Gustaf VI Adolf var känd som en ivrig och även kunnig amatörarkeolog, som vid flera tillfällen begav sig till bland annat Italien för att delta i utgrävningar, och då inte minst från etruskernas gamla samhällen runt Viterbo utanför Rom. Han besökte även Grekland och Främre orienten. Sin första utgrävning var han med om som sextonåring, under riksantikvarien Hans Hildebrand vid Tullgarns slott. Bland hans utmärkelser kan nämnas att han invaldes som hedersmedlem av British Academy 1953. Han blev hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan 1944[10] och vid Londons universitet den 22 juli 1960, samt hedersledamot av den Påvliga arkeologiska akademin i juli 1960.[11]

Ett annat intresse var kinesisk konst och hans samling av ostindiskt porslin finns nu på Östasiatiska museet i Stockholm.

Han reste som kronprins till USA på "den stora resan" 1926–1927, var ordförande i Riksidrottsförbundet, reste till svenskborna i Estland 1931, företog årliga stora manövrar med armén. Det har sagts att han skrev 7 000 namnteckningar per år, och var värd för 3 000 gäster per år. Han var beskyddare för cirka 200, huvudsakligen ideella, vetenskapliga och idrottsliga sammanslutningar samt konstföreningar.[12]

Gustaf VI Adolf var den förste svenske monarken efter frihetstiden som inte i någon högre grad brukade sin politiska makt. Enda egentliga undantaget var regeringskrisen 1957. Detta första och enda elddop inom politiken skötte han ur parlamentarisk synvinkel korrekt. Det har påståtts att han liksom fadern varit "sina rådgivares rådgivare", men det har inte bekräftats. Han hade ändå en så stark ställning, att riksdagen trots de starka vänstervindar som blåste i början av 1970-talet inte ville låta den nya regeringsformen träda ikraft förrän efter Gustaf Adolfs frånfälle.

År 1962 medverkade kungen i filmen Nils Holgerssons underbara resa som sig själv.

Slutet[redigera | redigera wikitext]

Gustaf Adolfs och hans två gemålers grav på Kungliga begravningsplatsen.

I augusti 1973 insjuknade Gustaf VI Adolf i blödande magsår i sitt sommarressidens, Sofiero slott stax norr om Helsingborg, varför han opererades den 21 augusti. Efter operationen drabbades kungen av lunginflammation, hjärtflimmer, försämrad njurfunktion och återkommande magsår. Han avled stilla klockan 20:35 den 15 september 1973 på Helsingborgs lasarett i kretsen av de närmaste. Den direkta dödsorsaken var lunginflammation. Han hade valt att inte låta sig begravas i Riddarholmskyrkan, utan gravsattes på Kungliga begravningsplatsen i Solna. Det var första gången sedan 1689 som en svensk monark inte gravsattes på Riddarholmen i Stockholm.

Mediebevakning[redigera | redigera wikitext]

I jämna steg med kungens tillstånd i början av hans sjukdomsperiod (23-28 augusti) ägnades intensiv svensk massmediebevakning även åt Norrmalmstorgsdramat i Stockholm; direktsändningar i televisionen växlade då mellan kungens tillstånd och läget vid Norrmalmstorg.[13] I Sverige pågick även under kungens sjukdomstid valkampanjen inför riksdagsvalet; den kom något i skymundan i mediebevakningen. Valet ägde rum den 16 september, dagen efter kungens bortgång. Kungens begravning (utom själva gravsättningen) direktsändes samtidigt i båda Sveriges Televisions kanaler som var landets enda tv-kanaler på den tiden.

Ordnar och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Kronprins Gustaf Adolf mottar sitt doktorsdiplom som hedersdoktor vid University of Chicago av universitetets president, professor Max Mason, 1926.

Gustaf VI Adolf blev 1918 hedersdoktor vid Lunds universitet, 1926 hedersdoktor vid Yale, Princeton och Clarks universitet, 1929 vid Cambridge och 1932 vid Dorpats universitet.[4]

  • Sverige Oscar II:s och Sophias Guldbröllopsminnestecken (1907)
  • Sverige Konung Oscar II:s jubileumsminnestecken (1897)
  • Sverige Konung Gustav V:s jubileumsminnestecken med anledning av 90-årsdagen (1948)
  • Sverige Konung Gustav V:s jubileumsminnestecken med anledning av 70-årsdagen (1928)
  • Sverige Kronprins Gustafs och Kronprinsessan Victorias silverbröllopsmedalj (1906)
  • Sverige Medaljen Illis Quorum i guld av 18:e storleken med kedja
  • Sverige Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts orden (riddare av Kungliga Serafimerorden) från födseln. Ordens herre och mästare 1950-1973
  • Sverige Kommendör med stora korset av Kungliga Svärdsorden från födseln. Ordens herre och mästare 1950-1973
  • Sverige Kommendör med stora korset av Kungliga Nordstjärneorden från födseln. Ordens herre och mästare 1950-1973
  • Sverige Kommendör med stora korset av Kungliga Vasaorden som kronprins. Ordens herre och mästare 1950-1973
  • Sverige Riddare av Kungliga Carl XIII:s orden från födseln. Ordens herre och mästare 1950-1973
  • Sverige Konung Gustaf V:s Olympiska medalj (1912)
  • Sverige Beskyddare för Johanniterorden i Sverige 1950-1973

Källa:[14] [15].

Gustaf VI Adolfs släpspänne, utställt i ordenssalarna på Stockholms slott.

Anfäder[redigera | redigera wikitext]

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar I
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Oscar II
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Joséphine av Leuchtenberg
 
 
 
 
 
 
 
 
Kung Gustaf V
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hertig Wilhelm I av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Sophie av Nassau
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Pauline av Württemberg
 
 
 
Kung Gustaf VI Adolf
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Leopold av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Storhertig Friedrich I av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Sofia av Sverige, prinsessa av Vasa
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Victoria av Baden
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kejsar Wilhelm I av Tyskland, kung av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Louise av Preussen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Prinsessan Augusta av Sachsen-Weimar
 
 
 

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fridh, Kjell. Gamle Kungen Gustaf VI Adolf  Citat ur boken från brev av prinsessan Eugénie
  2. ^ Lindorm, Erik (1979). Oscar II och hans tid 1872–1907. sid. 151. ISBN 91-46-13375-5 
  3. ^ Elgklou, Lars (1978). Bernadotte. Historien - och historier - om en familj. Stockholm. sid. 131f 
  4. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  5. ^ Almanack för alla 1913, Norstedt, Stockholm, 1912, s. 12
  6. ^ Hvar 8 dag : illustreradt magasin (Sjette årgången, [2 oktober 1904 - 24 september 1905]). Göteborg: Förlags AB Hvar 8 dags tryckeri. 1905. sid. 620 
  7. ^ Palmstierna, Carl-Fredrik; Stillert, Willy (1962). Kungens böcker: ett reportage om Gustav VI Adolfs privata bibliotek. Malmö: Allhem. Libris 679561 [sidnummer behövs]
  8. ^ Fridh, Kjell (1995). Gamle Kungen Gustaf VI Adolf – En biografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 7281986. ISBN 91-46-16462-6 (inb.) [sidnummer behövs]
  9. ^ (In Swedish) Elgklou, Lars i Bernadotte - historien och historier om en familj ISBN 91-7008-882-9 s.170
  10. ^ KTH: Hedersdoktorer 1944-2008, läst 12 april 2009
  11. ^ Lindorm, Per-Erik (red.) (1960). Panorama 60 – en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek. Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 175 
  12. ^ Fjellman, Margit (1957). Ett år med kungen. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. sid. 13 
  13. ^ Kungliga biblioteket, temasida om Norrmalmstorgsdramat
  14. ^ Kleberg, Johan (1935). Kungl. svenska riddarordnarna I : Historisk översikt ; Kungl. Serafimerorden ; Kungl. Svärdsorden ; Kungl. Nordstjärneorden. Stockholm: Skandinaviska Biografiska förlaget. sid. 97f 
  15. ^ T:son Uggla, Erik (1963). Ordenskalender 1963. Stockholm: Sekreterarämbetet vid Kungl. Maj:ts orden. sid. 1 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fjellman, Margit (utan år). Vår Kung. Sju decennier i Gustaf VI Adolfs liv – En kavalkad i ord och bild 
  • Fjellman, Margit (utan år). Ett år med Kungen 
  • Kung Gustaf och hans folk. Stockholm. 1951 
  • När Var Hur 1974. Stockholm. 1973 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]