Orangutanger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om människoaporna orangutanger. För schacköppningen Orang-utan, se Sokolskys öppning.
Orangutanger
Zoo z01.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Haplorrhini
Infraordning Simiiformes
Överfamilj Människoartade
Hominoidea
Familj Människoapor
Hominidae
Underfamilj Ponginae
Släkte Orangutanger
Pongo
Vetenskapligt namn
§ Pongo
Auktor Lacépède, 1799
Utbredning
Mapa distribuicao pongo.png
Arter
Hitta fler artiklar om djur med

Orangutanger (Pongo) är ett släkte som tillhör människoaporna och som finns i Malaysia och Indonesien. De har långa armar och rödaktigt, ibland brunaktigt, hår.

Namnet kommer ifrån det malajiska och indonesiska uttrycket Orang Hutan som betyder skogsmänniska.[1] Orangutanger lever nästan hela livet i träden i regnskogarna på Borneo och Sumatra. Till skillnad från de andra två stora människoaporna (gorillor och schimpanser) som finns i Afrika lever orangutangen i Asien och uteslutande på de två nämnda platserna.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Orangutangerna på Borneo respektive Sumatra har tidigare räknats som två underarter av arten Pongo pygmaeus:

  • P. p. pygmaeus på Borneo och
  • P. p. abelii på Sumatra,

men betraktas numera som två olika arter[2]:

  • Borneoorangutang (Pongo pygmaeus) på Borneo med tre olika underarter:
    • P. p. pygmaeus på nordvästra Borneo
    • P. p. morio på nordöstra - östra Borneo
    • P. p. wurmbii på sydvästra Borneo, samt
  • Sumatraorangutang (Pongo abelii) på Sumatra.

Orangutangerna är de enda nu levande medlemmarna av släktet Pongo och underfamiljen Ponginae.[3] Underfamiljen innehåller också de utdöda släktena Gigantopithecus och Sivapithecus. Orangutangen är ett officiellt delstatsdjur i Sabah i Malaysia.[4][5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arterna når vanligen en kroppslängd (huvud och bål) av 125 till 155 cm och vissa stora hanar blir 180 cm långa. När orangutangar sitter är de cirka 70 till 90 cm höga. Med en genomsnittlig vikt av 50 till 90 kg är hanar tydlig större än honor som når 30 till 50 kg. I fångenskap blir de ännu tyngre. Där väger honor cirka 65 kg och hanar omkring 145 kg. Enskilda hanar hade en vikt upp till 200 kg.[6]

Orangutangernas toviga päls är rödaktig till rödbrun. De har ganska korta bakre extremiteter men armarna är långa. När de sträcks ut åt varje håll kan avståndet mellan fingertopparna vara 225 cm. Vid kinderna finns svullnader som är tydligast hos hanar. Hos Sumatraorangutang är dessa svullnader ofta täckta av fina vita hår.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Dessa primater lever i skogar i låglandet och i bergstrakter upp till 1500 meter över havet. De klättrar främst i växtligheten och är aktiva på dagen. Före natten bygger de ett slags sovplats av grenar, kvistar och blad. Ibland används denna plats flera nätter. Orangutanger iakttogs när de skyddade sig för regnet med hjälp av stora blad eller av kvistar med mycket löv. De använde även pinnar för att gräva i marken, i strider mellan olika individer och för andra ändamål. Däremot är de inte lika skicklig som schimpanser.[6]

Orangutanger klättrar med fyra extremiteter i träd eller de svänger sig framåt med armarna. I de sällsynta fall när de kommer ner till marken går de på fyra extremiteter. I motsats till schimpanser och gorillor går de inte på händernas knogleder.[6]

Arterna äter främst frukter, särskild fikon är betydande matkällor. Dessutom ingår andra växtdelar, insekter, fågelägg och mindre primater (tröglorier) i födan. Ibland intar orangutanger jord för mineralernas skull.[6]

Individerna lever antingen ensam eller i små flockar. Det senare gäller främst för honor. Under 1970-talet registrerades 13 till 15 olika läten som används för kommunikationen. Det sociala bandet stärks dessutom med ömsesidig pälsvård. Honor får sin första unge tidigast med 12 års ålder och sedan har de kullar med 7 till 8 år mellanrum. Dräktigheten varar i genomsnitt 245 dagar och sedan föds oftast en unge, sällan tvillingar. Ungen väger vid födelsen 1,5 till 2 kg och håller sig fast i moderns päls vid buken. Äldre ungdjur rider vanligen på moderns rygg. Efter cirka 3,5 år slutar honan med digivning. Självständiga hanar vandrar till andra regioner längre bort från moderns revir.[6]

Med människans vård kan orangutanger leva över 50 år.[6]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Populärkultur[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SAOB
  2. ^ Singleton, I., Wich, S.A. & Griffiths, M. 2008. Pongo abelii. In: IUCN 2009. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2009.2. <http://www.iucnredlist.org>. Downloaded on 07 February 2010.
  3. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Hominidae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  4. ^ ”Orangutan Foundation International: All About Orangutans”. http://www.orangutan.org/facts/orangutanfacts.php. Läst 2006-08-01. , referererad i engelskspråkiga Wikipedia
  5. ^ Tracking Orangutans from the Sky”. PLoS Biol "3" (1): sid. e22. 2004. doi:10.1371/journal.pbio.0030022. http://biology.plosjournals.org/perlserv/?request=get-document&doi=10.1371/journal.pbio.0030022. , refererad i engelskspråkiga Wikipedia
  6. ^ [a b c d e f g] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Släkte: Pongo (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. Sid. 615-618. ISBN 0-8018-5789-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Orangutanger.
Wikispecies-logo.svg
Wikispecies har information om Orangutanger.