Euroområdet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
  Euroområdet och övriga områden som har euron som valuta.
  Övriga medlemsstater inom Europeiska unionen.

Euroområdet, även känt som euroland eller eurozonen, utgörs av de 18 medlemsstater inom Europeiska unionen som har euron som valuta.[1] Dessa medlemsstater har överfört sina befogenheter över den monetära politiken till europeisk nivå genom Europeiska centralbankssystemet.[2][3] I vidare bemärkelse innefattar euroområdet även de territorier som har euron som valuta genom monetära avtal med unionen. Euroområdet utgör en av världens största ekonomier.[4][5]

De medlemsstater som har euron som valuta är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Därutöver har även Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten euron som valuta genom monetära avtal med unionen. Kosovo och Montenegro har euron som valuta utan monetära avtal med unionen.[1] Litauen kommer att införa euron den 1 januari 2015.[6]

För att en medlemsstat inom Europeiska unionen ska kunna införa euron som valuta krävs att den uppfyller vissa ekonomiska och rättsliga villkor, de så kallade konvergenskriterierna. I enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten måste medlemsstaterna upprätthålla goda offentliga finanser för att säkra euroområdets stabilitet. Euroområdet drabbades hårt av finanskrisen 2007–2008 och den efterföljande eurokrisen. Som en följd av dessa kriser fördjupades och förstärktes det finansiella samarbetet inom euroområdet i början av 2010-talet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

En skulptur utanför Europeiska centralbanken i Frankfurt am Main.

Den 3 maj 1998 beslutade Europeiska unionens råd att införa en gemensam valuta,[7][8] vilket var ett utsatt mål i fördraget om Europeiska unionen. Samtidigt konstaterade rådet att elva av de dåvarande medlemsstaterna, Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike, uppfyllde konvergenskriterierna. Däremot uppfyllde inte Grekland och Sverige kraven.[9] Den 31 december 1998 beslutade rådet att oåterkalleligen låsa omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som skulle införa euron.[10] Den 1 januari 1999 infördes euron som elektronisk valuta på finansmarknaden.

Den 19 juni 2000 beslutade rådet att Grekland uppfyllde konvergenskriterierna, och att landet skulle bli en del av euroområdet från och med den 1 januari 2001.[11] Samma dag fastställdes också den oåterkalleliga omräkningskursen.[12] Den 1 januari 2002 infördes eurosedlar och euromynt, samtidigt som de nationella valutorna togs ur bruk.

Den 1 maj 2004 anslöt sig tio nya medlemsstater till EU, den 1 januari 2007 anslöt sig ytterligare två nya medlemsstater till unionen och den 1 juli 2013 anslöt sig även Kroatien. Slovenien blev det första av dessa länder att införa euron som sin valuta.

Rådet beslutade den 11 juli 2006 att Slovenien skulle införa euron från och med den 1 januari 2007,[13][14] den 10 juli 2007 att Cypern och Malta skulle införa euron från och med den 1 januari 2008,[15][16][17][18] den 8 juli 2008 att Slovakien skulle införa euron från och med den 1 januari 2009,[19][20][21] den 13 juli 2010 att Estland skulle införa euron från och med den 1 januari 2011,[22][23][24] och den 9 juli 2013 att Lettland skulle införa euron från och med den 1 januari 2014.[25][26][27]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Officiella medlemsstater[redigera | redigera wikitext]

  Euroområdet och övriga områden som har euron som valuta.
  Medlemsstater som är förpliktade att införa euron när de väl uppfyller konvergenskriterierna.
  Medlemsstater med rättsliga undantag.

Det officiella euroområdet utgörs av de medlemsstater i Europeiska unionen som använder euron som sin valuta. Dessa 18 stater är Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Från början bestod euroområdet av elva medlemsstater, men har sedan dess bildande utökats med Grekland 2001, Slovenien 2007, Cypern och Malta 2008, Slovakien 2009, Estland 2011 och Lettland 2014. Euron utgör således officiellt betalmedel för mer än 330 miljoner människor och euroområdet räknas som en av världens största ekonomier.[4][28][29]

Utanför eurosamarbetet står övriga medlemsstater i Europeiska unionen: Bulgarien, Danmark, Kroatien, Litauen, Polen, Rumänien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien och Ungern. Alla medlemsstater i EU utom Danmark och Storbritannien är förpliktade att införa euron när de väl uppfyller kriterierna. Danmark och Storbritannien har genom särskilda protokoll fogade till Europeiska unionens fördrag erhållit undantag från förpliktelsen att införa euron.[30][31]

Sverige har undvikit att uppfylla kriterierna, eftersom utfallet av en folkomröstning under 2003 var ett nej till införandet av valutan i landet. Bulgarien, Kroatien, Litauen, Polen, Rumänien, Tjeckien och Ungern siktar på att införa euron så snart deras ekonomier tillåter det. Litauen kommer att införa euron den 1 januari 2015 efter att Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken konstaterade i juni 2014 att landet uppfyller alla nödvändiga krav.[6][32][33]

Associerade medlemsstater[redigera | redigera wikitext]

Utöver de medlemsstater i EU som har euron som valuta, används euron även som officiell valuta i mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten, trots att de inte är medlemmar i unionen. Detta är möjligt på grund av särskilda monetära avtal.[34][35][36][37] Anledningen till att de fyra mikrostaterna använder euron som valuta, är att de redan sedan tidigare saknade egna valutor. Istället använde Andorra och Monaco fransk franc (Andorra även spansk peseta) och San Marino och Vatikanstaten italiensk lira. De tre sistnämnda mikrostaterna införde därför euron samtidigt som Frankrike och Italien.

De monetära avtalen innebär att mikrostaterna får tillverka euromynt med egna motiv på den nationella sidan. Antalet euromynt som får tillverkas är reglerat i avtalen. Det är Frankrike och Italien som har företrätt unionen vid förhandlingarna om de monetära avtalen. Under 2010-talets början omförhandlades avtalen; det nya monetära avtalet med Vatikanstaten trädde i kraft den 1 januari 2010,[34] det nya monetära avtalet med Monaco trädde i kraft den 1 december 2011,[38][39] och det nya monetära avtalet med San Marino trädde i kraft den 1 september 2012.[40][41]

Andorras avtal trädde i kraft 1 juli 2013,[42] och före det, ända sedan euron skapades, använde Andorra euron utan ett monetärt avtal med unionen.[43] Officiellt saknade Andorra valuta, och innan eurons införande använde sig landet av Frankrikes och Spaniens nationella valutor. Förhandlingarna mellan EU och Andorra pågick från 2005, och försenades på grund av krav från EU att Andorra skulle lätta på sin banksekretess.

Andra staters egna deltagande[redigera | redigera wikitext]

Kosovo och Montenegro använder sig också av euron,[43] eftersom de tidigare de facto använde sig av tyska D-marken. Varken Kosovo eller Montenegro har något formellt avtal med EU om användningen av euron. Montenegro är sedan den 8 juni 2006 en självständig stat. Kosovo deklarerade självständighet den 17 februari 2008.

Territorier med specialstatus[redigera | redigera wikitext]

Territorier med specialstatus.

I regel använder de områden som ingår i EU och tillhör euroområdets medlemsstater den gemensamma valutan. Dit hör de portugisiska ögrupperna Azorerna och Madeira, den spanska ögruppen Kanarieöarna samt de franska utomeuropeiska departementen Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion.[44] Samtidigt står i regel de områden som tillhör ett euroland men inte ingår i EU utanför eurosamarbetet. Dit hör de nederländska ögrupperna i Västindien och de franska utomeuropeiska förvaltningsområdena Franska Polynesien, Wallis- och Futunaöarna samt Nya Kaledonien. Däremot använder de franska territorierna Clippertonön, Franska sydterritorierna, Saint-Barthélemy och Saint-Pierre och Miquelon euron, varav de två sistnämnda använder euron genom särskilda monetära avtal mellan Europeiska unionen och Frankrike.[44][45][46] I Europa använder inte Büsingen am Hochrhein, Campione d'Italia och Nordcypern euron, medan brittiska Akrotiri och Dhekelia gör det.

Utvidgning[redigera | redigera wikitext]

  Medlemsstater vars valuta är ansluten till ERM II.
  Medlemsstater vars valuta har varit ansluten till ERM II, men som numera har euron som valuta.

Alla Europeiska unionens medlemsstater, utom Danmark och Storbritannien, är förpliktade att ersätta sina nationella valutor med euron när de väl uppfyller vissa kriterier. Dessa så kallade konvergenskriterier omfattar ekonomiska och rättsliga krav och syftar till att konvergera ekonomierna, så att de anpassas till den gemensamma monetära politiken i euroområdet.

Av de medlemsstater som har blivit medlemmar i EU under 2000-talet, har Cypern, Estland, Lettland, Malta, Slovakien och Slovenien infört euron. Övriga stater har ännu inte uppfyllt konvergenskriterierna, främst på grund av ekonomiska problem men i vissa fall även på grund av avsaknad av politisk vilja. Sverige har avsiktligt misslyckats med att uppfylla kriterierna med syfte att inte behöva införa euron, efter att det svenska folket röstade nej till införandet av euron i landet.

Efter finanskrisen 2008–2009 och den ekonomiska kris som i dess följd drabbade Grekland 2010, uttryckte den tyska förbundskanslern Angela Merkel i mars 2010 sitt stöd för att i framtiden möjliggöra uteslutning av euroländer som missköter sina statsfinanser gång på gång under en längre tid.[47][48] Inget euroland har hittills lämnat eurosamarbetet sedan dess uppkomst.

De flesta av de medlemsstater som har anslutit sig till Europeiska unionen under 2000-talet siktar på att införa euron så snart deras ekonomier tillåter det.

Litauen[redigera | redigera wikitext]

Litauen kommer att införa euron den 1 januari 2015.[6][49] Litauens nuvarande valuta är knuten till euron genom Europeiska växelkursmekanismen sedan 2004. Det innebär att Litauen uppfyller konvergenskriteriet om stabil växelkurs. Den 4 juni 2014 konstaterade kommissionen och Europeiska centralbanken att Litauen uppfyller alla krav för att få införa euron. Därför väntas landet införa valutan den 1 januari 2015.[32][33][50] Europeiska rådet gav sitt godkännande den 27 juni.[51] Europaparlamentet gav sitt godkännande den 16 juli 2014.[52] Europeiska unionens råd fattar det slutgiltiga beslutet i juli.

I augusti 2013 sjönk Litauens inflation till nivåer som är inom konvergenskriteriet om inflationsnivå. Sannolikheten för att Litauen kan uppfylla samtliga krav för att få införa euron 1 januari 2015 anses därmed vara mycket hög.[53] Litauens regering siktade ursprungligen på att införa euron 2007, men misslyckades på grund av för hög inflation.

I januari 2014 ifrågasatte Seimas talman Loreta Graužinienė, tillhörande ett av regeringspartierna Darbo Partija, regeringens mål att införa euron 2015. Graužinienė villkorade sitt stöd för införandet av euron med att minimilönerna först ökas kraftigt i landet.[54] Efter påtryckningar från och samtal med bland annat premiärminister Algirdas Butkevičius, ändrade Graužinienė uppfattning och stödde införandet av euron igen. Samtidigt meddelade Butkevičius att han kommer att avgå om inte Litauen lyckas införa euron den 1 januari 2015.[55]

Central- och Östeuropa[redigera | redigera wikitext]

De central- och östeuropeiska staterna Bulgarien, Kroatien, Polen, Rumänien, Tjeckien och Ungern har som mål att införa euron, men deras måldatum har skjutits upp upprepade gånger på grund av ekonomiska problem. Dessa problem förvärrades under finanskrisen 2008–2009. Ingen av de sex staterna är knutna till Europeiska växelkursmekanismen, vilket innebär att ingen av dem kan rent formellt införa euron inom mindre än två år. I praktiken väntas det ta längre tid än så för alla dessa länder.

Euroskeptiska regeringar i både Polen och Tjeckien har tidigare lagt processen med övergången till euron på is. Den nuvarande regeringen i Polen vill däremot införa euron så snart som möjligt. Införande av euro kräver dock en konstitutionsändring, vilket i sin tur kräver två tredjedelars majoritet i parlamentet. På grund av oppositionspartiet Lag och rättvisa, som motsätter sig euron, har regeringen därför inte kunnat genomföra planerna på att införa euron så snart som möjligt. Premiärminister Donald Tusk meddelade i juli 2013 att han inte tror att Polen kommer att kunna införa euron före 2019 om Lag och rättvisa behåller minst en tredjedel av mandaten i parlamentet efter det nationella parlamentsvalet 2015.[56] Polens utrikesminister och centralbankschef har sagt att landet inte borde anta euron förrän skuldkrisen i eurozonen är löst. Centralbankschefen oroar sig för att deltagande i ERM 2 skulle göra Polen utsatt under de minst två år som złotyn i så fall skulle vara bunden till euron.[57]

Tjeckiens tidigare regeringar har varit skeptiska till att införa euron.[58] I januari 2014 uttalade sig dock den nya tillträdande finansministern Andrej Babis sig försiktigt positivt till att införa euron. 2013 sa den tjeckiska centralbankschefen Miroslav Singer att 2019 är det tidigaste tänkbara året för att övergå till euron.[59]

Ungerns regering tror inte på införande av euro innan 2020.[60]

Bulgarien som blev medlem 2007 siktade ursprungligen på att införa euron 2009, men saknade under 2012 måldatum.[61] Bulgariens statsfinanser har klarat sig bra under den ekonomiska krisen runt 2010-talets början, men landet har inte anslutit sin valuta till ERM 2-systemet. Landets finansminister har sagt att landet inte kommer att göra det förrän det finansiella läget i euroområdet har stabiliserats.[62] Rumänien släppte sitt tidigare måldatum, den 1 januari 2015, under våren 2013 och ersatte det med ett nytt måldatum, 1 januari 2019, i maj 2014.[63][64]

Kroatien, som blev medlem i unionen den 1 juli 2013, uppfyller konvergenskriterierna utom ERM-deltagandet, och tidsplanen är ett införande av euro omkring 2019.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige var avvaktande redan vid eurons bildande. 2003 hölls en nationell folkomröstning om landet skulle införa euron, men en majoritet röstade nej (55,9%, mot 42% ja-röster[65]). Dock har inte landet förhandlat till sig något formellt undantag rörande eurosamarbetet, så som Danmark och Storbritannien har gjort.

Sverige är därför internationellt sett förpliktat att införa euron inom sinom tid, när landet uppfyller konvergenskriterierna. För att inte behöva införa euron har Sverige avsiktligt misslyckats med att uppnå kriterierna, i synnerhet genom att inte delta i Europeiska växelkursmekanismen. Sverige har sedan 1992 inte bundit sin valuta, så icke-deltagandet är helt enkelt fortsättning på existerande policy.

I folkomröstningen ställde sig Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna positiva till euron, medan Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet motsatte sig ett deltagande. Dock fanns det framför allt inom Socialdemokraterna och Centerpartiet stora grupper som inte delade den officiella ståndpunkten. Sedan folkomröstningen har Folkpartiet och Kristdemokraterna förespråkat att frågan ska aktualiseras på nytt genom en annan folkomröstning. Det folkliga stödet är dock lågt, särskilt efter skuldkrisen i Europa 2010–2011.[66] I november 2011 noterades det lägsta stödet för en svensk euroanslutning sedan 1997. 80,4% av de tillfrågade var då emot en svensk anslutning.[67]

Undantag[redigera | redigera wikitext]

Danmark och Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Opinionen om införande av euron i Danmark mellan år 2006 och 2010. Opinionen har under 2011 fått negativ övervikt i Danmark.

Danmark och Storbritannien är undantagna från eurosamarbetet, och förpliktade att införa euron endast om de anmäler sin avsikt att göra det till Europeiska unionens råd.[30][31] Undantagen är fastställda i två protokoll fogade till Europeiska unionens fördrag. Protokollen uppkom i samband med ratificeringen av fördraget om Europeiska unionen, då idén om en gemensam valuta realiserades i fördragen. Danmark och Storbritannien var dock skeptiska till att ingå i valutaunionen, och därför erhöll de undantag från denna del av samarbetet för att kunna godkänna övriga delar av fördraget.

Danmark höll en folkomröstning om eurosamarbetet under 2000, men en majoritet av danskarna röstade nej till förslaget om att införa euron som valuta. Enligt protokollen där undantagen fastslås kan Danmarks och Storbritanniens regeringar när som helst meddela Europeiska unionens råd att de inte längre önskar att bestämmelserna ska tillämpas. I så fall blir de underställda samma regelverket som övriga medlemsstater i fråga om eurosamarbetet.[30][31]

Danmarks regering drev 2007-2009 planer på att införa euro cirka 2011 via en folkomröstning som skulle hållits 2010, men har sedan lagt planerna på is. Storbritannien har varit det mest skeptiska av alla EU-länder avseende euron, och det har inte funnits tillräckligt stöd för konkreta planer på att införa euro.

Tidslinje[redigera | redigera wikitext]

Slovakien Lettland Malta Cypern Litauen Estland Slovenien Danmark Grekland Österrike Tyskland Spanien Portugal Nederländerna Luxemburg Italien Irland Frankrike Finland Belgien

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”What is the euro area?” (på engelska). Europeiska kommissionen. 2013-10-08. http://ec.europa.eu/economy_finance/euro/adoption/euro_area/index_en.htm. Läst 2013-12-22. 
  2. ^ ”Artikel 3.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 51. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  3. ^ ”Artikel 127.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 102. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0047:0200:SV:PDF. 
  4. ^ [a b] ”CIA - The World Factbook -- Rank Order - GDP (purchasing power parity)” (på engelska). CIA. 2012. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/rankorder/2001rank.html. Läst 2013-12-22. 
  5. ^ ”Basic figures on the EU” (på engelska). Eurostat. 2013-04-15. http://epp.eurostat.ec.europa.eu/cache/ITY_OFFPUB/KS-GL-13-002/EN/KS-GL-13-002-EN.PDF. Läst 2013-04-26. 
  6. ^ [a b c] [1]
  7. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron”. EGT L 139, 11.5.1998, s. 1-5. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1998:139:0001:0005:SV:PDF. 
  8. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 975/98 av den 3 maj 1998 om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som skall sättas i omlopp”. EGT L 139, 11.5.1998, s. 6-8. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1998:139:0006:0008:SV:PDF. 
  9. ^ ”Rådets beslut av den 3 maj 1998 i enlighet med artikel 109j.4 i fördraget (98/317/EG)”. EGT L 139, 11.5.1998, s. 30-35. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1998:139:0030:0035:SV:PDF. 
  10. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 2866/98 av den 31 december 1998 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EGT L 359, 31.12.1998, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1998:359:0001:0002:SV:PDF. 
  11. ^ ”Rådets beslut av den 19 juni 2000 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om införande av den gemensamma valutan i Grekland den 1 januari 2001 (2000/427/EG)”. EGT L 167, 7.7.2000, s. 19-21. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:167:0019:0021:SV:PDF. 
  12. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1478/2000 av den 19 juni 2000 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EGT L 167, 7.7.2000, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:167:0001:0001:SV:PDF. 
  13. ^ ”Rådets beslut av den 11 juli 2006 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Sloveniens införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2007 (2006/495/EG)”. EUT L 195, 15.7.2006, s. 25-27. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2006:195:0025:0027:SV:PDF. 
  14. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 1086/2006 av den 11 juli 2006 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 om omräkningskurserna mellan euron och valutorna för de medlemsstater som inför euron”. EUT L 195, 15.7.2006, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2006:195:0001:0001:SV:PDF. 
  15. ^ ”Rådets beslut av den 10 juli 2007 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Cyperns införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2008 (2007/503/EG)”. EUT L 186, 18.7.2007, s. 29-31. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007:186:0029:0031:SV:PDF. 
  16. ^ ”Rådets beslut av den 10 juli 2007 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Maltas införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2008 (2007/504/EG)”. EUT L 186, 18.7.2007, s. 32-34. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007:186:0032:0034:SV:PDF. 
  17. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 835/2007 av den 10 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 974/98 vad beträffar införandet av euron i Cypern”. EUT L 186, 18.7.2007, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007:186:0001:0002:SV:PDF. 
  18. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 836/2007 av den 10 juli 2007 om ändring av förordning (EG) nr 974/98 vad beträffar införandet av euron i Malta”. EUT L 186, 18.7.2007, s. 3-4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007:186:0003:0004:SV:PDF. 
  19. ^ ”Rådets beslut av den 8 juli 2008 i enlighet med artikel 122.2 i fördraget om Slovakiens införande av den gemensamma valutan den 1 januari 2009 (2008/608/EG)”. EUT L 195, 24.7.2008, s. 24-27. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:195:0024:0027:SV:PDF. 
  20. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 694/2008 av den 8 juli 2008 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Slovakien”. EUT L 195, 24.7.2008, s. 3. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:195:0003:0003:SV:PDF. 
  21. ^ ”Rådets förordning (EG) nr 693/2008 av den 8 juli 2008 om ändring av förordning (EG) nr 974/98 när det gäller införandet av euron i Slovakien”. EUT L 195, 24.7.2008, s. 1-2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:195:0001:0002:SV:PDF. 
  22. ^ ”Rådets beslut av den 13 juli 2010 i enlighet med artikel 140.2 i fördraget om Estlands införande av euron den 1 januari 2011 (2010/416/EU)”. EUT L 196, 28.7.2010, s. 24-26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:196:0024:0026:SV:PDF. 
  23. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 671/2010 av den 13 juli 2010 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Estland”. EUT L 196, 28.7.2010, s. 4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:196:0004:0004:SV:PDF. 
  24. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 670/2010 av den 13 juli 2010 om ändring av förordning (EG) nr 974/98 vad gäller införandet av euron i Estland”. EUT L 196, 28.7.2010, s. 1-3. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:196:0001:0003:SV:PDF. 
  25. ^ ”Rådets beslut av den 9 juli 2013 om Lettlands införande av euron den 1 januari 2014 (2013/387/EU)”. EUT L 195, 18.7.2013, s. 24-26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2013:195:0024:0026:SV:PDF. 
  26. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 870/2013 av den 9 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 2866/98 vad gäller omräkningskursen till euron för Lettland”. EUT L 243, 12.9.2013, s. 1. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2013:243:0001:0001:SV:PDF. 
  27. ^ ”Rådets förordning (EU) nr 678/2013 av den 9 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 974/98 vad gäller införandet av euron i Lettland”. EUT L 195, 18.7.2013, s. 2. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2013:195:0002:0002:SV:PDF. 
  28. ^ ”Weak dollar costs U.S. economy its No. 1 spot” (på engelska). Reuters. 2008-03-14. http://www.reuters.com/article/newsOne/idUSL1491971920080314. Läst 2008-03-16. 
  29. ^ ”U.S. No Longer World's Largest Economy” (på engelska). About.com. http://useconomy.about.com/b/2008/02/12/us-no-longer-worlds-largest-economy.htm. Läst 2008-03-16. 
  30. ^ [a b c] ”Protokoll 15 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 284-286. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  31. ^ [a b c] ”Protokoll 16 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 287. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  32. ^ [a b] ”Lithuania ready to drop litas for euro, says EU” (på engelska). EUbusiness. 2014-06-04. http://www.eubusiness.com/news-eu/eurozone-lithuania.whq. Läst 2014-06-04. 
  33. ^ [a b] ”Lithuania ready for 2015 euro adoption, says EU” (på engelska). EUbusiness. 2014-06-04. http://www.eubusiness.com/news-eu/eurozone-lithuania.whn. Läst 2014-06-04. 
  34. ^ [a b] ”Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Vatikanstaten (2010/C 28/05)”. EUT C 28, 4.2.2010, s. 13-18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:028:0013:0018:SV:PDF. 
  35. ^ ”Rådets beslut av den 31 december 1998 om gemenskapens ståndpunkt beträffande ett avtal om de monetära förbindelserna med Furstendömet Monaco (1999/96/EG)”. EGT L 30, 4.2.1999, s. 31-32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1999:030:0031:0032:SV:PDF. 
  36. ^ ”Rådets beslut av den 31 december 1998 om gemenskapens ståndpunkt beträffande ett avtal om de monetära förbindelserna med Republiken San Marino (1999/97/EG)”. EGT L 30, 4.2.1999, s. 33-34. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1999:030:0033:0034:SV:PDF. 
  37. ^ ”Rådets beslut av den 31 december 1998 om gemenskapens ståndpunkt beträffande ett avtal om de monetära förbindelserna med Vatikanstaten (1999/98/EG)”. EGT L 30, 4.2.1999, s. 33-34. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1999:030:0035:0036:SV:PDF. 
  38. ^ ”Kommissionens beslut av den 28 november 2011 om ingående av ett monetärt avtal mellan Europeiska unionen, på Europeiska unionens vägnar, och Furstendömet Monaco (2012/C 23/07)”. EUT C 23, 28.1.2012, s. 14-24. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:023:0013:0024:SV:PDF. 
  39. ^ ”Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Furstendömet Monaco (2012/C 310/01)”. EUT C 310, 13.10.2012, s. 1-11. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:310:0001:0011:SV:PDF. 
  40. ^ ”Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino (2012/C 121/02)”. EUT C 121, 26.4.2012, s. 5-17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:121:0005:0017:SV:PDF. 
  41. ^ ”Information om dagen för ikraftträdande av det monetära avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken San Marino (2012/C 300/06)”. EUT C 300, 5.10.2012, s. 4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:300:0004:0004:SV:PDF. 
  42. ^ ”Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Furstendömet Andorra (2011/C 369/01)”. EUT C 369, 17.12.2011, s. 1-13. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2011:369:0001:0013:SV:PDF. 
  43. ^ [a b] ”Euro used as legal tender in non-EU nations” (på engelska). International Herald Tribune. http://www.iht.com/articles/2007/01/01/business/euro.php. Läst 2009-02-07. 
  44. ^ [a b] ”The euro outside the euro area” (på engelska). Europeiska kommissionen. http://ec.europa.eu/economy_finance/the_euro/euro_in_world9369_en.htm. Läst 2009-02-07. 
  45. ^ ”Rådets beslut av den 31 december 1998 om monetära bestämmelser i de franska utomeuropeiska förvaltningsområdena Saint Pierre och Miquelon samt Mayotte (1999/95/EG)”. EGT L 30, 4.2.1999, s. 29-30. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1999:030:0029:0030:SV:PDF. 
  46. ^ ”Monetärt avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Frankrike om bibehållande av euron på Saint-Barthélemy efter förändringen av öns ställning i förhållande till Europeiska unionen”. EUT L 189, 20.7.2011, s. 3-4. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:189:0003:0004:SV:PDF. 
  47. ^ ”Merkel supports eurozone 'red card'” (på engelska). BBC News. 2010-03-17. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8572257.stm. Läst 2010-03-17. 
  48. ^ ”Merkel says errant states should be kicked out of the eurozone” (på engelska). EUobserver. 2010-03-17. http://euobserver.com/9/29706. Läst 2010-03-17. 
  49. ^ ”Thirteenth Report on the practical preparations for the future enlargement of the euro area” (på engelska). Europeiska kommissionen. 2013-12-03. http://ec.europa.eu/economy_finance/pdf/2013/2013-11-8_commission_staff_working_document_en.pdf. Läst 2014-01-13. 
  50. ^ ”Lithuania set to join eurozone in 2015” (på engelska). EUobserver. 2014-06-04. http://euobserver.com/news/124488. Läst 2014-06-04. 
  51. ^ [2]
  52. ^ [3]
  53. ^ ”Lithuanian inflation falls, within target for euro entry” (på engelska). EUbusiness. 2013-08-08. http://www.eubusiness.com/news-eu/lithuania-latvia.q67. Läst 2013-08-08. 
  54. ^ ”PM reaches agreement with Seimas Speaker on euro adoption in 2015” (på engelska). The Lithuanian Tribune. 2014-01-14. http://www.lithuaniatribune.com/60958/pm-reaches-agreement-with-seimas-speaker-on-euro-adoption-in-2015-201460958/. Läst 2014-01-14. 
  55. ^ ”Lithuanian PM says he will resign, if euro is not introduced in 2015” (på engelska). The Lithuanian Tribune. 2014-01-14. http://www.lithuaniatribune.com/60987/lithuanian-pm-says-he-will-resign-if-euro-is-not-introduced-in-2015-201460987/. Läst 2014-01-14. 
  56. ^ ”Polish eurozone entry blocked for years: PM” (på engelska). EUbusiness. 2013-07-07. http://www.eubusiness.com/news-eu/poland-eurozone.pqe. Läst 2013-07-07. 
  57. ^ ”Poland should press for euro adoption without ERM - Belka” (på engelska). The Warsaw Voice. 2013-04-05. http://www.warsawvoice.pl/WVpage/pages/article.php/24246/news. Läst 2013-04-06. 
  58. ^ ”Czech crown to stay long with no euro opt-out needed: PM” (på engelska). Reuters. 2010-12-05. http://www.reuters.com/article/2010/12/05/us-czech-euro-idUSTRE6B411620101205. Läst 2011-03-24. 
  59. ^ ”Incoming Czech finance minister says euro 'no problem'” (på engelska). EUbusiness. 2014-01-23. http://www.eubusiness.com/news-eu/czech-economy-euro.t5f. Läst 2014-01-23. 
  60. ^ ”Hungary moves closer to eurozone opt-out” (på engelska). EurActiv.com. 2011-04-07. http://www.euractiv.com/en/euro-finance/hungary-moves-closer-eurozone-opt-news-503861. Läst 2011-04-08. 
  61. ^ ”Bulgaria shelves euro membership plans” (på engelska). EUobserver. 2012-09-04. http://euobserver.com/economic/117415. Läst 2012-09-04. 
  62. ^ ”Bulgaria says not interested in euro waiting room for now” (på engelska). EUbusiness. 2011-07-11. http://www.eubusiness.com/news-eu/bulgaria-economy.hpr. Läst 2012-07-11. 
  63. ^ ”Romania drops target date for euro adoption: report” (på engelska). EUbusiness. 2013-04-17. http://www.eubusiness.com/news-eu/romania-economy.o22. Läst 2013-04-17. 
  64. ^ ”Romania Sets 2019 as Target Date to Join Euro Area, Voinea Says” (på engelska). Bloomberg. 2014-05-06. http://www.bloomberg.com/news/2014-05-06/romania-sets-2019-as-target-date-to-join-euro-area-voinea-says.html. Läst 2014-06-07. 
  65. ^ http://www.val.se/val/emu2003/resultat/slutresultat/index.html
  66. ^ ””Just nu vill ingen ansluta sig till euron””. Svenska Dagbladet. 2010-12-27. http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/just-nu-vill-ingen-ansluta-sig-till-euron_5831011.svd. Läst 2010-12-30. 
  67. ^ http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____89245.aspx
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.