Peter Weiss

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Peter Weiss 1982.

Peter Weiss, Peter Ulrich Weiss, född 8 november 1916 i Nowawes utanför Potsdam, Tyskland, död 10 maj 1982 i Stockholm, Sverige, var en tysk-svensk författare, bok- och tidskriftsillustratör, konstnär, regissör samt även verksam som filmare

Weiss var verksam i experimentella och dokumentära kortfilmssammanhang, en experimentell långfilm (Hägringen) och även känd för sin sam- och medverkan i den kommersiella långfilmen "Svenska flickor i Paris" (tillsammans med Barbro Boman). Han var gift tre gånger: 1943-1947 med Helga Henschen, 1949-1951 med Carlota Dethorey och från 1964 till sin död med Gunilla Palmstierna. Peter Weiss hade Fyra barn: Rebecca, Paul, Mikael Sylwan (adopterad) och Nadja Weiss. Han är också känd för pjäsen Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av herr de Sade (mer känd som Marat/Sade eller Mordet på Marat).

Weiss är också författare till boken "Motståndets estetik". Han är begravd på Norra begravningsplatsen.[1]

Bibliografi (utgivet på svenska) i urval[redigera | redigera wikitext]

Titlar märkta med asterisk är från början skrivna på svenska, ej tyska.

  • Peter Weiss 1945
  • Från ö till ö 1947 *
  • De besegrade 1948 *
  • Dokument.1 1949 *
  • Duellen 1953
  • Avantgardefilm 1956
  • Diagnos 1963
  • Vandring för tre röster 1964
  • Brännpunkt 1964
  • Rannsakningen 1965
  • Skuggan av kuskens kropp 1966
  • Rapporter 1968
  • Trotskij i exil 1970
  • Motståndets estetik, 3 Bd, 1975-1981

Postumt:

  • Nya processen 1982
  • Konvalescens 1993 (dagbok och 'drömbok' efter att Weiss drabbats av en hjärtattack 1970)

I Res Publica nr 12/13 (Symposion förlag 1989) berättade Gunilla Palmstierna-Weiss att de öst- och västtyska utgåvorna av Motståndets estetik inte stämmer överens med varandra - formuleringarna skiljer sig enligt henne på hundratals ställen och hela textbitar lyftes godtyckligt ut, kortades eller formulerades om; detta inträffade särskilt i tredje delen under påtryckningar från Weiss västtyska förlag Suhrkamp. Enligt Palmstierna står den svenska utgåvan närmast Weiss originaltext trots att den ju är en översättning. I nämnda nummer av Res Publica hade skillnaderna mellan utgåvorna tidigare diskuterats, med många exempel, av liitteraturvetaren Jan Christer Bengtsson.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.75-76 ISBN 91-88016-69-2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]