Peter Weiss

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Peter Weiss
Peter Weiss,1982
Peter Weiss,1982
Född 8 november 1916
Nowawes, Brandenburg, Tyskland
Död 10 maj 1982 (65 år)
Stockholm, Sverige
Yrke Författare, regissör, illustratör, konstnär
Nationalitet Tyskland Västtysk
Sverige Svensk
Språk Tyska, svenska
Verksam 1933–1982
Framstående verk Motståndets estetik
Make/maka Helga Henschen 1943-1947
Gunilla Palmstierna-Weiss 1964-1982
Barn Nadja Weiss

Peter Ulrich Weiss, född 8 november 1916 i Nowawes utanför Potsdam, Tyskland, död 10 maj 1982 i Stockholm, Sverige, var en tysk-svensk författare, bok- och tidskriftsillustratör, konstnär och regissör.

Weiss var under tidigt 1950-tal verksam i experimentella och dokumentära kortfilmssammanhang, gjorde en experimentell långfilm (Hägringen) och medverkade i produktionen av den kommersiella långfilmen "Svenska flickor i Paris" (tillsammans med Barbro Boman). Efter att Hägringen floppat fick han ett konstnärsuppdrag och utsmyckade sky-baren i Wenner-Gren center i Stockholm.

Weiss blev världsberömd med pjäsen Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av herr de Sade (mer känd som Marat/Sade eller Mordet på Marat), en pjäs som sattes upp på teatrar över hela världen, bland annat av regissören Peter Brook. Bland senare pjäser märks Rannsakningen om Auschwitzrättegångarna, Trotskij i exil och Hölderlin.

Weiss tillsammans med Gunilla Palmstierna-Weiss regisserade 1982 egna pjäsen Nya processen på Dramaten med Stellan Skarsgård i huvudrollen. Han hade skrivit kontrakt på att författa tre nya pjäser åt Dramaten, men avled två månader efter premiären av den första av dessa, Nya processen, som blev hans sista pjäs

Weiss är författare till boken "Motståndets estetik".

Bibliografi (utgivet på svenska) i urval[redigera | redigera wikitext]

(Titlar märkta med asterisk är från början skrivna på svenska, ej tyska.)

  • Peter Weiss [utställningskatalog] (Gummesons konsthall, 1945)
  • Från ö till ö (Bonnier, 1947) *
  • De besegrade (Bonnier, 1948) *
  • Dokument. 1 (Björkmans eftr., 1949) *
  • Duellen (Björkmans eftr., 1953)
  • Avantgardefilm (Wahlström & Widstrand, 1956)
  • Diagnos (översättning Benkt-Erik Hedin, Cavefors, 1963)
  • Vandring för tre röster (översättning Benkt-Erik Hedin, Cavefors, 1964)
  • Brännpunkt (översättning Benkt-Erik Hedin, Cavefors, 1964)
  • Rannsakningen: oratorium i 11 sånger (översättning Britt G. Hallqvist, Cavefors, 1965)
  • Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av herr de Sade (översättning Britt G. Hallqvist, Cavefors, 1965)
  • Skuggan av kuskens kropp (översättning Kjell Ekström, Tiden, 1966)
  • Sången om Skråpuken (Gesang vom Lusifanischen Popanz) (översättning av Etienne Glaser [m.fl.], Cavefors, 1967)
  • Natt med gäster (översättning av Peter Weiss, Staffan Lamm, Cavefors, 1967)
  • Rapporter (översättning Lars Gustafsson [m.fl.], Cavefors, 1968)
  • Notiser om det kulturella livet i Demokratiska republiken Viet Nam (översättning Vanja Lantz, Cavefors, 1969)
  • Trotskij i exil (översättning Karin Johannisson, Cavefors, 1970)
  • Hölderlin: skådespel i två akter (översättning Britt G. Hallqvist, Norstedt, 1972)
  • Motståndets estetik (översättning Ulrika Wallenström, Arbetarkultur, 1976-1981)
Postumt utgivet
  • Notisböcker (översättning Ulrika Wallenström, Arbetarkultur, 1984-1985)
  • Landskapen i drömmarna: ur en ung författares arbetsböcker (översättning Ulrika Wallenström, Gidlund, 1991)
  • Konvalescensdagbok (översättning Ulrika Wallenström, Bonnier, 1993) [dagbok och "drömbok" efter att Weiss drabbats av en hjärtattack 1970]
  • Situationen (Bonnier, 2001) [skriven 1956]

I Res Publica nr 12/13 (Symposion förlag 1989) berättar Gunilla Palmstierna-Weiss att de öst- och västtyska utgåvorna av Motståndets estetik inte stämmer överens med varandra - formuleringarna skiljer sig enligt henne på hundratals ställen och hela textbitar lyftes godtyckligt ut, kortades eller formulerades om; detta inträffade särskilt i tredje delen under påtryckningar från Weiss västtyska förlag Suhrkamp. Enligt Palmstierna står den svenska utgåvan närmast Weiss originaltext trots att den ju är en översättning. I nämnda nummer av Res Publica hade skillnaderna mellan utgåvorna tidigare diskuterats, med många exempel, av litteraturvetaren Jan Christer Bengtsson.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Peter Weiss flydde till Sverige tillsammans med sina föräldrar från Tjeckoslovakien 1938 och blev efter några år svensk medborgare. Han var gift tre gånger: 1943-1947 med Helga Henschen, 1949-1951 med Carlota Dethorey och från 1964 till sin död med Gunilla Palmstierna. Peter Weiss hade fyra barn: Rebecca, Paul, Mikael Sylwan (adopterad) och Nadja Weiss. Han är begravd på Norra begravningsplatsen.[1]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.75-76 ISBN 91-88016-69-2

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]