Lars Gustafsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Lars Gustafsson (olika betydelser).
Lars Gustafsson
Lars Gustafsson på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg 2008.
Lars Gustafsson på Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg 2008.
Född 17 maj 1936 (78 år)
Västerås, Västmanland
Yrke Filosof, författare och poet
Nationalitet Svensk
Make/maka Agneta Blomqvist
Officiell webbplats

Lars Erik Einar Gustafsson, född 17 maj 1936 i Västerås, är en svensk författare och filosof. Mellan 1983 och 2006 var han bosatt i Förenta staterna. Han blev också amerikansk medborgare 1983.

Lars Gustafsson är en av Sveriges mest produktiva författare sedan August Strindberg. Sedan 1950-talet har han skrivit många diktsamlingar, romaner, litteratur- och samhällskritiska essäer med mera. Gustafsson har tilldelats flera litterära priser och hans viktigaste romaner har blivit översatta till sammanlagt femton språk. När Gustafsson fick Pilotpriset 1996 beskrev juryn honom med följande ord: "diktarfilosof, fantast, encyklopedist, hemmastadd främling på varje breddgrad från Västmanlands slussar till Texas vidder".[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Utbildning och tidigt författarskap[redigera | redigera wikitext]

Lars Gustafsson gick på Västerås gymnasium och studerade litteraturhistoria, estetik, sociologi och filosofi vid Uppsala universitet. Han blev filosofie licentiat år 1960. Med avhandlingen Språk och lögn disputerade han 1978 i ämnet teoretisk filosofi vid Uppsala universitet. Gustafssons avhandling är en kritisk uppgörelse med framför allt bildteorier. Den försöker försvara en optimistisk syn på den språkliga kommunikationens förmåga att uttömmande överföra människans individuella upplevelser.

Lars Gustafsson skriver att han kände sig utanför under skolåren eftersom han redan då funderade på allvarliga frågor om livet och samhället. Vid fjorton års ålder ville han bli poet.[2] År 1957, när han var 21 år gammal, publicerade Gustafsson sin första roman Vägvila. [3] Samma år fick han också ett stipendium för att studera vid Magdalen College i Oxford.[2] 1959 kom Poeten Brumbergs sista dagar och död, som Gustafsson själv betraktar som sin egentliga debut.[3] Hans första diktsamling, Ballongfararna, publicerades 1962. Under 1970-talet reste Gustafsson mycket. En av de romaner som han skrev då, Tennisspelarna, är hans första verk som blev översatt till engelska.[2]

Lars Gustafsson var gift med författaren Madeleine Gustafsson från 1962 till 1982. De har två barn, poeten Joen Gustafsson (född 1963) och Lotten.[1] Med sin andra hustru, Alexandra Chasnoff, har Gustafsson också två barn, Benjamin och Karin Julia.[1] I september 2005 gifte han sig en tredje gång, med Agneta Blomqvist.

Redaktör för BLM[redigera | redigera wikitext]

Från 1962 till 1972 var Lars Gustafsson redaktör för Bonniers litterära magasin (BLM). När Lars Gustafsson tillträdde som redaktör blev BLM "mer nyfiken på vad som hände i den omedelbara samtiden och - snart - inte bara inom det litterära fältet".[4] Under Gustafsson blev BLM ett forum för en typ av "förening av litteraturkritik och ifrågasättande vetenskap".[4] Som huvudredaktör skapade han utrymme för marxistiskt orienterad litteraturkritik. 1970-talet blev BLM kontroversiell och "tycktes ett tag hotas av nedläggningen".[4] När Gustafsson lämnade BLM år 1972 var tidskriften igen "det etablerade organet för Litteraturen".[4] Gustafssons brevväxling med Jan Myrdal har givits ut i samlingen Den onödiga samtiden.

Lars Gustafsson anses vara en betydande romanförfattare och lyriker. Bland hans mest berömda verk kan räknas pentalogin Sprickorna i muren, som består av de fem romanerna Herr Gustafsson själv, Yllet, Familjefesten, Sigismund och En biodlares död. Böckerna präglas av att existentiella frågor blandas med det absurda och det komiska, ofta i form av insprängda science fiction-inslag. Sedan utgivningen av Sprickorna i muren har Gustafsson internationellt betraktats som en av Sveriges viktigaste författare.[3] Pentalogin filmatiserades av Jimmy Karlsson år 2003.[5]

Från och med 1980-talet har Gustafsson varit en viktig kritiker av det svenska samhället. Hans kanske mest kända begrepp som Sverige-kritiker är problemformuleringsprivilegiet. Det är ett försök att beskriva det socialdemokratiska partiets makt över tanken i Sverige.[1]

Konvertering och flytt[redigera | redigera wikitext]

År 1981 avsade Lars Gustafsson sig den lutherska tro som han hade växt upp med och konverterade till den ortodoxa judendomen. Hans motiv var att hustrun Alexandra Chasnoff var judisk "och ska man ha judiska barn bör man visa sin solidaritet, speciellt som vi lever i en värld präglad av antisemitism".[6] Ett annat skäl till konverteringen var att han var upptagen av "judiska existentiella filosofer som Martin Buber och Emmanuel Levinas".[6] Gustafsson betraktar sig själv inte som "en troende person"[6] utan som "en sökande person".[6] Han har sagt att det var judarna som reagerade starkast på hans konvertering.[6]

År 1983 bosatte Lars Gustafsson sig i Austin i Texas där han var adjungerad professor i filosofi och germanska studier vid University of Texas fram till maj 2006. Gustafsson hade redan varit verksam vid University of Texas under 1970-talet.[7] Han fick även amerikanskt medborgarskap år 1983.[3]

Lars Gustafsson kritiserades mycket av vänstern under 1970-talet. Enligt Thomas Nydahl var denna kritik anledningen till att Gustafsson flyttade. Gustafsson själv har sagt att han flyttade eftersom han "tillhörde en författargeneration som ville ut i världen, bort från det provinsiella Sverige". [6]

Lars Gustafsson angav även sitt andra giftermål som ett skäl till att flytta till Amerika. Han sade att det var Alexandra Chasnoff "som ville hem till Texas igen, och som drog med mig dit".[6] Dessutom ansåg han att Sverige hade utvecklat en "mjuk totalitarism".[8]

År 2006 flyttade han tillbaka till Sverige och bosatte sig på Södermalm i Stockholm.[6]

Upphovsrättsengagemang[redigera | redigera wikitext]

I maj 2009 deklarerade Lars Gustafsson sitt stöd för "nätets fortsatta existens som idéforum och som medborgarrättslig institution, skyddad mot identitetskränkande ingrepp och skyddad mot mäktiga enskilda intressen".[1] Gustafsson talar positivt om digitaliseringen av filmer, romaner, med mera, och han tror att bland annat musikindustrin ser immaterialiseringen som "ett hot mot den materiella upphovsrätten". Enligt Gustafsson är "intellektuell och personlig integritet för medborgarna" dock viktigare än musikindustrins vilja. Nätets yttrandefrihet ser han som "början till en teknikburen, och därför befriad, liberalism". Gustafsson skriver att han kommer att rösta på Piratpartiet i 2009 års val till Europaparlamentet.[9]

I augusti 2010 skrev Gustafsson på sin blogg att han säger upp sitt medlemskap i Piratpartiet. Han kritiserade Piratpartiets "omdömeslösa beslut, fattat utan medlemmarnas hörande, att upplåta sina servrar till Wikileaks, en organisation som sätter människoliv på spel".[10]

Lars Gustafsson är ledamot i Akademie der Wissenschaften und der Literatur i Mainz, av Akademie der Künste i Berlin samt sedan 1995 i Ingenjörsvetenskapsakademien.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Prosa[redigera | redigera wikitext]

Lars Gustafsson har under sin långa karriär inte bara varit en produktiv diktare och kritiker, utan han har också skrivit många romaner. Eftersom Gustafssons romaner tillkommit under en lång period har hans stil utvecklats i enlighet med de olika rådande litterära och filosofiska strömningarna vid tiden för de olika romanernas tillkomst. Hans litterära verk kan stort sett delas upp i ett äldre och ett yngre författarskap.[11]

Prosa på 1950- och 1960-talet[redigera | redigera wikitext]

Lars Gustafsson började skriva på slutet av 1950-talet som en efterkrigsförfattare. Fastän han inte tillhör fyrtiotalisternas klassiska modernister syns dess inflytande ändå i hans böcker. Liksom modernistisk litteratur är också hans verk ofta experimentella och försöker att engagera och aktivera dess läsare. Hans experimentella 1960-talsromaner skulle "svara mot den nya, både subtilare och mer relativiserade verklighetsuppfattningen och den blev alltså en plats för ett öppet prövande av attityder, inte för med berättarauktoritet framförda sanningar".[12] Som efterkrigsförfattare är Gustafsson också skeptisk mot den allt snabbare tekniska utvecklingen och benägen att kritisera samhällsutvecklingen.[11]

Gustafssons första två romaner, Vägvila och Poeten Brumbergs sista dagar och död, samt de tidiga romanerna Bröderna, Följeslagarna och Den egentliga berättelsen om herr Arenander har alla en "karaktär av innovativa idéromaner" och är filosofiska prosaverk som behandlar olika livshållningar. I dessa romaner undersöker Gustafsson verkligheten utifrån kunskapsteoretikern Ludwig Wittgensteins synpunkt att språket är grunden till verklighetsuppfattningen.[13]

Gustafsson arbetar i sina första romaner gärna med fiktiva mystifikationer och visar upp romantiska drag. En romantisk livsåskådning är central både i Poeten Brumbergs sista dagar och död och i Bröderna. I sina äldre romaner behandlar Gustafsson en del teman som återkommer och utökas i hans senare berättelser och dikter. Det gäller till exempel frågan om individens autonomi och identitet, och förhållandet mellan verklighet och fiktion.[14]

Prosa från 1970-talet och framåt[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet försköts fokus i Lars Gustafssons författarskap mot samtidsanalys och samhällskritik. Om förändringen säger han själv:[15]

Omkring år 1967 hade jag en känsla av att mitt litterära arbete hade råkat in i en total återvändsgränd. Jag fann att jag tillämpade en asketism i mina böcker som jag inte kunde uthärda i mitt eget liv. Och denna asketism hade på något sätt att göra med rädslan för att göra bort sig med allför bestämda ställningstaganden, rädslan för att skriva som om jag verkligen trodde att vissa saker är sannare än andra.

Under sitt yngre författarskap sätter Lars Gustafsson sig med sin romansvit Sprickorna i muren upp emot vad han uppfattar som totalitära tendenser i det moderna svenska samhället. Han såg det byråkratiska samhället som ett hot mot individens andliga och intellektuella frihet och kände sig alltmer utomstående i Sverige.[11][16]

Sprickorna i muren är en serie av fem romaner som gavs ut mellan 1971 och 1978: Herr Gustafsson själv, Yllet, Familjefesten, Sigismund och En biodlares död. Gustafsson väljer olika berättare till varje roman, men förser var och en av dem med en självbiografisk kärna. Alla är födda 17 maj 1936, har upplevt samma barndom och heter Lars; två av dem heter även Gustafsson i efternamn. Bortsett från den självbiografiska kärnan är jag-berättarna rätt olika varandra. På så sätt lyckas han betrakta samtiden både ur ett individuellt och ett allmänt perspektiv. I romanerna behandlas såväl existentiella som politiska teman, men Gustafsson ger inga svar på hur samhället bör organiseras.[11] Ett återkommande lösen är orden "Vi börjar om igen. Vi ger oss inte."[16]

Det finns anspelningar på Dantes Divina Commedia i Sprickorna i muren. I Herr Gustafsson själv finns en anspelning på Inferno med Vergilius' roll uppfylld av personen Johanna Becker. I Yllet är Alcatraz bergö en anspelning på Dantes Skärseldsberg. Och titeln till det sjätte avsnittet i En biodlares död är en referens till Paradiso, sista delen i Dantes Divina Commedia.[14]

Poesi[redigera | redigera wikitext]

Lars Gustafsson började skriva dikter under 1960-talet. Han blev en av nyckelpersonerna i nyenkelheten, en poetisk strömning som växte fram på sextiotalet och anammades av författare som Göran Palm, Björn Håkanson och Sonja Åkesson. Nyenkelhetens idé går ut på att konstruera poesi med hjälp av vardagligt språkmaterial och på så sätt bredda kommunikationen med publiken. Det är språkets sociala funktion som står i centrum. För att nå en publik måste man använda självklart språk och sedan ifrågasätta det självklara och ge uttryck för ens egen upplevelse av verkligheten.[17] Denna strömning tar sig uttryck i olika former hos nyenkelhetens olika företrädare. Sonja Åkesson låter sig till exempel inspireras av vardagliga begrepp som hus, kök och trädgårdar, medan i det Gustafssons poesi framträder en mer drömmande och mystisk verklighetsupplevelse. Böcker som En resa till jordens medelpunkt och Bröderna Wright uppsöker Kitty Hawk genomsyras av en rationalistisk mystik, där språket förstås i strukturalistisk anda som opersonliga former.[16]

Hans poesi, till exempel diktsamlingarna Ballongfararna och En förmiddag i Sverige, har en filosofisk karaktär (liksom hans prosa) och är i motsats till många andra nyenkla dikter snarare poetisk och symbolisk än realistisk.

Såsom andra nyenkla diktare vände Gustafsson ryggen mot den poetik som hyllade den romantiska myten om poesins övernaturliga kraft och unika själfullhet. Lyrik är enligt hans uppfattning inte ett uttryck av jagets innersta, utan ett verktyg för att belysa omvärldens gåtor.[16] ”Poesi är inte magi”, hävdade Gustafsson vid ett tillfälle.[18]

Dock klippte han aldrig av rötterna till det 1950-tal som ändå utgjorde hans litterära bakgrund. Dessa rötter kan ses i hans intresse för det egendomliga och kuriösa. Men i motsats till femtiotalisterna använder Gustafsson inte ett krångligt och kryptiskt språk. Den symbolistiska roten märks i diktsamlingen Fyra poeter. Gustafssons dikter utmärker sig också genom tudelningen mellan verklighet och overklighet eller dröm, till exempel i Artesiska brunnar, cartesianska drömmar.

Lars Gustafsson har ofta uttalat sig om poesi. Hans uppfattning är att språket är diktens medelpunkt. Han skiljer då mellan vetenskapligt och poetiskt språk: det vetenskapliga språket har ett universellt värde och är allmängiltigt; det poetiska språket kan däremot aldrig ha en annan ambition än att gälla för individen. I genuin poesi finns inga generaliseringar.[19] [20]

Gustafssons dikter finns översatta till bland annat tyska och engelska.

Essäer[redigera | redigera wikitext]

Lars Gustafsson har skrivit många essäer och debattartiklar där han utvecklar sina åsikter om samhället och politiken, som Kommentarer, Problemformuleringsprivilegiet och Landskapets långsamma förändringar. I andra essäer, som Utopier, Språk och lögn och Vänner bland de döda, ägnar han sig åt reflektioner kring språk och litteratur. Gustafssons åsikter om språk är mycket utpräglade. Han tror att det är språket som använder människor för att formulera sig och inte att människor använder språket för att uttrycka sig. Detta är en föreställning som Gustafsson hämtat hos språkvetaren Noam Chomsky.[14]

Teaterpjäser[redigera | redigera wikitext]

Lars Gustafsson har spelats på scener och i radioteater i Tyskland och Sverige. För svensk radioteater han under 2000-talet skrivit blanda annat skrivit Ola Billgrens bilder och drömmar, Färmansbo sluss och Claeson, Hallstahammar.

Äldre man 1: "Har du hört den om sångerskan?"
Äldre man 2: "Nää, ja."
Äldre man 1: Ja, Claeson var en av de första i Hallsta som hade radio.
 :'Hörde Hultin möjligen på raddion igår kväll?'
: 'Nää, jag har ingen raddio!'
: 'Där sjöng en sångerska, en riktig sångerska. Kan Hultin tänka sig, hon sjöng så jävla i min själ så vackert, som om hon varit naken!'
Båda: "... sa Claeson"
— Ur radioteaterpjäsen Claeson, Hallstahammar 2005 [21]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Skönlitterär prosa[redigera | redigera wikitext]

  • 1957Vägvila
  • 1959Poeten Brumbergs sista dagar och död
  • 1960Bröderna
  • 1962Följeslagarna: en äventyrsberättelse
  • 1966Den egentliga berättelsen om herr Arenander: anteckningar
  • 1967Förberedelser till flykt och andra berättelser
  • 1971Herr Gustafsson själv (Sprickorna i muren)
  • 1973Yllet (Sprickorna i muren)
  • 1975Familjefesten (Sprickorna i muren)
  • 1976Sigismund. Ur en polsk barockfurstes minnen (Sprickorna i muren)
  • 1977Tennisspelarna
  • 1978En biodlares död (Sprickorna i muren)
  • 1981Berättelser om lyckliga människor
  • 1983Sorgemusik för frimurare
  • 1984Sprickorna i muren (samlingsvolym)
  • 1986Bernard Foys tredje rockad
  • 1987Spegelskärvor
  • 1987Samlade berättelser
  • 1989Det sällsamma djuret från norr och andra Science Fiction-berättelser
  • 1991En kakelsättares eftermiddag
  • 1993Historien med hunden. Ur en texansk konkursdomares dagböcker och brev
  • 1996Tjänarinnan. En kärleksroman
  • 1999Windy berättar
  • 2001Blom och den andra magentan
  • 2003Dekanen
  • 2008Fantastiska berättelser (nyutgåva av Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr i en volym)
  • 2008Fru Sorgedahls vackra vita armar

Poesi[redigera | redigera wikitext]

  • 1962Ballongfararna
  • 1963En förmiddag i Sverige
  • 1966En resa till jordens medelpunkt och andra dikter'
  • 1967En privatmans dikter
  • 1968Bröderna Wright uppsöker Kitty Hawk och andra dikter
  • 1968Dikter
  • 1970Kärleksförklaring till en sefardisk dam
  • 1972Varma rum och kalla
  • 1973Fosterlandet under jorden
  • 1977Sonetter
  • 1980Artesiska brunnar, cartesianska drömmar. Tjugotvå lärodikter
  • 1982Världens tystnad före Bach
  • 1982Ur bild i bild: samlade dikter 1950-1980
  • 1984Fåglarna
  • 1988Fyra poeter: Gustaf Adolf Fredenlund, Bernard Foy, Ehrmine Wikström, Jan Bohman
  • 1990Förberedelser för vintersäsongen: elegier och andra dikter
  • 1992Där alfabetet har tvåhundra bokstäver. Samlade dikter 1981-1991
  • 1994Stenkista
  • 1996Variationer över ett tema av Silfverstolpe
  • 1999Strövtåg i hembygden
  • 2002En tid i Xanadu
  • 2004Bränder. Tolkade dikter från Vergilius till Heaney
  • 2010Om begagnandet av elden
  • 2010Århundraden och minuter. Dikter i urval av Michael Krüger
  • 2012Elden och döttrarna. Valda och nya dikter

Essäer[redigera | redigera wikitext]

  • 1961Nio brev om romanen (tillsammans med Lars Bäckström)
  • 1961Predominant Topics of Modern Swedish Debate
  • 1964The Public Dialogue in Sweden: Current issues of social, esthetic and moral debate
  • 1969Konsten att segla med drakar och andra scener ur privatlivet
  • 1969Utopier och andra essäer om dikt och liv
  • 1972Kommentarer
  • 1974Den onödiga samtiden (tillsammans med Jan Myrdal)
  • 1976Strandhugg i svensk poesi
  • 1976Solidaritet med Tjeckoslovakiens folk (tillsammans med Jan Myrdal)
  • 1977Den lilla världen. Om märkvärdigheter uti människorna
  • 1978Språk och lögn'
  • 1979Filosofier
  • 1979Konfrontationer
  • 1980Afrikanskt försök: en essä om villkoren
  • 1981För liberalismen
  • 1984Stunder vid ett trädgårdsbord
  • 1985Bilderna på Solstadens murar: essäer om ont och gott
  • 1985Frihet och fruktan (tillsammans med Per Ahlmark)
  • 1989Problemformuleringsprivilegiet. Samhällsfilosofiska studier
  • 1992Landskapets långsamma förändringar. Essäer om människor och idéer
  • 1994Ett minnespalats. Vertikala memoarer
  • 1995De andras närvaro
  • 1997Vänner bland de döda. Essäer om litteratur
  • 2000Meditationer. En filosofisk bilderbok
  • 2006Herr Gustafssons familjebok. Realencyklopedi och konversationslexikon (tillsammans med Agneta Blomqvist)
  • 2008Fru Blomqvists matbok (tillsammans med Agneta Blomqvist)
  • 2011Mot noll. Matematiska fantasier

Övriga verk[redigera | redigera wikitext]

  • 1970Två maktspel. Hyresgästerna eller tebjudningen som inte vill ta slut. Den nattliga hyllningen. Drama
  • 1971Huset i Oneida. Drama
  • 1975Världsdelar. Reseskildringar. reseberättelse
  • 1978Kinesisk höst. Reseberättelse
  • 1979I mikroskopet. Banaliteter och brottstycken. Följetonger
  • 2005Augenblick und Gedicht (Tübinger Poetik-Dozentur). Föreläsningar
  • 2006Den amerikanska flickans söndagar. En versberättelse. Prosadikt

Översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Peter Weiss: Rapporter (Cavefors, 1968) [även andra översättare]
  • Robert Bly: Krig och tystnad: dikter (tolkade av Lars Gustafsson, Göran Sonnevi, Lasse Söderberg och Tomas Tranströmer) (Bonnier, 1969)
  • Tuwia Rübner: Dikter (översatta tillsammans med Madeleine Gustafsson) (FIB:s lyrikklubb, 1977)
  • Michael Krüger: I förnuftets dagsljus: dikter (Norstedt, 1985)
  • Eugène Guillevic: Bröd och stenar: dikter 1942-1978 (Norstedt, 1985)
  • Rainer Maria Rilke: Sonetterna till Orfeus (Die Sonette an Orpheus) (Norstedt, 1987)
  • Christopher Middleton: I det dolda huset: dikter (Norstedt, 1988)
  • Seamus Heaney: I syner: dikter (Seeing things) (tolkning av Lars Gustafsson under medverkan av Arne Zettersten, Natur och kultur, 1996)
  • Bränder: tolkade dikter från Vergilius till Heaney (Lind & Co, 2004)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Ann-Charlotte Gavel Adams, red (2002). ”Lars Gustafsson”. Dictionary of Literary Biography: Twentieth-Century Swedish Writers After World War II. "257". München: The Gale Group. ss. 115-130. 
  2. ^ [a b c] ”Greatness Strikes Where It Pleases”. http://www.novelguide.com/a/discover/ssfs_0000_0022_0/ssfs_0000_0022_0_00018.html. Läst 9 mars 2011. 
  3. ^ [a b c d] ”Lars Gustafsson [ Sweden, USA ”]. http://www.literaturfestival.com/participants/authors/2004/lars-gustafsson. Läst 9 mars 2011. 
  4. ^ [a b c d] Lönnroth, Lars; Sverker Göransson (1993). Den svenska litteraturen, Vol. VI: Medieålderns litteratur, 1950-1985. Stockholm: Bonniers. sid. 82 
  5. ^ ”Sprickorna i muren”. http://www.imdb.com/title/tt0330711/. Läst 8 mars 2011. 
  6. ^ [a b c d e f g h] ”Verksam hela tiden”. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/verksam-hela-tiden_328638.svd. Läst 9 mars 2011. 
  7. ^ ”Lars Gustafsson”. http://www.utexas.edu/cola/depts/germanic/_files/pdf/depnotables/gustafsson.pdf. Läst 5 maj 2011. 
  8. ^ ”Arets författare (Lars Gustafsson)”. http://www.kristianstad.se/sv/Kristianstads-kommun/Kultur-Fritid/Bibliotek/Kristianstad-bokfestival/Arets-forfattare/. Läst 19 juni 2011. 
  9. ^ ”Att Prygla Älvens Stigande Vatten: Om Nätets Frihet och Integritet.”. http://larsgustafssonblog.blogspot.com/2009/05/att-prygla-alvens-stigande-vattenom.html. Läst 8 mars 2011. 
  10. ^ ”Utträde ur Piratpartiet”. http://larsgustafssonblog.blogspot.com/2010/08/uttrade-ur-piratpartiet.html. Läst 8 mars 2011. 
  11. ^ [a b c d] Olsson, Bernt; Ingemar Algulin (2009). Litteraturens historia i Sverige (5). Sverige: Norstedts 
  12. ^ Lönnroth, Lars; Sverker Göransson (1993). Den svenska litteraturen, Vol. VI: Medieålderns litteratur, 1950-1985. Stockholm: Bonniers. sid. 84 
  13. ^ Olsson, Bernt; Ingemar Algulin (2009). ”Språkglädje och efterkrigspessimism: Modernistisk guldålder (1945-1965)”. Litteraturens historia i Sverige (5). Sverige: Norstedts. sid. 492-493 
  14. ^ [a b c] ”Lars Gustafsson” (på tyska). Kritisches Lexikon für fremdsprachige Gegenwartsliteratur. "44". München: edition text + kritik. 1983. 
  15. ^ Gustafsson, Lars (1972). ”Inledning”. Kommentarer. Kritik, 99-0402175-9 ; 2. Stockholm: Gidlund. Libris 7590974. ISBN 91-7021-023-3 
  16. ^ [a b c d] Lönnroth, Lars; Sverker Göransson (1993). Den svenska litteraturen, Vol. VI: Medieålderns litteratur, 1950-1985. Stockholm: Bonniers 
  17. ^ Boshouwers, R.F.M. (1968). De hedendaagse Zweedse letterkunde. Panorama. Brugge: Desolée de Brouwer. sid. 160. ”Göran Palm i en intervju” 
  18. ^ Lönnroth, Lars; Sverker Göransson (1993). Den svenska litteraturen, Vol. VI: Medieålderns litteratur, 1950-1985. Stockholm: Bonniers. sid. 143. ”Poesi är inte magi” 
  19. ^ ”Defense of poetry, Rotterdam Festival”. http://international.poetryinternationalweb.org/piw_cms/cms/cms_module/index.php?obj_id=369. Läst 23 mars 2011. 
  20. ^ ”BBC Radio: Andrew Marr with Ed Vulliamy, Patrick Wilcken, Gillian Tett and Lars Gustafsson”. http://www.bbc.co.uk/iplayer/console/b00vrcwm/Start_the_Week_08_11_2010. Läst 23 mars 2011. 
  21. ^ Sveriges Radio, trailer

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]