Rättvise- och utvecklingspartiet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rättvise- och utvecklingspartiet
Förkortning AKP
Land Turkiet Turkiet
Partiordförande Recep Tayyip Erdoğan
Grundat 14 augusti 2001
Huvudkontor No. 202 Balgat, Ankara
Politisk ideologi Konservatism
Ekonomisk liberalism
Socialkonservatism
Politisk position Center-Höger
Europeiskt samarbetsorgan Europeiska folkpartiet (observerare)
Parlamentet
Mandattilldelning
327 av 550
Webbplats
Officiell webbsida
Turkisk politik
Politiska partier
Val

Rättvise- och utvecklingspartiet, Adalet ve Kalkınma Partisi (AKP) är Turkiets största politiska parti och är ett islamistiskt parti [1]

Partiet beskrivs som relativt konservativt i sociala frågor men stödjer marknadsekonomi och anses ha bidragit till större öppenhet och fredliga relationer med omvärlden mer än sina föregångare och kritiker. AKP är varmt inställda till EU-medlemskap och anses ha bidragit till ytterligare demokratiska reformer i landet. Det har även fått en stor del av äran för den goda ekonomiska utveckling som präglat landets senare år, där den genomsnittliga inkomstsumman fördubblats 2002-2008, och korruption och fattigdom har minskat kraftigt.

I dess första parlamentsval 2002 blev AKP största parti och bildade regering under ledning av partiledaren Recep Tayyip Erdoğan. Partiet segrade även i valet i juli 2007 med 47% av rösterna. Däremot tappade de 8% i valet 2009 och fick bara 39% av rösterna. Det näst största partiet CHP (Republikanska folkpartiet) fick då 23% av rösterna. [2] I valet 2011 förlorade såväl AKP som Republikanska folkpartiet ett flertal mandat till oberoende grupper och Freds- och demokratipartiet efter upprepade oroligheter och händelser främst i Istanbul. De behöll dock sin tydliga majoritet med 327 mandat i parlamentet. Den 9 augusti 2014 valdes partiledaren Erdogan till Turkiets förste direkt folkvalde president med omkring 52% av rösterna och stärkte därmed ytterligare partiets inflytande i landet.[3]

Kontroverser och islamism[redigera | redigera wikitext]

Under sin tid vid makten har AKP-regeringen upplevt en rad oroligheter och kontroverser och av olika grupperingar anklagats för ett alltmer auktoritärt styre, inte minst i den så känsliga frågan om sekularisering kontra islamisering. AKP har kritiserats i det starkt sekulära Turkiet för att förespråka en islamisk stat, men anses av sina egna anhängare vara ett moderat muslimskt parti.[källa behövs] Partiledaren Erdogan har sagt att turkisk kultur ska påverka Europa, men det får inte vara tvärtom, och han har fördömt assimileringen av turkar i Tyskland. Tydliga motsättningar har växt fram med de mäktiga sekulära kretsar, som i Turkiet brukar kallas "den djupa staten", vilka anklagat regeringen för smygislamisering av landet. Då AKP drev igenom en lag som gav religiösa kvinnliga studenter rätt att bära huvudduk vid landets universitet, genomdrev Författningsdomstolen 2008 en omröstning för att partiet, i likhet med alla tidigare islamitiska turkiska partier, skulle olagligförklaras och upplösas. Med en marginal av endast en röst i domstolen undgick AKP att förklaras olagligt.

I gengäld har hundratals militärer, höga officerare, akademiker, journalister, affärsmän med flera har åtalats och dömts, anklagade för att ha försökt undergräva förtroendet för regeringen med hjälp av propaganda och attentat. Den hemliga, nationalistiska gruppen som kallats Ergenekon anklagas för att ha försökt provocera fram en militärkupp. Genom reformer och grundlagsändringar har militärens och domstolarnas makt minskats, varför dessa fått kraftigt beskurna möjligheter att påverka politiken eller ogiltigförklara partier enligt ovan.[4][5][6][7].

Politiska motsättningar 2013 och 2014 med framför allt yngre intellektuella, studenter och västerländskt influerade med anknytning till olika oberoende grupper och det framväxande Freds- och demokratipartiet i främst Istanbul har lett till upprepade våldsamma kravaller och anklagelser om maktfullkomlighet.[8] Från hösten 2013 har partiet även anklagats för inblandning i omfattande korruptionsaffärer. Detta har lett till slitningar och maktkamper med den tidigare bundsförvanten Fethullah Gülens muslimska populära Gülenrörelsen.[9] Försök till fredsdialog med den stora kurdiska gruppen och dess förbjudna Kurdistans arbetarparti (PKK) har hitintills inte heller lett till några nya lösningar.[10][11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fjärde sidan (22 juli 2007). ”Islamistisk seger i dag är bra för demokratin”. Expressen. http://www.expressen.se/debatt/1.769328/islamistisk-seger-i-dag-ar-bra-for-demokratin. Läst 28 december 2012. 
  2. ^ Michael Winiarski (22 juli 2007). ”Regeringspartiet vann jordskredsseger”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=673254. Läst 23 juli 2007. 
  3. ^ Svenska Dagbladet 10 augusti 2014, "Erdogan första folkvalda presidenten"
  4. ^ Ankara TT-Reuters (18 februari 2010). ”Krav på rättsreformer i Turkiet”. SvD. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/krav-pa-rattsreformer-i-turkiet_4286153.svd. Läst 28 december 2012. 
  5. ^ Istanbul TT-AFP (19 juli 2010). ”196 åtalas för turkiskt kuppförsök”. SvD. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/196-atalas-for-turkiskt-kuppforsok_5013393.svd. Läst 28 december 2012. 
  6. ^ Nathan Shachar (11 juni 2011). ”AKP vill skriva om Turkiets författning”. DN. http://www.dn.se/nyheter/varlden/akp-vill-skriva-om-turkiets-forfattning. Läst 28 december 2012. 
  7. ^ Viktoria Martinsson (4 november 2002). ”Islamister vann valet i Turkiet”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article103557.ab. Läst 28 december 2012. 
  8. ^ Svenska YLE 11 mars 2014, "Kravaller i Turkiet efter 15-årig pojkes död"
  9. ^ Dagens Nyheter 28 februari 2014, "Turkiet: Erdogan är utom kontroll"
  10. ^ Sveriges Radio 31 mars 2006, "Flera döda i kravaller i östra Turkiet"
  11. ^ Utrikespolitiska Institutets Landguide, Turkiet, 13 mars 2014 "Aktuell politik"