Europeiska folkpartiet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den politiska gruppen i Europaparlamenet med samma namn, se Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater).
Europeiskt parti
Europeiska folkpartiet
Förkortning EPP
Partiledare Joseph Daul
Partisekreterare Antonio López-Istúriz
Grundat 8 juli 1976
Huvudkontor Rue du Commerce 10, 1000 Bryssel, Belgien
Politisk ideologi Kristdemokrati
Liberalkonservatism
Politisk position Politisk höger
Internationellt samarbetsorgan Internationella demokratiska unionen
Kristdemokratiska internationalen
Politisk grupp i Europaparlamentet EPP-gruppen
Ungdomsförbund Europeiska folkpartiets ungdomsförbund
Europaparlamentet
Mandattilldelning
261 av 766
Europeiska rådet
Mandattilldelning
12 av 28
Europeiska kommissionen
Mandattilldelning
13 av 28
Webbplats
epp.eu

Europeiska folkpartiet (engelska: European People's Party, EPP) är ett pro-europeiskt, kristdemokratiskt och liberalkonservativt europeiskt parti och det största partiet som finns representerat i Europaparlamentet, där dess ledamöter ingår i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). Partiet har även företrädare i Europeiska rådet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen.Både ordförande för det Europeiska rådet och för Europeiska kommissionen tillhör EPP. Många av EU:s grundare kommer också ifrån partier som sedan skulle komma att ingå i EPP. Förutom EU, har partiet också en majoritet i den parlamentariska församlingen i Europarådet. Partiledare är Joseph Daul.[1]

EPP baserar sin politik på ett antal värderingar som inkluderar bland annat människans oinskränkbara värde, frihet och ansvar, jämlikhet och rättvisa, sanning, solidaritet och subsidiaritet. Partiet ser sig som den drivande kraften för fördjupad europeisk integration. Dess politik grundar sig på idéer och visioner från ledande personer bakom det europeiska samarbetets bildande, såsom Robert Schuman, Alcide De Gasperi och Konrad Adenauer. Partiet har varit drivande bakom den åtstramningspolitik som genomfördes efter finanskrisen 2007–2008 med syfte att få de offentliga finanserna i balans.

Bland partiets medlemspartier återfinns bland annat tyska CDU och CSU, polska Medborgarplattformen, franska Union pour un Mouvement Populaire, spanska Partido Popular, italienska Frihetens folk, ungerska Fidesz, svenska Moderaterna och Kristdemokraterna samt finländska Samlingspartiet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Enligt partiets hemsida, är EPP ”den politiska center-höger familjen, vars rötter är djupt grundade i historien och civiliseringen av den europeiska kontinenten och har brutit mark för det europeiska samarbetet från dess början.”

EPP bildades den 8 juli 1976 av kristdemokratiska partier från Belgien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland. Jean Seitlinger, den dåvarande belgiska premiär ministern Leo Tindemans, som också blev partiets första partiledare, och den senare belgiska premiär ministern och EPP partiledaren Wilfried Martens anses som initiativtagarna till EPPs bildande.

EPP:s plattform baserade sig på idéer och visioner från ledande personer bakom det europeiska samarbetets bildande, såsom Robert Schuman, Alcide De Gasperi och Konrad Adenauer. I förlängningen ville partiet bilda en politisk union med federala och demokratiska institutioner.[2]

I april 1991 beslutade EPP:s partiledare och regeringschefer att kristdemokrati skulle förbli en hörnsten i partiets identitet, men öppnas för brittiska och nordiska konservativa partier med syfte att stärka EPP:s inflytande. Under 2004 tillkom nya konservativa medlemspartier när Europeiska unionen utvidgades österut.[2] I valet 1999 blev EPP för första gången större än Europeiska socialdemokratiska partiet (PES). Under 2000-talet stärkte EPP sitt inflytande i unionens institutioner och dominerade i synnerhet Europeiska rådet vid 2010-talets början.

Ideologi och politiska ståndpunkter[redigera | redigera wikitext]

EPP baserar sin politik på en pro-europeisk kristdemokrati och partiets grundläggande värderingar såsom människans oinskränkbara värde, frihet och ansvar, jämliket och rättvisa, sanning, solidaritet och subsidiaritet. Partiet betraktar sig självt som den drivande kraften bakom den europeiska integrationen.[3] Partiet anser att en marknadsekonomi med fri konkurrens och hög arbetskraftsrörlighet är viktigt för att skapa sysselsättning och göra Europa konkurrenskraftigt.[4]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

José Manuel Barroso talar inför EPP:s kongress i Warszawa 2009.

Presidiet[redigera | redigera wikitext]

EPP leds av ett presidium bestående av partiledaren, partisekreteraren, gruppledaren i Europaparlamentet, tio vice partiledare, eventuella hedersordförande samt partikassören. Även Europaparlamentets talman, Europeiska rådets ordförande, Europeiska kommissionens ordförande och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik ingår i den mån de tillhör EPP.

Presidiet ansvarar för det dagliga arbetet och väljs av en kongress. Sedan EPP kongressen 2012 i Bukarest, och efter valet av Joseph Daul som partiledare den 12 november 2013 av partiets politiska församling, består presidiet av;

Partiets politiska församling[redigera | redigera wikitext]

Partiets politiska församling är dess näst högsta beslutande organ och sammanträder tre till fem gånger per år. Den består av utvalda delegater från EPP:s medlemspartier och associerade partier, medlemsassociationer och andra grupper. Den politiska församlingen beslutar bland annat om medlemskapsansökningar, medlemsavgifter och partiets årliga budget.[5]

Inför varje sammanträde i Europeiska rådet organiserar EPP ett förmöte mellan partiets ledande politiker, däribland partiledaren, företrädarna i Europeiska kommissionen och stats- eller regeringschefer på nationell nivå. Partiet har även regelbundna sammanträde på ministernivå inför sammanträdena i Europeiska unionens råd.[4]

Kongressen[redigera | redigera wikitext]

Kongressen är partiets högsta beslutande organ och består av delegater från medlemspartierna samt associerade organisationer och grupper. Kongressen väljer presidiet för en period av tre år i taget. Den antar även resolutioner och valmanifest på partiets vägnar.[5]

Samverkande organisationer[redigera | redigera wikitext]

EPP samarbetar med flera olika organisationer. Europeiska folkpartiets ungdomsförbund (YEPP) är partiets ungdomsförbund och grundades 1997. Ungdomsförbundet består i sin tur av medlemsorganisationer på nationell nivå. EPP har även europeiska kvinno-, student- och företagarförbund associerade till sig.

I Europaparlamentet, Regionkommittén och Europarådets parlamentariska församling finns partigrupper som samlar EPP:s företrädare. EPP samarbetar även med Kristdemokratiska internationalen och Internationella demokratiska unionen. Sedan 2007 har EPP även en egen politisk stiftelse kallad Centrum för europeiska studier (CES).

Partiföreträdare[redigera | redigera wikitext]

Lista över partiledare[redigera | redigera wikitext]

Europaparlamentet[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande mandatfördelning efter politisk grupp i Europaparlamentet
  Mandat tillhörande EPP-gruppen

I Europaparlamentet ingår EPP:s ledamöter i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) (EPP-gruppen). Med ett 270-tal ledamöter är gruppen den största i parlamentet. Gruppledare är Joseph Daul.

Fram till valet 2009 samarbetade EPP med undergruppen Europademokrater (ED) i Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater (EPP-ED-gruppen). Efter valet 2009 bröt sig ED med brittiska Konservativa partiet i spetsen ur EPP-ED-gruppen för att bilda en egen politisk grupp kallad Gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR-gruppen). Till följd av detta återbildades EPP-ED-gruppen till EPP-gruppen, som hade existerat fram till valet 1999.

Europeiska rådet och Europeiska unionens råd[redigera | redigera wikitext]

I Europeiska rådet och Europeiska unionens råd finns EPP representerat med sina stats- eller regeringschefer och ministrar. Inför varje sammanträde i Europeiska rådet träffas de stats- eller regeringschefer som tillhör EPP innan sammanträdet. Vid dessa förmöten brukar även EPP:s partiledare samt andra ledande politiker tillhörande EPP på nationell och europeisk nivå närvara.

Namn Partitillhörighet Medlem sedan Befattning Röster Senaste val Nästa val[6]
Herman Van Rompuy
Herman Van Rompuy EPP
(CD&V)
2009-12-01 Europeiska unionen Europeiska rådets ordförande 2012 2014
José Manuel Barroso
José Manuel Barroso EPP
(PSD)
2004-11-23 Europeiska unionen Europeiska kommissionens ordförande 2009 2014
Nicos Anastasiades
Nicos Anastasiades EPP
(DISY)
2013-02-28 Cypern Cyperns president &&&&&&&&&&&&&&04.&&&&&04 2013 2018
Jyrki Katainen
Jyrki Katainen EPP
(SAML)
2011-06-22 Finland Finlands statsminister &&&&&&&&&&&&&&07.&&&&&07 2011 2015
Antonis Samaras
Antonis Samaras EPP
(ND)
2012-06-20 Grekland Greklands premiärminister &&&&&&&&&&&&&012.&&&&&012 2012 2016
Enda Kenny
Enda Kenny EPP
(FG)
2011-03-09 Irland Irlands premiärminister &&&&&&&&&&&&&&07.&&&&&07 2011 2016
Laimdota Straujuma
Laimdota Straujuma EPP
(V)
2014-01-22 Lettland Lettlands premiärminister &&&&&&&&&&&&&&04.&&&&&04 2011 2014
Donald Tusk
Donald Tusk EPP
(PO)
2007-11-16 Polen Polens premiärminister &&&&&&&&&&&&&027.&&&&&027 2011 2015
Pedro Passos Coelho
Pedro Passos Coelho EPP
(PSD)
2011-06-21 Portugal Portugals premiärminister &&&&&&&&&&&&&012.&&&&&012 2011 2015
Traian Băsescu
Traian Băsescu EPP
(PD-L)
2007-01-01 Rumänien Rumäniens president &&&&&&&&&&&&&014.&&&&&014 2009 2014
Mariano Rajoy
Mariano Rajoy EPP
(PP)
2011-12-21 Spanien Spaniens premiärminister &&&&&&&&&&&&&027.&&&&&027 2011 2015
Fredrik Reinfeldt
Fredrik Reinfeldt EPP
(M)
2006-10-06 Sverige Sveriges statsminister &&&&&&&&&&&&&010.&&&&&010 2010 2014
Angela Merkel
Angela Merkel EPP
(CDU)
2005-11-22 Tyskland Tysklands förbundskansler &&&&&&&&&&&&&029.&&&&&029 2013 2017
Viktor Orbán
Viktor Orbán EPP
(FIDESZ)
2010-05-29 Ungern Ungerns premiärminister &&&&&&&&&&&&&012.&&&&&012 2014 2018

Europeiska kommissionen[redigera | redigera wikitext]

I Europeiska kommissionen finns EPP representerat med sina kommissionsledamöter. Fem kommissionsordförande har tillhört EPP och dess föregångare: Walter Hallstein (1958–1967), Franco Maria Malfatti (1970–1972), François-Xavier Ortoli (1973–1977), Jacques Santer (1995–1999) och José Manuel Barroso (2004–2014).

Namn Partitillhörighet Medlem sedan Befattning Utsedd från
José Manuel Barroso
José Manuel Barroso EPP
(PSD)
2004-11-23 Europeiska kommissionens ordförande  Portugal
Viviane Reding
Viviane Reding EPP
(CSV)
1999-09-16 Andra vice ordförande: Kommissionär för rättsliga frågor, grundläggande rättigheter och medborgarskap  Luxemburg
Antonio Tajani
Antonio Tajani EPP
(PdL)
2008-05-09 Sjätte vice ordförande: Kommissionär för näringsliv och företagande  Italien
Andris Piebalgs
Andris Piebalgs EPP 2004-11-22 Kommissionär för utvecklingsbistånd  Lettland
Michel Barnier
Michel Barnier EPP
(UMP)
2010-02-10 Kommissionär för inre marknaden och tjänster  Frankrike
Algirdas Šemeta
Algirdas Šemeta EPP 2009-07-01 Kommissionär för skatter och tullar, revision och bedrägeribekämpning  Litauen
Tonio Borg
Tonio Borg EPP
(PN)
2012-11-28 Kommissionär för hälsa  Malta
Janusz Lewandowski
Janusz Lewandowski EPP
(PO)
2010-02-10 Kommissionär för ekonomisk planering och budget  Polen
Kristalina Georgieva
Kristalina Georgieva EPP 2010-02-10 Kommissionär för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering  Bulgarien
Günther Oettinger
Günther Oettinger EPP
(CDU)
2010-02-10 Kommissionär för energi  Tyskland
Johannes Hahn
Johannes Hahn EPP
(ÖVP)
2010-02-10 Kommissionär för regionalpolitik  Österrike
Connie Hedegaard
Connie Hedegaard EPP
(C)
2010-02-10 Kommissionär för klimatfrågor  Danmark
Dacian Cioloş
Dacian Cioloş EPP
(PD-L)
2010-02-10 Kommissionär för jordbruk och landsbygdsutveckling  Rumänien

Medlemspartier och parlamentarisk representation[redigera | redigera wikitext]

Medlemsstat Mandat i nationellt parlament Mandat i Europaparlamentet Nationella medlemspartier
 Belgien
26 av 150
4 av 22
Centre démocrate humaniste, Kristdemokratisk och Flamländsk
 Bulgarien
97 av 240
7 av 18
Agrariska folkunionen, Demokrater för ett starkt Bulgarien, Demokratiska partiet, Förbundet av demokratiska krafter, Medborgare för Bulgariens europeiska utveckling
 Cypern
20 av 56
2 av 6
Demokratisk samling
 Danmark
8 av 179
1 av 13
Konservative Folkeparti, Kristendemokraterne
 Estland
23 av 101
1 av 6
Förbundet Fäderneslandet och Res Publica
 Finland
44 av 200
3 av 13
Samlingspartiet
 Frankrike
194 av 577
24 av 74
Union pour un Mouvement Populaire
 Grekland
125 av 300
7 av 22
Ny demokrati
 Irland
74 av 166
4 av 12
Fine Gael
 Italien
105 av 630
29 av 73
Frihetens folk, Mittenunionen, Popolari UDEUR
 Kroatien
44 av 151
5 av 12
Kroatiska bondepartiet, Kroatiska demokratiska unionen
 Lettland
20 av 100
4 av 9
Enhet
 Litauen
33 av 141
4 av 12
Fosterlandsförbundet – Litauiska kristdemokrater
 Luxemburg
26 av 60
3 av 6
Kristsociala folkpartiet
 Malta
30 av 69
2 av 6
Partit Nazzjonalista
 Nederländerna
13 av 150
5 av 26
Kristdemokratisk appell
 Polen
235 av 460
28 av 51
Medborgarplattformen, Polska folkpartiet
 Portugal
132 av 230
10 av 22
Centro Democrático e Social – Partido Popular, Partido Social Democrata
 Rumänien
52 av 412
14 av 33
Liberaldemokratiska partiet, Ungerska demokratiska unionen i Rumänien
 Slovakien
27 av 150
6 av 13
Kristdemokratiska rörelsen, Slovakiska demokratiska och kristliga unionen, Ungerska koalitionens parti
 Slovenien
36 av 90
4 av 8
Nova Slovenija, Slovenska demokratiska partiet
 Spanien
185 av 350
25 av 54
Partido Popular, Unió Democràtica de Catalunya
 Storbritannien
0 av 650
0 av 73
 Sverige
126 av 349
5 av 20
Kristdemokraterna, Moderaterna
 Tjeckien
41 av 200
2 av 22
Kristna och demokratiska unionen, TOP 09
 Tyskland
311 av 631
42 av 99
CDU, CSU
 Ungern
133 av 199
14 av 22
Fidesz - Ungerska medborgarunionen, Kristdemokratiska folkpartiet
 Österrike
47 av 183
6 av 19
Österrikiska folkpartiet

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Nedan redovisas valresultatet för EPP och dess föregångare i andel vunna mandat i val till Europaparlamentet.

Utanför EU[redigera | redigera wikitext]

I länder[redigera | redigera wikitext]

Genom allierade och åskådarpartier har EPP fyra statsöverhuvuden och regeringar i Europeiska icke-EU länder. Förutom dessa fyra har EPP har även en av Bosniens tre presidenter som just nu regerar i landet. De är alla välkomna till EPP:s toppmöten.

De nuvarande, regerande statsöverhuvudena är:

  • Serzh Sargsyan (Armenien)
  • Bakir Izetbegović (Serbien)
  • Nikola Gruevski (Makedonien)
  • Iurie Leancă (Moldavien)
  • Erna Solberg (Norge)

I EPP ingår också andra statsöverhuvuden och regeringar men som vanligtvis inte närvarar på mötena eftersom det är andra ledare från deras länder som istället kommer. Det är premiärminister Vjekoslav Bevanda, President Gjorge Ivanov, President Bujar Nishani och President Abdullah Gul. Detsamma gäller för Doris Leuthard, Teodoro Lonfernini, en av San Marinos ledare och medlemmar från Swiss Federal Council.

I Europarådet[redigera | redigera wikitext]

Gruppen från EPP i den parlamentariska församlingen i Europarådet försvarar yttrandefrihet och informationsfrihet, liksom tankefrihet och religionsfrihet. Gruppen förespråkar också subsidiaritetsprincipen och lokal självständighet, liksom försvaret av nationella, sociala och övriga minoriteter. EPP-gruppen inkluderar också medlemmar från partier som inte är relaterade till EPP självt; Medlemmar från den patriotiska unionen (Lichtenstein), the National and Democratic Union (Monaco) och Serbiens progressiva parti.

Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa[redigera | redigera wikitext]

”EPP and like-minded Group” i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) är den mest aktiva gruppen av den organisationen. Gruppen träffas på en jämn basis och diskuterar EPP:s positioner i beslutsfattande processer. I OSSE deltar EPP-gruppens medlemmar också i valbevakande missioner och är engagerade i att förespråka demokratiska värden och dess utövande.

Gruppen är ledd av Walburga Habsburg Douglas (Sverige) och dess vice-ordföranden är; Consiglio Di Nino (Kanada), Vilija Aleknaité Abramikiene (Litauen), Laura Allegrini (Italien) och George Tsereteli (Georgien).

Gruppen inkluderar också medlemmar som inte är kopplade direkt till EPP, vilket ”EPP-gruppen och likatänkande grupper” betyder. Bland dessa övriga grupper finns Patriotic Union (Lichtenstein), Union for the Principality (Monaco), Konservativa partiet (Storbritannien), Kanadas konservativa parti och Republikanska partiet (USA).

I den nordatlantiska fördragsorganisationen (NATO)[redigera | redigera wikitext]

Enligt EPP:s stadgar är EPP också representerat i den nordatlantiska fördragsorganisationens, Nato, sammanslutning i parlamentet (NATO-PA). Där bildar EPP-gruppen ”EPP and associated members”. Det är en aktiv politisk grupp som är ledd av tyska politikern Karl Lamers (CDU), som också är den nuvarande ordföranden i NATO-PA.

NATO-PA har också medlemmar från Kanadas konservativa parti och Republikanska partiet (USA).

Relationer inom USA[redigera | redigera wikitext]

EPP har relationer till den republikanska högerorganisationen the International Republican Institute (IRI), en organisation grundad av den amerikanska regeringen för att förespråka demokrati och demokratifrämjande processer. EPP och IRI samarbetar i ramverket av the European Partnership Initiative.

EPP ordförande Wilfried Martens stöttade Sen. John McCain, republikanernas nominerade presidentkandidat, under valet 2008 i USA. McCain är för övrigt ordförande i IRI.

Under år 2011 gjorde Martens och McCain gemensamma uttalanden där de uttryckte sin oro över det demokratiska tillståndet i Ukraina och därmed även rättegången mot den tidigare premiär ministern Yulia Tymoshenko.

Globala nätverk[redigera | redigera wikitext]

EPP är den europeiska vingen av två center-höger globala organisationer; the International Democratic Union (IDU) och the Christian Democratic International (CDI).

Centret för europeiska studier[redigera | redigera wikitext]

Efter 2008 års revision, då EU tillät Europapolitiska partier att bilda Europeiska stiftelser anslutna till partierna själva, grundade EPP samma år en officiell stiftelse/tankesmedja kallad Centrum för Europastudier (CES). CES har medlemmar från alla större nationella tankesmedjor och stiftelser kopplade till EPP:s medlemspartier: Konrad Adenauer Foundation (CDU), Hanns Seidel Foundation (CSU), Foundation for Analysis and Social Studies (PP), Constantinos Karamanlis Institute for Democracy (ND), Jarl Hjalmarson Foundation (MOD), the Political Academy of the Austrian People’s Party (ÖVP) och andra. Under Europaparlamentsvalet år 2009, lanserade CES en webbaserad kampanjmodul ”tellbarosso.eu” som stöttade Jose Manuel Barosso, EPP:s dåvarande kandidat inför Europakommissionens val av ordförandeposten.

Budapest-baserade Robert Schuman Institute och Luxemburg-baserade Robert Schuman Foundation är också kopplade till EPP.

EPP föreningar[redigera | redigera wikitext]

EPP har också en länk till ett flertal specifika föreningar som fokuserar på specifika grupper och som, många gånger på egen hand, organiserar seminarium, forum, publikationer och andra aktiviteter. Dessa föreningar är;

Small and Medium Entrepreneurs Europe (SME Europe)[redigera | redigera wikitext]

SME Europe är den officiella organisationen för företagsverksamhet i EPP. Den fungerar som ett nätverk för politiker och politiska organisationer som är speciellt inriktade på företagsfrämjande. Dess främsta uppgift är att främja företagsvänlig politik (små och mellanstora företag) i EU.  Politik som sedan utformas i samarbete med SME:s politiker i EPP-gruppen på Europaparlamentet, DG Enterprise och flera företagsfrämjande organisationer som tillhör EPP:s medlemspartier. Betydelsen av SME Europe:s arbete kan belysas genom det faktum att SME anses som en nyckelfigur för hållbara jobb, en god tillväxt och framgång.

Dess topprioriteringar är att reformera regelverk som påverkar alla SMEs över hela Europa och att förespråka och stödja dessa mindre företags intressen. Företag som, tack vare deras villighet att ta risker och ansvar, är drivkraften till den Europeiska ekonomin.

SME Europe grundades i Maj 2012 av de tre medlemmarna Paul Rubig, Nadezhda Neynsky och Bendt Bendtsen i Europaparlamentet. SME Europe har klara mål inför år 2014; att strategiskt bemästra den ekonomiska krisen i Europa.

Europeiska demokratiska studenter[redigera | redigera wikitext]

European Democrat Students (EDS) är den officiella studentorganisationen inom EPP. Sedan dess grundande år 1961, samlar EDS studenter och unga politiska ledare från flera delar av Europa för att frambringa politiska utbyten.

Även om det är en studentorganisation och därför har särskilda ämnesintressen, som Bologna Processen, är organisationen speciellt uppmärksam kring vikten av att arbeta för värden som frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Organisationen är ledd av Eva Majewski och den har 40 medlemsorganisationer, vilka representerar nästan 1,600 000 studenter och unga människor utöver hela kontinenten. Just nu är organisationen representerad i 31 länder, inräknat icke-EU länder såsom Belarus och Georgia.

EDS är inte en centraliserad organisation, det är en ”organisation av organisationer” uppbyggt som ett nätverk vars ordförande försöker samla ett flertal medlemmar för att ge unga människor och studenter en starkare röst.

Organisationen är varje år värd för Sommar och Vinter universitet och ett flertal seminarium. Den publicerar också regelbundet en tidskrift kallad ”Bullseye” samt olika kampanjer, i flera skepnader, utefter de unga medlemmarnas intressen.

Europeiska seniorförbundet[redigera | redigera wikitext]

Grundat i Madrid år 1995 och lett av Ann Hermans, kristdemokrat från Belgien, Europeiska Seniorförbundet är den största politiska organisationen för seniorer i Europa. På engelska heter förbundet ”The European Senior Union (ESU)”.

ESU är representerat i 26 länder via 45 organisationer och omkring 500 000 medlemmar. Förbundet är engagerade i utvecklingen av rättigheter för europeiska seniorer och deras engagemang i samhället. Förbundets mål är bland annat att förmedla vikten av ett samhälle som kan ta hand om den åldrande befolkningen, ta kampen mot diskriminationen av äldre, att förbättra Europas pensionssystem, förespråka utbyte mellan generation.

Europeiska förbundet för kristdemokratiska arbetare[redigera | redigera wikitext]

Den europeiska förbundet för Kristdemokratiska arbetare, på engelska "European Union of Christian Democratic Workers (EUCDW), är arbetarrörelsens organisation i EPP. Den har 24 medlemsorganisationer från 18 skilda länder. Detta är den officiellt erkända föreningen för arbetare i EPP.

EUCDW är ledd av Elmar Brok och dess mål är; Att skynda på det politiska enandet av ett demokratiskt Europa; att arbeta för utveckling av EPP inom ramen för kristen, social lära; att representera och försvara principer och policys i den Europeiska arbetarrörelsen; att öka samarbetet med arbetare och deras representativa för att genomföra steg för steg den europeiska sociala modellen. Därför har EUCDW, under de senaste åren, lagt mycket energi på att påverka anställningspolicys och att försvara ett Europa som är oskiljaktigt kring social rättvisa.

Kvinnor i EPP[redigera | redigera wikitext]

Kvinnorna i EPP (EPP Women) är erkänt som den officiella kvinnoföreningen inom alla liknande politiska partier i Europa. EPP Women har över 40 medlemsorganisationer från både Europa och utanför. Alla medlemsorganisationerna är kvinnoorganisationer från politiska partier som är medlemmar i EPP.

EPP Women, lett av Doris Pack, är dedikerat till kvinnors framgång och deltagande i politiken över hela Europa. Dessutom förespråkare inom flera, viktiga kvinnorelaterade områden.

Unga i EPP[redigera | redigera wikitext]

”The Youth of the European Peoples Party (YEPP) är den officiella ungdomsorganisationen inom EPP. Den så gott som självstyrd med eget politiskt program, egenvalda representanter ch stadgar. YEPP:s medlemmar är de nationella, partipolitiska ungdomsförbunden.

Meningen med de 51 medlemsförbunden, samt för YEPP, är att ge unga människor en chans att influera deras egna samhälles utveckling. Detta på ett demokratiskt tillvägagångssätt med ett center-höger politiskt synsätt.

Medlemsorganisationerna till YEPP samlar totalt mellan en till två miljoner unga från 38 länder i Europa. Detta gör YEPP till den största parti-politiska ungdomsorganisationen i Europa.

Medlemskap[redigera | redigera wikitext]

Det finns tre olika sorters medlemskap i EPP. Det finns ett fullt medlemskap men också ett medlemskap som på engelska kallas "associate members" och ett för "observers".

Fullt medlemskap har alla partier från EU-länder. De har absoluta rösträttigheter i alla utskotten och i alla sakfrågor; medan associerade medlemmar har de samma rösträttigheterna fast inte i ämnen som rör EU:s struktur och policys. Dessa associerade medlemmar är partier från EU-kandidatländer och EFTA länder.

"Observers" kan delta i alla aktiviteter inom EPP och närvara vid kongresser och politiska toppmöten, men de har ingen rösträtt.

Dessutom finns det ett särskilt medlemskap som är tillägnat supportande medlemmar. Medlemskapen är beviljade av presidiet till individer och föreningar. Även om medlemmarna inte får rösträtt kan de bli inbjudna av ordföranden för att närvara vid möten eller speciella utskott av partiet.

Det är dessutom värt att nämna att Dacian Ciolos, Kristalina Georgieva och Andris Piebalgs är medlemmar i EPP även om de inte tillhör något politiskt parti på nationell nivå.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Daul re-elected as EPP party president” (på engelska). European Voice. http://www.europeanvoice.com/article/2014/march/daul-re-elected-as-epp-party-president/79977.aspx. Läst 2014-03-07. 
  2. ^ [a b] ”Who are we?” (på engelska). Europeiska folkpartiet. http://www.epp.eu/who-are-we. Läst 2014-01-09. 
  3. ^ ”Party Platform: EPP Statutory Congress, 17-18 October 2012, Bucharest, Romania” (på engelska). Europeiska folkpartiet. http://www.epp.eu/sites/default/files/content/EN%20with%20cover.pdf. Läst 2014-01-09. 
  4. ^ ”Policy Areas” (på engelska). Europeiska folkpartiet. http://www.epp.eu/policy-areas. Läst 2014-01-09. 
  5. ^ [a b] ”Structure” (på engelska). Europeiska folkpartiet. http://www.epp.eu/structure. Läst 2014-01-09. 
  6. ^ Årtalen för nästkommande val är preliminära. Datumen kan komma att ändras som följd av att nyval utlyses.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.