Regeringen Branting II

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sittande från vänster: Thorsson, Branting, Lindqvist. Stående från vänster: Olsson, Nothin, Schlyter, Åkerman, Linders, Hansson, Örne, Sandler, Svensson.

Regeringen Branting II var en svensk regering som tillträdde den 13 oktober 1921 och satt fram till den 19 april 1923.

Vid andrakammarvalet 1921 fick socialdemokraterna 36,2 procent av rösterna och Hjalmar Branting fick i uppdrag att bilda regering.

Diskussionen i början av 1920-talet om försäljning av alkohol hade tvingat alla partier att ta ställning. Den socialdemokratiska partikongressen 1920 förklarade att riksdagen inte borde gå med på förbudslagstiftning om inte en folkomröstning gav två tredjedelars majoritet för ett förbud. Denna regering anordnade en sådan folkomröstning, som slutade med en knapp övervikt för förbudsmotståndarna.

Riksdagen hade 1922 beslutat att anställda i arbetsmarknadskonflikt inte skulle erhålla arbetslöshetsunderstöd. I början av 1923 utbröt en konflikt inom industrin och 4 000 arbetare blev av arbetslöshetskommissionen avstängda från understöd. Regeringen Branting föreslog i en proposition till riksdagen att rätten till understöd skulle kvarstå för de som varit arbetslösa i minst sex månader. När propositionen avslogs av första kammaren avgick regeringen den 6 april 1923.

Statsråd[redigera | redigera wikitext]

Befattning Namn Period
Statsminister Hjalmar Branting

Justitieminister Assar Åkerman
Försvarsminister Per Albin Hansson
Socialminister Herman Lindqvist
Kommunikationsminister Anders Örne
Finansminister Fredrik Vilhelm Thorsson
Eclesiastikminister Olof Olsson
Jordbruksminister Sven Linders
Handelsminister Carl Svensson
Konsultativt statsråd Rickard Sandler
Torsten Nothin
Karl Schlyter