Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton eller oftare bara Karl-Bertil Jonssons julafton är en berättelse av Tage Danielsson i Sagor för barn över 18 år, utgiven på Wahlström & Widstrand 1964. 1975 gjordes en animerad film, tecknad av Per Åhlin. Filmen visas varje julafton i Sveriges Television. Musiken är skriven av Gunnar Svensson. Berättelsen ligger till grund för operasagan "Snäll rebell" som uppfördes första gången 2004.

Innehåll

[redigera] Handling

Den rödhårige och fräknige Karl-Bertil, som är en stor beundrare av Robin Hood, tar på sig sin fars något för stora tomtekläder och delar ut rika människors julklappar i slumkvarteren. Dessa gåvor är paket som han har smusslat undan under sitt feriearbete på postens paketavdelning, och vilkas adressaters inkomster han kontrollerat i taxeringskalendern. Hans far, som är varuhuschef, blir upprörd över sonens brottsliga tilltag, men det visar sig att de rika som berövats sina julpaket mest är glada över att slippa dem.

[redigera] Tillkomst

Idén att låta Tage Danielsson göra en julsaga som kunde sändas i TV kom från Sveriges Radio-TV:s sida. Danielsson hade skrivit sagan om Karl-Bertil Jonsson flera år innan och berättelsen brukade förlaget skicka ut som en julhälsning. Danielsson fick uppdraget i februari 1975, kontaktade tecknaren Per Åhlin för att göra berättelsen till en tecknad film som skulle sändas på julen 1975. Åhlin inspirerades bland annat av Winsor McCays tecknade serie Lilla Nemo. För att spara tid ritade man de tecknade figurernas konturer med spritpenna istället för vanlig tusch men när teckningarna skulle filmas hade spritfärgen lösts upp och teckningarna fastnat i varandra. Detta gjorde att arbetet försenades och när filmen hade premiär på julafton 1975 var det en slarvigt tecknad version som visades. Efter julen gjordes en förbättrad version som har visats därefter.[1]

Filmen visas i norsk TV varje år och den visas då och då i dansk TV.[2] Filmen finns också i två engelska versioner. I den ena är det Danielsson själv som läser alla roller, i den andra är det Bernard Cribbins som läser alla roller.[3]

[redigera] Roller

[redigera] Karl-Bertil Jonsson

Den rödhårige och fräknige Karl-Bertil är en stor beundrare av Robin Hood och arbetar extra på Posten.

[redigera] Tyko Jonsson

Tyko Jonsson, varuhusdirektör, är Karl-Bertils, far. Det av Tyko Jonssons uttalanden i den tecknade filmen som förmodligen citerats mest är "Jag har närt en kommunist vid min barm!". Tyko Jonsson är stor och tjock och har rödbrusig ansiktsfärg. Han är inte bara chef för sitt varuhus utan helt uppenbart även för sin familj där arbetsuppgifterna är fördelade enligt en traditionell könsrollsmodell. Han har goda inkomster och finns med i taxeringskalendern på listan över de högavlönade personer av vilkas julklappar Karl-Bertil tar för att ge till de fattiga. För sina goda inkomster måste han arbeta hårt och hemma blir han uppassad av sin hustru, barnens ömma moder. I sin uppfostringsstil är han hård men försöker även vara rättvis. När Karl-Bertils brott uppdagas låter han honom inte komma undan men utsätter även sig själv för det pinsamma som ligger i att besöka alla stöldoffren och låta sonen tala om den hemska sanningen för dem. På det viset får han också uppleva sonens rehabilitering när ingen av de bestulna är ledsen över det inträffade utan snarast glad för att ha sluppit allehanda meningslösa julklappar.

I den engelska versionen av filmen, från 1987, har Tyko Jonsson fått namnet Charles Jonsson.

[redigera] Byrådirektör H.K. Bergdahl

H.K. Begrdahl berövas en tändstickstavla föreställande Bodens fästning.

[redigera] Kuriosa

Till det yttre påminner den tecknade Karl-Bertil om en ung Tage Danielsson, men enligt tecknaren Per Åhlin är alla figurer – från varuhuschef Tyko Jonsson, byrådirektör H.K. Bergdahl till Karl-Bertil – påhittade. Tage har heller inte alls samma slags familjebakgrund som Karl-Bertil. Åhlin har dessutom sagt att de tecknade figurerna liknar honom och hans kompisar på 1930-40-talet.[4]

Filmen innehåller ett antal anakronismer, alternativt omedvetna felplaceringar av detaljer. Några visuella detaljer i filmen tyder på att historien ska ha utspelat sig under andra världskriget: bilden på En svensk tiger, gengasaggregaten på bilarna och nazistflaggorna i julgransdekorationerna (minst en svastika kan även ses hänga i ett sorts flaggband efter den taxi Tyko hyr åt sig själv och Karl-Bertil till deras reprimandstripp). Taxeringskalendern som Karl-Bertil använder för att kontrollera folks årsinkomst är från 1942. Å andra sidan pekar andra detaljer på att historien utspelas senare: Sartres självbiografi utkom först 1963 och julsångerna som strömmar ur TV:n kan vara ett avsnitt av Nygammalt med Bosse Larsson som hade premiär först 1971. TV-apparater infann sig inte i de svenska hemmen förrän sent på 1950-talet.

Den svartvita filmen som Tyko Jonsson sitter och tittar på är Lilla helgonet från 1944, där Åke Söderblom, Thor Modéen och Marguerite Viby uppträder.

Julsången som Karl-Bertil sjunger, "Nu så kommer julen", är från en dikt av Zacharias Topelius. I filmen sjungs (men inte i tonsättningen av Jean Sibelius) de fyra första raderna av den första av diktens tre strofer. Första strofen avslutas med dessa rader, som inte är med i filmen:

...och i högtidskläder dansar barnen in.
Ljusen och lanternan glimma högt kring dem,
som den klara stjärnan över Betlehem.

I december 2002 fanns Karl-Bertil på postens julfrimärken. Samtidigt var det strykande åtgång på de originalfilmceller ur filmen som såldes på Seriegalleriet i Stockholm för mellan 1800 och 2800 kronor.

På DVD-utgåvan från 2004 saknas scenen med gatflickan Beda Larsson som trycker sin randiga sidenslips mot sin barm.

Karl-Bertil Jonsson är en av rollfigurerna i den tecknade serien Myggan.

[redigera] Röster

[redigera] Externa länkar

[redigera] Referenser

  1. ^ Johan Malmberg. "Grattis! Karl-Bertil Jonsson", Hallands Nyheter 24 december 2005, s. 30
  2. ^ Eva Åkesson. "Karl-Bertil har blivit tradition", Göteborgs-Posten 24 december 2002, s. 55
  3. ^ Anders Hansson. "70-talist som inte räds en kapitalist", Göteborgs-Posten 22 december 1995, s. 10
  4. ^ Karl-Bertil Jonson fyller 30 år i tv-rutan, Metro, den 22 december 2005
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Sagan_om_Karl-Bertil_Jonssons_julafton
Personliga verktyg
Andra språk