Julafton

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Julafton
Julaftonen av Carl Larsson 1904.jpg
"Julaftonen" (1904-05), akvarell av Carl Larsson. Flickan längst till vänster bär vad som kommit att kallas för Carl Larsson-förkläde.
Typ Kristen högtid, sedan 1800-talet allt starkare icke-religiösa inslag
Datum 24 december (Västkyrkan)
5-6 januari (Östkyrkan)
Geografi och firare Kristna, Jorden sedd från Apollo 17 Hela världen, även stor andel icke-kristna[1]
Anledning Dagen före det traditionella datumet för Jesu födelse i Betlehem
Traditioner Jultomte-julbock
Julklappar
Julmat
Julgodis
Gudstjänster
Julsånger
Lekar
Ljus
Andra namn Dopparedagen

Julafton infaller den 24 december, det vill säga dagen före juldagen den 25 december, den dag då Jesu födelse firas i kristen tradition. Att ”aftonen” före juldagen firas är en del av julhelgens traditionella förberedelser inför den 25 december. Inom kristna samfund inleds julhelgen ofta med julbön på julaftons kväll där den centrala delen är uppläsningen av Julevangeliet (Lukas 2:1-20). På grund av kalenderskillnader infaller julafton i samfund som utgår från den julianska kalendern den 6 januari.

I modern tid uppfattas hela dygnet den 24 december som julafton (även om begreppet julaftonsdagen är brukligt i Svenskfinland) och behandlas av vissa kyrkor som en helgdag fast den inte är uppsatt som en helgdag i almanackan. På förmiddagen firar man i vissa kyrkor en mer barninriktad gudstjänst med iordningställande av julkrubban som ett viktigt moment. På eftermiddagen äger ofta en julbön rum.

Den ursprungliga betydelsen av julafton är dock begränsad till själva aftonen, vilket innebär att julafton strikt taget började först vid solnedgången. Det beror på att det urnordiska dygnet liksom det judiska dygnet räknades från solnedgång till solnedgång. Juldagen började med andra ord redan vid solnedgången den 24 december och varade till solnedgången den 25 december.[2] Denna ursprungliga nordiska syn på dygnet lever även kvar i form av att helgen rings in med helgmålsringning vid aftonen innan helgdagar.

På de allra flesta arbetsplatser som inte inbegriper någon typ av samhällspliktig verksamhet, industriell verksamhet som inte kan stoppas eller är av typen servicefunktioner som måste uppehållas, är julafton en ledig dag liksom juldagen den 25 december. I Sverige fungerar den, liksom några andra aftnar (främst nyårsafton och midsommarafton), alltså i praktiken som en röd dag.

Julafton firas framför allt av katoliker och protestanter. I Danmark, Finland, Norge, Polen, Portugal och Sverige samt i vissa delar av Schweiz, Tyskland och Österrike har just julafton fått en särskilt stor betydelse, genom att den betraktas som en speciell familjehögtid då närmast anhöriga och släkt träffas, äter julmat samt ger varandra julklappar. I de flesta länder, till exempel Irland, Italien, Storbritannien och USA, förläggs firandet med traditionell julmat och julklappar till den 25 december.

Natten mellan den 24 och 25 december kallas julnatten. Då firas i kyrkorna en högtidlig mässa; den som äger rum i Peterskyrkan i Vatikanstaten med påven som celebrant direktsänds i TV över hela världen. I folklig tradition är julnatten förknippad med en del skrock.

Nordisk folktro[redigera | redigera wikitext]

I gammal nordisk folktro omges julafton och julnatten av magi och skrock, så till exempel:

  • sägs bland annat djuren kunna tala.
  • ska gårdstomten till exempel ha lite av risgrynsgröten utsatt till sig. Får han inte den kan han bli svår att tas med under det kommande året. Vanligtvis handlade det om att katten varit framme.
  • likaså är det bra att sätta fram öl på bordet till änglarna, så kallad änglaöl.
  • den som får mandeln som finns i gröten blir först gift.
  • helst ska ljusen brinna hela natten, annars förebådar det dödsfall.
  • att under julnatten återvände de dödas själar till sina hem varför man satte fram mat åt dem.

Det finns också vidskepelse som säger att man på olika sätt kan se sin tillkommande under just julaftonskvällen, bland annat om man tittar i två speglar, en bakom sig och en framför sig. Den tillkommande kan också speglas i en vattenkälla.

”Dopparedagen”[redigera | redigera wikitext]

Julafton kallas även dopparedagen eller doppareda'n, det vill säga den dag då man doppar i grytan. Detta är en uteslutande svensk beteckning på julafton. Seden att samlas kring en gryta med det spad man kokat skinkan i, även om vissa använder varm buljong eller köttsoppa i vilken man doppar bröd kan delvis vara en kvarleva från gamla hedniska offermåltider, men har också praktiska orsaker. Under de sista julförberedelserna fanns det inte så mycket tid att laga vardagsmat och det bröd som ännu fanns till hands mitt på julaftonsdagen var sannolikt både torrt och hårt. Det gick snabbt och praktiskt att mjuka upp brödet genom att doppa det i spadet från skinkkoket så att inget skulle förgås. Den medeltida julfastan förbjöd kött, men på det här sättet kunde man ändå få lite köttsmak i munnen. Seden lever kvar i maträtten dopp i grytan.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Christmas as a Multi-faith Festival—BBC News. Läst 30 september 2008.
  2. ^ ”Varför firar vi jul på fel dag?”. Tidsskriften Världens Historia. http://varldenshistoria.se/fraga-oss/varfoer-firar-vi-jul-pa-fel-dag. Läst 25 december 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]