Salskrake
| Salskrake Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Hane. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Andfåglar Anseriformes |
| Familj | Egentliga andfåglar Anatidae |
| Underfamilj | Merginae |
| Släkte | Mergellus Selby, 1840 |
| Art | Salskrake M. albellus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Mergellus albellus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Synonymer | |
| |
Salskrake (Mergellus albellus) är en and som tillhör underfamiljen Merginae och ensam art i släktet Mergellus.
Systematik
Salskraken är morfologiskt lik skrakarna i släktet Mergus men är genetiskt någonstans mitt emellan de typiska skrakarna och kniporna i släktet Bucephala. Salskraken placeras som ensam art i sitt släkte Mergellus men placeras ibland, trots sitt genetiska släktskap med kniporna, i släktet Mergus.[2] Salskraken hybridiserar mycket sällsynt med knipa (B. clangula).
Fossil
En onamnad sjöfågel som enbart är känd från ett fossilt humerus från mellersta miocen i Mátraszõlõs, Ungern, kategoriserades som tillhörande släktet Mergus. Dock ingick även salskraken i detta släkte när denna kategorisering gjordes och dess morfologiska karaktärer placerar den idag i släktet Mergellus. Ibland förs uppfattningen fram att detta fossil är för gammalt för att representera något av de moderna andfågelssläktena,[3] men mycket tyder på att de var väl utvecklade och distinkta redan vid denna tid.[4]
Utseende och fältkännetecken
Salskraken är en ganska kompakt skrake, mer formad som en knipa‚ och den mäter 38–44 cm och har ett vingspann på 56–69 cm. Den adulta hanen är omisskännlig i sin distinkta kritvita dräkt med svarta partier som den svarta fläcken runt ögat. Den adulta honan och juvenilen är gråfärgad med rödbrun nacke och hjässa och vit kind. Näbben är kort och grå.
Utbredning
Salskraken är en flyttfågel som häckar i norra taigabältet i Skandinavien och norra Ryssland. Den flyttar söderut om vintern och förekommer då lokalt i Baltikum, Mellaneuropa, så långt västerut som södra Storbritannien, och österut i Turkiet, Iran, Irak, Pakistan, norra Indien, Kina, Japan och Nord- och Sydkorea.[5]
Förekomst i Sverige
I Sverige förekommer den som häckfågel enbart i Lappland men förekommer även vintertid i södra Sverige utmed vissa kuststräckor.
Ekologi
Salskraken häckar i fiskrika sjöar och långsamrinnande floder. I vinterkvarter förekommer den i skyddade kustbiotoper eller i sjöar längre inåt land. I sjöar uppträder den oftast i kanterna i anslutning till överhängande mindre träd eller annan skyddande vegetation. Den placerar sitt bo i håligheter i trädstammar, exempelvis övergivna hackspettsbon. Den häckar i maj och lägger i genomsnitt 7-9 krämfärgade ägg, men kullar med 5-11 ägg förekommer, som honan ruvar i 26-28 dagar.[5] Det är också honan som ensam tar hand om ungarna tills de är flygga. De är en skygg art som lätt störs och då tar till vingarna.
Salskraken och människan
Status och hot
Salskraken är en av arterna som ingår i FN:s avtal Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds (AEWA). IUCN bedömer inte arten som hotad utan kategoriserar den som livskraftig (LC).[1] Sedan 2015 har arten avförts från svenska Artdatabankens rödlista.[6]
Namn
Salskrake har även kallats "lilla skraken".[7] Sven Nilsson kallade den 1858 för "salknipa".[8] Hanen kallades förr i Bohuslän för "kamgiding"[9], ett namn som i vissa svenska dialekter annars användes för praktejder.[10] [11] Den mycket sällsynta hybriden mellan knipa och salskrake kallas för "knipskrake".[12]
Referenser
Noter
- ^ [a b] BirdLife International 2012 Mergellus albellus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ Livezey (1986)
- ^ E.g. Mlíkovský (2002): p.123
- ^ Gál et al. (1998-99)
- ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- ^ Artdatabankens rödlista 2015 Arkiverad 23 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Djurordlistan
- ^ Salskrake i Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (första upplagan, 1922)
- ^ Magnus von Wright & Wilhelm von Wright (1837) Sveriges Foglar, plansch 178.
- ^ Sven Nilsson Prakt-Ejder Skandinavisk Fauna: Foglarna, Volym 2
- ^ Ordbok över Finlands svenska folkmål 2016-01-03
- ^ Fauna och flora (1915) Tionde årgången, sid 61
Källor
- Gál, Erika; Hír, János; Kessler, Eugén & Kókay, József (1998-99): Középsõ-miocén õsmaradványok, a Mátraszõlõs, Rákóczi-kápolna alatti útbevágásból. I. A Mátraszõlõs 1. lelõhely [Middle Miocene fossils from the sections at the Rákóczi chapel at Mátraszőlős. Locality Mátraszõlõs I.]. Folia Historico Naturalia Musei Matraensis 23: 33-78. [Hungarian with English abstract] PDF fulltext
- Livezey, Bradley C. (1986): A phylogenetic analysis of recent anseriform genera using morphological characters. Auk 103(4): 737-754. PDF fulltext DjVu fulltext
- Mlikovsky, Jiri (2002). Cenozoic birds of the world Part 1 : Europe / Jiri Mlikovsky. Praha: Ninox Press. ISBN 8090110538 (Felaktigt ISBN-10-nummer) PDF fulltext
Externa länkar
- Videor av salskrake - The Internet Bird Collection
- Dansk ornitologisk forening
Wikimedia Commons har media som rör salskrake.
Wiktionary har ett uppslag om salskrake.- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
