Knipa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Se knipa (typografi) för ordets betydelse inom typografi
Knipa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Knipa; vuxen hane
Knipa; vuxen hane
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Egentliga andfåglar
Anatidae
Underfamilj Merginae
Släkte Knipor
Bucephala
Art Knipa
B. clangula
Vetenskapligt namn
§ Bucephala clangula
Auktor Linné, 1758
Synonymer
Glaucionetta clangula
Clangula glaucion
Par av knipa.
Par av knipa.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Knipa (Bucephala clangula) är en andfågel som tillhör underfamiljen Merginae.

Utseende, fältkännetecken och läte[redigera | redigera wikitext]

Knipan är en medelstor, kompakt dykand med ett stort, lätt toppigt huvud som ser ut som en rundad knopp ovanpå den korta halsen.[2] Den mäter 40-48 cm på längden[2], har ett vingspann på 62-77 cm[2] och når en vikt av 500 till 1300 gram. Den har en liten trekantig näbb och gula ögon. Hanen i praktdräkt har en svartvit dräkt och ett skimrande grönsvart huvud med en stor vit fläck mellan näbben och ögat. Under sommaren anlägger hanen en eklipsdräkt då den liknar honan, men har mörkare brunt huvud, och ofta med delar av praktdräkten på vingarna. Honan har grå kropp, vit buk, brunt huvud och en varierande vit halsring. Dess gråa näbb har en gul och svart näbbspets. Juvenila individer liknar honan, men saknar halsband, har mörkt öga och är brunare på kroppen och näbben saknar gult. I flykten har både hane och hona ett vitt område på vingens inre del, honans avdelas av flera mörka band.

Knipan har i flykten ett typiskt visslande vingljud, hyhyhyhy, som hörs på långt avstånd och är kraftigast hos hanen. Vingljudet kan också beskrivas som "kraftigt vinande" [3]. Från hanen hörs under parningsspelet ett kväkande ljud som påminner om ljudet som uppstår när man drar ett finger längs en kam. Honan använder på häckningsplatsen ett grar.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Merparten av världspopulationen är flyttfåglar. De häckar cirkumpolärt över taigaregionen i boreala Skandinavien, norra Ryssland, Kanada och norra USA Nordamerika och övervintrar längre söderut, eller i anslutning till häckningsområdet om där förekommer öppet vatten.

Knipan delas vanligtvis upp i två underarter:

  • Bucephala clangula clangula - nominatformen häckar i norra Eurasien och övervintrar så långt söderut som Medelhavet, Persiska viken och södra Kina.
  • Bucephala clangula americana - häckar i norra Amerika och övervintrar så långt söderut som Kalifornien och Florida.

Genom utplacering av holkar har en häckningspopulation etablerats i Skottland.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop & häckning[redigera | redigera wikitext]

Den häckar vid floder, sjöar och våtmarker. Vintertid förekommer den vid isfria floder, sjöar och utmed kusten i alltifrån par till större flockar. Häckningen inleds tidig vår med att hanarna spelar. Samtidigt som han ger ifrån sig ett knirrande ljud gungar han ner och slänger huvudet bakåt över ryggen. Den lägger 10-12 grönaktiga ägg i en trädhåla som skapats naturligt eller av någon av de större hackspettarna, eller i holkar.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Födan består av små fiskar, snäckor, kräftdjur, växtdelar och insekter samt deras larver. För att nå bytet dyker knipan ibland ned så djupt som åtta meter.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Släktnamnet Bucephala är grekiska, Βουκέφαλος, vilket kommer av βοός och κεφάλη, som betyder "oxhuvud" och artepitetet clangula som ungefär betyder "klingande", vilket refererar till lätet som dess vingar ger ifrån sig i flykten.

Det äldsta belägget för namnet "knipa" är från Aron Forsius Physika från 1611, men ordet är säkert äldre. Man har förmodat att namnet skulle vara ljudhärmande och syfta på det vinande vingljud som hörs från flygande knipor. På danska kallas arten för hvinand och på norska för kvinand. Vissa personer anser att det svenska ordet skulle hänga samman med seglartermen "knipa", med betydelsen sträva så högt i vinden som vid bidevindsegling.[4] Dialektalt har den förr haft en mycket stor mängd lokala namn som skatand (i Värmland)[5] knijper, strandkniper, knip, kneip, knipoxe, knipånn, knipand[6], gnällvinge (i Närke)[7], isand (i Bohuslän)[5], dopping och doppand (Göteborgstrakten)[5]. Honan har även kallats knipkärring[5] och brunnacke[4].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2004. Bucephala clangula. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061010
  2. ^ [a b c] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. Sid. 66-67. ISBN 91-34-51038-9 
  3. ^ Magnus Ullman (2011) Vilken fågel?
  4. ^ [a b] Steve Dahlfors, 2009
  5. ^ [a b c d] Reinhold Ericson (1921) Knipa, Fågelkåserier, <http://runeberg.org>, läst 2009-12-13
  6. ^ SAOB
  7. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 206, Gleerups, Lund 1862–1867, Faksimilutgåva Malmö 1962, [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]