Scritti Politti

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Scritti Politti
Scritti Politti.jpg
Scritti Politti 2007
Bakgrund Storbritannien Leeds, Yorkshire, England, Storbritannien
Genre(r) New Wave, postpunk, electropop
År som aktiva 1977
Skivbolag Warner Bros. Records, Virgin Records, Rough Trade Records
Medlemmar
Green Gartside
Alyssa McDonald
Dave Ferrett
Rhodri Marsden
Dicky Moore
Tidigare medlemmar
Nial Jinks
Tom Morley
Joe Cang
Marcus Miller
Steve Ferrone
Paul Jackson, Jr.
Fred Maher
David Gamson
Allan Murphy

Scritti Politti är en brittisk musikgrupp vars verksamhet kretsar kring frontfiguren Green Gartside (född i Cardiff 1956 som Paul Julian Stromheyer).

Scritti Politti bildades i Leeds i 1977 av de punkinspirerade ex-konstskoleeleverna Green Gartside (sång, gitarr), Tom Morley (trummor och trummaskin) och Nial Jinks (bas). Gruppen spelade åren 1978 och 1979 in ett par singlar där popmusik, marxism och filosofi mixades med amatörmässig upptäckaranda, bland annat på Skank Bloc Bologna (1978) där omslaget visade alla kostnader för skivproduktion, tryck och studios mm. tillsammans med adresser och telefonnummer, bland annat till gruppens hemmaadress.

Under en turné med Gang of Four och Joy Division drabbades Gartside av en panikattack. Han återhämtade sig i sin barndoms Wales med låtskrivande, inspirerad av gammal soulmusik och rhythm and blues.

1981 fanns Scritti-låten The Sweetest Girl med på C81, en samlingskassett utgiven av tidningen New Musical Express. Gruppens medlemmar flyttade till London och bosatte sig i en Camden. The Sweetest Girl, där musikern Robert Wyatt deltog med sitt säregna orgelspel, blev en första, mindre hit. Låten spelades senare även in av Madness.

1982 kom albumet Songs To Remember som vävde samman soulinfluenser med kvasifilosofiskt smarta och ordlekande texter där Gartsides efemära stämma vävde ihop de reggaeinfluerade rytmerna. För skivbolaget Rough Trade blev albumet en oväntad succé med sin tolfteplats på albumlistan i England. Samtidigt splittrades gruppen i oenighet inför utvecklingen mot allt mer tillgänglig pop. Gartsides strategi var nu att arbeta som en dekonstruktivist inom popmusiken: både hylla den, använda den och kritisera den inom samma säljbara format, en "The Derrida of the Top 40". Singlarna från albumet förpackades i pastischer på kända produkters förpackningar: Dunhillcigaretter, Courvoisier-konjak och Diors Eau Sauvage.

Gartside flyttade till New York, influerades av tidig hip-hop och electronica och samarbetade med soulveteranen Arif Mardin och studiomusikerna David Gamson och Fred Maher. Med den tidens mest avancerade musikutrustning, till exempel Fairlight CMI och NED Synclavier, spelades singlarna Wood Beez (Pray Like Aretha Franklin) (1984) och Absolute (1984) in. De gav Scritti Politti en position som en både elegant och experimentell popmaskin, sinnebilden för hur modern pop kunde låta vid mitten av 1980-talet. Atmosfäriska syntar och precis programmering bildade en maskinell grund för Gartsides sidenmjuka röst som smög in teoretiska funderingar och marknadskritik i perfekt, dansvänlig pop för MTV:s guldålder. Gruppens ljud kom att influera en mängd låtskrivare och artister, bland annat svenska Ratata och Janet Jackson. Albumet Cupid & Psyche (1985) med hitsingeln The Word Girl blev gruppens publika genombrott. Låten Perfect Way blev en stor hit i USA 1986.

Samma år skrev Green och Gamson bland annat hitten Love of a Lifetime för Chaka Khan. 1987 kom Scritti Politti-låten Best Thing Ever med på soundtracket till Madonna-filmen Who's That Girl. Miles Davis gjorde en cover på Scritti-låten Perfect Way.

På albumet Provision (1988) hade det musikaliska uttrycket finslipats ytterligare med hjälp av bland andra Roger Troutman. På singeln Oh, Patti (Don't feel sorry for loverboy) spelade Miles Davis trumpet. Trots singelns framgång i England var Provision i viss mån en upprepning av det föregående albumet och fick inte samma kommersiella framgång.

Under 1991 dök gruppen upp med två danssinglar: Beatlescovern She's A Woman, i samarbete med reggaetoastern Shabba Ranks och Gladys Knight & The Pipscovern Take Me in Your Arms and Love Me tillsammans med reggae-dj:n Sweetie Irie. Inget album följde och Scritti Politti lades i träda. Samma år samarbetade Gartside även med British Electric Foundation.

1999 kom det experimentella albumet Anomie & Bonhomie där Greens 20-åriga kärlek till hip hop visade sig i en hälften-hälften mix av typisk skir Scritti-pop och tyngre rapspår med medlemmar ur kollektivet Native Tounges (Mos Def, Jimahl mfl.) Gitarrock uppsnappad i Wales surfkultur influerade några spår, till exempel Here Come July. Albumet blev ingen storsäljare och Scritti sjönk under ytan igen.

2003 sjöng Gartside en duett med Kylie Minogue på låten Someday på hennes album Body Language.

2005 släppes Scritti Polittis första singlar och EP:r på samlingsskivan "Early" (Rough Trade).

2006 återkom Scritti Politti med albumet White Bread Black Beer, en finstilt elektroniskt-akustisk skiva, spelad av Gartside själv i sitt hem i Hackney. Musiken bottnade i den optimistiska, lekfulla pop som han hade hört som barn på 1960-talet. De smarta ordlekarna från tidigare hade ersatts av en mer personlig och mindre ironisk pop om kärlekslycka, förhoppningar och närvaro i nuet. Albumet nominerades till det engelska Mercury Music Prize. I januari det året återvände också gruppen till konsertscenen; det var Green Gartsides första scenuppträdanden sedan 1980. Gruppen turnerade under 2006 och 2007. Gartside samarbetade med musikern Alexis Taylor, sångare i Hot Chip.

2010 annonseras albumet Absolute - the best of Scritti Politti, en greatest hits-skiva med två nya låtar av Green Gartside och Dave Gamson.

Gruppnamnet[redigera | redigera wikitext]

Namnet Scritti Politti togs från den italienska marxistiska teoretikern Antonio Gramsci (1891-1937) som är kopplad till begreppet "Scritti Politici" - "politisk skrift". (En bok med den titeln finns utgiven) Gartside justerade frasen till det mer popvänliga Scritti Politti, som påminde om "Tutti-Frutti", en av rock'n'rollens klassiska, meningsladdade nonsensfraser. Samtidigt är namnet en guide till Scritti Polittis metod att gjuta in subversiv mening i välljudande fraser.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

  • Songs To Remember (1982)
  • Cupid & Psyche 85 (1985)
  • Provision (1988)
  • Anomie & Bonhomie (1999)
  • Early (2005)
  • White bread Black Beer (2006)
  • Absolute - The Best of Scritti Politti (2010)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Rip it up and start again - postpunk 1978-1984 av Simon Reynolds (Faber and Faber, 2005)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]