Småspov

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Småspov
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Småspov av nominatformen fotograferad vid häckningsområdet i Kotvöllur, Island
Småspov av nominatformen fotograferad vid häckningsområdet i Kotvöllur, Island
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Snäppor
Scolopacidae
Underfamilj Tringinae
Tribus Spovar
Numeniini
Släkte Numenius
Art Småspov
N. phaeopus
Vetenskapligt namn
§ Numenius phaeopus
Auktor Linné, 1758
Småspov av den amerikanska underarten N. p. hudsonicus
Småspov av den amerikanska underarten N. p. hudsonicus
Hitta fler artiklar om fåglar med

Småspov (Numenius phaeopus) är en vadarfågel av familjen snäppor.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Fyra småspovar av underarten N. p. hudsonicus fotograferade vid Golden Gate i Kalifornien. Notera de bruna undersidorna av vingarna.

Småspoven liknar storspoven men är betydligt mindre, vilket dock kan vara svårt att se på håll om man inte har andra fåglar att jämföra med. Den har också proportionellt en något kortare näbb. Den är 37-45 centimeter lång (varav näbben är mellan 6 till 9 centimeter), med ett vingspann på 76-89 cm och är trots sitt namn exempelvis större än myrspoven. Den är mestadels gråbrun men vingen har en mörk hand. Den har krökt näbb som är längst hos adulta honor. Småspoven har en tydlig ljus "mittbena" på huvudet och ett kraftigare tygel än storspoven. I flykten sticker inte benen ut bakom stjärten. Nominatformen N. p. phaeopus, som häckar i Europa har vit rygg, övergump och vingundersida, och tvärrandig gråbrun stjärt.

Locklätet är en vissling, medan spellätet är en serie visslingar som övergår i en drill.

Systematik och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i Nordamerika, nordligaste Europa och i Asien, främst i Sibirien. I Sverige häckar de i norr ända upp på kallfjället. Den är flyttfågel och övervintrar på kuster i Afrika, Sydamerika, södra Asien, Australasien och södra Nordamerika.

Småspoven delas ofta upp i tre eller fyra underarter:

  • Numenius phaeopus phaeopus häckar på nordöstra Grönland och i norra Europa, från Island österut till Tajmyrhalvön. Skiljs från de andra underarterna genom att ha vit rygg, vit övergump och mycket vitt på undersidan vingen.
  • Numenius phaeopus alboaxillaris häckar på stäppen norr om Kaspiska havet.
  • Numenius phaeopus variegatus häckar i nordöstra Sibirien. Skiljs från de andra genom att ha som en vit cigarrform på ryggen med brun övergump och stjärt och vara mindre ljus under vingarna än N. p. phaeopus
  • Numenius phaeopus hudsonicus häckar i Alaska och Kanada. Skiljs från de andra genom att vara helt brun på ryggen och ha brun undersida av vingen.

Vissa auktoriteter, exempelvis Sibley 1996, kategoriserar den amerikanska underarten N. p. hudsonicus som den goda arten N. hudsonicus.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Småspov av okänd underart fotograferad i Abu Dhabi
Ägg av småspov.

Vanliga häckplatser är fjällhedar, myrar, kalhyggen och stäppmarker. Det är vanligt att några par häckar nära varandra i en mindre koloni. Boet är en grop i marken. Honan lägger 3-5 ägg. Båda föräldrarna ruvar äggen och vaktar sedan fåglarna mot inkräktare. De kan till och med anfalla människor som kommer för nära boet. Den äter olika smådjur som den plockar på marken.

Namn[redigera | redigera wikitext]

Förr har den dialektalt i Sverige kallats quidbonde.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Numenius phaeopus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sven Nilssons Foglarna 1858.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]