Xi Jinping

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Xí Jìnpíng
习近平

Xi Jinping, 2012

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
15 november 2012
Företrädare Hu Jintao

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
14 mars 2013
Ställföreträdare Li Yuanchao
Företrädare Hu Jintao

Ordförande i Kinas kommunistiska partis centrala militärkommission
Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
14 mars 2013
Ställföreträdare Fan Changlong
Xu Qiliang
Företrädare Hu Jintao

Ordförande i Folkrepubliken Kinas centrala militärkommission
Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
14 mars 2013
Ställföreträdare Fan Changlong
Xu Qiliang
Företrädare Hu Jintao

Född 1 juni 1953 (61 år)
Peking
Nationalitet Kina Kina
Politiskt parti Danghui.svg Kinas kommunistiska parti
Maka Peng Liyuan
Relationer Xi Zhongxun (far), Qi Xin (mor)
Barn Xi Mingze
Alma mater Tsinghuauniversitetet
Yrke Ingenjör
Namnteckning Xi Jinpings namnteckning

Xi Jinping, född 1 juni 1953 i Peking, är Folkrepubliken Kinas högsta ledare. Han blev generalsekreterare för Kinas kommunistiska parti och ordförande för den Centrala militärkommissionen den 15 november 2012[1][2] och utnämndes till Folkrepubliken Kinas president den 14 mars 2013.[3]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Xi härstammar från Shaanxi-provinsen och är yngsta son till Xi Zhongxun, som var en av grundarna till den tidigare kommunistiska gerillarörelsen i provinsen och som senare blev vice premiärminister i Folkrepubliken Kina. Xi Jinping räknas därför vanligen till "kronprinsarna" bland dagens kinesiska ledare.

Xi Jinping tillhör den generation av kinesiska ledare som fick ägna sig åt fysiskt arbete under kulturrevolutionen och som fick en utbildning först i reformperiodens början.[4] Under kulturrevolutionen förlorade Xis far alla sina politiska positioner och sändes i inre exil i Henan-provinsen. Han rehabiliterades inte förrän 1980.[5] Xi själv lyckades dock undslippa direkt förföljelse, men förvisades till byn Liangjiahe i Yanchuan härad åren 1969-75. Xi har själv sagt att denna erfarenhet var en vändpunkt i hans liv.[4] 1975 fick Xi lämna byn då han antagits till Tsinghuauniversitetet på rekommendationer från partikadrer i byn.[6]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Xi gick med i kommunistpartiets ungdomsförbund 1971 och blev medlem i Kinas kommunistiska parti 1979. Mellan 1975 och 1979 studerade Xi kemiteknik vid Tsinghuauniversitetet.

Åren 1979 till 1982 arbetade han under sin fars tidigare kollega, den tidigare ambassadören till Sverige Geng Biao, i den Centrala militärkommissionens allmänna avdelning, där han fick viss militär erfarenhet.

Lokalpolitik (1982-1993)[redigera | redigera wikitext]

Xi fick 1982 sitt första förtroendeuppdrag som vice partisekreterare i häradet Zhengding i Hebei, och befordrades bara ett år senare till fullvärdig partisekreterare i samma härad 1983. Där stannade han till 1985, då han blev vice borgmästare i den viktiga staden Xiamen i Fujian. Fortfarande i Fujian blev han sedan 1988 partisekreterare för Ningde och därefter 1990 partisekreterare för provinshuvudstaden Fuzhou.[7]

Provinspolitik (1993-2007)[redigera | redigera wikitext]

Xi steg up på provinsnivå när han 1993 valdes in i styrelsen för Fujians partiavdelning och 1995 blev vice partisekreterare för provinsen, en post som han under ett år 1995-1996 höll parallellt med sina uppgifter som partisekreterare för Fuzhou.

På partikongressen 1997 blev Xi ersättare i Centralkommittén. Han blev tillfördordnad guvernör för Fujian 1999 och sedan full guvernör 2000.[7] Observera att en guvernör i Kina har mindre makt än provinsens partisekreterare, vilket illustreras av att Xi fortfarande bara var vice partisekreterare trots guvernörskapet.

År 2002 blev Xi ordinarie ledamot av Centralkommittén och fick slutligen en helt egen provins, då han blev partisekreterare för Zhejiang. Där stannade han till 2007 innan han fick rycka in som partisekretere för prestigefyllda Shanghai under ett år efter en korruptionshärva i stadens partiapparat, som drabbade Jiang Zemins "Shanghai-klick" hårt.[8]

Under sin tid som partisekreterare författade Xi en rad teoretiska arbeten, bland annat två essäer om Karl Marx' Teser om Feuerbach samt en essäsamling som gavs ut på Zhejiang People's Publishing House 2007.[9]

Rikspolitik (2007-2012)[redigera | redigera wikitext]

Xi valdes in i Politbyråns ständiga utskott på partikongressen 2007, då han även valdes till ordförande för sekretariatet och rektor för Centrala partiskolan. Året därpå valdes han till Folkrepubliken Kinas vicepresident. Hans position stärktes ytterligare när han 2010 blev vice ordförande i både partiets och statens centrala militärkommissioner.[7] Det var vid det laget uppenbart att partiledaren, presidenten och ordföranden i de centrala militärkommissionerna Hu Jintao utsett Xi till sin efterträdare.

Sedan Xi valdes in i Politbyråns ständiga utskott har han bland annat haft det övergripande ansvaret för Olympiska sommarspelen 2008. Han besökte också Gansu- och Shaanxi-provinserna i samband med jordbävningen i Sichuan 2008.

Högste ledare (2012-)[redigera | redigera wikitext]

På Kommunistpartiets 18e kongress 2012 valdes Xi till Generalsekreterare för Kinas kommunistiska parti och ordförande i Kinas kommunistiska partis centrala militärkommission. Några månader senare valdes han av den 12e Nationella folkkongressen till Folkrepubliken Kinas president och ordförande i Folkrepubliken Kinas centrala militärkommission. Tillsammans gör dessa fyra titlar honom till det som informellt kallas "Kinas högste ledare".[7] Som ett sätt att stärka sin maktposition inom partiet har Xi skapat en egen klick med förtrogna partitoppar, som alla har anknytning till Xi-familjens hemprovins Shaanxi. I denna "Shaanxi-klick" ingår bland annat Wang Qishan och Yu Zhengsheng, som båda sitter i partiets ständiga utskott. En av Shaanxi-klickens starkaste bastioner är Folkets befrielsearmé, där Xi har nära kontakter med flera officerare på toppnivå.[10]

Enligt nuvarande regler är alla fyra uppdragen tidbegränsade till två femåriga mandatperioder. Xi kan alltså som längst sitta kvar som partiledare till 2022 och som president till 2023.

Som högste ledare har Xi sjösatt en omfattande anti-korruptionskampanj som lovar att slå till mot "både flugor och tigrar". Insatser mot korruption under tidigare ledare hade kritiserats för att i stort sett bara åtala politiker på häradsnivå ("flugor") men blunda för skurkar på kommun-, provins- och nationsnivå ("tigrar").

Xis slagord som ledare är "Den kinesiska drömmen", en parallell till "Den amerikanska drömmen". Till skillnad från den amerikanska motparten handlar den kinesiska drömmen mindre om individuellt självförverkligande utan mer om kollektivt självförverkligande och återupprättelse för hela Kina genom gemensamma ansträngningar.

Statsbesök[redigera | redigera wikitext]

2013[redigera | redigera wikitext]

 Ryssland 2013-03-22

 Tanzania 2013-03-24

 Sydafrika 2013-03-25

 Kongo 2013-03-29

 Trinidad och Tobago 2013-06-01

 Costa Rica 2013-06-04

 Mexiko 2013-06-05

 USA 2013-06-09 (Informellt besök)

 Turkmenistan 2013-09-03

 Kazakstan 2013-09-06

 Uzbekistan 2013-09-08

 Kirgizistan 2013-09-10

 Indonesien 2013-10-02

 Malaysia 2013-10-04

2014[redigera | redigera wikitext]

 Nederländerna 2014-03-23

 Frankrike 2014-03-26

 Tyskland 2014-03-28

 Belgien 2014-03-30

 Europeiska unionen 2014-03-31

 Sydkorea 2014-07-03

 Grekland 2014-07-13

 Brasilien 2014-07-17

 Argentina 2014-07-19

 Venezuela 2014-07-21

 Kuba 2014-07-23

 Mongoliet 2014-08-21


Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Xi Jinping fällde följande kontroversiella uttalande under ett möte med utlandskineser i Mexiko i februari 2009: "En del dästa och sysslolösa utlänningar uttrycker sig allt för frispråkigt om våra angelägenheter. Jag har detta att säga dem: Kina sprider inte revolution. Kina sprider inte fattigdom och hunger och Kina stör inte er. Mer behöver jag inte säga."[11] Uttalandet censurerades bort från de statliga nyhetsmedierna efter några timmar.[12] Nyhetsportalen Chinaelections.org ansåg att Xi Jinpings uttalande tydde på en bristande välvilja mot omvärlden och en mycket kompromisslös utrikespolitisk hållning.[13]

Familjeliv[redigera | redigera wikitext]

Xi Jinping var tidigare gift med dottern till den kinesiska ambassadören i Storbritannien, ett äktenskap som slutade i skilsmässa.[14]

Sedan 1987 är Xi gift med den militära sångartisten Peng Liyuan, som var mer känd i landet än Xi innan han befordrades till partitoppen.[8] Paret har en dotter tillsammans, Xi Mingze, som studerar vid Harvard University.[15][Uppdatering behövs]

Peng är den första presidentfru som omnämns i media som "landets första dam" (di yi furen 第一夫人), som parallell till USAs "first lady". Mao Zedongs fru Jiang Qing var en betydande politisk personlighet under Kulturrevolutionen, men Deng Xiaopings, Jiang Zemins och Hu Jintaos fruar har inte varit självständiga mediapersonligheter utan bara synts i bakgrunden bakom sina män vid vissa offentliga funktioner. Peng däremot har till och med fått separata inslag på kvällsnyheterna om vilka aktiviteter hon deltagit i när paret varit på statsbesök utomlands, vilket är ovanligt för personer som inte sitter i politbyrån eller statsrådet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Radio/Ekot: De är Kinas mäktigaste män (Publicerat: torsdag 15 november 2012 kl 11:59)
  2. ^ Sveriges Radio/Ekot: Kinas nya ledare får större makt än tidigare (Publicerat: torsdag 15 november 2012 kl 19:30)
  3. ^ Xi Jinping elected Chinese president, Xinhua, 14 mars 2013.
  4. ^ [a b] Li (2008), s. 66.
  5. ^ Li Zhisui, The Private Life of Chairman Mao : The Memoirs of Mao's Personal Physician. (London: Arrow, 1996), s. 398.
  6. ^ John Garnaut, "The Creation Myth of Xi Jinping," Foreign Policy, 19 oktober 2012.
  7. ^ [a b c d] http://cpc.people.com.cn/GB/64192/105996/6463136.html
  8. ^ [a b] "Xi Jinping" från BBC:s webbplats, läst 2008-09-01.
  9. ^ Länkar till några av Xis essäer (på kinesiska).
  10. ^ Willy Lam, [tt_news=41933&cHash=fdb34432dc0d3d24b014a6886110a077#.UvUj-_iHeRY "Members of the Xi Jinping Clique Revealed"], China Brief Volume: 14 Issue: 3 February 7, 2014.
  11. ^ [1], 12 februari 2009, läst 2010-03-27.
  12. ^ 14 februari 2009, läst 2010-03-27
  13. ^ 16 februari 2009, läst 2010-03-27.
  14. ^ ”Peng Liyuan – en ny tids presidentfru”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/musik/peng-liyuan--en-ny-tids-presidentfru. Läst 15 december 2012. 
  15. ^ "China's new Princess - the daughter of Communist president Xi Jinping studying quietly at Harvard", Daily Mail, 17 november 2012.

Källor[redigera | redigera wikitext]