Xi Jinping
| Xí Jìnpíng 习近平 |
|
 Xi Jinping, 2012
|
|
|
|
|
| Innehar ämbetet | |
| Tillträdde ämbetet 15 november 2012 |
|
| Företrädare | Hu Jintao |
|---|---|
|
|
|
| Innehar ämbetet | |
| Tillträdde ämbetet 14 mars 2013 |
|
| Ställföreträdare | Li Yuanchao |
| Företrädare | Hu Jintao |
|
Ordförande i Kinas kommunistiska partis centrala militärkommission
|
|
| Innehar ämbetet | |
| Tillträdde ämbetet 14 mars 2013 |
|
| Ställföreträdare | Fan Changlong Xu Qiliang |
| Företrädare | Hu Jintao |
|
Ordförande i Folkrepubliken Kinas centrala militärkommission
|
|
| Innehar ämbetet | |
| Tillträdde ämbetet 14 mars 2013 |
|
| Ställföreträdare | Fan Changlong Xu Qiliang |
| Företrädare | Hu Jintao |
|
|
|
| Född | 1 juni 1953 Peking |
| Nationalitet |  Kina |
| Politiskt parti |  Kinas kommunistiska parti |
| Maka | Peng Liyuan |
| Relationer | Xi Zhongxun (far), Qi Xin (mor) |
| Barn | Xi Mingze |
| Alma mater | Tsinghuauniversitetet |
| Yrke | Ingenjör |
| Namnteckning |  |
Xi Jinping, född 1 juni 1953 i Peking, är Folkrepubliken Kinas högsta ledare. Han blev generalsekreterare för Kinas kommunistiska parti och ordförande för den Centrala militärkommissionen den 15 november 2012[1][2] och utnämndes till Folkrepubliken Kinas president den 14 mars 2013.[3]
Innehåll |
Bakgrund [redigera]
Xi härstammar från Shaanxi-provinsen och är yngsta son till Xi Zhongxun, som var en av grundarna till den kommunistiska gerillarörelsen i provinsen och som senare blev vice premiärminister i Folkrepubliken Kina. Xi Jinping räknas därför vanligen till "kronprinsarna" bland dagens kinesiska ledare.
Xi Jinping tillhör den generation av kinesiska ledare som fick ägna sig åt fysiskt arbete under kulturrevolutionen och som fick en utbildning först i reformperiodens början.[4] Under kulturrevolutionen förlorade Xis far alla sina politiska positioner och sändes i inre exil i Henan-provinsen. Han rehabiliterades inte förrän 1980.[5] Xi själv lyckades dock undslippa direkt förföljelse, men förvisades till byn Liangjiahe i Yanchuan härad åren 1969-75. Xi har själv sagt att denna erfarenhet var en vändpunkt i hans liv.[4] 1975 fick Xi lämna byn då han antagits till Tsinghuauniversitetet på rekommendationer från partikadrer i byn.[6]
Karriär [redigera]
Xi gick med i kommunistpartiets ungdomsförbund 1971 och blev medlem i Kinas kommunistiska parti 1979. Mellan 1975 och 1979 studerade Xi kemiteknik vid Tsinghuauniversitetet.
Åren 1979 till 1982 arbetade han under sin fars tidigare kollega, den tidigare ambassadören till Sverige Geng Biao, i den Centrala militärkommissionens allmänna avdelning, där han fick viss militär erfarenhet. Xi tillbringade större delen av de följande åren på olika partipositioner i Zhejiang och Fujian-provinserna.[7]
Under sin tid som partisekreterare författade Xi en rad teoretiska arbeten, bland annat två essäer om Karl Marx' Teser om Feuerbach samt en essäsamling som gavs ut på Zhejiang People's Publishing House 2007.[8]
Xi blev invald i partiets ledarskikt i samband med en korruptionshärva i partiapparaten i Shanghai, som drabbade Jiang Zemins "Shanghai-klick" hårt.[9] Sedan Xi valdes in i politbyråns ständiga utskott på partikongressen i oktober 2007 har han bland annat haft det övergripande ansvaret för Olympiska sommarspelen 2008. Han besökte också Gansu- och Shaanxi-provinserna i samband med jordbävningen i Sichuan 2008.
Kombinationen av Xis ledande positioner gör att experter anser att han är den nuvarande ledaren Hu Jintaos presumtive arvtagare om makten, då denne förväntas gå i pension på partikongressen 2012.[10] I oktober 2010 valdes Xi in som vice ordförande i den Centrala militärkommissionen, vilket anses vara ytterligare ett tecken på att han kommer att efterträda Hu som generalsekreterare i kommunistpartiet.[11]
Kontroverser [redigera]
Xi Jinping fällde följande kontroversiella uttalande under ett möte med utlandskineser i Mexiko i februari 2009: "En del dästa och sysslolösa utlänningar uttrycker sig allt för frispråkigt om våra angelägenheter. Jag har detta att säga dem: Kina sprider inte revolution. Kina sprider inte fattigdom och hunger och Kina stör inte er. Mer behöver jag inte säga."[12] Uttalandet censurerades bort från de statliga nyhetsmedierna efter några timmar.[13] Nyhetsportalen Chinaelections.org ansåg att Xi Jinpings uttalande tydde på en bristande välvilja mot omvärlden och en mycket kompromisslös utrikespolitisk hållning.[14]
Familjeliv [redigera]
Sedan 1987 är Xi gift med den populära folksångerskan Peng Liyuan, som var mer känd än Xi innan han befordrades till partitoppen.[9] Paret har en dotter tillsammans, Xi Mingze, som studerar vid Harvard University.[15] Xi Jinping var tidigare gift med dottern till den kinesiska ambassadören i Storbritannien, ett äktenskap som slutat i skilsmässa.[16]
Källor [redigera]
- ^ Sveriges Radio/Ekot: De är Kinas mäktigaste män (Publicerat: torsdag 15 november 2012 kl 11:59)
- ^ Sveriges Radio/Ekot: Kinas nya ledare får större makt än tidigare (Publicerat: torsdag 15 november 2012 kl 19:30)
- ^ Xi Jinping elected Chinese president, Xinhua, 14 mars 2013.
- ^ [a b] Li (2008), s. 66.
- ^ Li Zhisui, The Private Life of Chairman Mao : The Memoirs of Mao's Personal Physician. (London: Arrow, 1996), s. 398.
- ^ John Garnaut, "The Creation Myth of Xi Jinping," Foreign Policy, 19 oktober 2012.
- ^ "Xi well aware of needs of the grassroots", China Daily, 2008-03-17
- ^ Länkar till några av Xis esssäer (på kinesiska).
- ^ [a b] "Xi Jinping" från BBC:s hemsida, läst 2008-09-01.
- ^ "Kinas kronprins testas på tung OS-post," Dagens Nyheter, 2008-02-13.
- ^ "Xi Jinping stiger i graderna", Dagens Nyheter, 18 oktober 2010.
- ^ [1], 12 februari 2009, läst 2010-03-27.
- ^ 14 februari 2009, läst 2010-03-27
- ^ 16 februari 2009, läst 2010-03-27.
- ^ "China's new Princess - the daughter of Communist president Xi Jinping studying quietly at Harvard", Daily Mail, 17 november 2012.
- ^ ”Peng Liyuan – en ny tids presidentfru”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/kultur-noje/musik/peng-liyuan--en-ny-tids-presidentfru. Läst 15 december 2012.
- Li Cheng, "China’s Fifth Generation: Is Diversity a Source of Strength or Weakness?", Asia Policy, no. 6 (juli 2008), 53–93.
- Ljunggren, Börje (2008). Kina - vår tids drama: [historia, politik, ekonomi, miljö, social rättvisa, mänskliga rättigheter]. Stockholm: Hjalmarson & Högberg. Libris 10592282. ISBN 978-91-7224-067-4 (inb.)
