Spetsstjärtad snäppa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Spetsstjärtad snäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Spetsstjärtad snäppa i häckningsdräkt
Spetsstjärtad snäppa i häckningsdräkt
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Snäppor
Scolopacidae
Släkte Calidris
Art Spetsstjärtad snäppa
C. acuminata
Vetenskapligt namn
§ Calidris acuminata
Auktor Horsfield, 1821
Synonymer

Totanus acuminatus (Horsfield, 1821)
Calidris acuminatus (Dickinson et al., 1991)
Erolia acuminata
Heteropygia acuminata

Limnocinclus acuminatus
Spetsstjärtad snäppa i vinterdräkt
Spetsstjärtad snäppa i vinterdräkt
Hitta fler artiklar om fåglar med

Spetsstjärtad snäppa (Calidris acuminata) är en stor Calidris-vadare.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Spetsstjärtad snäppa förs vanligtvis till släktet Calidris men en studie från 2004 indikerar att den kanske bör föras till släktet Philomachus tillsammans med brushane och myrsnäppa.[2]

Medan den senare av dessa tre vadare är såpass distinkt att den oftast placeras i det egna släktet Limicola så påminner spetsstjärtad snäppa mer om andra mindre Calidris-vadare som exempelvis tuvsnäppan. Dess storlek och förhållandevis långa ben, tillsammans med det faktum att dess bröstteckning har en klinal övergång mot buken‚ som hos brushanen, istället för den ganska tvära uppdelning som annars är vanligt hos Calidris-vadarna, indikerar att en placering i Philomachus kan vara korrekt. Samtidigt är det möjligt - utifrån den förhållandevis vanliga företeelsen med hybridisering inom gruppen - att data av mitokondrie-DNA har gett en felaktig bild av artens sanna släkttillhörighet. Utöver detta finns även spovsnäppan som också är en Calidris-vadare som skiljer sig ifrån gruppen och vars systematiska placering är omdiskuterad. Bland annat är den tillsammans med spetsstjärtad snäppa förälder till den ovanliga vadarhybriden coopersnäppa ("Calidris" × cooperi).

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Spetsstjärtad snäppa är en långflyttare som häckar i nordöstra Asien. Merparten övervintrar långt söderut i Australien, Nya Zeeland, Nya Guinea och på öar i Polynesien, Mikronesien, Melanesien och Hawaii, men vissa övervintrar så lång norrut som Taiwan.[3][4] I Australien är den en av de mest vanliga migrerande vadarfåglarna och den förekommer såväl utmed kusterna som över hela kontinenten i lämpliga biotoper. Under höstflytten passerar arten årligen Alaska och observeras även längre söderut i Nordamerika, medan den är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa. Adulta fåglar flyttar över inlandet medan juvenilerna flyttar utefter kusten.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Den mäter i genomsnitt 17-21 cm och har ett vingspann på 36-43 cm.[3] Hanarna väger 53-114 gram och honorna 39-105 gram.[3] Adulta i häckningsdräkt har rödbrun, kraftigt streckad hjässa och ett tydligt vitt ögonbrynsstreck, speciellt bakom ögat. Den har en varmt ockrabrun ovansida med mörka fjädercentra och vit undersida. Bröstet är upptill kraftigt streckat och fläckat i svart mot en varmt gulbeige botten.[5] Den saknar en tydlig uppdelning mellan bröstteckningen och det ljusa bröstet.[5] På kroppssidan och undergumpen övergår strecken i tydliga pilspetsfläckar och vinkelstreck.[5] I vinterdräkt är den gråare på ovansida än i häckningsdräkt men behåller den rödbruna hjässan.[5] Juvenilen har ett kontrastrikt tecknat, ljust "ansikte". Den har i övrigt en liknande teckning som den adulta men är mindre mörktecknad på det varmt beigefärgade bröstet, och saknar helt de mörka markeringarna på kroppssida och undergump. Skulderfjädrarna har en vit nedre bräm och den har ett vitt "V" på manteln.[5] I alla dräkter har den ganska långa gul- till grönaktiga ben och lätt nedåtböjd mörk näbb med brun- eller rosa-aktig nedre näbbas och en tunn vit orbitalring.[3]

Den påminner om tuvsnäppan som häckar inom samma område. Den skiljer sig ifrån denna främst genom sin bröstteckning, tydligare ögonbrynsstreck och rödbrunare hjässa. Den påminner också om långtåsnäppan men är mycket större än denna lilla snäppa.

På häckningsplatsen har den ett högfrekvent kvitter som påminner om ladusvalans.[3] Dess lockläte är en pipande vissling.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Den häckar på den södra arktiska och subarktiska tundran, i kuperad miljö med fuktig växtlighet och videbuskage.[3] Häckningssäsongen infaller kring juni månad och inleds med att hanen ägnar sig åt spelflykt. Boet är en uppskrapad grund grop i marken som fodras med några videlöv och den lägger fyra oliv- till brunfärgade ägg som är fläckade i mörkbrunt.[6] I övervintringsområdena förekommer den vid våtmarker, risfält och gyttjiga tidvattenstränder. Vid våtmarker uppträder den ofta på torrare område vid ytterkanten.[7][3]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den lokaliserar sina byten med hjälp av synen och plockar bytena på ytan med näbben, ibland födosöker den även djupare med näbben i gyttja eller mjuk jord. Arten lever främst av insekter och mindre ryggradslösa djur.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Calidris acuminata Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Thomas, Gavin H.; Wills, Matthew A. & Székely, Tamás (2004): A supertree approach to shorebird phylogeny. BMC journals 4: 28. doi:10.1186/1471-2148-4-28 PDF fulltext Kompletterande material
  3. ^ [a b c d e f g h] Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid:192-193, ISBN 978-0-7136-7040-0
  4. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  5. ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 166-167. ISBN 978-91-7424-039-9 
  6. ^ [a b] Neville W Cayley & Terence R. Lindsey (2000). What Bird is That? A completetly revised and update edition of the classic Australian ornithological work.. Sydney. sid. 683 
  7. ^ Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:96-97, ISBN 978-1-84330-746-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]