Stefan Jarl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stefan Jarl
Stefan Jarl vid Malmö Filmfestival 1990.
Stefan Jarl vid Malmö Filmfestival 1990.
Född 18 mars 1941 (73 år)
Skara, Sverige
År som aktiv 1965 - idag
Maka Anette Lykke Lundberg
Betydande verk Dom kallar oss mods (1968)
Ett anständigt liv (1979)
Det sociala arvet (1993)
IMDb SFDb
Biografen Zita i Stockholm, september 2009

Stefan Jarl, född 18 mars 1941 i Skara, är en svensk dokumentärfilmare, filmregissör, författare och debattör. Han är fil. kand. i estetik och utbildade sig vid Svenska Filminstitutets filmskola 1965-1967. Han är gift med Anette Lykke Lundberg som också är filmklippare i hans produktionsteam.

Sin filmbana började han som elev och assistent åt regissören Arne Sucksdorff i bland annat i Pojken i trädet (1961). Genom samarbetet med Sucksdorff väcktes hans intresse för sambandet människa och natur, ett ämne han återkommit till i filmer som Naturens hämnd (1983), Samernas land (1994) och Jag är din krigare (1997). Senare gjorde han också filmen Skönheten ska rädda världen (2001) om Arne Sucksdorff.

Jarl är mest känd som dokumentärfilmare, men har också gjort spelfilm med starkt socialt engagemang; Goda människor (1990) och Jag är en krigare (1997). Som centralperson i den alternativa filmrörelsen i Sverige är han en stridbar debattör som fört en envis kamp mot kommersialismen i filmbranschen. Tillsammans med Ulf Berggren grundade han 1973 kulturföreningen och biografkedjan Folkets Bio. Jarl har även arbetat som produktionsledare, bl.a åt Bo Widerberg. Om den senare gjorde han dokumentärfilmen Liv till varje pris (1998).

Hans mest kända filmer är den dokumentära Modstrilogin, Dom kallar oss mods (1968), Ett anständigt liv (1979) och Det sociala arvet (1993). Han följer där under några decennier människor i samhällets utkanter och avslutar med att se hur deras barn i sin tur gör sina livsval. Modstrilogin avrundas med kortfilmen Epilog (2006). För den förstnämnda filmen fick han Chaplin-priset 1968 och för den andra en Guldbagge 1979 för Bästa regi. År 1990 fick han ännu en Guldbagge för sitt samlade kreativa filmarbete. År 2010 väckte filmen Underkastelsen, om den kemiska förgiftningen av vår livsmiljö och våra kroppar, internationell uppmärksamhet och kallades av FN:s miljöprogram UNEP för "en av århundradets viktigaste filmer".[1] Han är också hedersdoktor vid Karlstads Universitet [2]

Jarl är fortfarande en i högsta grad kontroversiell filmare. Hans senaste film Godheten (2013) som SVT köpt visningsrättighen till får inte som planerat visas före valet. Detta trots att filmen inte tar någon partipolitisk ställning.

Tradition, inspiration och förebilder[redigera | redigera wikitext]

Stefan Jarl arbetar i den dokumentära tradition som söker sina rötter 1930-talets brittiska dokumentärfilmrörelse men John Greison i spetsen. Han erkände dokumentärens potential att förändra människors tankesätt, och med den blev det tillåtet att iscensätta, rekonstruera och dramatisera verkligheten. Efter Sergej Eisenstein använde man montaget som förmedlar budskapet genom att sätta samman händelser. Den traditionen har Jarl fört vidare.[3] Sanningen som ska fram är den sanning regissören vill ha fram eller med hans egna ord: "Regi i dokumentärfilmsammanhang handlar helt enkelt om förhållandet mellan den framför och den bakom kameran. Finns där en förtrolig, bra relation, kan man i princip arrangera vad som helst".[4]

För Stefan Jarl blev Arne Sucksdorff en viktig inspirationskälla. Det var hans film Det stora äventyret (1953) inspirerade Stefan Jarl till att som pojke börja filma. När sedan Sucksdorff spelade in sin film Pojken i trädet (1961) i Skara sökte Jarl upp filmaren och fick arbeta med honom. Det blev en viktig skola och mellan dem utvecklade sig en livslång vänskap. Via natur- och djurfilmer iscensatte Sucksdorff ett paradistillstånd som inte riktigt ville infinna sig. Stefan Jarls filmer Naturens hämnd (1983) och Jag är din krigare(1997) anknyter till Sucksdorffs filmer men hos Jarl finns inte spår av paradis och han har en fördjupad människosyn. Förmågan att iscensätta, dramatisera och att använda montaget för att skapa associationer lärde sig Jarl av Sucksdorff. "Montaget går helt enkelt ut på att Det Osedda blir Synligt", menar han.[5]

Som inspiratör till Stefan Jarls engagerade samhällsreportage har Peter Weiss varit central. Hans kortfilmer var samhällskritiska och skildrade fängelser, missbruksmiljöer och trista förorter. De bröt radikalt med tidigare svenska filmtradiitoner och det gjorde honom länge utfrusen av 50-talets svenska filmetablissemang. Utan pengar eller stöd skapar han tidningen "Filmfront" och han väckt tidigt debatt om filmen och filmarnas villkor, kritiserade filmcensuren och tog fram behovet av utbildning för filmare. När Sverige 1964 fick en filmskola under Filminstituetet sökte sig Stefan Jarl dit och fortsatte tillsammans med andra unga filmare Weiss kamp.

Från filmskola till filmdebut (1964 - 1968)[redigera | redigera wikitext]

Harry Schein förverkligade den svenska filmreformen med inrättandet av Stiftelsen Svenska Filminstitutet år 1963. I det första filmavtalet fanns en jury som skulle dela ut ett generöst tilltaget kvalitetsstöd i efterhand. Det stödet gjorde 60-talet till något av den svenska filmens guldålder.

Jarl kom in på Filminstitutets filmskolas produktionsledarlinje 1964. Där började han samarbeta med regilinjens Jan Lindqvist om en serie ungdomsprogram för TV. I serien som kallades S-Tänk undersökte de ungdomskulturen genom att intervjua de unga i deras miljö. Serien ger en mörk bild av ungdomens situation, de beskriver sig som ohörda och utan möjlighet att påverka. I det sista programmet Snutar träffar de ett trettiotal mods på en fritidslokal som berättar om polisbrutalitet och rättslöshet. Det är vid den inspelningen filmarna för första gången träffar Kenta Gustavsson och Stoffe Svensson. Det osminkade verklighetsskildringen i S-Tänk gjorde att en stora delar av serien censurerades av TV.

Filmskolan blev ganska snart en härd för konflikter och generationsmotsättningar. Ingmar Bergman, som rekryterats som lärare, ansågs reaktionär av eleverna. Motsättningarna tog sig uttryck i en rad elevfilmer som Den vita sporten (1968) av filmkollektivet Grupp 13 och Dom kallar oss mods. Då Filmskolans budget inte medgav elevproduktioner i långfilmsformat, lyckades Jarl och Lindqvist på olika vägar frigöra de 50 000 kr som krävdes för att starta inspelningen. Senare fick de ytterligare 20 000 kr från Filminstitutet för att färdigställa filmen. Filmen fick distribueras av ett litet porr- och våldsfilmbolag.

Premiären av Dom kallar oss mods blev uppskjuten då Statens Biografbyrå ville avlägsna en autentisk samlagsscen, detta trots att samlagsskildringar blivit vanliga i filmer på den här tiden (Tystnaden, 491 och Nyfiken-filmerna) Efter en långdragen debatt i pressen släpptes till slut Dom kallar oss mods i oredigerat skick vilket ledde till en sensationsartad, och i förväg utsåld, premiär i mars 1968. Dom kallar oss mods fick övervägande positiva recensioner. Den tilldelades det näst högsta kvalitetsstödet av Filminstitutets jury, efter Kjell Gredes Hugo och Josefin men före Ingmar Bergsmans Vargtimmen. Jarl och Lindqvist stod därmed som segrare över alla som motarbetat dem: Filminstitutet, filmproducenterna, distributörerna, biograferna och - sist - censuren. [6]

Kamp för den fria filmen (1968 -1976)[redigera | redigera wikitext]

Filmare mot Filminstitutet[redigera | redigera wikitext]

I Dom kallar oss mods efterföljd producerades en rad dokumentärfilmer enligt samma modell, kollektivfilm. Filmerna produceras kollektivt med vad det innebär för förluster och vinster. Den förbilligade produktionsprocessen gjorde att filmarna behöll kontrollen över sitt arbete, vilket resulterade i en rad egensinniga och starkt samhällskritiska filmer. Rekordåren (1966/1967/1968), Gruvstrejken (1970) och Kamrater, motståndaren är välorganiserad (1970) är exempel på kollektivt producerade filmer från den här tiden. Problemet med att få inflytande över distributions- och visningskanalerna kvarstod vilket blev en black om foten för filmer som ville vara aktuella.

Filmreformen hade inte ändrat branschens struktur och osynliga regler, utan tvärtom, kvalitetsfilmsbegreppet hade blivit ett ytterligare hinder för nytänkande. De nya filmrörelsen sågs inte med blida ögon av etablissemanget och Schein ville stödja färre - konstnärligt värdefulla hellre än samhällstillvända - filmer för en sparsmakad publik. Den samhällskritiska dokumentären, ansåg Schein var en angelägenhet för televisionen och inte för biografen. Jarl/Lindqvist menade att kvalitetsstödet borde göras om till ett förhandsstöd tillgängliga för fler filmare och filmer som skildrade samtiden.

I sitt nästa filmprojekt Jarl och Lindqvist förena det politiska/samhällskritiska med estetisk formförnyelse. Intäkterna från Dom kallar oss mods räckte för att finansiera en lång dokumentärfilm och några andra finansiärer gick inte att hitta. Filminstitutet sa nej och det gjorde också Sandrew och TV2. Jarl och Lindqvist fick redigerade materialet till en 29 minuter lång kortfilm med namnet Förvandla Sverige, fragment av en långfilm 1966-1974 (1974).

Förvandla Sverige inleds med bilder på interiören från doktor Lapidus lilla lägenhet på Kungsholmen. Vi får veta att han, innan han hängde sig på sin toalett, arbetade på Säters sinnessjukhus. En 8 mm projektor snurrar i rummet och visar bisarra bilder av dansande sinnessjuka människor - bilder som påminner på Peter Weiss tidigare brutala estetik.[7] "Förvandla Sverige är den film jag alltid 'försökt göra om. Den förblir min ogjorda film. I den meningen är jag stolt över den"[8]. Det skulle dröja 10 år fram till Jarls nästa långa dokumentär Ett anständigt liv.

Filmcentrum och Folkets Bio[redigera | redigera wikitext]

Motståndet mot den offentliga filmpolitiken tog sig för i bildandet av Filmcentrum i sin tur tog initiativet till att bilda en samarbetsorganisation för de många filmarbetarorganisationerna. Stefan Jarl ville genom dem få inflytande över de pengar filminstitutet och filmbranschen förfogade över. Det hjälpte inte mycket, det andra filmavtalet var, precis som det första, ett långfilmsavtal som i stort sett negligerade kort- och dokumentärfilmen. Som väntat motarbetades FilmCentrum av Harry Schein och Filminstitutet, men även regeringen och socialdemokratin var avogt inställda. Först efter två års uppvaktande Utbildningsdepartementet fick man till stånd ett möte och på det gehör endast för ett av sina förslag: en fond som kunde ge förhandsstöd till dokumentärfilm(H-fonden) År 1979 tilldelades den "fria" filmen för första gången en öronmärkt summa på 1 miljon kronor, som skulle fördelas av Konstnärsnämnden. Bakom denna seger låg säkert en remissvar av Jarl och Lindqvist, "Befria filmen". Den svarade på en promemoria från den borgerliga regeringens statssekreterare.

I övrigt arbetade Filmcentrum med en Filmkatalog som invnentering av kortfilmer för icke-komerssiell distribution. Man gav ut en tidning Rapport från FilmCentrum. Senare bytte tidningen namn till Film&TV som i februari 2014 kommer ut med sitt sista nummer, "Folkets Bio 1973-2013 De första 40  åren". Bio. Jarl har hela tiden varit en flitig debattör i tidningen. Filmcentrum har decentraliseras till regioner, norr, Stockholm, syd och väst. Man har förutom filmdistrubution, bl.a. även med en omfattande kursverksamhet

Jarls viktigaste filmpolitska insats för framtiden är startandet av Folkets Bio. Äntligen fanns pengar att söka, men för att kunna göra det var man tvungen att även ha biografvisningen säkerställd. Genom att få en betalande publik till egna biografer kunde FilmCentrum också bygga en produktionsfond.

Föreningen Folkets Bio bildades år 1973. Jarl samlade ihop pengar till en filmkamera för 16 000 och en källarlokal hyrdes. Snart flyttade man in på Ritio på Högbergsgatan med 600 platser och publiken började strömma till. Jarl, som bodde i närheten fungerade som biografföreståndare. Att Folkets Bio nu kunde visa de filmer som FilmCentrum distribuerade gjorde att den svenska dokumentärfilmen fick ett kraftigt uppsving under 1970-talet. Jarl hjälpte också, med intäkter och prispengar att starta Folkets Bio biografer i flera städer. Produktionsfonden blev pengar över till att köpa Zita på Birger Jarlsgatan. Nu fick Folkets Bio äntligen få en komfortabel trippelbiograf med för den tiden optimal teknik, och med restaurang och medieverkstad i anslutning. År 1983 fick Folkets Bio en Guldbagge för sin verksamhet.

Idag har Folkets Bio 17 biografer från Luleå i norr till Malmö i Söder. I dag, då SF i praktiken har monopol på biografvisad film i Sverige, är det tack vare Folkets Bios som det är möjligt att utanför universitets- och storstäder visa annat än amerikansk och svensk mainstreamfilm. Det är också den enda biografkedjan som visar kortfilm på bio.

Fortsatt filmande (1976 - ....)[redigera | redigera wikitext]

Ett anständigt liv (1979)[redigera | redigera wikitext]

1976 inledde Jarl arbetet med Ett anständigt liv fristående fortsättning på Dom kallar oss mods. Vänner ställde upp med filmutrustning och allehanda hjälp, och till slut hade filmen medproducenter. Pengar fick han loss genom att kontakta institutioner som exempelvis Socialstyrelsen och Brottsförebyggande rådet. Därefterfick han förhandsstöd från H-fonden för att färdigställa filmen, men utan att kunna avlöna någon i projektet

Handling: Efter elva år får vi återigen träffa Kenta och Stoffe. Båda har familj. Kenta har klarat sig bäst, han har jobb medan Stoffe haft hårt liv med sprit och knark. När de träffas igen försöker Kenta få Stoffe att slå av på takten med drogerna. Steffe dör av en överdos på en toalett i närheten av T-Centralen Det är mars 1978

Filmen som hade premiär 1979 var utsåld i över ett år och man kunde räkna till över 300 000 biobesökare. Tyvärr fick filmen, på grund av en drastisk hyreshöjning, lämna Bio Ritio och pengarna tillföll SF. Det blev ändå ett stort överskott som förutom till fortsatt film gick till uppbyggnaden av Folkets Bio. Ett anständigt liv fick en Guldbagge för bästa regi och utnämndes till Årets Film. Att den även fick högsta möjliga kvalitetsstöd var en triumf för den fria filmen.

Naturens hämnd (1983)[redigera | redigera wikitext]

Handling: En film om sambandet mellan människa och natur, om den manipulativa naturuppfattningen som tar sig uttryck i människans tro på att hon är Naturens Herre.Fantasitkt ljud och musik av Ulf Dageby.

Själen är större än världen (1985)[redigera | redigera wikitext]

Handling: Följer den 37-årige diskuskastaren Ricky Bruch under hårdträning. Trots goda resultat blir han inte uttagen till OS och man säger att det beror på att han kritiserat friidrotsledningen. Efter bevikelsen börjar Ricky träna igen och gör en sensationell kastserie med det svenska rekordkastet på över 71,26 m.

Hotet (1986)[redigera | redigera wikitext]

Handling: "Lördagen den 26 april 1986 kom våren till Sverige. Samma dag exploderade i Tjernobyl ett av Europas kärnkraftverk. Det är därifrån de ljumma vårvindarna blåste mot Skandinavien. Sverige drabbades mer än något annat land av det radioaktiva giftet. "Jag befann mig då i Norrland för att spela in en film. Men jag fick ändra mina planer. Den här filmen, som jag gjorde istället, trodde jag aldrig att jag skulle tvingas göra." Så inleder Jarls berättarröst filmen. Därefter får vi i bilder det radioaktiva molnet genom allt tränger sig in i samernas liv.

Om samernas liv har Jarl också gjort filmen Jåvna renskötare (1991)

Goda människor (1990)[redigera | redigera wikitext]

Samproduktion med Filminstitutet, Folket Bio m.fl.

Spelfilm med bl a Ernst Günther, Peter Hesse Overgaard och Karin Nordström

Handling: Till en liten by på Österlen i Skåne har en pappa och hans son, Viggo, nyligen flyttat. En dag hittar pojken en skadad rovfågel som han tar hand om och genom denna händelse förändras hans liv. Viggo börjar skolka från skolan, dra sig undan kompisarna och tillbringa alltmer tid i skogen hos fågeln. Men det är också en berättelse om människans samband med naturen, om motviljan om att underkasta sig civilisationens tröja, mot att bli stor och vuxen.

Det sociala arvet (1993)[redigera | redigera wikitext]

Handling: Vi får träffa Kenta och Stoffes och deras bekantas barn och kontakten mellan dem och deras föräldrar. Gustaf Jonssons tes, att barn ärver sina föräldrars problem, som titeln syftar till bevisas inte entydigt. För många har det gått bra.

Med kortfilmen Epilog 2006 avslutades Modstiroloigin. Den lever numer sitt eget liv.

Liv till varje pris (1998)[redigera | redigera wikitext]

Handling: Ett kärleksfullt porträtt av vännen . Filmen genljuder av ekon av hans glada skånska fältrop. En film att röras till tårar av, en film där gapskrattet lurar runt hörnet.. Thommy Berggren är ciceron.

Jag en krigare (2000)[redigera | redigera wikitext]

Spelfilm för barn och ungdom. ( Folkets Bios hemsida)

Handling: Kim ger indianen ett heligt löfte att försvara naturen mot alla inkräktare. Med pibåge, kniv och sinnrika fällor tar han strid mot alla hot. En liten rävunge blir hans bästa vän. Men kan man överleva i vildmarken ensam, om man bara är 12 år? Det måste gå! Han har ju fått ett uppdrag.)

Muraren (2002)[redigera | redigera wikitext]

Folkes Bios hemsida

Handling: Ett porträtt av skådespelaren Thommy Berggren och borrar sig ner i bakgrund och uppväxt och avslöjar tidigare okända sidor och sammanhang. Fillmen diskuterar frågar som: Vad är konst? Vad är liv? Vad skiljer bra konst från den dåliga.

Terrorister (2003)[redigera | redigera wikitext]

Folkets Bios hemsida

En film om dom dömda

Tillsammans med Lukas Moodysson

Handling: Det är två år efter Göteborgskravallerna. Vi har fått höra det officiella Sverige kalla demonstranterna i Göteborg för ligister och huliganer, ja, rent av terrorister.. Så här sa statsminister Göran Persson i TV: Det här är en militärt organiserad grupp, med god utrustning, bra samband, utomordentligt väl planerat och med stora ekonomiska resurser, som syftar till att stoppa en demokratisk process.Idag höjs kritiska röster som menar att laglösheten på gatan i Göteborg bleknar i jämförelse med laglösheten under de efterföljande processerna och att efterspelet till kravallerna är en stor rättsskandal.Vilka var aktivisterna som reste till Göteborg? Hur tänkte de och hur såg de på världen? Jarl och Modyson åker runt och pratar med drygt 60 dömda som tilldelats sammanlagt 45 års fängelse. Det blev ett omtumlande, provokativt och utmanande möte mellan de unga aktivisterna och de två filmarna.

Flickan från Auschwitz (2005)[redigera | redigera wikitext]

Folkets Bios hemsida

Handling: Ett porträtt av den legendariska journalisten och författaren Cordelia Edvardson. Hon var bara fjorton år när hon ensam, utan sin familj sattes i koncentrationsläger, först i Theresienstadt och sedan i Auschwitz. Mot alla odds lyckades hon överleva och räddades vid krigsslutet till Sverige. Här förde hon kampen tillbaka till livet. Som invandrare, kvinna, och med ett främmande språk skapade hon sig en position inom sitt yrke, journalistens. Efter att ha bildat familj och fött fem barn, flyttade hon till Jerusalem. Cordelia är idag 76 år, men som den humanist hon är, ger hon inte upp sitt engagemang. Hon rapporterar fortfarande kontinuerligt från stridsfronten mellan Israel och Palestina, den kanske viktigaste konflikten i världen idag.

Underkastelsen (2010)[redigera | redigera wikitext]

Officiell hemsida

Handling: ”Underkastelsen” är en film om de hundratals kemikalier vi alla idag bär i vårt blod, som ett resultat av den oerhörda mängd kemikalier vi sedan andra världskriget spritt i vår miljö och underkastat oss. Stefan Jarl

Godheten (2013)[redigera | redigera wikitext]

Officiell hemsida

Handling: Tar tempen på ”tidens anda” av girighet, egoism, dyrkan av Mammon, överklassens återkomst, bonusar, riskkapitalister och privatiseringar av det allmänna, framväxten av ett nytt klassamhälle med tilltagande ojämlikhet, utslagning och ökande våld. Kort sagt: en film om förlusten av det gemensamma. Thommy Berggren medverkar i rollen som Den Girige och som sig själv, tillsammans med ekonomer och samhällsanalytiker samt ett par engelska professorer, Richard Wilkinson och Kate Picket.

Fick Svenska kyrkans filmpris 2013 med motiveringen "Med övertygande allvar och humor skildrar Stefan Jarl i Godheten vårt penningstyrda samhälle där människan och livets värden marginaliseras. Godheten får oss att se det vi förlorar."

Fortsatt kamp mot filmpolitiken[redigera | redigera wikitext]

"Varför säger ingen som det är" säger Jarl 2008 i anslutning till Göteborgs filmfestival. Michael Mores framgångar har inte påverkat dokumentärens ställning, den ses fortfarande av väldigt få. När SF med sitt biografmonopol blev erbjudna Terroristerna sa de. " Det är ju ingen film, det är en dolumentär". Det som inte SF visar får ingen stor publik. Dokumentären får en tiondel av det stöd som spelfilmen har och för tv-visningar gäller att "filmer man kan lära något av" visas på Kunskapskanalen som med sina färre tittare slipper betala upphovsmannen[9]. Trots de jättelika framgångarna för Searching for Sugar Man 2011 blev inte dokumentärens ställning bättre. Tillsammans med Göran Gunér skiver Jarl på SVD Debatt 20013 att det senasta filmavtalet, visserligen får man mer pengar men två av tidigare tre konsulenter tas bort. Alltså efter ett nej är ett nej, man har inte tre möjligheter som tidigare. Det nya avtalet gör det också extra svårt för debutanter. De måste innan de får stöd skaffa en etablerad producent, sen en distributör (dvs SF som har 95 %) och om de får stöd är det bara för en delsumma, man måste gå vidare och söka stöd för resten. Vilken debutant klarar den skärselden?[10] Filminstitutets direktör säger i DN att hon inte köper den kritiken eftersom "Det finns vägar att gå runt det", och tar Äta, sova dö som exempel.[11]

Hans senaste strid gäller Godheten som inte får visas för valet. "Varför just Godheten skulle vara kontroversiell förstår jag inte" säger Jarl[12] .Men att SVT tycker att den är ett inlägg i valrörelsen inte förvånande. På Folkets Bios sida säger man att när filmen "visades på Göteborg International Film Festival ledde inte bara till stående ovationer, utan framför allt till en känsla av att 'nu börjar valrörelsen', något som också uttrycktes av fackliga representanter i publiken."[13]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1966 S-tänk (kf), medregissör Jan Lindqvist
  • 1966 S-tänk (kf), medregissör Jan Lindqvist
  • 1966 Snutarna, (kf) medregissör Jan Lindqvist
  • 1968 Dom kallar oss mods/ They Call Us Misfits, medregissör Jan Lindqvist♦♦
  • 1969 Bekämpa byråkratin, (kf) kollektivfilm
  • 1973 Gisslan berättar, (kf)
  • 1974 Förvandla Sverige, (kf), medregissör Jan Lindqvist
  • 1975 Bojkott, (kf), kollektivfilm
  • 1976 Vi har vår egen sång – musikfilmen, kollektivfilm.
  • 1979 Ett anständigt liv/ A Decent Life♦♦
  • 1981 Memento mori, (kf)
  • 1983 Naturens hämnd/ Nature's Revenge♦
  • 1984 En av oss, (kf)
  • 1985 Själen är större än världen/ The Soul Is Greater Than The World♦
  • 1986 Hotet/ Uhkkadus/ Threat♦
  • 1989 Tiden har inget namn/ Time Has No Name♦
  • 1990 Goda människor/ Good People
  • 1991 Jåvna, renskötare år 2000/ Jåvna, Reindeer Herdsman In The Year 2000♦
  • 1992 Det sociala arvet/ From Misfits To Yuppies♦♦
  • 1993 Samernas land/Same Ätnam/ Land Of The Lapps, (kf)♦
  • 1997 Jag är din krigare/ I Am Your Warrior
  • 1998 Liv till varje pris/ Life At Any Cost♦
  • 1999 De hemlösa/ Homeless, (kf)♦
  • 2000 The Jan Troell band, (kf)
  • 2001 Skönheten skall rädda världen/ Beauty Will Save The World♦
  • 2001 Gästgivargår'n/ The Country Inn♦
  • 2002 Hårdare tag, (kf)♦
  • 2002 Muraren/ The Bricklayer♦ Om Tommy Berggren
  • 2003 Terrorister – en film om dom dömda/ Terrorists – The Kids They Sentenced, medregissör Lukas Moodysson:: Om Göteborshändelserna
  • 2004 Paradise lost/ Paradise Lost, (kf)♦
  • 2005 Flickan från Auschwitz/ The Girl from Auschwitz
  • 2006 Epilog, (kf)
  • 2006 Kor är fina/ Cows are nice, (kf)
  • 2008 Min kompis kajan (kf)
  • 2009 Om kajors intelligens (kf)
  • 2010 Underkastelsen/ Submission
  • 2011 Underkastelsen (Bakomfilm)
  • 2013 Godheten/Decency

♦ Distribuerad av Folkets bio på DVD

♦♦ Distribuerad av SF

Priser och utmärkelser i urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Filmen Underkastelsens webbplats
  2. ^ http://www.kau.se/om-universitetet/stefan-jarl-hedersdoktor-2012
  3. ^ Ingrid Esping, Dokumentärfilmen som tidsresa - "Modstrilogin", KFS i Lund AB, 2007, s 170-173
  4. ^ Mattias Göranson, "Jag skiter i sakligheten", Dagens Nyheter den 6 juni 2003. Citat efter Stefan Jarl
  5. ^ Mats Weman, Rebell i verkligheten. Stefan Jarl och hans filmer (Göteborg: Filmkonst nr. 7, 1991), s. 145. Citat efter Stefan Jarl
  6. ^ Ingrid Esping, Dokumentärfilmen som tidsresa - "Modstrilogin", KFS i Lund AB, 2007
  7. ^ Ingrid Esping, Dokumentärfilmen som tidsresa - Modstrilogin, s. 106-116, KFS i Lund AB, 2007
  8. ^ Mats Weman, Rebell i verkligheten. Stefan Jarl och hans filmer, s. 86, Filmkonst nr. 7, 1991
  9. ^ http://www.filmepidemin.se/index.php?option=com_content&view=article&id=8&Itemid=9&lang=en
  10. ^ http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/vi-kraver-en-ny-svensk-filmpolitik_7824864.svd
  11. ^ http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/filminstitutets-vd-kritisk-till-regel-i-filmavtalet/
  12. ^ http://www.gp.se/kulturnoje/1.2269491-svt-vi-visar-inte-godheten-innan-valet
  13. ^ http://www.folketsbio.se/filmer/filmer/1144/?searchterm=Godheten
  14. ^ http://www.kau.se/om-universitetet/stefan-jarl-hedersdoktor-2012

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Böcker och artiklar ur antologier i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Birkvad, Sören och Jan Anders Diesen, Autentiske intrykk. Möte med ni skandinaviske dokumentarfilmskaparar (Oslo: Det Norske Samlaget, 1994)
  • Croneman, Johan, "Mods, mods, mods",Zoom, häfte 1, 2002
  • Carlsson, Petra, Fem dagar i Båstad (Göteborg: Filmkonst 2001)
  • Esping, Ingrid, Kampen om verkligheten: Stefan Jarls Modstriologi ur ett historiskt perspektiv (Stockholm: Hjalmarsson & Högberg, 2001)
  • Esping, Ingrid, "Terrorister - en film om dom dömda", Solskenslandet. Svensk film på 2000-talet, Erik Hedling och Ann-Kristin Wallengren red. (Stockholm: Atlantis, 2006)
  • Esping, Ingrid, Dokumentärfilmen som tidsresa - "Modstrilogin"" (Lund: KFS i Lund AB, 2007)
  • Gustavsson, Annika, "Stefan Jarl. Konstnär och samhällsskildrare med världsrykte", Svensk filmografi del 8 (Stockholm: Svenska Filminstitutet och Filmhusförlaget, 1997)
  • Hellman, Cyril, Stefan Jarl, en intervjubok (Stockholm: Kartago 2008)
  • Nichols, Bill, "The Voice of Documentary", New Challenges for Documentary, Alan Rosenthal red. (Berkeley och Londond: University of California Press, 1988)
  • Nilsson, Karl Ola, "'Förnekar ni historien, drar vi den igen'. Om 1970-talets dokumentärfilm", Svensk filmografi, del 7 (Stockholm: Svenska Filminstitutet, 1989)
  • Svenstedt, Carl Henrik, "Dom kallar oss mods", Svensk Filmografi, del 6 (Stockholm: Svenska Filminstitutet, 1977)
  • Sörenssen, Björn, "Från fluga på väggen till fluga i soppan. Om Stefans Jarls 'Modstrilogi'", Blågult flimmer. Svenska filmanalyser, Erik Hedling red. (Lund: Studentlitteratur, 1998)
  • Sörenssen, Björn, Å fange virkeligheten. Dokumentarfilmens århundre (Oslo Universitetsforlaget, 2001)
  • Weman, Mats, Rebell i verkligheten. Stefan Jarl och hans filmer (Göteborg: Filmkonst nr 7, 1991)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]