Stegodon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stegodon
Status i världen: Fossil
Stratigrafisk utbredning: pliocen till holocen
Skalle av Stegodon ganesa från Siwalikbergen i Indien.
Skalle av Stegodon ganesa från Siwalikbergen i Indien.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Elefantdjur
Proboscidea
Familj Stegodontidae
R. L. Carroll, 1988
Släkte Stegodon
Vetenskapligt namn
§ Stegodon
Auktor Falconer, 1847
Arter
9 till 15
Kindtänder av Stegodon trigonocephalus
Kindtänder av Stegodon trigonocephalus
Hitta fler artiklar om djur med

Stegodon var ett släkte elefantdjur och den enda systematiska gruppen i familjen Stegodontidae. Det vetenskapliga namnet kommer från grekiska och är sammansatt av stegein för täckt och odon för tand. Namnet syftar på molarernas (kindtänder) konstruktion. Det skiljs mellan omkring tio arter som levde mellan pliocen och holocen i Asien samt under mellersta pliocen i Afrika.

Uppkomst och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Som Stegodons anfader anses släktet Stegolophodon. De äldsta fossilen av Stegodon hittades i Asien och daterades till mellersta pliocen. Släktet vandrade även till Afrika och förekom där så långt som söder om Sahara. Den afrikanska grenen dog ut före pleistocen. I östra Asien överlevde släktet däremot mycket längre. Fossil från pleistocen hittades från norra Kina till Java. De yngsta lämningarna som är ungefär 4 000 år gamla upptäcktes i en grotta in den kinesiska provinsen Yunnan (Ma & Tang 1992). För cirka 12 000 år sedan fanns arten Stegodon florensis kvar på Flores och från Java är dvärgformer kända som levde under senare pleistocen.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Stegodon trigonocephalus - Molar

Tidigare antogs at Stegodon är elefanternas (Elephantidae) anfader men snart blev det klar att de är närmare släkt med mastodonter. Likheterna med elefanter anses bero på konvergent evolution. De största arterna i släktet nådde en mankhöjd upp till 4 meter. Hannarnas betar blev upp till 3 meter långa och satt så tät ihop att det saknades mellanrum för snabeln. Därför antas att snabeln vilade på betarna. På Java, Sulawesi, Timor och Flores levde däremot dvärgformer som bara hade en mankhöjd av 1,2 meter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Det antas att Stegodon liksom dagens elefanter levde i grupper. Habitatet utgjordes främst av täta skogar och savanner med många träd i tropikerna och subtropikerna. Fossil från norra Kina tyder på att de även levde i tempererade områden. De sista arterna av släktet levde delvis parallell med den asiatiska elefanten (Elephas maximus). Båda hade tänder anpassade till gräs som födoämne och de konkurrerade troligen om samma habitat. Kanske åt Stegodon istället mer löv.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 22 oktober 2010. med följande källor:
  • P. S. Martin: Quaternary Extinctions. The University of Arizona Press, 1984. ISBN 0-8165-1100-4
  • A. H. Müller: Lehrbuch der Paläozoologie, Band III Vertebraten, Teil 3 Mammalia, 2. Auflage. Gustav Fischer Verlag, 1989. ISBN 3-334-00223-3
  • H. Saegusa: Comparisons of stegodon and elephantid abundances in the Late Pleistocene of southern China, The World of Elephants - International Congress, Rome, 2001. online-PDF

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • The Paleobiology Database: Stegodon (engelska)