Sten-Åke Cederhök

Från Wikipedia
Sten-Åke Cederhök
Cederhök i pjäsen Lustiga tåget 1945.
Cederhök i pjäsen Lustiga tåget 1945.
FöddSten-Åke Carlsson
30 januari 1913
Båraryds församling (i nuvarande Gislaveds kommun), Jönköpings län, Småland
Död14 januari 1990 (76 år)
Carl Johans församling, Göteborg
Betydande roller
Albert i Albert och Herbert
IMDb SFDb

Staty föreställande Sten-Åke Cederhök på Liseberg i Göteborg.

Sten-Åke Cederhök, ursprungligen Carlsson, född 30 januari 1913 i Båraryds församling i Jönköpings län, död 14 januari 1990 i Carl Johans församling i Göteborg,[1] var en svensk revyartist, komiker och skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Cederhök föddes i Båraryds socken. Endast ett par månader gammal kom han till Göteborg och han kunde beskriva sig själv som "3 kg smålänning och 100 kg göteborgare". Han debuterade i Alingsås Folkets Park 1929 i folklustspelet När Smes-Erik och Pigg-Jan fick Amerikafrämmat. År 1935 fick han arbete i Svaneholm och bosatte sig i Fritsla, där han fortsatte att sätta upp revyer på den lokala dansbanan.

I sju år arbetade han på SKF:s metallsliperi innan han så småningom hamnade som assistent, senare inspektör på Arbetsförmedlingen, där han arbetade fram till 1970. Samtidigt skrev och spelade han i otaliga revyer. Under 1940-talet drev han Hagateatern vid Järntorget i Göteborg och blev en välkänd nöjesprofil i staden.

År 1958 övertog han Veckans RevyLiseberg, som han drev i 25 år. Cederhöks stora folkliga genombrott kom med televisionen. Han var med redan 1963 i en lördagsserie från Liseberg, han spelade målare i Blå gatan 1966, men han blev känd för hela svenska folket genom TV-serien Jubel i busken 1968. Därefter följde Låt hjärtat va me som också blev en tittarsuccé[källa behövs]. Han spelade revy hos Hagge GeigertLisebergsteatern 1971, berättade vitsar i veckopressen, spelade polis i två filmer om Anderssonskans Kalle, medverkade i TV-serierna Ett köpmanshus i skärgården och Skärgårdsflirt.

År 1974 kom nästa TV-succé, den långlivade serien Albert & Herbert, där han och Tomas von Brömssen spelade far och son, vilka var skrothandlare i Göteborgsstadsdelen Haga. Albert & Herbert dök även upp på teaterscenen och var huvudpersoner i SVT:s adventskalender 1982. En annan milstolpe i karriären var rollen som indianhövdingen Sitting Bull i musikalen Annie get your gun i Scandinavium i Göteborg 1974. Han turnerade med folklustspelet Baldevins Bröllop 1979, en pjäs som han även spelade på Lisebergsteatern 1988.

Sten-Åke Cederhök drev Veckans Revy fram till 1982 då den lilla teaterlokalen revs för att lämna plats åt Spelhallen.

År 1985 spelade han rollen som betjänten Sganarell i Molières Don Juan på Stockholms Parkteater. Han gjorde ett gripande porträtt av en åldrad skådespelare i Bengt Bratts TV-pjäs Sista föreställningen 1986. Han medverkade i TV-serien Sparvöga 1989 och i Bo Widerbergs produktion av Ibsens Vildanden 1989.

Cederhök gjorde sitt sista framträdande på Liseberg den 20 augusti 1989 inför en publik på 18 000 personer.

Han var också en hängiven gaisare och skrev under åren flera sånger om Gais, bland annat "En Gårdapojk". När Cederhök begravdes 1990 täcktes hans kista av en stor flagga med Gais klubbmärke. Sten-Åke Cederhöks stoft vilar på Kvastekulla griftegård i Partille.[2]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

  • 1982 – Alberts och Herberts jul (TV)

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1974 Sitting Bull Annie Get Your Gun
Irving Berlin, Dorothy Fields och Herbert Fields
Åke Falck Scandinavium[3]

Revyer[redigera | redigera wikitext]

DVD-utgåvor[redigera | redigera wikitext]

  • 2004 - Det bästa med Sten-Åke Cederhök.
Innehåll: Jubel i busken ; Sommarkvetter ; Ni får ta mig precis som jag är. Panvision.
  • 2007 - Allt med Albert och Herbert.
Innehåll: Det bästa med Albert & Herbert 1-4 ; Det bästa med Albert & Herbert extramaterial ; Albert & Herberts jul. Panvision.
  • 2016 - Det bästa med Cederhök.
Innehåll: Jubel i busken ; Sommarkvetter ; Ni får ta mig precis som jag är ; Bonusmaterial. Majeng Media AB

Diskografi LP-skivor[redigera | redigera wikitext]

  • 1969 – Jubel i busken. Ur TV-serien "Låt hjärtat va' me'".
Sonya Hedenbratt, Sten-Åke Cederhök, Elvy Bengtsson, Rulle Lövgren, Olle Olsson, Nisse Peters & Marita Örngren.
Philips PY 842568 ; Lågprisutgåva Sonora 6394068.
  • 1971 - Kal å Ada jubilerar.
Sten-Åke Cederhök och Sonya Hedenbratt. PEP Records PLP 10.001.
  • 1971 – Mera Jubel i busken. Ur nya TV-serien "Låt hjärtat va' me'".
Sonya Hedenbratt, Sten-Åke Cederhök, Nisse Peters & Skyliners. Philips 6316007 ; Lågprisutgåva Sonora 6394069.
  • 1973 – Jubel i busken 3. Ur tredje TV-serien.
Sonya Hedenbratt, Sten-Åke Cederhök & Nisse Peters. Philips 6316030 ; Lågprisutgåva Sonora 6394080.
  • 1974 - Cederhökare. [Samlingsutgåva med återutgivningar.]
Philips 6316046 ; Lågprisutgåva Sonora 6394081.
  • 1982 – Jubel i väst. Sten-Åke Cederhök 25 år på Liseberg.
Glada visor och revykupletter tillsammans med Sven Tjuslings Trio, Ronnie Hartley och Harry Persson. Philips 6362107.
  • 1982 - Albert & Herbert
Sten-Åke Cederhök & Tomas Von Brömssen. Philips 6362111.
  • 1983 – Sten-Åkes julkalas med Tjuslings trio. Trallar, ringlekar och snack kring granen.
Musik på väg Mpvslp 103.
  • 2010 - Sten-Åke Cederhök - "Ni får ta mig precis som jag är" Universal 06025275756-0(CD-skiva)

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Flera av Göteborgs spårvägars spårvagnar är namngivna efter kända göteborgsprofiler; M31 359 har namngivits efter Sten-Åke Cederhök. Han var hedersmedlem i GAIS och sedan 1984 hedersledamot av Göteborgs nation i Lund.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2009., Utg. av Sveriges släktforskarförbund 2010
  2. ^ AB, Eniac Data. ”Sök gravsatt på SvenskaGravar.se”. http://www.svenskagravar.se/search?Query=sten-%C3%A5ke%20cederh%C3%B6k&OrderByDesc=False. Läst 14 november 2018. 
  3. ^ Anna Greta Ståhle (6 september 1974). ”Utan Lill-Babs skulle föreställningen spricka”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-09-06/242/20. Läst 7 maj 2019. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]