Streck (diakritiskt tecken)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Streck
Ōō
Fler diakritiska tecken
Accenter Akut accent (´– ó)
Grav accent (`– ò)
Dubbel akut accent (˝– ő)
Överliggande diakriter Trema (¨– ö)
Streck (¯– ō)
Circumflex (^– ô)
Tilde (˜– õ)
Hake (ˇ– ǒ)
Brevis (˘– ŏ)
Ring (˚– ů)
Krok (ˀ– ỏ)
Punkt (˙– ȯ)
Underliggande diakriter Cedilj (¸– ç)
Svans (˛– ǫ)
Punkt (.– ọ)
Komma (,– ș)
Andra placeringar Hake vid sidan (ď)
Horn (ʼ– ơ)
Genomstrykning (-– ɉ)

Streck eller makron (från grekiska μακρόν 'lång') är ett diakritiskt tecken som placeras ovanför en vokal (och mer sällan under en konsonant). Det användes ursprungligen för att markera långa stavelser i grekisk-romerskt versmått men markerar numera att vokalen är lång. (Dess motsats är brevis som ursprungligen markerade kort stavelse och nu kort vokal.) Skillnaden mellan lång och kort vokal är ofta fonematisk.

Vokallängd[redigera | redigera wikitext]

  • Transkription av arabiska använder som regel makron för att markera långa vokaler. I arabiska skrivs dessa med bokstäverna ا (ʾalif), و (wāw) och ي (yāʾ) som också kan representera konsonanter.
  • Vissa moderna ordböcker för klassisk grekiska och latin använder makron och breve
  • I Hepburn-transkribering av japanska skrivs långt o och u som ō och ū. Långt e och i skrivs däremot som ei och ii. Andra transkriptionssystem kan använda cirkumflex ( ^ ) eller dubblering av vokalen.
  • I lettiska betraktas ā, ē, ī och ū som separata bokstäver som i bokstavsordning följer direkt efter a, e, i respektive u.
  • Litauiska har ū. Andra långa vokaler skrivs med ogonek: ą, ę, į och ų. O är alltid lång i litauiska utom i några sentida lånord.
  • I nahuatl skrivs långa vokaler med makron och korta med grav accent ( ` ). De används dock sällan då många personer föredrar att skriva helt utan diakriter.
  • Modern transkription av fornengelska.
  • Transkription av pali och sanskrit samt många nutida indiska språk.
  • Polynesiska språk: hawaiiska, māori och tonganska.

Ordton[redigera | redigera wikitext]

  • I det Internationella fonetiska alfabetet representerar makron en medelhög ton; tecknet för lång vokal är att modifierat, triangelformat kolon.
  • I pinyin används makron ovanför a, e, i , o, u och ü för att markera den första ordtonen i mandarinkinesiska (hög platt). Ett alternativ till makron är att skriva siffran 1 efter stavelsen: tā = ta1.
  • I yale-transkription av kantonesiska markerar makron en hög platt ton. Tonen kan också markeras med siffran 1.

Annan användning[redigera | redigera wikitext]

  • I tysk handstil kan makron användas för att skilja u från n eller som ett alternativ till umlaut.
  • I svensk och finsk handstil kan ā och ō användas istället för ä och ö.
  • I estnisk handstil, och även på en del skyltar, används ō istället för õ (dock inte för ö).
  • I portugisisk handstil kan makron användas istället för tilde ( ~ ).
  • Modern Hepburn-transkription av japanska använder för att representera ett syllabiskt n.
  • I den äldre tyska handstilen kurrentschrift stod ett makron ovanför en vokal för ett n och ovanför m eller n för att bokstaven skulle dubbleras.
  • I rysk handstil är vissa bokstäver väldigt lika. Bokstäverna м, т och ш samt ibland ж liknar alla ett latinskt m. För att skilja dem åt skrivs ett makron ovanför т och under ш.
  • Transkriptionssystemet ISO 233 använder , och för att representera de arabiska bokstäverna ث (ṯāʾ), خ (ẖāʾ) och ذ (ḏāl).
  • I den syriska skriften kan tecknen för klusiler också uttalas som frikativor. Vid transkription till latinska bokstäver används ibland ett makron för att markera när det frikativa uttalet används: , , , , , .

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]