Svenska militära uniformer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Många uniformer har testats inom försvarsmakten. Här är några testuniformer från 1919.

Svenska militära uniformer inom försvarsmakten.

Under medeltiden bars i regel inte några uniformer inom den svenska armén. Efter befrielsekriget 1520–1523 började en första uniform ta form. Denna var dock inte obligatorisk och långt ifrån alla bar den. Den varierade dessutom från person till person samt skulle införskaffas med pengar ur egen ficka. Därför bar majoriteten av fotfolket civila kläder medan det adliga kavalleriet bar denna uniform som efter tysk förebild ungefär bestod av bröst- och ryggharnesk, ringkrage samt arm- och lågskenor. Det var först under trettioåriga kriget som en riktig uniform började komma. Bland annat beslutade Gustav II Adolf om snitt och form för uniformen.[1] Varje regemente fick dessutom en egen färg. Upplands regemente hade exempelvis rött med gula uppslag. Det slutgiltiga införandet kom 1672Karl XI beordrade att samtliga regementen skulle utrusta all personal med en uniform i regementets färg. Färgerna kom att ändras 1683 för att sedan tas bort och ersättas av den mörkblåa enhetsuniformen 1687.[2]

Den karolinska armén[redigera | redigera wikitext]

Uniformer från Karl XII:s tid.

Infanteri[redigera | redigera wikitext]

Det karolinska infanteriets blå rockar och gula uppslag är kanske vad karolinerna mest förknippas med idag. I 1687 års reglemente fastslogs att hela infanteriet skulle bära den blå enhetsuniformen, vilket dock i praktiken aldrig inträffade. Många kom att bära grå vadmalsrockar och till och med sachsiska röda rockar som erövrades vid en drabbning med dessa. Som huvudbonad bars en karpus, men under årens lopp byttes den ut mot den trekantiga karolinerhatten i filt. I uniformen ingick även halsduk, väst och byxor av skinn eller kläde, linneskjorta och strumpor. För mindre saker hade soldaterna en ränsel. På fötterna hade karolinerna lågskor med spänne av mässing och sula av näver. Dessa skor var lika långa till vänster och höger och hade ett tvärt slut vid tårna, vilket gjorde att de kunde användas till båda fötterna. Officerarna, som bekostade sin utrustning själva, köpte stövlar som såg ut som kavalleriets kragstövlar men var mer anpassade till infanteriets krav. Ullstrumporna räckte över knäet och var gula, röda, vita, grå eller blå. De hölls uppe av läderremmar med mässingsspännen. Det vanliga var att en soldat hade två par strumpor. Officerarnas egenhändigt införskaffade uniformer var ofta av bättre kläde än de meniga soldaternas.[2]

Kavalleri[redigera | redigera wikitext]

Ryttarnas uniformer såg ungefär ut som uniformerna för fotfolket, men i de flesta fall med blå uppslag och mässingsknappar.[3] Under den blå klädesuniformen bar många ett kyller av älgskinn eller kamisol (skinnväst) av bock- eller renskinn som skulle räcka till knäs,[3] skinnbyxor av älg-, ren- eller bockskinn och vit skjorta av linne med snören i armar och hals. Ryttarna växlande mellan karpuser och goda svarta hattar (uppvikt eller trekantig). I ryttarmunderingen ingick dessutom en slängkappa med två mässingsspännen och en halsduk (svart eller vit).[3] På fötterna bar ryttarna ryssläderstövlar eller kragstövlar av smorläder med sporrar. Innanför stövlarna bars ullstrumpor och utanpå dessa ytterligare en så kallad stövelstrumpa av lärft som skyddade strumpan av ull. Stövlarna kunde också innehålla vador. Handskarna hade kragar av fem millimeter tjockt sämskat älgskinn med bock- eller renskinnsgrepp. Utrustning som ryttarna själva fick anskaffa extra var: en skjorta, en halsduk, en bröstlapp, ett par strumpor, ett par skor med spännen, en nattmössa och en kam med foder.[4] Som skydd kunde ryttarna bära ett harnesk utanpå kyllret.

Artilleri[redigera | redigera wikitext]

År 1687 infördes enhetsuniformen för artilleriet. För infanteriet och kavalleriet användes då blå uniformer, artilleriets var ungefär likadana men grå.

Rocken var mörkgrå med blå krage, blå ärmuppslag och blått foder. Detta gällde artillerister från Sverige liksom från andra delar av riket. I uniformen ingick även blå lärfthalsduk, gul skinnväst, knäbyxor av gult skinn, blå långstrumpor, svarta lågskor med mässingsspännen och tvär tåhätta, svart filthatt med rött hattband och trekantigt uppvikt brätte. År 1710 byttes den grå uniformen ut mot en blå.

Den karolinska uniformen kvarstod långt in på 1700-talet. Här på litografi från 1851.

Frihetstid och Gustaviansk tid[redigera | redigera wikitext]

Tidig frihetstid[redigera | redigera wikitext]

Den karolinska uniformen kvarstod oförändrad fram till år 1756 då vissa smärre justering gjordes. Dessa förändringar är dock endast att betrakta som förtydliganden. På 1760- talet framfördes dock kritik mot den karolinska uniformen som vid det här laget hade blivit mycket omodern. Det största problemet var att när alla uniformer såg likadana ut så fick befälhavarna svårt att hålla reda på vilka regementen som var vilka, något som ledde till svåra problem när man skulle leda en större armé i fält. Man införde då en enhetsuniform m/1765 vilken innebar många nödvändiga moderniseringar och att vissa detaljer skiljde sig från förband till förband.[2]

Sen frihetstid och Gustaviansk tid[redigera | redigera wikitext]

På slutet av 1770-talet början av 1780-talet infördes inom infanteriet och artilleriet uniform m/1779 vilken innebar en stor modernisering. Denna uniform skiljde sig avsevärt från den gamla uniformen till utseendet. Under Gustav IV Adolf infördes en grå uniform med blå krage som till mönstret påminde om enhetsuniform m/1910. Denna uniform innebar visserligen en modernisering men den blev inte särskilt populär så vid Gustaf Adolfs avsättning vid statskuppen 1809 avskaffades den till förmån för de blå uniformsmodellerna.[5][6]

Senare tid[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt behandlar försvarsmaktens uniformer, från 1850 och framåt, uppdelade efter uniformstyp. Observera att endast de viktigaste och mest anmärkningsvärda uniformerna finns med nedan samt att inte alla av marinens och flygvapnets uniformer är nämnda.

Fältuniform m/1859[redigera | redigera wikitext]

Fältuniform m/1859 är en mycket annorlunda uniform och har bara burits av ett enda regemente, nämligen Värmlands fältjägarregemente (I26). Till skillnad från andra samtida uniformer är denna väldigt fältanpassad och kamouflagemönstrad.

Modell äldre[redigera | redigera wikitext]

Uniform modell äldre för Generalitetet och Generalstaben.

Modell äldre eller m/ä är officiellt samlingsbenämningen på alla uniformspersedlar som tagits fram före den för armén 1906 fastställda enhetsuniformen, men i praktiken avses endast de uniformsmodeller som tagits fram under 1800-talets senare hälft. Officiellt avskaffades m/ä i samband med enhetsuniformen 1906 – de skulle dock kvarstå tills de var utslitna. Resultatet blev att de allra flesta regementena hade m/ä som basuniform ända in på 20- och 30-talen samt att man blandade gamla och nya uniformer. Exempelvis kunde man bära vapenrock m/1910 samtidigt som man hade ridbyxor m/1895. Ända in i våra dagar har m/ä använts och än idag använder Livgardet (LG) m/ä vid högvakt, statsbesök, korteger och annan statsceremoniell verksamhet. Dessutom bär även samtliga av den svenska arméns musikkårer m/ä.[7][8]

Paraduniform m/1878[redigera | redigera wikitext]

Kungaslupen Vasaorden 2010.

Paraduniform m/1878 avsedd för Svenska flottan, är en mycket annorlunda uniform då den endast får användas av officerare i samband med tjänstgöring på Kungaslupen Vasaorden. Detta innebär att man endast använder den någon gång varje decennium och att man får sy upp nya uniformer varje gång eftersom man byter besättning från gång till gång. Den får dock även, på egen bekostnad samt med enhetschefens tillstånd, bäras som sällskapsdräkt av före detta befälhavare och sekond på Vasaorden.[9]

Enhetsuniform m/1906[redigera | redigera wikitext]

År 1905 avslutade 1901 års Uniformskommitté sitt arbete. Utvärderingen av de nya uniformsförslagen gav ett positivt resultat vilket man kunnat konstatera av Försöksuniform fm/1902 och Försöksuniform m/1903. Därmed beslutades det om införandet av 1906 års enhetsuniform. 1906 års enhetsuniform blev dock väldigt kortvarig och försvann redan år 1910 då den ersattes av 1910 års enhetsuniform.

Enhetsuniform m/1910[redigera | redigera wikitext]

Enhetsuniform m/1910 för Svenska Armén.

Enhetsuniform m/1910, ibland kallad Enhetsuniform m/1906-1910 på grund av de stora likheterna med m/1906, var den uniform som kom att efterträda ovanstående. Som redan nämnts så var uniformerna väldigt lika och den enda stora skillnaden var att man tagit bort truppslagstecknet på överarmen. Även om denna uniform var enhetlig för hela armén så var detta snarare ett undantag än en regel eftersom uniformen inte alltid användes och oftast när den gjorde det kombinerades den med Modell äldre. Detta var även Landstormens första riktiga uniform då man tidigare endast hade haft Landstormsarmbindeln och Landstormshatten gemensam. Denna uniform användes huvudsakligen fram tills 1939 års Enhetsuniform såg dagens ljus. Trots att den ofta kombinerades fick den med tiden ett bredare genomslag.

Enhetsuniform m/1923[redigera | redigera wikitext]

Eftersom den år 1910 fastställda fältuniformen inte motsvarade fordringarna på hållbarhet och även i övrigt gav anledning till anmärkningar fastställdes 1923 efter ingående undersökningar en ny uniformsmodell för den svenska armén.[10] Men trots att enhetsuniform m/1923 var betydligt mer praktisk och fältanpassad än föregångaren fick den inget egentligt genomslag, detta främst beroende på de kraftiga besparingar som krigsmakten genomgick vid denna tidpunkt. Det var även mycket sällsynt att ett helt kompani utrustades med uniformen, även om det förekom. De som hade uniformen var huvudsakligen officerare som på eget bevåg och bekostnad låtit sy upp uniformen. Nådastöten för uniformen kom med 1939 års Enhetsuniform.

Enhetsuniform m/1939[redigera | redigera wikitext]

Det var som ett resultat av 1938 års uniformskommitté som man började utveckla det som vi idag kallar Enhetsuniform m/1939 och efter 1910 års Enhetsuniform så blev detta den första enhetsuniformen som verkligen slog igenom. Detta är även den sista uniformen som i stor omfattning använts både som daglig dräkt, högtidsdräkt, paraduniform, permissionsuniform och fältdräkt. Denna uniform som kom strax före andra världskriget fick p.å grund av krigsutbrottet distribueras snabbt för att kunna nå ut till alla (vilket den dock inte hann göra). Detta var även Hemvärnets första kompletta uniform. Permissionsuniform m/1952 kom att ersätta m/1939 vid permissioner men inom andra områden kvarstod den till den ersattes av fältuniformerna m/1958 och m/1959.

Frivilliguniform m/42 kv[redigera | redigera wikitext]

Lottor i Frivilliguniform m/42 kv med finska krigsbarn 1944

Då det under andra världskriget strömmade in frivilliga kvinnor till krigsmakten ökade behovet av en uniform för dessa. Därför utvecklades Frivilliguniform m/42 kv ur 1939 års Enhetsuniform. Som ovan nämnts så användes den enbart av frivilliga kvinnor. Det var huvudsakligen fördelade mellan de tre riksförbunden Svenska Lottakåren (SLK), Blå Stjärnan och Svenska Röda korset. Uniformen fick bäras fram till och med den 31 mars 1970.

Permissionsuniform m/1952[redigera | redigera wikitext]

Permissionsuniform m/1952 var den första uniformen som endast användes vid permissioner, men i praktiken även till inomhustjänst. Uniformen var mycket lik Enhetsuniform m/1939 och skillnaden var att denna uniform var mindre fältanpassad och istället mer permissionsanpassad. Vissa persedlar är desamma som hos uniform m/39. Uniformen fick användas fram till och med den 31 mars 1966.

Fältuniformerna m/1958 och m/1959[redigera | redigera wikitext]

Fältuniform m/1958 och Fältuniform m/1959 togs fram parallellt och var ursprungligen avsedda att användas för vinter- respektive sommarbruk. Dessa två uniformer var resultatet av åtskilliga testuniformer, bland annat Försöksuniform fm/1955. En rad äldre fältuniformer ändrades även i samband med uniformernas införande till bland annat Fältuniform m/1939-58 och Fältuniform m/1952-58. Den ursprungliga avsikten att använda dessa under olika årstider försvann dock med tiden och de började användas parallellt med varandra året om. Dessa uniformer fanns också till skillnad från de tidigare uniformerna i flera olika varianter. En variant av fältuniform m/1959 var t.ill exempel fältuniform m/69P. Med "P" avsågs "pansar". Denna uniform var annorlunda utformad: bland annat var den vadderad för att skydda mot stötar, slag och snabb genombränning i det fall den fattade eld, något som är en reell fara för ett pansarfordons besättning. I ryggen, strax nedanför nacken, fanns en lyftögla i en blixtlåsförsedd ryggficka. Denna lyftögla skulle användas för att kunna lyfta upp skadade besättningsmedlemmar genom pansarfordonets luckor. Det fanns även andra varianter såsom Fältuniform m/1969F (flyg).

Permissionsuniform m/1960[redigera | redigera wikitext]

Högvakter i Permissionsuniform m/1960 år 1976.

Permissionsuniform m/1960 var, namnet till trots, avsedd för både vakttjänst och permissioner. Uniformen utvecklades som ett komplement till de i dessa sammanhang olämpliga fältuniformerna m/1958 och m/1959. Uniformen användes även tillsammans med vit utrustning m/1954 som musikdräkt. Senast vid årsskiftet 1994/1995 så skulle uniformen vara tagen ur bruk. Den levde emellertid kvar som musikdräkt i ytterligare några år. Företrädaren var Permissionsuniform m/1952 och den kom att ersättas av Paraduniform m/1987.

Fältuniform m/70 kv[redigera | redigera wikitext]

Det hade före 1970-talet kommit ett flertal uniformer anpassade för kvinnor och det började bli dags för en renodlad fältuniform. En sådan började utvecklas och resultatet var Fältuniform m/70 kv. Den är en blandning av Fältuniform m/1959 och Frivilliguniform m/60 kv samt användes tills den för båda könen gemensamma Fältuniform 90 infördes.

Paraduniform m/1987[redigera | redigera wikitext]

Soldater i Paraduniform m/1987.

Paraduniform m/1987, egentligen Uniform m/1987A, är en efterföljare till Permissionsuniform m/1960 och Befälsuniform m/1968 men till skillnad från den sistnämnda även avsedd för manskap. Denna uniform används av alla regementen (utom Livgardet) som Högtidsdräkt, Sällskapsdräkt och Trupparaddräkt. Alla regementen (inklusive Livgardet) använder även uniformen som så kallad Daglig dräkt. Uniformen infördes samtidigt som Fältuniform 90. Uniformen används även (med några annorlunda persedlar) inom flygvapnet och marinen.[7]

Fältuniform 90[redigera | redigera wikitext]

Hemvärnssoldater i Kungsträgården 2001 iklädda fältuniform 90.

Fältuniform 90, ibland skämtsamt kallad "lövhögen", är det nuvarande fältuniformssystemet inom försvarsmakten. Fältuniformen ersatte fältuniform m/1958 och fältuniform m/1959. Systemet infördes formellt 1990, men var i praktiken ute på förbanden redan under andra halvan av 1980-talet. Den finns likt föregångarna i flera olika varianter: Fältuniform 90 Lätt, Fältuniform 90 Pansar, Fältuniform 90 Tropik Grön, Fältuniform 90 Tropik Beige och Fältuniform 2002 ADYK.[9]

Uniformsdräkter[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Uniformsdräkt

Den svenska försvarsmakten har tagit fram flera uniformsdräkter för olika sorters tjänstgöring, däribland Trupparaddräkt, Sällskapsdräkt (även kallad Mässdräkt) samt daglig dräkt. Vilka uniformer och persedlar som ska användas, samt vilka uniformsdräkter som ska bäras regleras för närvarande genom Instruktion för försvarsmakten.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åström Kenneth, Engström Christer, Marklund Kari, red (1996). Nationalencyklopedin: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av Statens kulturråd. Bd 19, [Uge-Vitru]. Höganäs: Bra böcker. Libris 8211203 
  2. ^ [a b c] ”Uniformer vid den svenska armén – 1600-tal”. Hans Högman. 11 juli 2011. http://www.algonet.se/~hogman/uniformer_armen.htm#1600-tal. Läst 13 juli 2011. 
  3. ^ [a b c] Bellander, Erik (1973). Dräkt och uniform: den svenska arméns beklädnad från 1500-talets början fram till våra dagar. Kungl. Armémuseums handböcker, 99-0185552-7 ; 3. Stockholm: Norstedt. Libris 8345546. ISBN 91-1-735002-6 
  4. ^ Edler, Per (1914). Ryttarmunderingar under Karl XII:s tid: några uppgifter. Lund. Libris 11369822 
  5. ^ ”Uniformer vid den svenska armén – 1700-tal”. Hans Högman. 11 juli 2011. http://www.algonet.se/~hogman/uniformer_armen_17.htm. Läst 13 juli 2011. 
  6. ^ ”Uniformer vid den svenska armén – 1800-tal”. Hans Högman. 11 juli 2011. http://www.algonet.se/~hogman/uniformer_armen_18.htm. Läst 13 juli 2011. 
  7. ^ [a b] ”Instruktion för Försvarsmakten – Uniformsbestämmelser 2009 v 1.3 – kapitel 4 av 8 – Paraduniformer”. Försvarsmakten. 1 juli 2010. http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/uniformer/4_Paraduniformer.pdf. 
  8. ^ ”Instruktion för Försvarsmakten – uUniformsbestämmelser 2009 v 1.3 – kapitel 6 av 8 – Musikuniformer”. Försvarsmakten. 1 juli 2010. http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/uniformer/6_Musikuniformer.pdf. 
  9. ^ [a b] ”Instruktion för Försvarsmakten – Uniformsbestämmelser 2009 v 1.3 – kapitel 2 av 8 – Stridsuniformer”. Försvarsmakten. 1 juli 2010. http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/uniformer/2_Stridsuniformer.pdf. 
  10. ^ Uniform i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Svenska militära uniformer.