Upplands regemente (infanteri)

För signalregementet med samma namn, se Upplands regemente (signal).

Kungliga Upplands regemente (I 8)
Datum	1626–1957
Land	Sverige
Lojalitet	Krigsmakten
Försvarsgren	Armén
Typ	Infanteri
Storlek	Regemente
Ingående delar	Upplandsbrigaden (1949–1957) Västmanlandsbrigaden (1949–1957
Del av	Milo Ö (1942–1957)
Förläggningsort	Uppsala 1912–1957
Färger	Rött och gult
Marsch	Upplands regementes marsch
Segernamn	Varberg (1565) Narva (1581) Lützen (1632) Warszawa (1656) Frederiksodde (1657) Tåget över Bält (1658) Rügen (1678) Düna (1701) Kliszów (1702) Holovczyn (1708) Helsingborg (1710) Svensksund (1790)

Upplands regemente, I 8, var ett svenskt infanteriförband inom Krigsmakten som verkade i olika former mellan åren 1626 och 1957. Förbandet var förlagt inom Uppsala garnison i Uppsala.

Historia

Se även: Uppsala garnison.

Upplands regemente uppsattes år 1626 och leder sitt ursprung till Upplandsfänikan från 1557. År 1617 organiserades de små enheterna till Upplands storregemente, som år 1623 splittrades till tre regementen där ett var Upplands regemente. Regementets soldater rekryterades från landskapet Uppland, eller snarast från Uppsala och Stockholms län. Regementet var ett av de ursprungliga 20 infanteriregementen som nämndes i Sveriges grundlag från 1634.

Första regementschefen var Nils Brahe. Under hans befäl deltog regementet i försvaret av Stralsund 1628 men återfördes därefter 1629 till Sverige. 1630 mobiliserades regementet på nytt och mönstrades i maj i Stockholm, varefter det inskeppades med flottan vid Älvsnabben. Efter ankomsten till Tyskland låg regementet till en början i garnison i olika pommerska städer men följde sedan Gustaf II Adolf på tyget genom södra Tyskland och deltog i striderna vid Lech och Nürnberg. Regementet led under tiden en hel del förluster genom strider, men främst genom sjukdom. Sedan Nils Brahe blev chef för Gulabrigaden övertog Jakob Sitton befattningen som regementschef. Han förde befälet över regementet i slaget vid Lützen. Efter slaget låg regementet på nytt förlagt som garnisonstrupp i flera städer bland annat Greifswald, Gross-Glogau och Wolgast. Förlusterna var stora och gång på gång slogs kompanier ihop på grund av manskapets decimering trots ständig påfyllning av nya rekryter hemifrån.

Nästa gång regementet deltog i strid var under Karl X Gustafs polska krig. Under befäl av Axel Lewenhaupt inskeppades regementet i juli 1656 vid Dalarö och överfördes till Peenemünde, varefter kungen mönstrade hären i Stettin. Men marscherade över Thorn som intog vidare över Sandomir och Jaroslow till Warschawa, där regementet deltog i tredagarsslaget 18-29 juli 1658. Upplands regemente låg härefter i garnison i Marienburg. På grund av det väntade krget med Danmark skedde omfattande utskrivningar till styrka av närmare helt nytt regemente, vilka förlades som garnison i Göteborg och Halmstad samt ombord på flottan. Sedan danskarna förklarat krig 1 juli 1657 sammandrogs de i Sverige befintliga trupperna mot gränsen och i augusti stod huvuddelen av trupperna koncentrerade till trakerna av Halmstad, däribland de nyuppsatta delarna av Upplands regemente. Samtidigt drog Karl X Gustaf samman de i Polen befintliga truppförbanden och efter att ha mönstrat dem i Demmin fortsatte han mot Danmark och nådde 18 juli gränsen till Holstein. Upplands regemente deltog i stormningarna av Itzehoe 6 augusti och Fredriksodde 24 oktober. I den senare stormningen gick upplänningarna i en av de främsta anfallskolonnerna, och efter striden fanns endast 342 upplänningar vara i stridbart skick. Efter en längre viloperiod deltog regementet i tåget över Bält. Vid fredsslutet sändes regementet, där de nyvärvade delarna nu ingick till Pommern, där garnisonstjänst väntade. Efterhand fyllde nyrekryteringar i Sverige luckorna så att regementet på nytt blev fulltaligt.

Vid krigsutbrottet 1675 befann sig regementet i garnison i Pommern. Inför de överlägsna brandenburgska trupperna tvingades man retirera till Stralsund. Upplands regemente deltog med framgång i slaget på Rügen under befäl av regementschefen Gustaf Carlsson. En tid därefter tvingades dock Stralsund att kapitulera inför övermakten. Då regementet efter fredsslut och återkomst till Sverige i september 1680 mönstrades i Örsundsbro bestod regementet av 805 man.

Med det yngre indelningsverkets införande fick regementet en fastställd styrka om 1.200 man. Tidigare hade styrkan bestämts av mantalet i trakten och kunnat variera stort från år till år. Vid utbrottet av Stora nordiska kriget deltog Upplands regemente i landstigningen på Själland. Det sändes därefter hem, men utskeppades i april 1701 från Stockholm till Reval, och deltog i övergången av Düna. I slaget vid Kliszów stod Upplands regement i främsta linjen. Regementet deltog därefter i belägringen av Thorn 1703 och 1706 och vid inmarschen i Sachsen. Vintern 1706-07 var regementet förlagt i Wittenberg. I slaget vid Holowczyn tillhörde Upplands regemente bakre träffen men insattes på grund av stridens utveckling efter övergången i främsta linjen. Slaget vid Poltava drabbade regementet hårt. Av regementets då 600 man återstod endast 70 efter slaget, övriga stupade eller tillfångatagna. De kvarvarande gav sig fångna i kapitulationen vid Perevolotjna. Ett nytt regemente måste snabbt sättas upp, och redan ett halvår efter slaget befann sig det nyuppsatta Upplands regemente i Växjö och deltog 28 februari 1710 slaget vid Helsingborg. Här stod Upplands regement i mitten av slagordningen och hade att möta det danska gardet och grenadjärkåren. Efter slaget fullgjorde regementet garnisontjänst i södra Sverige, varefter det hemkallades 1714. Drog Upplands regemente åter i fält, denna gång mot Norge i södra armén och deltog i belägringen av Fredrikshald. Efter kungens död återgick regementet till trakten av Uppsala i januari 1719 och förlades på roten. I maj 1719 sammankallades regementet på nytt, för att försvara Stockholm mot ett väntat ryskt anfall. Något sådant kom dock inte, och regementet unslapp vidare strider.

1739 överfördes en bataljon av regementet till Kymmenögårds län i Finland efter att ha mönstrats av Rutger Fuchs vid Rådmansö kyrka. Där befann sig trupperna vid vid krigsutbrottet. Efter hemkomsten från kriget sattes regementschefen vid Upplands regemente överste De Laval som många andra i fängelse, anklagad för att ha bidragit till det misslyckade kriget.

1757 överfördes en del av regementet till Pommern efter att utrustningen kompletterats med "korta damasker", vita halsdukar, nya gevär av 1747 års modell, nya skor och strumpor, 5 nya ammunitionsvagna samt 6 bröd- och tältvagnar. Soldaterna instruerades att ha håret väl pudrat och mustascherna väl uppsatta. Kriget innebar dock inte några större insatser för Upplands regemente.

1788 fördes regementet på nytt i fält. Upplands regemente deltog bland annat i slaget vid Svensksund 24 augusti 1789 där 8 officerare och 400 man stupade, sårades eller togs till fånga. Bland de tillfångatagna upplänningarna fanns Thure Drufva. Regenmentet deltog även i slaget vid Svensksund 7 juli 1790, varvid ett fyrtiotal av regementets soldater erhöll tapperhetsmedalj. 1791 var en del av regementet kommenderat till bygget av orangerihuset i Uppsala.

1806 överfördes en styrka av 600 man, uttagen ur samtliga kompanier till Stralsund för att förstärka garnisonen där. Chef för denna styrka var överstelöjtnant Thure Drufva. De uppländska trupperna deltog här i såväl strider som rekognoseringsuppdrag. I december 1807 återvände styrkan till Sverige och förlades på roten. I samband med den danska krigsförklaringen mars 1808, inkallades regementet och avmarscherade till Eda skans. Man trängde däreifrån in på norskt territorium men de danska trupperna retirerade och det kom aldrig till strid. I juli kom så order att marschera till Grisslehamn, varifrån regementet överskeppades till Finland. 28 augusti landsteg regementet i Christinestad och deltog redan dagen därpå i striderna vid Lappfjärd. Mand deltog därefter i Slaget vid Oravais där Upplands regementet deltog i Adlercreutz inledande anfall och täckte senare reträtten från slagfältet. Striderna gick hårt åt regementet, bland annat sårades båda bataljonscheferna och tio andra officerare. Under reträtten över Kemi mot Torneå drabbades regementet hårt av köld och den hårda marschen. Då regementet nådde Torneå återstod 440 man i stridbart skick, sedan 387 avgått på grund av sjukdom. I början av 1809 fick regementet order att marschera till Uppsala, dit det anlände 5 februari. Redan i mars fick regementet åter dra i fält, denna gång till Grisslehamn och därifrån över isen till Åland. Regementet var dock nu så starkt decimerat att det formerades som en svag bataljon om 367 man. 18 mars ankom truppen till Ekerö, men tvingades redan kort därpå att dra sig tillbaka till svenska fastlandet. Härifrån fördes den till Bydeå för att binda en ryskt styrka på omkring 2.000 man sk skulle finnas i trakten. På grund av detta kom endast en jägaravdelning av regementet att delta i striderna vid Sävar och Ratan.

Under de närmaste åren tjänstgjorde regementet på fredliga vaktkommenderingar och arbeten, som byggandet av Södertälje kanal, dit större delen av regementet var förlagt sommaren 1812. 1813 överfördes regementet på nytt fulltaligt till Pommern och deltog i Karl Johans fälttåg. Efter fredsslutet i Kiel fick trupperna återvända till Sverige, varifrån de snart beordrades att delta i anfallet mot Norge. 4 november 1814 tilläts regementet återvända till Uppland.

Regementet gavs beteckningen I 8 (8:e infanteriregementet) efter en generalorder år 1816. Det kallades Upplands infanteriregemente mellan 1904 och 1928 för att skilja det från Upplands artilleriregemente (A 5).

Upplands regemente vapenövades från 1681 på Polacksbacken i Uppsala, där kasernerna uppfördes 1912. Regementet verkade där fram till 1957, då det avvecklades i samband med försvarsbeslutet 1958.

Regementets traditioner och förläggning övertogs av Signalregementet (S 1), vilket omlokaliserades från Frösunda i Solna och som samtidigt bytte namn till Upplands signalregemente (S 1). Avvecklingen av regementet kan ses som en del i den så kallade Mälarkarusellen.

Övrigt

I november 1945 besökte den legendariska amerikanske pansargeneralen George S. Patton regementet. Vid besöket hade det anordnats en så verklighetstrogen krigsmässig övning som möjligt i Hågadalsterrängen söder om Uppsala. Patton besökte övningen åtföljd av bland annat prins Gustaf Adolf och flera högre militärer och civila dignitärer för att sedan på egen hand hålla en genomgång av händelseförloppen för den samlade bataljonen i vad som kom att kallas "Pattons Hage".

Brigader

Regementet kom genom försvarsbeslutet 1942 att organisera två stycken fältregementen, Upplands regemente (I 8) och Roslagens regemente (I 38). Genom försvarsbeslutet 1948 kom fältregementena att omorganiseras till infanteribrigader.

Upplandsbrigaden

Upplandsbrigaden (IB 28) bildades 1949 genom att fältregementet (krigsförbandet) Upplands regemente (I 8) omorganiserades till brigad. Brigaden kom att organiseras efter förbandstyperna IB 49, IB 59. I samband med att Upplands regemente avvecklades 1957 kom brigaden att överföras till Svea livgarde (I 1). Genom denna omroganisation övertog brigaden beteckningen IB 38 från dess systerbrigad Västmanlandsbrigaden.

Västmanlandsbrigaden

Västmanlandsbrigaden (IB 38) bildades 1949 genom att fältregementet (krigsförbandet) Roslagens regemente (I 38) omorganiserades till brigad. Brigaden kom att organiseras efter förbandstypen IB 49 fram tills den avvecklades i samband med att Upplands regemente avvecklades 1957. Dess beteckning IB 38 övertogs av dess systerbrigad Upplandsbrigaden, i samband med att denna överfördes till Svea livgarde (I 1).

Förbandschefer

• 1911-1923 - Claës Sundin
• 1923-1928 - Bo Boustedt
• 1928-1935 - Carl Schöning
• 1935-1940 - Helmer Bratt
• 1940-1942 - Sven Ryman
• 1942-???? - Olle Norman

Organisation

1684 (enligt GMR) Livkompaniet Överstelöjtnantens kompani Majorens kompani 1. kaptenens kompani 2. kaptenens kompani 3. kaptenens kompani 4. kaptenens kompani 5. kaptenens kompani 1687 - 91 benämndes 4. - 8. kompaniet efter kompanicheferna

1692 (enligt GMR) Livkompaniet Överstelöjtnantens kompani Majorens kompani Hundra härads kompani Rasbo kompani Sigtuna kompani Lagunda kompani Bälings kompani

1856 (enligt Claes Grill: "Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket...") Livkompaniet Rasbo kompani Olands kompani Uppsala kompani Hundra Härads kompani Sigtuna kompani Hagunda kompani Enköpings kompani

Övrigt

Upplands regementes soldater har inventerats av Upplands släktforskarförening och personakter finns tillgängliga där.

Namn	Från		Till
Upplands regemente	1626	–	1904-12-07
Upplands infanteriregemente	1904-12-08	–	1927-12-31
Upplands regemente	1928-01-01	–	1957-03-31

Beteckning	Från		Till
I 8	1816	–	1957-03-31

Övningsfält eller förläggningsprt	Från		Till
Kronoparken	1600-talet	–	1912-09-09
Örsundsbro	1680	–	1912-09-09
Polacksbacken	1681	–	1912-09-09
Söderby/Uppsala-Näs	1881	–	1912-09-09
Uppsala garnison (G)	1912-09-10	–	1957-03-31

Galleri

• 

  De gamla kasernbyggnaderna vid Polacksbacken, Uppsala, uppförda 1912 där universitetet numera bedriver verksamhet.

• 

  Det gamla kanslihuset med överstens balkong.

• 

  Norra kasernbyggnaden

• 

  Vy över framsidan och regementsparken.

• 

  Entré med regementets vapen

• 

  Minnessten över den militära verksamheten vid Polacksbacken.

• 

  Minnessten rest 1892 till minne över slagen regementet deltagit i.

• 

  "De förnämsta av drabbningar vilka Kungliga Uppsala regemente deltagit", målning i ett av husen på Polacksbacken.

Referenser

Tryckta källor

• Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Östervåla: Leif Törnquist. sid. 47-49. ISBN 91-971584-4-5 

Vidare läsning

• Asker, Björn (1981). Upplands regemente och Karl XI:s uniformsreformer.. Uddevalla. Libris 3198487 
• Englund, Peter (1984-06-28). ”Upplands regemente och slaget vid Poltava”. Upsala Nya Tidning. 
• Gillgren, Sten (2008). Kungl. Upplands regementes officerare: biografiska uppgifter över officerare, reservofficerare samt officerares vederlikar vid Kungl. Upplands regemente. Enköping: Upplands regementes historiekommitté. Libris 10954446. ISBN 978-91-633-2585-4 (inb.) 
• Helmfrid, Curt W., red (1982). Polacksbacken: en gammal lägerplats. Uppsala: Lundequistska bokh. (distr.). Libris 7629267. ISBN 91-7260-640-1 (inb.) 
• Holm, Torsten, red (1958). Kungl. Upplands regementes historia. Uppsala. Libris 8218605 
• Karlsson, Åsa; Palm Håkan (1998). Med Upplands regemente under fyra sekler. Enköping: Historiekomm., Upplands regemente [distributör]. Libris 7453198. ISBN 91-630-7154-1 
• Westergren, Per-Olof (1998). Upplands regemente: berättelser och historier. [Enköping]: Upplands regemente. Libris 7452693. ISBN 91-630-6448-0 (inb.) 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Upplands regemente (infanteri).
  Bilder & media