Upplands regemente (infanteri)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°50.449′N 17°38.906′Ö / 59.840817°N 17.648433°Ö / 59.840817; 17.648433

För signalregementet med samma namn, se Upplands regemente (signal).
Kungliga Upplands regemente
(I 8)
Upplandsgruppen vapen.svg
Datum 1626–1957
Land Sverige Sverige
Lojalitet Krigsmakten
Försvarsgren Armén
Typ Infanteri
Storlek Regemente
Ingående delar Upplandsbrigaden (1949–1957)
Västmanlandsbrigaden (1949–1957
Del av Milo Ö (1942–1957)
Förläggningsort Uppsala 1912–1957
Färger Rött och gult          
Marsch Upplands regementes marsch
Segernamn Varberg (1565)
Narva (1581)
Lützen (1632)
Warszawa (1656)
Frederiksodde (1657)
Tåget över Bält (1658)
Rügen (1678)
Düna (1701)
Kliszów (1702)
Holovczyn (1708)
Helsingborg (1710)
Svensksund (1790)

Upplands regemente, I 8, var ett svenskt infanteriförband inom Krigsmakten som verkade i olika former mellan åren 1626 och 1957. Förbandet var förlagt inom Uppsala garnison i Uppsala.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Se även: Uppsala garnison

Uplands regemente uppsattes 1626 och leder sitt ursprung till Upplandsfänikan från 1557. År 1617 organiserades de små enheterna till Uplands storregemente, som år 1623 splittrades i tre regementen där ett var Uplands regemente. Dess soldater rekryterades från landskapet Uppland, eller snarast från Uppsala och Stockholms län. Regementet var ett av de ursprungliga 20 infanteriregementen som nämns i Sveriges grundlag av 1634.

Förste regementschef fram till sin död var Nils Brahe. Under hans befäl deltog regementet i försvaret av Stralsund 1628 men återfördes därefter 1629 till Sverige. År 1630 mobiliserades regementet på nytt och mönstrades i maj i Stockholm, varefter det inskeppades med flottan vid Älvsnabben. Efter ankomsten till Tyskland låg regementet till en början i garnison i olika pommerska städer men följde sedan Gustaf II Adolf på tåget genom södra Tyskland och deltog i striderna vid Lech och Nürnberg. Regementet led under tiden en hel del förluster genom strider, men främst genom sjukdom. Sedan Nils Brahe hade blivit chef för Gula brigaden övertog Jakob Sitton befattningen som regementschef. Efter slaget slaget vid Lützen låg regementet på nytt förlagt som garnisonstrupp i flera städer bland annat Greifswald, Gross-Glogau och Wolgast. Förlusterna var stora och gång efter annan slogs kompanier ihop på grund av manskapets decimering trots ständig påfyllning av nya rekryter hemifrån.[1]

Nästa gång regementet deltog i strid var under Karl X Gustafs polska krig. Under befäl av Axel Lewenhaupt inskeppades regementet i juli 1656 vid Dalarö och överfördes till Peenemünde, varefter kungen mönstrade hären i Stettin. Men marscherade över Thorn som intog vidare över Sandomir och Jaroslow till Warschawa, där regementet deltog i tredagarsslaget 18-29 juli 1658. Upplands regemente låg härefter i garnison i Marienburg. På grund av det väntade kriget med Danmark skedde omfattande utskrivningar till styrka av närmare helt nytt regemente, vilka förlades som garnison i Göteborg och Halmstad samt ombord på flottan. Sedan danskarna förklarat krig 1 juli 1657 sammandrogs de i Sverige befintliga trupperna mot gränsen och i augusti stod huvuddelen av trupperna koncentrerade till trakterna av Halmstad, däribland de nyuppsatta delarna av Upplands regemente. Samtidigt drog Karl X Gustaf samman de i Polen befintliga truppförbanden, och efter att ha mönstrat dem i Demmin fortsatte han mot Danmark och nådde 18 juli gränsen till Holstein. Upplands regemente deltog i stormningarna av Itzehoe 6 augusti och Fredriksodde 24 oktober. I den senare stormningen gick upplänningarna i en av de främsta anfallskolonnerna, och efter striden fanns endast 342 upplänningar vara i stridbart skick. Efter en längre viloperiod deltog regementet i tåget över Bält. Vid fredsslutet sändes regementet, där de nyvärvade delarna nu ingick, till Pommern, där garnisonstjänst väntade. Efterhand fyllde nyrekryteringar i Sverige luckorna så att regementet på nytt blev fulltaligt.[1]

Vid krigsutbrottet 1675 befann sig regementet i garnison i Pommern. Inför de överlägsna brandenburgska trupperna tvingades man retirera till Stralsund. Upplands regemente deltog med framgång i slaget på Rügen under befäl av regementschefen Gustaf Carlsson. En tid därefter tvingades dock Stralsund att kapitulera inför övermakten. Då regementet efter fredsslut och återkomst till Sverige i september 1680 mönstrades i Örsundsbro bestod regementet av 805 man.[1]

Med det yngre indelningsverkets införande fick regementet en fastställd styrka om 1.200 man. Tidigare hade styrkan bestämts av mantalet i trakten och kunnat variera stort från år till år. Vid utbrottet av Stora nordiska kriget deltog Upplands regemente i landstigningen på Själland. Det sändes därefter hem, men utskeppades i april 1701 från Stockholm till Reval, och deltog i övergången av Düna. I slaget vid Kliszów stod Upplands regemente i främsta linjen. Regementet deltog därefter i belägringen av Thorn 1703 och 1706 och vid inmarschen i Sachsen. Vintern 1706-1707 var regementet förlagt i Wittenberg. I slaget vid Holowczyn tillhörde Upplands regemente bakre träffen men insattes på grund av stridens utveckling efter övergången i främsta linjen. Slaget vid Poltava drabbade regementet hårt. Av regementets då 600 man återstod endast 70 efter slaget, övriga var stupade eller tillfångatagna. De kvarvarande gav sig fångna i kapitulationen vid Perevolotjna. Ett nytt regemente måste snabbt sättas upp, och redan ett halvår efter slaget befann sig det nyuppsatta Upplands regemente i Växjö och deltog 28 februari 1710 slaget vid Helsingborg. Här stod Upplands regemente i mitten av slagordningen och hade att möta det danska gardet och grenadjärkåren. Efter slaget fullgjorde regementet garnisontjänst i södra Sverige, varefter det hemkallades 1714. Drog Upplands regemente åter i fält, denna gång mot Norge i södra armén och deltog i belägringen av Fredrikshald. Efter kungens död återgick regementet till trakten av Uppsala i januari 1719 och förlades på roten. I maj 1719 sammankallades regementet på nytt, för att försvara Stockholm mot ett väntat ryskt anfall. Något sådant kom dock inte, och regementet undslapp vidare strider.[1]

1739 överfördes en bataljon av regementet till Kymmenögårds län i Finland efter att ha mönstrats av Rutger Fuchs vid Rådmansö kyrka. Där befann sig trupperna vid krigsutbrottet. Efter hemkomsten från kriget sattes regementschefen vid Upplands regemente överste De Laval som många andra i fängelse, anklagad för att ha bidragit till det misslyckade kriget.[1]

1757 överfördes en del av regementet till Pommern efter att utrustningen kompletterats med "korta damasker", vita halsdukar, nya gevär av 1747 års modell, nya skor och strumpor, 5 nya ammunitionsvagnar samt 6 bröd- och tältvagnar. Soldaterna instruerades att ha håret väl pudrat och mustascherna väl uppsatta. Kriget innebar dock inte några större insatser för Upplands regemente.[1]

1788 fördes regementet på nytt i fält. Upplands regemente deltog bland annat i slaget vid Svensksund 24 augusti 1789 där 8 officerare och 400 man stupade, sårades eller togs till fånga. Bland de tillfångatagna upplänningarna fanns Thure Drufva. Regementet deltog även i slaget vid Svensksund 7 juli 1790, varvid ett fyrtiotal av regementets soldater erhöll tapperhetsmedalj. 1791 var en del av regementet kommenderat till bygget av orangerihuset i Uppsala.[1]

1806 överfördes en styrka av 600 man, uttagen ur samtliga kompanier till Stralsund för att förstärka garnisonen där. Chef för denna styrka var överstelöjtnant Thure Drufva. De uppländska trupperna deltog här i såväl strider som rekognoseringsuppdrag. I december 1807 återvände styrkan till Sverige och förlades på roten. I samband med den danska krigsförklaringen i mars 1808, inkallades regementet och avmarscherade till Eda skans. Man trängde därifrån in på norskt territorium men de danska trupperna retirerade och det kom aldrig till strid. I juli kom så order att marschera till Grisslehamn, varifrån regementet överskeppades till Finland. 28 augusti landsteg regementet i Christinestad och deltog redan dagen därpå i striderna vid Lappfjärd. Man deltog därefter i Slaget vid Oravais där Upplands regementet deltog i Adlercreutz inledande anfall och senare täckte reträtten från slagfältet. Striderna gick hårt åt regementet, bland annat sårades båda bataljonscheferna och tio andra officerare. Under reträtten över Kemi mot Torneå drabbades regementet hårt av köld och den hårda marschen. Då regementet nådde Torneå återstod 440 man i stridbart skick, sedan 387 avgått på grund av sjukdom. I början av 1809 fick regementet order att marschera till Uppsala, dit det anlände 5 februari. Redan i mars fick regementet åter dra i fält, denna gång till Grisslehamn och därifrån över isen till Åland. Regementet var dock nu så starkt decimerat att det formerades som en svag bataljon om 367 man. 18 mars ankom truppen till Eckerö, men tvingades redan kort därpå att dra sig tillbaka till svenska fastlandet. Härifrån fördes den till Bygdeå för att binda en ryskt styrka på omkring 2.000 man som skulle finnas i trakten. På grund av detta kom endast en jägaravdelning av regementet att delta i striderna vid Sävar och Ratan.[1]

Under de närmaste åren tjänstgjorde regementet på fredliga vaktkommenderingar och arbeten, som byggandet av Södertälje kanal, dit större delen av regementet var förlagt sommaren 1812. 1813 överfördes regementet på nytt fulltaligt till Pommern och deltog i Karl Johans fälttåg. Efter fredsslutet i Kiel fick trupperna återvända till Sverige, varifrån de snart beordrades att delta i anfallet mot Norge. 4 november 1814 tilläts regementet återvända till Uppland.[1]

Regementet gavs beteckningen I 8 (8:e infanteriregementet) efter en generalorder år 1816. Det kallades Upplands infanteriregemente mellan 1904 och 1928 för att skilja det från Upplands artilleriregemente (A 5).

Upplands regemente vapenövades från 1681 på Polacksbacken i Uppsala, där kasernerna uppfördes 1912. Regementet verkade där fram till 1957, då det avvecklades i samband med försvarsbeslutet 1958.

Regementets traditioner och förläggning övertogs av Signalregementet (S 1), vilket omlokaliserades från Frösunda i Solna stad och som samtidigt bytte namn till Upplands signalregemente (S 1). Avvecklingen av regementet kan ses som en del i den så kallade Mälarkarusellen.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

I november 1945 besökte den legendariska amerikanske pansargeneralen George S. Patton regementet. Vid besöket hade det anordnats en så verklighetstrogen krigsmässig övning som möjligt i Hågadalsterrängen söder om Uppsala. Patton besökte övningen åtföljd av bland annat prins Gustaf Adolf och flera högre militärer och civila dignitärer för att sedan på egen hand hålla en genomgång av händelseförloppen för den samlade bataljonen i vad som kom att kallas "Pattons Hage".[2]

Brigader[redigera | redigera wikitext]

Regementet kom genom försvarsbeslutet 1942 att organisera två stycken fältregementen, Upplands regemente (I 8) och Roslagens regemente (I 38). Genom försvarsbeslutet 1948 kom fältregementena att omorganiseras till infanteribrigader.[3]

Upplandsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Upplandsbrigaden (IB 28) bildades 1949 genom att fältregementet (krigsförbandet) Upplands regemente (I 8) omorganiserades till brigad. Brigaden kom att organiseras efter förbandstyperna IB 49, IB 59. I samband med att Upplands regemente avvecklades 1957 kom brigaden att överföras till Svea livgarde (I 1). Genom denna omorganisation övertog brigaden beteckningen IB 38 från dess systerbrigad Västmanlandsbrigaden.

Västmanlandsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Västmanlandsbrigaden (IB 38) bildades 1949 genom att fältregementet (krigsförbandet) Roslagens regemente (I 38) omorganiserades till brigad. Brigaden kom att organiseras efter förbandstypen IB 49 fram tills den avvecklades i samband med att Upplands regemente avvecklades 1957. Dess beteckning IB 38 övertogs av dess systerbrigad Upplandsbrigaden, i samband med att denna överfördes till Svea livgarde (I 1).

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

1684 (enligt GMR)

  • Livkompaniet
  • Överstelöjtnantens kompani
  • Majorens kompani
  • 1. kaptenens kompani
  • 2. kaptenens kompani
  • 3. kaptenens kompani
  • 4. kaptenens kompani
  • 5. kaptenens kompani

1687 - 91 benämndes 4. - 8. kompaniet efter kompanicheferna

1692 (enligt GMR)

  • Livkompaniet
  • Överstelöjtnantens kompani
  • Majorens kompani
  • Hundra härads kompani
  • Rasbo kompani
  • Sigtuna kompani
  • Lagunda kompani
  • Bälings kompani

1856 (enligt Claes Grill: "Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket...")

  • Livkompaniet
  • Rasbo kompani
  • Olands kompani
  • Uppsala kompani
  • Hundra Härads kompani
  • Sigtuna kompani
  • Hagunda kompani
  • Enköpings kompani

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Upplands regementes soldater har inventerats av Upplands släktforskarförening och personakter finns tillgängliga där.

Namn Från Till
Upplands regemente 1626 1904-12-07
Upplands infanteriregemente 1904-12-08 1927-12-31
Upplands regemente 1928-01-01 1957-03-31
Beteckning Från Till
I 8 1816 1957-03-31
Övningsfält eller förläggningsprt Från Till
Kronoparken 1600-talet 1912-09-09
Örsundsbro 1680 1912-09-09
Polacksbacken 1681 1912-09-09
Söderby/Uppsala-Näs 1881 1912-09-09
Uppsala garnison (G) 1912-09-10 1957-03-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Med upplänningarna i fält. Några drag ur Upplands regementes historia, artikel av Carl Söderberg i årsboken Uppland 1944
  2. ^ ”General George S. Patton”. Ekenholm.se. http://www.ekensholm.se/Patton/pat1.htm. Läst 14 oktober 2009. 
  3. ^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 12 november 2009. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]