Sydlig hundhaj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sydlig hundhaj
Status i världen: Sårbar[1]
Mustelus asterias.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Broskfiskar
Chondrichthyes
Underklass Hajar och rockor
Elasmobranchii
Överordning Hajar
Selachii
Ordning Gråhajartade hajar
Carcharhiniformes
Familj Hundhajar
Triakidae
Släkte Mustelus
Art Sydlig hundhaj
M. mustelus
Vetenskapligt namn
§ Mustelus mustelus
Auktor Linné, 1758[2]
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer

Mustelus equestris Bonaparte, 1834
Mustelus laevis Linck, 1790
Mustelus vulgaris Cloquet, 1821

Squalus mustelus Linnaeus, 1758[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Sydlig hundhaj (Mustelus mustelus) är en haj som finns från södra Afrika till Brittiska öarna.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Sydliga hundhajen är en långsmal haj med grå- eller blåaktiga till gråbruna sidor och rygg, och nästan vit buk.[3] Honan blir som vuxen omkring 80 cm, medan hanen blir drygt 70 cm. Som mest kan de emellertid bli 110 respektive 165 cm. Likt de flesta hundhajar har den platta tänder som sitter tätt ihop så de bildar en yta avsedd att krossa bytesdjurens skal med.[4] Största vikten är omkring 30 kg.[5]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Födan utgörs främst av kräftdjur, men den tar även benfiskar och bläckfiskar.[6] Den sydliga hundhajen lever på kontinentalhyllorna och dess sluttningar, vanligtvis på ett djup mellan 5 och 50 m. Den kan dock gå ner till åtminstone 350 meters djup.[4]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten är levandefödare, där fostrets gulesäck övergår till ett slags placenta som förmedlar näring från modern till fostret. Efter en dräktighet på mellan 10 till 11 månader föder honan under sommaren mellan 4 till 15 ungar med en längd av omkring 40 cm.[4]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den sydliga hundhajen lever i östra Atlanten från Brittiska öarna och Frankrike via Medelhavet, Madeira och Kanarieöarna till Sydafrika.[6] Den förekommer även i Nordsjön.[5]

Kommersiell användning[redigera | redigera wikitext]

I norra delen av sitt utbredningsområde tas arten i regel endast som bifångst vid annat fiske, och den används i stort sett enbart som industrifisk (till fiskmjöl och -olja). Söder därom, inte minst i Medelhavet, förekommer även artinriktat fiske och den används även till mänsklig konsumtion.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

Den sydliga hundhajen är klassificerad som sårbar ("VU") av IUCN, underklassificering "A2bd+3bd+4bd", och beståndet minskar. Främsta, om inte enda orsaken är överfiskning.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Serena, F., Mancusi, C., Clò, S., Ellis, J. & Valenti, S.V. 2004. Mustelus mustelus IUCN Läst 2010-07-25.
  2. ^ [a b] Mustelus mustelus (Linnaeus, 1758) ITIS Läst 2010-07-25.
  3. ^ Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. Sid. 131, 320. ISBN 91-1-844202-1 
  4. ^ [a b c] Compagno, Leonard; Dando, Marc; Fowler, Sarah (2005). Sharks of the World. Princeton, USA: Princeton University Press. Sid. 275-276. ISBN 978-0-691-12071-3 
  5. ^ [a b] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. Sid. 34. ISBN 91-518-4572-5 
  6. ^ [a b] Carpenter, Kent E. (2010-04-20). Mustelus mustelus (Linnaeus, 1758) Smooth-hound” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=4996. Läst 2010-07-25.