Syndikalism
Syndikalism är ett ekonomiskt system föreslaget som en ersättning för kapitalism och statssocialism som använder kollektiviserade fackföreningar. För syndikalister är fackförbunden ett verktyg för att besegra ekonomisk aristokrati. Industrierna i ett syndikalistiskt system skulle styras genom kooperativ och ömsesidig assistans. Lokala syndikat skulle då kommunicera med andra syndikat genom en Bourse du Travail (arbetsbörs) som skulle hantera utbytet av varor och tjänster. Syndikalism refererar också till en strategi för att uppnå socialism baserad på revolutionära fackföreningar, där arbetarna ges kontroll över sina produktionsmedel.[1] Syndikalism skiljer sig från reformism och socialdemokratiska gradualistiska sätt att uppnå socialism.[2]
Syndikalism och anarkosyndikalism
Syndikalism kan delas upp i dels ett läger helt fokuserat på ekonomisk kamp, exemplifierat av italienska USI (Unione Sindacale Italiana), den största syndikalistiska fackföreningen kring 1920, delaktig i Biennio rosso[3]) och anarkosyndikalismen hos CNT (Confederación Nacional del Trabajo), där både politisk och ekonomisk aktion tas, med en önskan om att ta kontroll över både arbetsplatser och det politiska livet, medan syndikalism traditionellt har fokuserat enbart på den ekonomiska sektorn.[4]
Även om termen anarkosyndikalism och revolutionär syndikalism ofta används synonymt, så användes den anarkosyndikalistiska etiketten inte på bred front förrän sent 1920-tal (vissa krediterar Sam Mainwaring med att ha myntat begreppet[5]). “The term ‘anarcho-syndicalist’ only came into wide use in 1921-1922 when it was applied polemically as a pejorative term by communists to any syndicalists…who opposed increased control of syndicalism by the communist parties.”[6]
Traditionellt så har den revolutionära, politiska syndikalismen företrädd av figurer såsom Rudolph Rocker (ofta omnämnd som anarkosyndikalismens "fader") överskuggat den mer reformistiska eller ekonomiskt fokuserade syndikalismen.
Historia
Syndicalisme/Sindicalismo är ett franskt/spanskt ord, där syndikatet refererar till ett fackförbund. Mer moderata versioner av syndikalism överskuggades av revolutionär anarkosyndikalism under tidigt 1900-tal, en ideologi som förespråkar avskaffandet av staten utöver kapitalismen, med den grundande tanken att syndikalistisk ekonomi ersätter dessa. Anarkosyndikalismen hade sitt starkaste fäste i Spanien under tiden kring spanska inbördeskriget, men har också dykt upp i andra delar av världen, såsom i den amerikanska organisationen Industrial Workers of the World (IWW) och Unione Sindacale Italiana - den italienska syndikalistunionen.
1895 uttryckte Confédération Générale du Travail (CGT) i Frankrike den organisatoriska strukturen och metoderna för revolutionär syndikalism, något som påverkade arbetarrörelsen världen över. CGT var uppbyggt kring modellen för Bourse de Travail (arbetsbörsen), en central organisation för och av arbetare som skulle uppmuntra självutbildning och solidaritet, samt underlätta kommunikation mellan lokala arbetarsyndikat. Genom en generalstrejk ska arbetarna ta över kontrollen över industrin och samhällstjänsterna och självstyra dessa, och kollektivt bestämma produktion och konsumtion genom arbetsbörserna. Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC), grundad 1910, är ett exempel på ett fackförbund influerat av CGT. SAC är idag den största anarkosyndikalistiska fackföreningen i världen i proportion till antalet invånare.
Framstående syndikalister [källa behövs]
Amerikanska syndikalister
- Matthew Willis
- Albert Parsons
- Bill Haywood
- Daniel De Leon
- Ralph Chaplin
- Noam Chomsky
- Sam Dolgoff
- Helen Keller
- Kevin A. Carson
- Jeff Monson
Franska syndikalister
- Fernand Pelloutier ledare för den franska Bourse du Travail
- Emile Pouget viceledare för Confédération Générale du Travail
- Hubert Lagardelle författare
- Georges Sorel
- Albert Camus
Engelska syndikalister
Walesiska syndikalister
- Noah Ablett, författare av syndikalist-flygbladet The Miners' Next Step.
- Will Hay
- Sam Mainwaring, myntare av begreppet anarkosyndikalist.
Tyska syndikalister
Italienska syndikalister
- Alceste De Ambris
- Michele Bianchi
- Enrico Leone
- Arturo Labriola
- Agostino Lanzillo
- Angelo Oliviero Olivetti
- Paolo Orano
- Sergio Panunzio
Spanska syndikalister
Svenska syndikalister
- Joe Hill
- Björn Söderberg
- Albert Jensen
- Stig Dagerman
- Elise Ottesen-Jensen
- Ahto Uisk
- Nisse Lätt
- Emil Boss
- Harry Järv
- Frans Severin
- Folke Fridell
- Britta Gröndahl
- Hilma Hofstedt
- Sven Lagerström
- Moa Martinson
- Gustav Sjöström
Källor
- ^ Merriam Webster Online; uppslagsord: syndicalism Hämtad 6 juli 2010
- ^ Principles of Syndcicalism Brown, Tom. Hämtad 6 juli 2010
- ^ A page dealing with the Italian factory occupations in detail about the actions of the USI http://www.infoshop.org/page/AnarchistFAQSectionA5#seca55
- ^ describes anarcho syndicalism in detail, strongly referenced http://www.infoshop.org/page/AnarchistFAQSectionA3#seca32
- ^ Mainwaring, Sam, 1841-1907 | libcom.org
- ^ David Berry, A History of the French Anarchist Movement, 1917-1945, (Greenwood, 2002), p. 134. ISBN 0-313-32026-8
Se även
- Syndikalistinternationalen
- SAC
- SUF
- Anarkism
- Anarkosyndikalism
- Direktdemokrati
- Marxism-Deleonism
- Socialism
- Utomparlamentarism