Moa Martinson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Moa Martinson
Moa Martinson i sitt hem i Sorunda 1957.
Moa Martinson i sitt hem i Sorunda 1957.
Född 2 november 1890
Vårdnäs församling, Östergötland, Sverige
Död 5 augusti 1964 (73 år)
Sorunda församling, Södermanland, Sverige
Yrke Författare
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Framstående verk Kvinnor och äppelträd (1933), Mor gifter sig (1936)
Make/maka Karl Johansson
(1922–1928)
Harry Martinson
(1929–1941)

Moa Martinson, egentligen Helga Maria Martinson, född Swartz 2 november 1890 i Vårdnäs församling, Östergötland[1], död 5 augusti 1964 i Sorunda församling i Södermanland[2], var en svensk författare.

Moa Martinson är en av de mest berömda proletärförfattarna, som framträdde under 1920- och 30-talen. Hon är också den enda kvinnan bland dem. Hon var relativt bortglömd men blev återupptäckt av kvinnorörelsen under 1970-talet. Ebba Witt-Brattström disputerade med avhandlingen Moa Martinson: skrift och drift i trettiotalet 1987. Kerstin Engman publicerade biografin Moa Martinson. Ordet och kärleken 1990.

Gator och torg i Norrköping, Eskilstuna och Stockholm har fått namn efter henne.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxten[redigera | redigera wikitext]

Moa Martinson föddes i Vårdnäs socken nära Linköping. Hon fick namnet Helga Maria. Hennes mor Kristina Swartz var en 19-årig ogift piga som blev tvungen att lämna sin dotter hos sina föräldrar. Enligt en artikel i ÖGF-Lövet nr 101 (maj 2010) var Martinsons far troligen Anders Teodor Andersson Lundin, född 1863 och anställd vid Motala verkstad.[3] Efter ett par år flyttade modern till Norrköping och började arbeta på fabrik. År 1895 gifte modern sig med Alfred Karlsson och kunde därmed ta flickan till sig. Moa Martinsons styvfar arbetade på olika gårdar och i hamnen. Familjens ekonomi var mycket dålig, bland annat till följd av styvfaderns alkoholproblem, och som en följd av detta fick man ofta flytta.

Under sommaren 1906 arbetade Moa Martinson på den stora Konst- och Industriutställningen på Syltenberget i Norrköping. I boken Kungens rosor berättar hon om denna period. På hösten 1906 fick hon en utbildningsplats på en restaurang i Stockholm och började därefter arbeta som kallskänka runt om i Sverige.

Första äktenskapet[redigera | redigera wikitext]

Moa Martinsons mor och styvfar bodde i ÖsmoSödertörn och där träffade hon diversearbetaren Karl Johan Leonard Johansson (1881–1928), son till grundläggaren Johan Peter Johansson och Ulrika Kristina Sundström.[4] När hon var 19 år blev hon gravid. Efter den förste sonen Olofs födelse 1910 (död 1974)[2] flyttade hon till Karl på torpet Johannesdal nära Ösmo. Där födde hon på fem år ytterligare fyra söner, 1911 Tore (död 1978)[2], 1913 Erik (död 1996)[2], 1914 Manfred och 1916 Knut (båda avled 1925)[2]. Alla barnen föddes utom äktenskapet och först 1922 gifte sig Moa och Karl.[5] Hennes man söp ofta upp förtjänsten och Moa Martinson fick försöka skaffa mat åt familjen genom att odla på några åkerlappar, fiska och sätta ut fällor.

Politiskt intresse[redigera | redigera wikitext]

Moa Martinson hade börjat skriva redan i 12-årsåldern. Hon var också mycket politiskt intresserad och 1922 fick hon sin första insändare publicerad i tidningen Arbetaren under signaturen H.J. (Helga Johansson). Där träffade hon Elise Ottesen-Jensen, som inspirerade henne att börja skriva en roman. Under arbetet med boken drunknade emellertid de två yngsta sönerna Manfred och Knut när de skulle gå över isen en aprildag 1925. Moa Martinsons politiska intresse resulterade i att hon 1924 blev invald i kommunalfullmäktige i Sorunda. Hemma i hennes stuga i Sorunda hölls det syndikalistiska möten. 1927 började hon skriva artiklar om situationen för arbetarkvinnorna i de frisinnade feministernas tidning Tidevarvet, där Elin Wägner var redaktör. Det var här hon började använda signaturen Moa. Följande år, i januari 1928, tog hennes man livet av sig med dynamit.

1934 var hon delegat vid Sovjetunionens författarförbunds första kongress.

Staty av Moa Martinson vid Grytstorget i Norrköping.

Författarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Med hjälp av Elin Wägner kunde Martinson börja på en kurs i maskinskrivning och skrev sin första bok, Kvinnor och äppelträd. Hon skickade manuset till olika bokförlag men blev refuserad ända till 1933. Hennes debut väckte stor uppmärksamhet med sitt realistiska språk och sin sexuella frispråkighet. Den handlar om Sallys och Ellens fattiga uppväxt i Norrköpings arbetarkvarter, berättat ur kvinnligt perspektiv. Uppföljaren Sallys söner handlar om statarnas historia.

Martinsons mest kända verk är den självbiografiska trilogin om Mia: Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor. Romansviten bygger delvis på följetongen Pigmamma hon skrev 1928-29 för tidskriften Brand. I böckerna berättar hon osentimentalt om händelser i Norrköping runt sekelskiftet. Hennes stil var spontan och nyckfull, och hennes böcker kännetecknas av humor och socialt patos. Ett återkommande tema är vänskap mellan kvinnor. Bland hennes senare verk märks de historiska romanerna om bondeliv i Östergötland, Vägen under stjärnorna och Brandliljor. Den så kallade "Bettyserien" bygger på hennes egna år som mamma och ensamförsörjare på torpet Johannesdal.

Andra äktenskapet[redigera | redigera wikitext]

1928 hade hon träffat diktaren Harry Martinson och de gifte sig borgerligt den 3 oktober 1929.[5] De bodde kvar på torpet. Äktenskapet var till en början lyckligt men Harry var otrogen och separation följdes av återförening. Han lämnade henne 1939 och tog värvning. På vintern 1940 ansökte hon om skilsmässa och äktenskapet upplöstes 1941. Ivar Lo-Johansson, som var god vän till bägge, skildrade deras äktenskap i Tröskeln.

Johannesdal, Sorunda[redigera | redigera wikitext]

Moa Martinson flyttade 1910 till torpet Johannesdal i Sorunda i Södermanland, när hon var 19 år och väntade sitt första barn. Där kom hon att stanna resten av sitt liv. Under 1930-talet, när också Harry Martinson levde och utvecklade sitt författarskap där, blev torpet omtyckt mötesplats för tidens unga författare. Torpet står än idag kvar i det skick Moa Martinson lämnade det vid sin död 1964.[6]

Moa Martinson är begravd på Sorunda kyrkogård.[7]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Andersson, Frida (2000). Moa Martinson: en bibliografi. Linköping: Univ. Libris 8239889 
Bibliografi
År Titel Övrigt
1928-29 Pigmamma Följetong
1933 Kvinnor och äppelträd roman
1934 Sallys söner roman
1935 Rågvakt roman
1936 Mor gifter sig roman, Miaserien
1937 Drottning Grågyllen historisk roman
1937 Motsols diktsamling
1938 Kyrkbröllop roman, Miaserien
1939 Kungens rosor roman Miaserien
1940 Vägen under stjärnorna historisk roman
1941 Brandliljor historisk roman
1942 Armén vid horisonten Essäer och noveller
1943 Den osynlige älskaren Bettyserien
1944 Bakom svenskvallen Memoarer
1947 Kärlek mellan krigen Memoarer
1949 Livets fest historisk roman
1950 Jag möter en diktare Memoarer
1952 Du är den enda Bettyserien
1956 Kvinnorna på Kummelsjö historisk roman
1957 Klockor vid Sidenvägen Bettyserien
1959 Hemligheten Bettyserien

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Filmer[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Vårdnäs församlings födelsebok (C:10), avläst via www.svar.ra.se
  2. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1901–2009 (DVD-rom). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  3. ^ ÖGF-Lövet nr 101 (maj 2010), s 5-6: Vem var Moa Martinsons far?, av Annika Johansson
  4. ^ Sveriges befolkning 1890, CD-ROM, Version 1.02, Sveriges Släktforskarförbund/SVAR (2003).
  5. ^ [a b] Sorunda församlings vigselbok, EI:3
  6. ^ http://www.moa.martinson.dinstudio.se/text1_9.html
  7. ^ Begravda i Sverige, CD, utgivare Sveriges Släktforskarförbund

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Anderson, Bengt E. (2011). Brev kring en resa utan mål : Harry, Moa och herrarna Bonnier. Harry Martinson-sällskapets årsbok ; 2011. Olofström: Vekerum. Libris 12508911. ISBN 978-91-86722-91-3 
  • De skrev för livet: Moa och de svenska kvinnliga arbetarförfattarna. Stockholm: De litterära sällskapens samarbetsnämnd (DELS). 2009. Libris 11766485 
  • Engman, Kerstin (1990). Moa Martinson: ordet och kärleken : [biografi]. Stockholm: Tiden. Libris 7421683. ISBN 91-550-3609-0 
  • Erfurth, Sonja (1987). Harry Martinson och Moa: 1920-1931. Stockholm: Bonnier. Libris 7147309. ISBN 91-0-047061-9 
  • I Moas sak: från ny Moaforskning till Moaprisets historia. Sällskapet Moas vänners skriftserie ; 1. Stockholm: Sällskapet Moas vänner. 2012. Libris 13559978 
  • Moa i brev och bilder: ett urval. Stockholm: Askild & Kärnekull. 1978. Libris 7589619. ISBN 91-7008-620-6 
  • Olander, Johanna (2000). Lita på en karl, man skulle ha stryk!: Moa Martinsons "Kyrkbröllop" ur ett genusperspektiv. Stockholm: Univ., Litteraturvetenskapliga inst. Libris 9219912 
  • Stiernstedt, Marika (1995[1946]). Marika Stiernstedt om Moa Martinson.. Nynäshamn: Sällsk. Moas vänner. Libris 2017199 
  • Witt-Brattström, Ebba (1988). Moa Martinson: skrift och drift i trettiotalet. Stockholm: Norstedt. Libris 7154992. ISBN 91-1-883422-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]