USA:s försvarsminister

USA:s försvarsminister
	USA:s försvarsminister
	Försvarsministerns kommandotecken
	Nuvarande; Ashton Carter; sedan 17 februari 2015
	USA:s försvarsdepartement
Titel	The Honorable
Säte	Pentagon
Utses av	USA:s president; med senatens råd och samtycke
Underställd	USA:s president
Mandatperiod	Så länge som presidentens förtroende åtnjuts
Förste innehavare	James Forrestal
Inrättat	17 september 1947
Ställföreträdare	USA:s biträdande försvarsminister; USA:s arméminister; USA:s marinminister; USA:s flygvapenminister; USA:s försvarschef
Webbplats	defense.gov (engelska)

USA:s försvarsminister (engelska: 'Secretary of Defense', förkortat SECDEF) är chef för försvarsdepartementet (Department of Defense), samt är presidentens främste rådgivare i samtliga frågor som berör försvarsdepartementet (”principal assistant to the President in all matters relating to the Department of Defense”).^[1] Ministerstyre råder och beteckningen försvarsdepartementet inkluderar alla dess underlydande myndigheter, enheter och förband.^[2]

Försvarsministern utnämns av presidenten efter att senatens råd och samtycke erhållits. Behörighetskravet för att kunna utnämnas till USA:s försvarsminister är att personen ifråga inte har tjänstgjort som officer på aktiv stat i någon av USA:s väpnade styrkor närmare än sju år före tillträdesdatumet. Under överinseende av presidenten – i dennes grundlagsstadgade roll som krigsmaktens högste befälhavare – och kongressen – i dess grundlagsstadgade roll som lagstiftare och anslagsbeviljare – leder försvarsministern hela det amerikanska försvarsdepartementet i både administrativ och operativ mening.

Försvarsministern är ledamot av både kabinettet och nationella säkerhetsrådet samt anses vara en av de fyra viktigaste ministerposterna tillsammans med utrikesministern, finansministern och justitieministern. Den mest naturliga rivalen bland kabinettsledamöterna i sakfrågor är utrikesministern och vid flera tidpunkter har det förekommit spänningar mellan de bägge respektive ämbetsinnehavarna som blivit allmänt kända i pressen, till exempel mellan Caspar Weinberger och George Shultz i Ronald Reagans regering och mellan Donald Rumsfeld och Colin Powell i George W. Bushs regering.

Kommandokedja

Det finns två stycken grenar av kommandokedjan för de väpnade styrkorna som båda utgår från och sammanlänkas med försvarsministern:

Administrative control (ADCON): I frågor som rör förvaltning, organisation, utrustning och utbildning finns under försvarsministern särskilda ministrar för respektive militärdepartement: arméministern (Secretary of the Army), marinministern (Secretary of the Navy) och flygvapenministern (Secretary of the Air Force).
Operational control (OPCON): I frågor som rör operativ ledning av stridskrafterna lyder tio försvarsgrensövergripande militärbefälhavare, avgränsade på geografisk eller funktionell basis, direkt under försvarsministern. Försvarschefen kan fungera som mellanhand. Det är försvarsministern som godkänner alla förflyttningar av trupp mellan olika militärbefälhavare.^[3]

Historik

Försvarsministerämbetet tillkom med 1947 års National Security Act, som även gjorde flygvapnet fristående från armén samt skapade CIA. Innan dess var krigsdepartementet (armén) och marindepartementet (flottan & marinkåren) separata regeringsdepartement med varsin minister i kabinettet. I stora drag så var armén positivt inställd till ökad samordning och centralisering medan flottan och marinkåren var negativt inställda och ville bevara så stor handlingsfrihet åt sig själva som möjligt. Försvarsministern övertog krigsministerns plats i presidentämbetets successionsordning samt i andra ceremoniella sammanhang. James Forrestal som tidigare var marinminister, och motståndare till inrättandet av försvarsministerämbetet, tillträdde som den förste försvarsministern. Under de två första åren kunde försvarsministern i den kompromiss som godtogs 1947 endast utfärda allmänna direktiv till försvarsgrensministrarna, och analogt med utformningen av det tionde tillägget till USA:s konstitution så behöll försvarsgrensministrarna de befogenheter som inte uttryckligen tilldelats försvarsministern och de var fortsatt medlemmar av presidentens kabinett och nationella säkerhetsrådet varför försvarsministerns uppgift att samordna försvarsväsendet var i praktiken ett omöjligt uppdrag. Detta ändrades av kongressen genom en lagändring 1949 på rekommendation av president Harry Truman.

Den andre mannen på posten, Louis A. Johnson, utnyttjade de nya befogenheterna till fullo när han öppet favoriserade flygvapnet och avbeställde flottans nya hangarfartyg USS United States den 23 april 1949, endast fem dagar efter att kölen hade sträckts. Marinminister John L. Sullivan avgick omedelbart i protest. Det ledde i sin tur till vad som brukar kallas för amiralernas revolt som ledde till att flottan inledde som hämnd för avbeställningen en smutskastningskampanj riktad mot flygvapnet och flygvapenministern Stuart Symington, och som slutade med att chefen för flottan amiral Louis E. Denfeld ofrivilligt skiljdes från sin befattning i december samma år.

Ytterligare centralisering och konsolidering skedde med de lagändringar som gjordes 1958 på president Dwight Eisenhowers inrådan och som Robert McNamara senare uttnyttjade till fullo under 1960-talet då han skapade flera från militärdepartementen fristående myndigheter som exempelvis Defense Intelligence Agency och föregångaren till dagens Defense Logistics Agency. Den sista större lagtekniska revisionen - Goldwater-Nichols - skedde 1986 och fastställde försvarsministerns överhöghet inom försvarsdepartementet samt stärkte ställningen för försvarschefen och militärbefälhavarna genetemot militärdepartementens civila ministrar och militära stabschefer.

Stabsorganisation

Försvarsministerns tjänstekontor ligger i försvarshögkvarteret Pentagon i Arlington, Virginia vid floden Potomacs västra strand. Den biträdande försvarsministern (Deputy Secretary of Defense, förkortat DEPSECDEF) är försvarsdepartementets näst högste befattningshavare och kan utöva försvarsministerns samtliga befogenheter i den mån försvarsministern medger detta, samt i den utsträckning som tillämplig lagtext eller exekutiv order tillåter försvarsministern att vidaredelegera ämbetets befogenheter.

Kansliet

Försvarsministerns kansli (Office of the Secretary of Defense, förkortat OSD) består av drygt 2000 medarbetare. Försvarsministerns närmaste medarbetare är en civil seniorrådgivare (Special Assistant to the Secretary of Defense) och en militär chefsadjutant (Senior Military Assistant to the Secretary of Defense) med generallöjtnant/viceamirals grad. Avdelningarna inom OSD leds av politiskt tillsatta befattningshavare; statssekreterare (Under Secretaries of Defense), högre rang; eller enhetschefer (Assistant Secretaries of Defense), lägre rang. Befattningshavare med titlar som Deputy Under Secretary of Defense och Deputy Assistant Secretary of Defense är vanligtvis inte politiskt tillsatta utan hör i regel till den civila chefstjänstemannakåren Senior Executive Service, eller i vissa fall till den militära officerskåren.

Samfällda stabscheferna och samfällda staben

Försvarschefen (Chairman of the Joint Chiefs of Staff) är yrkesofficeraren i det amerikanska försvaret med högst rangställning. Försvarschefen arbetar direkt för försvarsministern och är dennes och presidentens främste yrkesmilitäre rådgivaren. Försvarschefen är ordförande för Samfällda stabscheferna (Joint Chiefs of Staff) som kollektivt utgör ett rådgivavande organ i militärstrategi och resursallokeringsfrågor. Försvarschefen biträds av en vice försvarschef (Vice Chairman of the Joint Chiefs of Staff) med graden fyrstjärnig general eller amiral. Samfällda staben (The Joint Staff), utgör försvarsministerns militära stab och består av särskilt utvalda officerare från samtliga vapenslag och leds direkt av chefen för samfällda staben (Director of the Joint Staff) som är en generallöjtnant eller viceamiral.

Försvarsministerämbetets successionsordning

Den 1 mars 2010 ändrade president Barack Obama successionsordningen rörande vem som kommer att överta försvarsministers roll i händelse av vakans i ämbetet genom exekutiv order 13533, till följande:

Biträdande försvarsministern (Deputy Secretary of Defense)
Arméministern (Secretary of the Army)
Marinministern (Secretary of the Navy)
Flygvapenministern (Secretary of the Air Force)
Statssekreteraren för upphandling, teknologi och logistik (Under Secretary of Defense for Acquisition, Technology, and Logistics)
Statssekreteraren för policyfrågor (Under Secretary of Defense for Policy)
Statssekreteraren för budgetstyrning (Under Secretary of Defense (Comptroller))
Statssekreteraren för personal- och beredskapsfrågor (Under Secretary of Defense for Personnel and Readiness)
Statssekreteraren för underrättelsetjänst (Under Secretary of Defense for Intelligence)

President George W. Bush flyttade genom exekutiv order 13394 (utfärdad 22 december 2005) fram några av statssekreterarposterna framför försvarsgrensministrarna, vilken var ett avsteg från den ordning som gällt sedan president Harry S. Trumans exekutiva order 10332 från 1952. Obama har sålunda återställt den traditionella ordningsföljden.

Ämbetsinnehavare från 1947

Nr	Försvarsminister	Tillträdde	Avgick	Varaktighet		President
1	James Vincent Forrestal (1892–1949)	17 september 1947	28 mars 1949	1 år och 192 dagar	Demokraterna	Harry S. Truman (D)
2	Louis Arthur Johnson (1891–1966)	28 mars 1949	19 september 1950	1 år och 175 dagar	Demokraterna	Harry S. Truman (D)
3	George Catlett Marshall, Jr. (1880–1959)	21 september 1950	12 september 1951	0 år och 356 dagar	Demokraterna	Harry S. Truman (D)
4	Robert Abercrombie Lovett (1895–1986)	17 september 1951	20 januari 1953	1 år och 125 dagar	Republikanerna	Harry S. Truman (D)
5	Charles Erwin Wilson (1890–1961)	20 januari 1953	8 oktober 1957	4 år och 261 dagar	Republikanerna	Dwight D. Eisenhower (R)
6	Neil Hosler McElroy (1904–1972)	9 oktober 1957	1 december 1959	2 år och 53 dagar	Republikanerna	Dwight D. Eisenhower (R)
7	Thomas Sovereign Gates (1906–1983)	2 december 1959	20 januari 1961	1 år och 49 dagar	Republikanerna	Dwight D. Eisenhower (R)
8	Robert Strange McNamara (1916–2009)	21 januari 1961	29 februari 1968	7 år och 39 dagar	Republikanerna	John F. Kennedy (D) (21 januari 1961 (1961-01-21) – 22 november 1963 (1963-11-22)) Lyndon B. Johnson (D) (22 november 1963 (1963-11-22) – 29 februari 1968 (1968-02-29))
9	Clark McAdams Clifford (1906–1998)	1 mars 1968	20 januari 1969	0 år och 325 dagar	Demokraterna	Lyndon B. Johnson (D)
10	Melvin Robert Laird (född 1922)	22 januari 1969	29 januari 1973	4 år och 7 dagar	Republikanerna	Richard Nixon (R)
11	Elliot Lee Richardson (1920–1999)	30 januari 1973	24 maj 1973	0 år och 114 dagar	Republikanerna	Richard Nixon (R)
–	William Perry Clements, Jr. (tf.) (1917–2011)	24 maj 1973	2 juli 1973	0 år och 39 dagar	Republikanerna	Richard Nixon (R)
12	James Rodney Schlesinger (född 1929)	2 juli 1973	19 november 1975	2 år och 140 dagar	Republikanerna	Richard Nixon (R) (2 juli 1973 (1973-07-02) – 9 augusti 1974 (1974-08-09)) Gerald Ford (R) (9 augusti 1974 (1974-08-09) – 19 november 1975 (1975-11-19))
13	Donald Henry Rumsfeld (född 1932)	20 november 1975	20 januari 1977	1 år och 61 dagar	Republikanerna	Gerald Ford (R)
14	Harold Brown (född 1927)	21 januari 1977	20 januari 1981	3 år och 365 dagar	Demokraterna	Jimmy Carter (D)
15	Caspar Willard Weinberger (1917–2006)	21 januari 1981	23 november 1987	6 år och 306 dagar	Republikanerna	Ronald Reagan (R)
16	Frank Charles Carlucci III (född 1930)	23 november 1987	20 januari 1989	1 år och 58 dagar	Republikanerna	Ronald Reagan (R)
–	William Howard Taft IV (tf.) (född 1945)	20 januari 1989	20 mars 1989	0 år och 59 dagar	Republikanerna	George H. W. Bush (R)
17	Richard Bruce Cheney (född 1941)	21 mars 1989	20 januari 1993	3 år och 305 dagar	Republikanerna	George H. W. Bush (R)
18	Leslie Aspin, Jr. (1938–1995)	21 januari 1993	3 februari 1994	1 år och 13 dagar	Demokraterna	Bill Clinton (D)
19	William James Perry (född 1927)	3 februari 1994	24 januari 1997	2 år och 356 dagar	Demokraterna	Bill Clinton (D)
20	William Sebastian Cohen (född 1940)	24 januari 1997	20 januari 2001	3 år och 362 dagar	Republikanerna	Bill Clinton (D)
21	Donald Henry Rumsfeld (född 1932)	20 januari 2001	18 december 2006	5 år och 332 dagar	Republikanerna	George W. Bush (R)
22	Robert Michael Gates (född 1943)	18 december 2006	30 juni 2011	4 år och 194 dagar	Republikanerna	George W. Bush (R) (18 december 2006 (2006-12-18) – 20 januari 2009 (2009-01-20)) Barack Obama (D) (22 januari 2009 (2009-01-22) – 30 juni 2011 (2011-06-30))
23	Leon Panetta (född 1938)	1 juli 2011	27 februari 2013	1 år och 241 dagar	Demokraterna	Barack Obama (D)
24	Charles Timothy ”Chuck” Hagel (född 1946)	27 februari 2013	17 februari 2015	11 år och 70 dagar	Republikanerna	Barack Obama (D)
25	Ashton Carter (född 1954)	17 februari 2015	nuvarande	9 år och 80 dagar	Demokraterna	Barack Obama (D)

Referenser

Noter

^ 10 U.S.C. 113
^ 10 U.S.C 101
^ Som utövare av den högsta försvarsledningen benämndes presidenten och försvarsministern fram tills 2002 doktrinärt för National Command Authority, förkortat NCA.