Utter

Wikipedia

För andra betydelser, se Utter (olika betydelser).

?Utter Status i världen: Missgynnad Status i Sverige: Sårbar^[1]

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Rovdjur Carnivora
Familj:	Mårddjur Mustelidae
Släkte:	Lutra
Art:	Utter L. lutra
Vetenskapligt namn
§Lutra lutra Auktor: Linné, 1758


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Utter, (Lutra lutra) ett eurasiskt rovdjur tillhörande familjen mårddjur. Namnet kan även avse andra arter i underfamiljen Lutrinae (utter), spridd över hela världen.

[redigera] Utseende

Uttern är ett smidigt, långsmalt djur med korta ben, brett huvud och lång, muskulös svans. Den har en längd på 55-100 cm, svanslängd på 30-55 cm och vikt på 6-17 kg. Den är starkt anpassad för ett liv i vatten, med simhudsförsedda tassar och näsborrar som kan tillslutas vid dykning. Pälsen är ljusbrun med en nästan vit haklapp. Denna kan dock vara svår att se när pälsen är våt.

[redigera] Utbredning

Uttern finns i Europa, Asien och västra Nordafrika. Den har gått starkt tillbaka i Europa sedan 1950-talet. Främst beror detta på miljöföroreningar (speciellt Polyklorerade bifenyler), men också på vattenregleringar, jakt och röjning av strandvegetation. Många uttrar dödas också i trafiken när de försöker korsa en väg som utgör vandringshinder. Utbredningsområdet begränsas i höjdled till 2800 m.

I Sverige finns de flesta djuren kring norrlandsälvarna, och blott ett fåtal i de södra delarna av landet. Och i samband med att halterna av Polyklorerade bifenyler minskar i den svenska miljön tycks nu bestånden i framför allt norra Sverige återhämta sig. Antalet uttrar uppskattas idag till mellan 1500 och 2000

[redigera] Vanor

Den trivs i långsamrinnande, eutrofa floder med låg vattennivå och med tät växlighet längs strandlinjen, längs havsstränder och i sjöar.

Uttern är huvudsakligen nattaktiv, men kan även vara i rörelse under dagen i ostörda områden. Den är en skicklig simmare och kan dyka upptill 5 minuter. Vanligtvis är den dock inte under vatten mer än 30 sekunder. På land rör sig uttern skuttande.

Uttern håller sig vanligtvis nära sitt vattenområde. Tidvis, till exempel när den skall flytta från ett flodsystem till ett annat, kan den färdas långa sträckor över land.

Den inrättar sin lya i håligheter i strandkanten, gärna med ingången under vatten. Den kan själv gräva ut ett bo, men detta är ovanligt.

Uttern är revirhävdande. Hanens revir kan omfatta upp till 20 km längs en flod eller strand. Honornas revir är mindre, och ligger vanligtvis inom en hanes revir. Reviret markeras genom att uttern på upphöjda föremål i terrängen avsätter spillning, bemängd med sekret från analkörtlarna. Detta har en karakteristisk, tranliknande, icke oangenäm lukt. På vintern slår uttern gärna kana i snön. Detta har tidigare tolkats som lek, men man misstänker att även detta kan vara en form av doftmarkering. På sommaren doftmarkerar den i stället genom att gnida bakkroppen mot marken.

[redigera] Läten

Ett visslande kontaktläte, fräsningar, gnisslanden med flera ljud.

[redigera] Födoval

Födan är huvudsakligen fisk men uttern äter också sjöfåglar (främst ungar), små däggdjur, groddjur och kräftdjur. Den drar i regel upp bytena på land, men stora byten kan den äta direkt i vattnet.

[redigera] Fortplantning

Brunsten inträffar i Sverige främst under februari-april. Efter ca 60 dagars dräktighet föder honan 1 till 6 (vanligen 2-3) ungar. De blir simfärdiga vid 2 månaders ålder och avvanda vid omkring 3 månader. De stannar hos honan 6-14 månader. Efter 2-3 år är ungarna könsmogna. Uttern kan bli upp till 22 år gammal. Flertalet dör dock betydligt tidigare.

[redigera] Status

Upptagen på Röda listan: VU (sårbar). Totalfridlyst i Sverige sedan 1969. För att försöka rädda arten i Sverige har ett åtgärdsprogram tagits fram av Naturvårdsverket