Vätecyanid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vätecyanid
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn Vätecyanid
Övriga namn Cyanvätesyra, Blåsyra
Kemisk formel HCN
Molmassa 27,0253 g/mol
Utseende Färglös gas eller svagt blå flyktig vätska
CAS-nummer 74-90-8
SMILES C#N
Egenskaper
Densitet Vätskeform: 0,687 g/cm³
Löslighet (vatten) Blandbar
Smältpunkt -13,4 °C
Kokpunkt 25,6 °C
Faror
Huvudfara
Mycket brandfarlig Mycket brandfarlig
Mycket giftig Mycket giftig
NFPA 704

NFPA 704.svg

4
4
1
LD50 3,7 mg/kg (oralt)
1,1 mg/kg (intravenöst)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Vätecyanid, HCN, även kallad cyanvätesyra eller blåsyra, är en färglös gas eller vätska med en kokpunkt 25,7 °C och med lukt av bittermandel. Ett äldre namn är cyanväte. Namnet blåsyra kommer från dess koppling till färgämnet berlinerblått. Ämnet upptäcktes av den svenske kemisten C.W. Scheele.

Salter av vätecyanid kallas cyanider, vätecyanid kan bildas genom hydrolys av cyanid. Ämnet inaktiverar cellandningen genom att binda till järnet i cytokrom C. Död inträffar inom 3 minuter. Motgift mot cyanidförgiftning är natriumtiosulfat eller hydroxikobalamin, en särskild form av vitamin B12.

En del växter innehåller cyanogena glykosider som kan brytas ned till vätecyanid, exempelvis bittermandel och i bittra aprikosfrön. Vid intag av krossat linfrö kan vätecyanid bildas av ämnen i linfröet och tas upp av kroppen. Livsmedelsverket rekommenderar att man inte förtär mer än två matskedar linfrö per dygn.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Vätecyanid används till utrotning av vägglöss, råttor och dylikt. Det var det verksamma ämnet i "Zyklon B" som användes vid avrättningar i nazisternas förintelseläger.

Vätecyanid för bekämpning av skadedjur finns i dag till försäljning inom EU från ett tjeckiskt företag under produktnamnet "Uragan D2". Uragan D2 består av pappskivor indränkta i vätecyanid i en cylinder.[2]

En skadedjurssanering med vätecyanid av ett rum på hotell Hellman år 1920 i Stockholm, i kombination med dålig ventilation, ledde till den svenske författaren Dan Anderssons död.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Linfrö”. Livsmedelsverket. http://www.slv.se/sv/grupp1/Risker-med-mat/Vaxtgifter/Linfro/. Läst 27 augusti 2011. 
  2. ^ ”Uragan d2”. http://www.draslovka.cz/CMSPage.jsp?id=212e4f52-8fc5-47dd-83e3-c77863814001&context=79844cbe-01d9-49fd-9bb4-dc5ea0aa6453.6582a8ab-123c-4ba7-b341-6c0cfe628dc6.da0ed5d9-0d7b-47d6-99de-d0c5ea68b04b.212e4f52-8fc5-47dd-83e3-c77863814001&ditemid=8de9774a-b584-4078-953c-4fc2af39fcbb&dblockid=b17d7b3c-b24c-4302-9a87-cd2de4268057.