Åre (skidområde)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För tätorten, se Åre.
Åre
Duved/Tegefjäll – Åre – Björnen
Åre kabinbana.JPG
Kabinbanan med sydöstra Jämtlandsfjällen i bakgrunden, sett från Sveriges högsta liftburna åkhöjd (1 274 m ö.h.).
Högsta fallhöjd 890 m
Längsta nedfart 6,5 km
Pister
Green cirkel.svg Antal gröna pister 19
Solid blue.svg Antal blå pister 39
Red rectangle.svg Antal röda pister 34
Black square 45degree angle.svg Antal svarta pister 6
Totalt 101 (107 inklusive parker och obevakade/opreparerade nedfarter)
Summa pistlängd 101 km (totalt 4,45 miljoner m² preparerad yta)
Liftar
Släpliftar 30
Stolliftar 8
Berg- kabin- och gondolbanor 4
Totalt 42 (+ 5 rullband)

Åre (alpina) skidområde består av 42 liftar och 107 nedfarter, med Sveriges både högsta liftburna fallhöjd (890 meter) och belägna åkhöjd (1 274 meter över havet). Skidområdet är för övrigt Sveriges äldsta, ett av SLAO:s främsta och har som skiddestination näst högst besöksantal per säsong. Statistiska toppar hittills är 350 000 besökare 2007/2008, och 1 088 000 registrerade skiddagar (sålda liftkortsdagar) 2008/2009.[1][2] Skidområdet innehar även Sveriges alpina nationalarena, och år 2019 ska Åre för tredje gången stå som arrangör för ett alpint världsmästerskap (senast dessförinnan var 2007, som blev det största vintersportevenemanget i Sveriges historia). Skidområdet drivs och ägs av Skistar sedan millennieskiftet (som även driver skidanläggningar i Sälen, Vemdalen, Trysil och Hemsedal).

Skidområdet är uppdelat i två liftsystem utifrån fyra byområden; Duved/Tegefjäll och Åre By/Åre Björnen. (För att göra ett komplett liftsystem aktualiserades i slutet av 1990-talet ett projekt om en gondollift mellan Tegefjäll och Rödkullen, men 16 av de 17 berörda markägarna har ständigt protesterat mot detta.[3]) Transporten mellan systemen kompletteras av en regelbunden skidbusstrafik i fyra linjer som kollektivt förbinder destinationens hela dalområde.

Historia och utveckling[redigera | redigera wikitext]

År 1903, 21 år efter att järnvägen invigdes, besökte den närkiske ingenjören Carl Olof Rahm[4] Åre – en jämtländsk bondby som då visserligen sedan 1700-talet stundom hade haft en del besökande turister, och ett hotell sedan 1895. Vid juletid två år senare (1905) besökte Rahm schweiziska vintersportorten Davos som gav honom inspirationen att göra Åre till en svensk rak motsvarighet, och Rahm gav således upphov till det så kallade Åreprojektet. Huvuddelen i detta var Åre bergbana med tillhörande kälkbacke och Fjällstugan (nuvarande Hotell Fjällgårdens föregångare), som invigdes den 7 mars 1910 efter två års byggnation. En bergbana (järnvägslift) i Åre var dock 1907 inte en helt ny idé, eftersom det hade föreslagits en sådan redan i STF:s årsskrift 1891. Planerna var att banans dragning egentligen skulle vara upp till Mörvikshummelns topp (och i framtiden ända till Åreskutans topp), men ekonomin brast.[5][6] (Åre bergbana var inte först ut i Sverige som vertikal persontransport, eftersom en liknande installation funnits på Skansen sedan 1898, men blev för vintersportens del den första.)

1921 startades den så kallade Årebragden som var Sveriges första officiella störtloppstävling, och arrangerades årligen fram till 1953. Backen var 5,2 kilometer lång med start på Åreskutans högsta topp och mål på Åre Torg via passage genom Tusenmetern, Västra Ravin och Susabäcken. Turisterna vandrade upp på Åreskutan, eftersom ingen transport upp fanns och Bergbanan förblev dragen enbart till Östra Platån (nuvarande Fjällgården, 556 meter över havet).

På Trettondagsafton 1940 invigdes Åres (och Sveriges) första släplift; ankarliften Lundsgårdsliften. Liften byggdes under höst-vinterhalvåret 1939 av hotellmästaren Johan Malmsten[7] vid Pensionat Lundsgården, som innan dess av byns hotellkonkurrens hade haft som specialservice att bära sina kvinnliga gästers skidor uppför backen som fanns intill pensionatet, och frestades av en artikel i dagstidningen Östersunds-Posten om en liftuppfinning (knapplift) i norska Holmenkollen 1938. Den lift som Malmsten lät uppföra var den enda vid det tillfället som fanns tillgänglig ute på marknaden, och hans familj stod för investeringen på 10 000 kronor (motsvarar 270 000 sett till penningvärde år 2012[8]). Liften med dess träbyglar monterades ned 1965, och såldes till Högdalens skidanläggning. (Liftkuren från dalstationen står kvar, belägen intill E14 vid arenaområdet.)[9][10]

1952 byggdes Åres första linbana, en korglift i två etapper, från Fjällgården upp till Mörvikshummeln (Fjällgårdsliften och Hummelliften) – som fullbordade den återstående sträckningen som Bergbanan egentligen skulle ha haft. Den 26 maj 1950 beslutade riksdagen att tillskjuta 700 000 kronor (12,5 miljoner i 2013 års värde) och Statens Järnvägar (SJ) skulle finansiera och driva den (Nordströms linbanor byggde den), och när liften stod klar hade den kostat en miljon kronor (cirka 14–18 miljoner i 2013 års värde). 1951 ordnade Sigge Bergman och Bibbo Nordenskiöld Alpina VM 1954 till Åre. Linbanan var inte en investering inför VM, utan Åre tillgavs mästerskapet för att linbanan skulle byggas. 1953 såg alpinsportslegenden Hans Hansson till att Åres första stollift, enstolsliften Stjärnliften (näst intill samma sträckning som nuvarande tvåstolsliften "WC-liften"), byggdes.[11][12]

1964 byggdes den första liften i Duved (tvåstolslift), i initiativ av den då nyanlände Uppsalabon Arne Wennås som förvandlade Duved från ett döende och riksokänt samhälle till en Europaberömd alpinturistort – med ett skidområde som Wennås lilla lokala bolag inom loppet av elva år hade utökat till sju liftar och med tillhörande nedfarter. 300 finalister av 20 000 tävlande utifrån Europa avgjorde kampen om det så kallade Kalle Anka-mästerskapet i utförsåkning i Duved 1974 (som utöver det även arrangerade riksfinaler i Kalle Anka-trofén 1965–1979). Många av gästerna under denna period valde att semestra i Duved för att slippa sportlovsträngseln och de långa liftköerna i Åre.

1969 arrangerade Åre en alpin världscuptävling för första gången (och samma år anlades Tottområdet). Därefter bildades 1971–1973 projektbolaget ÅPAB och ÅKAB (Åre Lift- och Kabinbanebolag) kommunalt som återupptog det så kallade Åreprojektet, i en ny och utökad version men tvingades bantas ned inom kort. Det främsta i projektet var Åre kabinbana som stod färdig på hösten 1976, efter ett års förlängd byggtid och tre gånger högre kostnad än planerad. Istället blev tvåstolsliften Tusenmetersliften den första högzonsliften (1975), och eftersom Kabinbanan blev försenad fick skidåkarna under vintern 1975/1976 tolka efter pistmaskin till Tusenmetern från Ullådalen. Vidare fram till slutet av 1980-talet följde en omfattande lift- och backutbyggnad utmed hela framsidan av Åreskutan från väst till öst (däribland byggdes Fjällgårds- och Hummelliften om till tvåstolsliftar 1979 med ändrad sträckning, ökad hastighet och fördubblad kapacitet). 1981 användes snökanoner för första gången i Åre, och samma år byggdes de två första liftarna i Åre Björnen som därefter successivt byggdes ut. 1984 byggdes den kopplingsbara fyrstolsliften Olympialiften, och nedfarten Störtloppet. Samma år övertog ÅKAB driften och ägarskapet av Bergbanan och Fjällgårdsliftarna från SJ, och vintern 1985/1986 hade anläggningarna i Åre och Duved slagit sig samman med varandra. 1986 byggdes den första liften i Tegefjäll, som året därpå snabbt byggdes ut. I mars 1989 invigdes Gondolen (som då hette Olympiatoppen) av kungaparet. (1996 installerades belysning i nedfarten Gästrappet längsmed Olympialiften, med världens starkaste elljus för utförsåkning; 950 lux maximal ljusstyrka.[13] 1997 tillkom backen Lundsrappet, som direkt också försågs med belysning men "normal" styrka.)

1987 bildades Sitskigruppen (som 1995 blev Sitskigruppen Totalskidskolan), världens första skidskola för funktionshindrade personer, efter att en sitski designats åt skidåkaren Anders Ohlsson som skadades i en trafikolycka tio år dessförinnan (Ohlsson blev denna skidskolas driftledare, och även elitåkare). Samtidigt presenterades den moderna sitskin i en amerikansk handikapptidning. Totalskidskolan är stationerad på Rödkullen i västra Åre By.[14][15] 1969 byggdes hotellet Årevidden i östra utkanten av Björnänge vid Åre Björnen, som blev ett av fjällens första handikappanpassade hotell, och byggdes 2003 om till nuvarande Åre Continental Inn.

1998 förnyades hela Duveds centrala skidområde, främst i form av Duveds linbana.[16] I september 1999 offentliggjordes Skistar AB:s förvärvning av hela skidområdet plus destinationens övriga ting (fjällstugor, butiker med mera) av Åre Resor AB, samtidigt som Vemdalen övertogs – för totalt 250 miljoner kronor (nästan 312 miljoner i 2014 års värde)[17] – men började ingå i koncernen först i januari 2000.[18] I september 2000 såldes Edsåsdalens skidanläggning av, som sedan några år innan hade ingått i Åres skidområde på samma liftkort (därav destinationens dåvarande slogan "Fem byar, ett skidområde" – säsongerna 1998/1999 och 1999/2000 hade skidområdet totalt 49 liftar, Åres genom tiderna största antal).[19]

2001 enades de fyra turist- och näringslivsambassadörerna Åre kommun, Skistar, Holiday Club samt Åreföretagarna om en gemensam framtidsvision – Vision 2011.[20] Den 6 juni 2002 blev det klart att Åre skulle få arrangera Alpina VM 2007. Stjärn- och Fjällgårdsområdet hade då precis börjat förnyas i form av VM6:an och (nya) Hummelliften. 2005 byttes den 30 meter breda bron över E14 (ovanför målområdet) ut mot en 135 meter lång tunnel. En ny störtloppsbacke byggdes (för damerna), och målområdet – den nyskapade Arenan – förstorades för att göra alla banor ur de fyra tävlingsbackarna anslutna till en samlad målgång. Den sista stora investeringen inför arrangemanget var VM8:an 2006 (ersatte Olympialiften, samma sträckning). Mästerskapet var det hittills största vintersportevenemanget som hållits i Sverige; hade 350 deltagande från 60 länder, besöktes av 225 000 personer (varav 80 000 åskådare) och sågs av 563 miljoner TV-tittare från 24 länder.[21]

Därefter inleddes det nästa stora steget, Vision 2020[20], för fortsatt utveckling som är att göra Åre till en av Europas mest attraktiva året runt-alpdestinationer. Den främsta utvecklingen i skidområdet hittills efter VM 2007 har varit det så kallade Tott/Sadeln-Högåsenprojektet mellan Åre By och Björnen (Hermelinliften och backbreddningar 2010, samt Sadelexpressen och Fjällgårdsexpressen 2013), och Tegeliften. Den 5 juni 2014 tilldömdes Åre att få arrangera Alpina VM 2019, efter att ha konkurrerat ut italienska Cortina d'Ampezzo med en rösts marginal av totalt 17 jurymedlemmar.[22] (Åre hade tidigare ansökt om VM 2017, och så även Cortina, men detta gavs till tredje kandidaten S:t Moritz.) Till följd av de 350 miljoner kronorna som destinationen väntas omsätta fram tills dess väntar ett antal projekt, men för skidområdets del inte lika omfattande upprustningar som inför senaste arrangemanget.[23]

Områden[redigera | redigera wikitext]

Åre skidområde består av fyra byar och är uppdelat i två lift-/pistsystem, men är i synnerhet tre av byarna som marknadsförs på olika sätt. Spalterna i följande avsnitt listar upp samtliga liftar (med dessas typförkortning, byggår och tillverkare) och backrestauranger i skidområdets tre uppdelade byområden. Backrestauranger är mat-/fikaserveringar som är anslutna till skidområdet, och markerade på pistkartan.

Duved och Tegefjäll[redigera | redigera wikitext]

Tegeliften, som 2013 ingick i den största liftinvesteringsprocessen på destination Åre i modern tid.

Duveds lift- och pistsystem är hoplänkat med Tegefjäll (27 nedfarter och 10 liftar, högsta fallhöjd 405 m och längsta nedfart 2 021 m), marknadsförs som ett familjeanpassat område med breda och böljande backar.

Liftar i Duved/Tegefjäll:
  • Byliften: 1-SL (toplift), 1998, Doppelmayr
  • Duveds linbana: 6-CLD/B, 1998, Leitner
  • Englandsliften: 2-SL, 1987, Liftbyggarna
  • Fjällvallsliften: 2-SL, 1998 (före detta Dalliften, 1974), Doppelmayr
  • Gunnilliften: 2-SL, 1987, Liftbyggarna
  • Hamreliften: 2-SL, 1986, Doppelmayr
  • Leråliften: 2-SL, 1987, Liftbyggarna
  • MiniTege: 1-SL (teleskop), 1998 (1987), Doppelmayr
  • Tegeliften: 4-CLF, 2013, Leitner
  • Torpliften: 1-SL (toplift), 1998, Doppelmayr
Backrestauranger i Duved/Tegefjäll:
  • Hamrestugan
  • Lillåstugan
  • Linbanecafét
  • Mr Bramwell's, Tegefjäll
  • Tegetornet

Åre By[redigera | redigera wikitext]

Skidområdet i Åre By är störst (52 nedfarter och 22 liftar, högsta fallhöjd 890 m och längsta nedfart 6 500 m) och har backar i samtliga fyra svårighetsgrader. Åre By marknadsförs därför som att vara ett allsidigt område, men att också inneha destinationens mest utmanande skidåkning. Åre By innehar Sveriges högsta liftburna fallhöjd och belägna åkhöjd, 1 274 meter över havet (Åreskutans högsta topp på 1 420 meter nås med antingen fotgängning, eller avgiftsbelagd tolkning bakom snöskoter).

Tväråvalvet, på Åreskutans baksida vid dess nordvästra rygg.
Gondolen. Utsikt mot fjällmassiven Sylarna och Snasahögarna, från toppen av liftsystemet.
Liftar i Åre By/Lågzon (nedanför trädgränsen):
  • Bergbanan: 60-FUC, 1910 (automatiserad 1967, nuvarande vagnar 1958), Von Roll/Doppelmayr
  • Bräckeliften: 2-SL, 1980, Doppelmayr
  • Fjällgårdsexpressen: 6-CLD, 2013, Leitner
  • Hummelliften: 4-CLF, 2002, Leitner
  • Orreliften: 1-SL (toplift), 1985 (före detta Elitliften, 1974), Städeli
  • Ripliften: 1-SL (toplift), 1993, Doppelmayr
  • Rödhakeliften: 1-SL (toplift), 2005 (före detta Lilla Olympialiften, 2001), Doppelmayr
  • Rödkulleliften 1 (vänstra, "nya"): 2-SL, 1994, Doppelmayr
  • Rödkulleliften 2 (högra, "gamla"): 2-SL, 1980 (moderniserad 2012), Doppelmayr
  • Tottliften: 2-SL, 1969/1980, Doppelmayr
  • Ullådalsliften 1 (Långa): 2-SL, 1980 (moderniserad 2014), Doppelmayr
  • Ullådalsliften 2 (Korta): 2-SL, 1987, Doppelmayr
  • VM6:an: 6-CLD, 2002, Leitner
  • VM8:an: 8/8-CGD, 2006, Leitner
  • Worldcupliften ("WC-liften"): 2-CLF, 1976 (moderniserad/renoverad 2008), Doppelmayr
Liftar i Åre By/Högzon (kalfjället):
Backrestauranger i Åre By:
  • Buustamons Fjällgård
  • Fjällgården
  • 720 Food Station
  • Freestylegrillen
  • Hummelstugan
  • Hyddan
  • Rautjoxa Värdshus
  • Stormköket
  • Timmerstugan
  • Toppstugan
  • Tott Hotel
  • Ullådalsstugan
  • Åre Ski Inn (tidigare Café Olympia)

Åre Björnen[redigera | redigera wikitext]

Åre Björnen marknadsför att ha Åre skidområdes främsta anläggning för barn/familjer och nybörjare (24 nedfarter och 10 liftar, högsta fallhöjd 337 m och längsta nedfart 3 365 m).

Liftar i Åre Björnen:
  • Björnliften: 2-SL, 1987, Doppelmayr
  • Copperhill-liften: 1-SL (toplift), 2008, Doppelmayr
  • Hermelinliften: 2-SL, 2010, Leitner
  • Högåsliften: 2-SL, 1984, Doppelmayr (i drift endast när Sadelexpressen är stängd)
  • Järvliften: 2-SL, 1986, Doppelmayr
  • Lokattliften: 1-SL (toplift), 1998, Doppelmayr
  • Mårdliften: 1-SL (toplift), 1998 (före detta Lillhamre, Duved, 1975), Doppelmayr
  • Nalleliften: 1-SL (teleskop), 1981, Doppelmayr
  • Sadelexpressen: 6-CLD/B, 2013, Leitner
  • Vargliften: 1-SL (teleski), 1998 (1981), Poma
Backrestauranger i Åre Björnen:
  • Café Idet
  • Carins krog
  • Copperhill
  • Kastrullen
  • Lilla Tyrolen
  • Mr Bramwell's, Björnen
  • Platåkåtan

Parker[redigera | redigera wikitext]

Det finns fyra så kallade Snow-/Funparks (områden för hopp och styling, som så kallade "jibbers" utövar) i Åres skidområde:

  • Duvedsparken, Duved: Belägen under Duveds linbanas mitt och är en komplett park med hopp, rails, rollers, quarterpipe med mera.
  • Åre Snow Park, Bräcke, Åre By: En av Sveriges största parker, belägen mellan Rödkullen och Arenan (VM8:an). Den har en röd [medelsvår] och en svart [svår] linje som har rails, hopp, wallrides, boxar (bredare rail i plast) och en 150 meter lång halfpipe (även en skicross-bana brukar anläggas varje vinter). För barn och nybörjare finns en lätt linje på Rödkullen, vid foten av Rödbranten.
  • Björnparken, Åre Björnen: Belägen i Nallebacken (mellan Nalleliften och Järvliften) med lätta hopp.
  • Kids Park, Åre Björnen: Knattepark belägen på Björnängesberget, vid Vargliftens och Björnliftens topp.

Beroende av väder och vind[redigera | redigera wikitext]

Nedisade liftar på Åreskutan, trots behandling.

Närheten till norska kusten kombinerat med den rena luften och hårda vindar, som är vanligt i Jämtlandsfjällen, skapar en extrem nedisning uppe på Åreskutans kalfjäll/högzon. Detta medför ett konstant underhållsarbete på toppliftarna – som måste isas av innan de vid lugnare väder kan öppnas/startas.[24]

Åreskutan och övriga fjäll i området drabbas stundom av hårda vindar – vilket kan orsaka att flera liftar i högzon (ibland även de lågzonsliftar som når kalfjället) under tiden måste hållas stängda, eftersom liftar kan bli allvarligt skadade om de körs i riktigt blåsigt väder (och därmed äventyras också åkarnas säkerhet). Hårda vindar under drift sätter dels linbaneenheter i gungning, och byglar på släpliftar blåser/dras ut i dessas medbringarlina så byglarna kan haka fast i liftens stolpar, plus att risken för vajerurspårning ökar. Enligt liftkonstruktörer är den normalt högsta tillåtna vindbyhastigheten mellan 16 och 20 m/s att köra berörd lift, men eftersom sådan vindstyrka förekommer tämligen ofta i Årefjällen bedöms i första hand hur enheterna aktuellt svajar.[25][26] Hastighetsreglerbara liftar är per definition mer vindtåliga eftersom dessas hastighet kan reduceras (på så vis dämpas enhetssvajandet), och i övrigt anpassas efter vinden, vid rådande gränsfall. Alla typer av linbanor är hastighetsreglerbara, medan sådan funktion brukar vara mycket ovanlig bland gamla bygelliftar tillverkade 1981 och tidigare. Numera återstår på destinationen enbart Fjällvallsliften som vindutsatt ålderdomlig (icke reglerbar) lift – sedan högra Rödkulleliften, Stendalsliften samt Långa Ullådalsliften försetts med nya styr-/driftsystem (2012, 2013 respektive 2014).

Vinden i Årefjällen brukar normalt vara byig, med hårda vindbyar som kan ha flera minuters mellanrum. Nästan varje vintersäsong händer det att vindbyhastigheten någon eller några dagar överskrider 40 m/s på Åreskutans topp. I samband med stormen Ivar kvällen före Lucia 2013 uppmättes vindhastigheter till 49–58 m/s[27] innan den vindmätaren blåste sönder (då rådde orkanbyar uppemot 39,5 m/s även nere i Åredalen där 360 kvadratmeter tak blåste av Holiday Club, som landade över Bahnhof Café och delar som krossade fönsterrutorna på närmsta hörnet av Station Åre[28]). För det mesta brukar liftarna och byggnaderna kring toppen klara sig utan skador och besvär, men det händer ibland att exempelvis liftvajrar spårar ur trots stillestånd. Två gånger (januari 1989 och 2013) har kraftig nedisning och vind orsakat att Kabinbanan havererat under drift, med personevakuering och stora kostsamma reparationer som följd.

Off-pist[redigera | redigera wikitext]

VM6:ans topp, med Östra och Västra Åre Ravin i bakgrunden.

De främsta off-pistpartierna inom skidområdet som åkarna når direkt via skidlift är Östra och Västra Ravin (mellan Mörvikshummeln och Tusenmetern), Svartberget (Mörvikshummeln), Lillskutan och Sadelns övervägg, Rödkulleväggen- och skogen, Bäckfallet (ovanför VM-platån), Duveds ravin samt Tegeskogen. Andra populära off-pistpartier – som nås av åkaren på egen hand (exempelvis fotgängning) – är Åreskutans baksida, Tväråvalvets övervägg med Västerskutan, Totthummeln samt Tegefjället.[29] De liftburna terränger som är särskilt utsatta för laviner, och säkerhetsunderhålls, är utmarkerade på pistkartan.[30]

Återkomna stora alpina tävlingsarrangemang[redigera | redigera wikitext]

Stora alpina tävlingar/event som arrangerats mer än en gång på destination Åre är följande:

  • Alpina världscupen: 1969 stod Åre första gången som värd för Världscupen i alpin skidåkning, som Åre på senare tid har arrangerat nästan varje år. I december 2014 arrangerade destinationen dess 93:e och 94:e världscuptävling, i ett kortvarslat övertagande från franska Courchevel och Val d'Isere som hade snöbrist.[31]
  • Skutskjutet: Skutskjutet är världens största familje-störtloppstävling, vilken arrangeras sedan 1980-talet årligen i slutet av april. Banan är 3,5 km lång (från Stendalsravinen, och längs Ullådalen, till nedanför Ullådalsstugan) med 25 olika klasser, alltifrån småbarn till seniorer/pensionärer.[32]
  • JOI (Jon Olsson Invitational): Freestyleprofilen Jon Olsson anordnade sin Big air-tävling JOI för första gången 2005, som sedermera har blivit näst intill årlig på plats i Åre.
  • Red Bull Home Run: En sedan 2011 modern och nyupptagen variant av den historiska störtloppstävlingen Årebragden (1921–1951), men en annan sträcka.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aftonbladet: 350 000 besökare 2008.
  2. ^ SLAO:s statistik 2005/2006–2007/2008.Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  3. ^ SVD: Inför VM 2007.
  4. ^ STHO om Carl Olof Rahm.
  5. ^ Länsstyrelsen Jämtland: "Åre bergbana och Grottan".
  6. ^ Bebyggelseregistret om Åre bergbana, läst 2014-05-28.
  7. ^ STHO om Johan Malmsten.
  8. ^ Uträkning av penningsvärde 1290–2100.
  9. ^ Östersunds-Posten: "Från bondby till turistmetropol".
  10. ^ SLAO om liftens historia.
  11. ^ SJS om Åres Fjällgårdsliftar (s. 21), läst 2012-09-14.Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  12. ^ STHO om Hans Hansson.
  13. ^ ÅkaSkidor; nummer 6, november 2002, sida 31. Världens starkaste skidbackebelysning.
  14. ^ Totalskidskolan, Rödkullen.
  15. ^ Föräldrakraft: "Handikappskidskolan störst i Europa".
  16. ^ Aftonbladet om nybyggena i Duved/Tegefjäll 1998, läst 2014-02-17.
  17. ^ Skistars affär Åre + Vemdalen, läst 2014-10-17.
  18. ^ Skistars årsredovisning 2000 (s. 26–37), läst 2014-05-12.Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  19. ^ Besöksliv om bortförsäljningen av Edsåsdalen.
  20. ^ [a b] Vision 2011/2020.
  21. ^ VM-siffror 2007, SR, läst 2014-06-17.
  22. ^ Mynewsdesk: Alpina VM 2019 i Åre, läst 2014-06-05.
  23. ^ SR om projekt inför VM 2019, läst 2014-06-16.
  24. ^ TV Åre: "Avisning", Youtube, hämtat 2013-03-17.
  25. ^ Länstidningen: "Skidpatrullen fixar det mesta i backen", läst 2015-06-11.
  26. ^ Orkanvindar och halva liftsystemet stängt, DN, läst 2015-06-11.
  27. ^ Länstidningen om vindstyrkor i stormen Ivar, läst 2014-01-24.
  28. ^ ÖP: "Hotelltaket seglade ut över Åre", läst 2013-12-13.
  29. ^ Åka Skidor om off-pistområdena, läst 2013-08-11.
  30. ^ Pistkartan 2014/2015 (lavinsymboler).
  31. ^ Extra världscup till Åre vid lucia 2014, SVT, läst 2014-12-05.
  32. ^ ÖP om Skutskjutet, läst 2014-10-19.

63°24′54″N 13°03′43″E / 63.415°N 13.062°Ö / 63.415; 13.062