Ökentrumpetare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ökentrumpetare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bucanetes githagineus -Salinas de Janubio, Lanzarote, Spain-8.jpg
Adult hane i sommardräkt.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Finkar
Fringillidae
Släkte Bucanetes
Art Ökentrumpetare
B. githagineus
Vetenskapligt namn
§ Bucanetes githagineus
Auktor Lichtenstein, 1823
Utbredning
Bucanetes githagineus map.png
Synonymer
  • Fringilla githaginea Lichtenstein, 1823 (protonym)
Juvenil (eller eventuellt hona), på Lanzarote.
Juvenil (eller eventuellt hona), på Lanzarote.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Ökentrumpetare (Bucanetes githagineus) är en liten tätting som tillhör familjen finkar som främst häckar i norra Afrika, Mellanöstern och Centralasien. Den beskrevs vetenskapligt av Martin Lichtenstein 1823 och IUCN kategoriserar den globala populationen som livskraftig även om den mycket lilla europeiska populationen är hotad.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Ökentrumpetare är en liten och långvingad fink. Den mäter 11,5–13 cm.[2] Den har stort huvud, och kort, mycket grov näbb. Adult hane i sommardräkt har blekröd näbb, grått huvud och nacke, ljust brun framrygg. Bröst, buk, gump och stjärt är rosa, där stjärten har en mörka kant och mittparti. Hanar i vinterdräkt, honor och juveniler har dräkter som i stor utsträckning påminner om hanens häckningsdräkt fast mycket ljusare och kontrastlösare. Juvenilens färger är genomgående mer bruna i tonen. Trivialnamnet ökentrumpetare kommer av fågelns sång, en nasal och sträv, utdragen mekanisk summerton som påminner om en liten leksakstrumpet.[2]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Ökentrumpetaren beskrevs vetenskapligt av Martin Lichtenstein 1823 och han placerade den då i det stora finksläktet Fringilla. Idag placeras arten tillsammans med den närbesläktade mongolfinken i släktet Bucanetes.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Ökentrumpetaren förekommer i Afrika norr om Saharas sydgräns, på Arabiska halvön, lokalt i Turkiet, Azerbaijan och vidare genom Iran till Turkmenistan, Uzbekistan, Afghanistan, sydligaste Kazakstan, Tajikistan och Pakistan.[1] I Europa förekommer den enbart som häckfågel i sydöstra Spanien.[1] Arten är till största delen stannfågel eller strykfågel. Vissa år förekommer det stora flyttvågor av ökentrumpetare vilket kan resultera i så kallade invasioner i bland annat Europa. Sommaren 2005 skedde exempelvis en sådan invasion med många observationer i nordvästra Europa så långt norrut som England och södra Skandinavien.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Ökentrumpetaren delas upp i fyra underarter:[3]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Ökentrumpetare har observerats ett tiotal gånger i Sverige.[4] Första gången var 1966 på Askö i Södermanland.[4] Sommaren 2005 när det var en invasion över nordvästra Europa observerades inte mindre än fyra individer på olika platser i landet.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Ökentrumpetare uppträder ofta i flock. Här av underarten githagineus i Egypten.

Ökentrumpetare förekommer i öken, halvöken och i utkanten av öknar.[1] Vidare lever den på vidsträckt öppen stäpp, i kanten av odlingsmark, på bergssluttningar, trädlösa steniga slätter, i klippområden, raviner och wadis. I centrala Sahara förekommer den inne i byar och trädgårdar och undviker där i allmänhet öppen sandöken men förekommer ofta i oaser.[1] I Europa uppträder den främst i områden utan träd med gles buskvegetation, som näringsfattigare obrukad mark. På Kanarieöarna häckar den även i sanddyner med xerofila buskage.[1]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Ägg av ökentrumpetare, underarten amantum.

Häckningssäsongen infaller från februari till juni.[1] Honan bygger boet själv vilket består av en lös ansamling kvistar, växtstjälkar, dun, fibrer, gräs, djurhår och ibland fjädrar.[1] Boet placeras i en grund fördjupning i marken, dolt under en sten, buske eller grästuva. Det förekommer även att den placerar boet upp till sex meter över marken i håligheter som rör, i en husvägg eller i övergivna byggnader. Den lägger fyra till sex ägg.[1] Ökentrumpetaren är monogam.[1]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den lever främst av små frön, skott och knoppar av gräs, och andra låga växter samt en del insekter och deras larver, mestadels gräshoppor.[1]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Den globala populationen av ökentrumpetare bedöms inte som hotad utan kategoriseras som livskraftig (LC). Dock är den europeiska populationen kategoriserad som sårbar (VU) eftersom populationen är liten och isolerad och utvecklingstrenden är negativ.[1] Största hoten utgörs av illegal jakt, habitatförluster och störningar under häckningen.[1] Den Europeiska populationen som bara utgör 5% av den globala populationen, uppskattas uppgå till 10 500-21 400 par.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] BirdLife International 2012 Bucanetes githagineus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b] Svensson et al. s:390–391
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2016. från: www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/, läst 2017-02-15
  4. ^ [a b c] http://birdlife.se/sveriges-ornitologiska-forening/raritetskatalogen/sparvar-finkar-faltsparvar/okentrumpetare/

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9