Retinol

Från Wikipedia
(Omdirigerad från A-vitamin)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Retinols strukturformel (C20H30O)
3D-modell av retinol

Retinol (från latinets retina, näthinna), även kallad A-vitamin, är en alkohol och ett vitamin. A-vitamin finns i animaliska produkter i form av retinol, men också i vissa växter som förstadium till A-vitamin i form av betakaroten.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

Syn[redigera | redigera wikitext]

A-vitamin i formen retinal har en essentiell roll i ögats funktion och mörkerseende. Förändringar i retinals struktur som svar på ljus i stavar och tappar i näthinnan skickar nervsignaler till hjärnan.[1] Lindrig brist på A-vitamin kan ge nattblindhet och allvarlig brist, vilket är ytterst ovanligt i Sverige men vanligare i u-länder, kan ge xeroftalmi och blindhet.[2] A-vitaminbrist är den enskilt största orsaken till blindhet i världen.[3][4]

Immunsystemet[redigera | redigera wikitext]

Allvarlig A-vitaminbrist ger ökad mottaglighet för infektioner.[2][5][6]

Hud[redigera | redigera wikitext]

Brist på A-vitamin har associerats med inflammationer i huden.[7]

Fosterutveckling[redigera | redigera wikitext]

Brist på A-vitamin under graviditet kan ge skador hos fostret.[2] För höga nivåer av A-vitamin som vid substitution eller läkemedelsanvändning är skadligt för fostret under graviditet.[8]

Bristtillstånd[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är A-vitaminbrist sällsynt.[2] I andra delar av världen förekommer A-vitaminbrist.[2]

Överdos[redigera | redigera wikitext]

Mer än 10 mg retinol per dag under en längre tid har gett symptom på överdos.[2] Symptom på överdos ("hypervitaminos A") innefattar illamående, kräkning, retlighet, huvudvärk och trötthet.[2] Övriga symptom kan vara dubbelseende, leverskador, skador på benvävnad, håravfall och fjällande hud.[2] Benskörhet hos äldre kan kopplas till intag av höga doser A-vitamin, men resultaten överensstämmer inte i alla studier och det saknas konsensus för kopplingen.[2]

Levern hos rovdjur, bland annat isbjörn, innehåller hälsovådliga mängder av A-vitamin.

Intag av karotenoider, som betakaroten, kan inte orsaka överdos av A-vitamin, eftersom upptaget av karotenoider avtar med ökat intag.[2]

Nutrition[redigera | redigera wikitext]

Källor till A-vitamin[redigera | redigera wikitext]

A-vitamin förekommer som retinol, samt som provitamin i form av karotenoider. Retinol och andra retinoider finns rikligt i lever, matfett, ost och ägg.[2] Karotenoider finns i morötter, och i andra rotfrukter och grönsaker.[2]

Ekvivalenter[redigera | redigera wikitext]

Olika källor till A-vitamin ger efter omvandling olika utbyte verksam A-vitamin. Mängden som krävs för att ge en viss mängd verksam A-vitamin mäts i retinolekvivalenter (RE), där 1 µg A-vitamin motsvarar 1 retinolekvivalent, vilket också är lika med 1 µg retinol.[2]

Kroppen omvandlar ungefär en tolftedel av intaget β-karoten till retinol (för andra typer av karoten är utbytet mindre), vilket innebär att det exempelvis krävs ett intag av 12 µg β-karoten (= 1 retinolekvivalent) för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig 1 µg verksam A-vitamin.[2] När β-karoten däremot intas som kosttillskott omvandlas en större andel till retinol, nämligen hälften av intaget.[2]

Detta ska inte förväxlas med en annan ekvivalent, kallad internationell enhet, IE, som uttrycker samlad biologisk inverkan av alla varianter av en viss vitamin. Omräkningstal mellan IE och vikt är olika för varje slag av vitamin. För A-vitamin gäller[2] 1 IE = 0,33 µg retinol.

Rekommenderat dagligt intag[redigera | redigera wikitext]

Enligt Livsmedelsverket är rekommenderat dagligt intag (RDI) för A-vitamin:[2]

retinolekvivalenter (RE)
Män 900
Kvinnor 700
    gravida 800
max: 1 mg A-vitamin per dag som kosttillskott
    ammande 1100

Det finns rekommendationer om högsta dagsdoser A-vitamin över längre tid.[2] Gränsen är lägre för barn, på grund av risk för tillväxthämning, och för gravida, på grund av risk för fosterskador.[2] Äldre vuxna rekommenderas inte kosttillskott av A-vitamin, på grund av ökad risk för benskörhet.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Saari, John C. (2016). ”Vitamin A and Vision”. Sub-Cellular Biochemistry 81: sid. 231–259. doi:10.1007/978-94-024-0945-1_9. ISSN 0306-0225. PMID 27830507. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/27830507. Läst 15 februari 2022. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] ”A-vitamin”. Livsmedelsverket. https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/naringsamne/vitaminer-och-antioxidanter/a-vitamin. Läst 15 juli 2018. 
  3. ^ "Vitamin A Deficiency", UNICEF. Hämtad 15 februari 2022.
  4. ^ Akhtar, Saeed; Ahmed, Anwaar; Randhawa, Muhammad Atif; Atukorala, Sunethra; Arlappa, Nimmathota; Ismail, Tariq (2013-12). ”Prevalence of vitamin A deficiency in South Asia: causes, outcomes, and possible remedies”. Journal of Health, Population, and Nutrition 31 (4): sid. 413–423. doi:10.3329/jhpn.v31i4.19975. ISSN 1606-0997. PMID 24592582. PMC: 3905635. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24592582. Läst 15 februari 2022. 
  5. ^ Ross, A Catharine (2012-11). ”Vitamin A and retinoic acid in T cell–related immunity1234”. The American Journal of Clinical Nutrition 96 (5): sid. 1166S–1172S. doi:10.3945/ajcn.112.034637. ISSN 0002-9165. PMID 23053562. PMC: 3471201. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3471201/. Läst 15 februari 2022. 
  6. ^ Pino-Lagos, Karina; Guo, Yanxia; Noelle, Randolph J. (2010). ”Retinoic acid: A key player in immunity”. BioFactors (Oxford, England) 36 (6): sid. 10.1002/biof.117. doi:10.1002/biof.117. ISSN 0951-6433. PMID 20803520. PMC: 3826167. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3826167/. Läst 15 februari 2022. 
  7. ^ Roche, Fritzlaine C.; Harris-Tryon, Tamia A. (2021-01-21). ”Illuminating the Role of Vitamin A in Skin Innate Immunity and the Skin Microbiome: A Narrative Review”. Nutrients 13 (2): sid. 302. doi:10.3390/nu13020302. ISSN 2072-6643. PMID 33494277. PMC: 7909803. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC7909803/. Läst 15 februari 2022. 
  8. ^ Draghici, Carmen-Cristina; Miulescu, Raluca-Gabriela; Petca, Răzvan-Cosmin; Petca, Aida; Dumitrașcu, Mihai Cristian; Șandru, Florica (2021-05). ”Teratogenic effect of isotretinoin in both fertile females and males (Review)”. Experimental and Therapeutic Medicine 21 (5): sid. 534. doi:10.3892/etm.2021.9966. ISSN 1792-0981. PMID 33815607. PMC: 8014951. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/33815607. Läst 15 februari 2022.