Avhängiga territorier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
FN: s lista över Förtroende och icke-självstyrande territorier (officiellt dokument)

Avhängiga territorier är områden som lyder under en stat de inte är en integrerad del av. De flesta kan karakteriseras som kvarvarande kolonier, ofta isolerade öar med liten folkmängd. Flera områden har väder- och andra sorters forskningsstationer (särskilt inom polarforskning och havsforskning); radiostationer; strategisk betydelse och/eller potentiellt intressanta ekonomiska zoner.

Samtliga befolkade områden i förteckningen utom Svalbard har varierande grad av inre autonomi (självstyre). Invånarnas medborgerliga rättigheter i förhållande till centralmakten varierar. Svalbard och Antarktis är (liksom även Åland) två områden vars politiska och folkrättsliga status fastställts i internationella fördrag. Många andra avhängiga territorier har numer fått sin status fastställd i folkomröstningar eller allmänna val.

De avhängiga områdena skall inte förväxlas med områden som är ockuperade eller omstridda, inte heller med områden där det finns separatistiska rörelser.

De skall inte heller förväxlas med associerade stater eller autonoma regioner som är enheter i många staters administrativa indelningar.

Avhängig kommer av tyskans abhängig (beroende) och har använts i svenskan sedan 1815. Territorium kommer av latinets terra (jord) och beskriver det folkrättsliga förhållandet att en stat har suveränitet över ett avgränsat område.

Australien[redigera | redigera wikitext]

Externa territorier:

Frankrike[redigera | redigera wikitext]

Vid en grundlagsrevision 2003 avskaffades den tidigare kategorin utomeuropeiska territorier (territoires d'outre-mer) för alla bebodda områden. I enlighet med folkomröstningar under 2003 upphörde Saint-Barthélemy och Saint Martin som gemensamt arrondissement i regionen Guadeloupe 2007 och blev separata utomeuropeiska förvaltningsområden (collectivités d'outre-mer).[1]

Utomeuropeiska territorier:
Förvaltningsområde sui generis:
Utomeuropeiska förvaltningsområden:

Nederländerna[redigera | redigera wikitext]

Norge[redigera | redigera wikitext]

Svalbard och Jan Mayen är formellt delar av Norge, medan biländerna tillhör Norge utan av vara en riktig del av landet. Den norska suveräniteten över Svalbard är starkt begränsad enligt den internationella Spetsbergtraktaten. Svalbard styrs av en sysselmann som är regeringens representant (närmast motsvarande en guvernör) och saknar lokal demokrati. Det gör Svalbard till det enda befolkade området i denna förteckning som inte har autonomi. En viss lokal demokrati infördes 2004, vilket gör Svalbard mer till en speciell del av Norge, liknande Bonaire eller Guadeloupe (som inte räknas som avhängiga territorier).

Biländer:
Områden med särskild status:

Nya Zeeland[redigera | redigera wikitext]


Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Utomeuropeiska territorier:

USA[redigera | redigera wikitext]

Icke införlivade territorier:

FN:s lista över "Non-Self-Governing Territories"[redigera | redigera wikitext]

Av de ovan listade områdena undantas de som är obebodda från FN:s avkoloniseringskommittés lista över "Non-Self-Governing Territories".[2] Undantagna är även Australiens och Nederländernas besittningar, liksom Svalbard. Av de franska besittningarna finns endast Nya Kaledonien med. Däremot listas Västsahara som ockuperades av Marocko och Mauretanien vid avkoloniseringen 1976.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ministère de l'Outre-Mer, franska regeringskansliet
  2. ^ "Non-Self-Governing Territories listed by General Assembly in 2002", United Nations Special Committee on Decolonization

Källor[redigera | redigera wikitext]