Börje Mellvig

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Börje Mellvig
Född Harald Filip Börje Mellvig
23 november 1911
Malmö
Död 7 november 1998 (86 år)
Stockholm
IMDb SFDb

Harald Filip Börje Mellvig, född 23 november 1911 i Malmö, död 7 november 1998 i Stockholm, var en svensk skådespelare, manusförfattare, regissör och textförfattare.[1] Han var bror till författaren Folke Mellvig.[källa behövs]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Börje Mellvig var son till Svenska Morgonbladets direktör Bernhard Mellvig och hade till en början tankar på att bli journalist. Han studerade även måleri för Otte Sköld innan han kom in på skådespelaryrket. Inledningsvis studerade han privat för Sandro Malmquist för att därefter komma in på Göteborgs Stadsteaters elevskola. Debuten skedde 1933 på Oscarsteatern i Stockholm. Han var därefter aktiv vid flertalet andra Stockhlmsteaterar: Nya Teatern, Blancheteatern, Vasateatern och Boulevardteatern. På 1950-talet var han verksam inom Riksteatern. Han började också att regissera på olika scener i Stockholm, Malmö och Uppsala och även i radion, där han kom att bli en av de flitigaste någonsin. Under 1970-talet verkade han vid Dramaten och han gjorde även uppsättningar för TV-teatern. Under en period var han konstnärlig ledare för Dramatikerstudion.[1]

Mellvig var också verksam som film- och TV-skådespelare. Han debuterade 1937 i Gunnar Olssons Bergslagsfolk och kom att medverka i drygt 90 film- och TV-produktioner. Hans skådespeleri kännetecknades av en stram och bestämd stil, vilket gjorde honom passande för att agera auktoritära figurer i borgerligheten, till exempel advokater och affärsmän. Han spelade sällan huvudroller utan oftast biroller.[1]

Han ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna, Stockholms län.[2]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Filmmanus[redigera | redigera wikitext]

Regi[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1934 Vännen
Pancrase
Leka med elden
August Strindberg
Det framtvingade giftermålet
Moliére
Sandro Malmquist Oscarsteatern[3]
1938 Dick Jones Min hustru doktor Carson
St. John Greer Ervine
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[4]
1939 Justin Madame Bovary
Gaston Baty
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[5]
1942 Kammarjunkaren Sagan
Hjalmar Bergman
Per Lindberg Konserthusteatern[6]
1943 Pastor Harper Arsenik och gamla spetsar
Joseph Kesselring
Torsten Hammarén Oscarsteatern[7]
1944 Kit Carson Livet är ju härligt
William Saroyan
Per Knutzon Oscarsteatern[8]
1961 Tokan
Marcel Achard
Tom Dan-Bergman Lilla Teatern[9]
1965 Schrank West Side Story
Leonard Bernstein, Stephen Sondheim och Arthur Laurents
Rikki Septimus Oscarsteatern[10][11]

Regi[redigera | redigera wikitext]

År Produktion Upphovsmän Teater
1956 Under trädet ligger yxan
Tormod Skagestad Riksteatern[12]
1961 Processen mot Jesus
Diego Fabbri Malmö stadsteater

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1942 Kammarjunkaren Sagan
Hjalmar Bergman
Per Lindberg[13]
1959 Berättare Vägglusen
Vladimir Majakovskij
Staffan Aspelin[14]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Börje Mellvig”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=61066&iv=BIOGRAPHY. Läst 14 augusti 2012. 
  2. ^ ”Börje Mellvig”. Stockholms Stad. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Norra-Begravningsplatsen/1/13B/365/1/. Läst 14 augusti 2012. 
  3. ^ Åb. (7 augusti 1934). ”Esperantisk teatersuccès: Strindberg och Molière inför tjugotvå nationer”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1934-08-07/211/1. Läst 11 juli 2015. 
  4. ^ ”Min hustru Dr. Carson”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22077&pos=101. Läst 20 april 2016. 
  5. ^ ”Madame Bovary”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22078&pos=102. Läst 21 april 2016. 
  6. ^ Oscar Rydqvist (17 januari 1942). ”'Sagan' i Dramatikerstudion”. Dagens Nyheter: s. 9. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-01-17/15/9. Läst 30 januari 2016. 
  7. ^ ”Arsenik och gamla spetsar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF26035&pos=9. Läst 3 juni 2015. 
  8. ^ Sten af Geijerstam (30 april 1944). ”Saroyan på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 26. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-04-30/116/26. Läst 31 augusti 2015. 
  9. ^ 'Tokan' på Lilla Teatern”. Dagens Nyheter: s. 12. 25 februari 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-02-25/54/12. Läst 22 augusti 2015. 
  10. ^ ”West Side Story”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25690&pos=173. Läst 12 juni 2015. 
  11. ^ Barbro Hähnel (31 december 1965). ”'West Side Story' på svenska: Ungt, fräscht och ojämnt”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1965-12-31/354/13. Läst 31 augusti 2015. 
  12. ^ Riksteatern repeterar”. Dagens Nyheter: s. 10. 5 januari 1956. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1956-01-05/4/10. Läst 22 augusti 2015. 
  13. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 20. 11 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-11/40/20. Läst 30 januari 2016. 
  14. ^ Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 38. 15 januari 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-01-15/13/37. Läst 18 mars 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]