Ayn Rand

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ayn Rand
Ayn Rand (1925)
Ayn Rand (1925)
Född 2 februari 1905
Sankt Petersburg, Ryssland
Död 6 mars 1982 (77 år)
New York, New York, USA
Yrke Filosof, författare
Influenser Aristoteles, John Locke, Friedrich Nietzsche[1]
Influerade Leonard Peikoff, George Reisman, Alan Greenspan, Nathaniel Branden, Anton LaVey, Johan Norberg, Mark Cuban, Jimmy Wales, Zack Snyder
Namnteckning
Sign Ayn Rand.png
Porträtt av Ayn Rand

Ayn Rand, ursprungligen Alisa Zinovjevna Rosenbaum, född 2 februari[2] 1905 i Sankt Petersburg i Ryssland, död 6 mars 1982 i New York i New York, var en amerikansk filosof och författare. Hon förknippas främst med sin egen filosofiska skola objektivismen som försvarar rationell egoism, individualism, kapitalism (laissez faire) och en objektiv moral. Hennes mest kända verk, Urkällan (1943) och Och världen skälvde (1957), är dock idépolitiska romaner som skildrar individens kamp mot överhet, normer, kollektiv likriktning och myndigheters övertramp. Rand var även kompromisslös religionskritiker och bidrog genom sin kritik av all tvångsmakt (utöver det nödvändiga förhindrandet av uppkomsten av nya omoraliska tvångsmakter) som illegitim - samt avfärdandet av icke-mänskliga eller obevisade absoluta auktoriteter - till den ideologiska fåra som redan tidigare kallades nyliberalismen. Rand själv hävdade Aristoteles och Victor Hugo som sin främsta epistemologiska respektive litterära förebild och ställde sig mycket kritisk till dem som ifrågasatte tanken om en objektiv verklighet, såsom Platon och Kant även om hon rekommenderade läsning av Thomas av Aquino.

Rand betraktas allmänt som en av de ledande gestalterna bakom de klassiskt liberala idéernas återkomst till den idépolitiska scenen under 1960-talet och framåt, och anses ha inspirerat den så kallade Högervågen under 1980-talet. Ekonomen Milton Friedman utpekade henne, trots hennes uttalade motstånd till denna, som en av libertarianismens två viktigaste intellektuella trendbrytare (tillsammans med Ludwig von Mises).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ayn Rands far var en rysk-judisk apotekare som fick sin verksamhet konfiskerad av den sovjetiska staten likt de flesta andra småföretagare. Efter att ha avslutat sin utbildning i Sovjetunionen med lysande betyg från universitetet i Leningrad flydde Rand till USA 1926 i hopp om ett bättre liv. Hon arbetade inom den amerikanska filmindustrin 1926-1949 men hade det svårt ekonomiskt. På fritiden skrev hon ett antal böcker riktade mot fascismen och stalinismen men nådde ekonomisk och försäljningsmässig framgång först med Urkällan 1943. Därefter försörjde hon sig som författare och filosof på heltid.

Ayn Rand var en ideologisk motståndare mot alla kollektivistiska ideologier, i vilket hon inkluderade alla former av organiserad religion samt monarkism, socialism, fascism, nazism, anarkism (inklusive så kallad anarkokapitalism) och var även kritisk till samtida libertarianism. Hon såg emellertid det största hotet mot den kapitalism och individualism hon själv förfäktade i deras självutnämnda försvarares ovilja eller oförmåga att försvara dem med annat än kollektiva nyttoargument, utan någon moralisk grund som relaterade till individens intresse. Därför tog hon kunskapsteori och etik till hjälp och skapade ett eget filosofiskt system som skulle säkra individens rättigheter mot kollektivet. Genom ett försvar för förnuftet, det upplysta egenintresset och laissez-faire-kapitalism ville hon ge ett alternativ till de enligt henne tvångsbaserade ideologier som hon såg dominera världen.

För många intellektuella studenter som ansåg sig som motståndare mot både ”etablissemanget” och ”68-vänstern” blev Rand den stora förebilden i USA. Många i den generationen av unga ekonomer, filosofer och statsvetare fick inspiration av Rands individualistiska vision, och hon kan till viss del anses ha inspirerat den våg av globalisering och liberalisering som skett sedan 1980-talet och även tidigare. Själv förblev hon kritisk mot etablerad "nyliberalism", samt den mer renodlade libertarianismen livet ut och ansåg att den fortfarande var alltför djupt rotad i en filosofiskt misslyckad kollektivism för att vara moralisk och hållbar. Hon såg de fullständiga libertarianerna som vad hon kallade "höger-hippies", eftersom deras ideologiska grund enligt henne saknade förmåga att bära upp och försvara de kapitalistiska idealen.

När det gällde konflikten mellan israeler och palestinier i Israel så stödde Rand Israel, eftersom hon ansåg det vara det mest civiliserade av länderna. Vid ett tillfälle kallade hon Israels grannar för "nästan fullständigt primitiva vildar".[3]

Ayn Rand var gift med Frank O’Connor. Under McCarthy-perioden vittnade Rand, trots sitt starka motstånd mot McCarthyismens och dess auktoritära karaktär, om vad hon såg som kommunistiskt inflytande och kommunistiska propaganda i Hollywood. Hon jämförde då bland annat filmen Song of Russia, i vilken samhället och människorna framstod som lyckliga, med verklighetens Sovjetunionen och ansåg att filmen skönmålade ett "inhumant" samhälle. Enligt henne skedde detta ibland subtilt, men även genom att visa upp en generellt positiv bild av livet både i storstäder och små byar i Sovjetunionen, med byggnader, kläder och mat som enligt Rand aldrig funnits ens under de bästa perioder hon levt där. Rand var emellertid obegränsad anhängare till yttrandefrihet och tyckte att USA hade begått flera övertramp, bland annat i samband med hållandet av rättegångarna. Hon menade även att filmens producent, Louis B. Mayer, inte skapat en "kommunistisk" film medvetet eller ovetandes, men att han i sin oförsiktighet ändå producerat en propagandafilm. [4][5]

Verk[redigera | redigera wikitext]

Ayn Rands första försäljningssuccé (efter de två mindre framgångsrika: De levande, 1936 samt Lovsång, 1938) kom 1943 med boken Urkällan. Boken sålde i en halv miljon exemplar enbart fram till 1950, trots att den blev hårt kritiserad för sin ideologi och de första försäljningssiffrorna var låga. Urkällan blev snart en kultbok.

Boken följdes av Rands centrala verk Och världen skälvde (1957). Boken fick, liksom Urkällan hård och sarkastisk kritik ofta baserad på bokens individualistiska ideologi, men det avskräckte inte miljontals läsare. Försäljningen har nämligen ökat till omkring 300 000 exemplar/år. Vid en amerikansk undersökning där läsare ombads välja ut den bok som påverkat dem mest så hamnade Och världen skälvde på en andraplats efter Bibeln.[6]

Vid sidan av romanproduktionen skrev sedan Rand manus till ett par filmer och arbetade strax innan sin död på en mini-serie baserad på Och världen skälvde.

Även om alla hennes böcker i varierande grad är politiska och samhällskritiska, är Rand som filosof mest känd för sina skrifter om sitt filosofiska system objektivismen, vilken förespråkar individens aktiva logiska resonemang, också kallad "rationell egoism".

Filmatisering[redigera | redigera wikitext]

De levande och Urkällan har filmatiserats; De levande spelades först in i det facistiska Italien 1942 i två delar Noi Vivi och Addio Kira!, men dessa förbjöds av Benito Mussolini. De två filmerna klipptes sedan ihop till en film, We the living, som gavs ut 1986 (DVD 2009).

Urkällan filmades 1949 (svensk filmtitel Pionjären) med Gary Cooper och Patricia Neal. Och Världen Skälvde filmatiserades och släpptes 2011.[7] Filmen handlar om hur USA:s förmögna industrialister tröttnar på det alltmer repressiva samhället och "strejkar" genom att starta en ny dold stat för sig själva och några få värdiga ute i ödemarken. Försök görs då till att hitta, tortera och kuva framförallt den som startat staten. Utomstående amerikaner får det snart mycket sämre och tvingas slutligen vädja till dem att återkomma.

Objektivismen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Objektivism (Ayn Rand)

Ayn Rand ansåg att människan är en varelse med förmåga till egoistiskt förnuft - som behöver frihet från politiskt förtryck för att kunna vara egen och bruka sitt förnuft fullt ut - så att hon kan leva i enlighet med sin mänskliga natur. Därmed ansåg hon att friheten är en individuell rättighet som måste skyddas i ett samhälle genom lag. Ett steg mot denna vision kallade hon "separationen mellan stat och ekonomi" (jämför separation mellan stat och kyrka).

Ayn Rand ansåg att verkligheten, eller existensen, är objektiv – därav namnet på filosofin. I kort betyder detta att verkligheten existerar och att vi måste förhålla oss till denna oavsett vad vi ser, tror eller anser. Hon menade att människan gör detta genom att tänka; att agera efter sitt rationella egenintresse i förhållande till den objektiva verklighet. Därmed ansåg hon inte att altruismen vara ett moraliskt ideal, utan en onödig och osammanhängande teori, som rent praktiskt stred mot människans natur och gjorde henne (i rands texter "honom") oförmögen till god moral och känslomässigt kluven.

Vilken är altruismens moraliska kod? Den grundläggande principen för altruismen är att människan inte har någon rätt att existera för sin egen skull, att tjänandet av andra är det enda som kan motivera hennes existens, och att självuppoffring är hennes högsta moraliska plikt, dygd och värde.

Förväxla inte altruism med vänlighet, god vilja eller respekt för andras rättigheter . Dessa är inte grundvalar, utan konsekvenser, vilka i själva verket altruismen omöjliggör.

Den icke reducerbara grunden för altruism, den absoluta basen, är självuppoffring - vilket innefattar ; självskadande, självavsägande, självförnekande , självförstörande - vilket innebär: egot som en standard för det onda, det självlösa som en standard för det goda.

— Ayn Rand i "Philosophy: Who Needs It" [8]

För att ge individen full möjlighet att tänka och agera oberoende av andra, med Rands ord "egoistisk" eller "själviskt" (till skillnad från altruistiskt, eller egotistiskt) tog Rand ställning för kapitalismen i sin bok Kapitalismen: det okända idealet, där hon skriver att ett alltför stort avvikande från kapitalismen leder till samhällets kollaps. Hon förespråkade i praktiken en nattväktarstat, men motsatte sig inte gemensamma finansieringsformer eller hjälp till den som för tillfället var svag eller fattig, men idealet var att dessa skedde på helt frivilliga grunder, samt med det uttalade och praktiska målet att göra individen mer självständig.

Rand har en viss popularitet i både klassiskt liberala och nykonservativa kretsar, även om de flesta även bland dessa grupper inte är anhängare av objektivismen i sin helhet. Inte minst hennes ateism, leder till ideologiska krockar i konservativa kretsar. Men Rand motsatte sig även konservatismen som sådan och menade att de konservativa var att skylla för att det enda motståndet mot kommunismen, som målats upp som "ny", "progressiv", "framåtblickande" etc, var män som hävdade att det bättre alternativet var något "traditionellt", "gammalt" och "stagnant".

The Collective[redigera | redigera wikitext]

Efter succén med Och världen skälvde fick Rand många beundrare. Den inre cirkeln av objektivism- och egoism-anhängare, som kallade sig The Collective som ett internt skämt, leddes av filosofen och psykologen Nathaniel "Nathan" Branden.

Från omkring 1954 var Nathaniel Branden inte bara Rands högra hand utan även hennes älskare. Detta pågick med deras makars vetskap ända fram till 1968, när Barbara Branden berättade för Rand att Nathaniel var förälskad i en annan kvinna och hade ljugit för dem under en längre tid. Sprickan mellan Rand och det forna paret Branden ledde till splittring i hela rörelsen.[9]

Enligt Michael Shermer fick The Collective sektliknande inslag, där Rands ord var lag, och hierarkin i gruppen byggde på hur väl man anpassade sig till Rands lära.[10] Milton Friedman var av liknande mening, och menade att hon "hade extremt bra inflytande på alla dem som aldrig blev randianer, men ifall de blev randianer var de hopplösa".[11] Rand själv förnekade att hon var en kultfigur.[12]

Jim Peron kom till Ayn Rands försvar genom sin analys av objektivismen, i vilken han tar ställning emot kultanklagelserna, med slutsatsen att de är ytliga och ad hominem-attacker vars syfte är att misskreditera objektivismen utan att rationellt behöva argumentera mot den.

I cannot see how a disembodied philosophy can be a cult. I say Objectivism was disembodied because there was no Objectivist organization to join. The Nathaniel Branden Institute gave lectures but had no membership. You could subscribe to a newsletter but you couldn't join. Objectivism was, and is, structureless. And without a structure there cannot be cult. Cults spend a great deal of time recruiting members and persuading them to join a structure. A structure, or organization, is not optional. It is an essential trait of a cult. If the structure doesn't exist then there is no cult... Did Objectivism recruit members? It doesn't seem so. The obvious reason is that there was nothing to which members could be recruited. The vast majority of self-proclaimed Objectivists are people who read Rand's works and agreed with her. Most have never attended an Objectivist meeting nor subscribed to any Objectivist newsletter. All they did was buy Rand's books and like them.
— Jim Peron [13]

Inflytande[redigera | redigera wikitext]

Demonstrant vid Chicago Tax Day Tea Party-protesten med en skylt som lyder "Jag är John Galt"

Både under sitt liv och efter sin död 1982 har Ayn Rand haft ett betydande inflytande på politik, filosofi och religion, främst i USA och Storbritannien. Hon anses bland annat ha påverkat en rad kända människor med tydligt olika ideologier och världsbilder, inklusive bland andra Storbritanniens tidigare premiärminister Margaret Thatcher, den amerikanske domaren Clarence Thomas (som talat om att han inte är Objektivist),[14] Anton LaVey (grundare av Church of Satan, som citerar Rand men motsätter sig Objektivismen), de republikanska politikerna Paul Ryan (som offentligt tagit avstånd från hennes filosofi)[15] och Rand Paul samt Alan Greenspan (ordförande för USA:s centralbank, Federal Reserve 19872006). Även Wikipedias skapare Jimmy Wales hör till de som inspirerats och döpte sin dotter efter "Kira", en av Rands karaktärer ur boken De levande.[16]

Endast Greenspan tillhörde dock personligen hennes inre krets, det humoristiskt s.k. "kollektivet", som korrekturläste Och världen självde innan den utgavs 1957, och har hävdat att Rand haft ett inflytande över hans syn på etik och ekonomi. Detta har särskilt fått uppmärksamhet och kritik efter 2007 års recession. Efter en period då en tydligt icke-objektivistisk monetär politik förts, imploderade så småningom den amerikanska husmarknaden. Denna kollaps bedöms allmänt i efterhand ha blivit startskottet för den större ekonomiska krisen som följde och spred sig till resten av världen.[17][18][19][20]

Under en utfrågning sade sig Greenspan fortfarande stå fast vid sitt stöd för politiskt oreglerad laissez faire, men att han varit tvungen att kompromissa eftersom han levde i en demokrati. Han förtydligade att enligt honom vore laissez faire fortfarande det bästa alternativet för ett demokratiskt samhälle.

På svenska har Ayn Rands böcker utgivits på bland andra Timbro. Centerpartiets ordförande Annie Lööf rekommenderade, utan att ta ställning till filosofi, Rands Och världen skälvde som boktips efter att hon läst den [21], vilket då orsakade viss debatt.[22][23]

I svensk press har Ayn Rands sätt att tänka bland annat kallats "Otäckt i teorin - praktiskt i vardagen" av Dagens Nyheter. Artikeln som publicerades till följd av och beskriver Carolina Frände och Joakim Stens uppsättning av den Rand-kritiska pjäsen Du ska veta mitt värde, innehöll flera uppenbara felaktigheter och myter relaterade till ämnet; Bland annat hävdades att den nyliberala politikern Rand Paul, son till den klassiska liberalen Ron Paul, skulle vara döpt efter författarinnan. Detta hade dock varit dementerat sedan flera år tillbaka.[24][25][26][27]

Sedan intresset för miljardären och presidentkandidaten Donald Trump ökat under 2016 har liberala skribenter världen över likställt honom med en nästan perfekt "Ayn Rand-skurk".[28][29] Så även den svenska liberala författaren och debattören Johan Norberg, samtidigt som han i samma debattartikel även uttryckte idéer om människans natur som inte stöddes av Rand.[förtydliga]

Både Ayn Rand Institute, den organisation som leds av Ayn Rands egenutnämnda arvtagare Leonard Peikoff, samt skribenter för den oberoende och i viss mån konkurrerande organisationen Atlas Society, som tolkar och bjuder in till föreläsningar om Rands verk, har argumenterat mot Trump vid ett antal tillfällen.[30][31][32]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Fiktion[redigera | redigera wikitext]

Politik och filosofi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Biografier och andra böcker om Rand[redigera | redigera wikitext]

Rand har blivit föremål för flera, ofta kritiska, biografier.

  • Who is Ayn Rand? (1960) av Barbara & Nathan Branden
  • The Passion of Ayn Rand (1986) av Barbara Branden, filmatiserad 1999 med Helen Mirren i huvudrollen.
  • The Ayn Rand Cult (1999) av Jeff Walker

Kritik i spel[redigera | redigera wikitext]

  • BioShock (2007) ett spel som innehåller mycket kritik bland annat mot Ayn Rand, genom kraftiga ironiseranden över hennes uttalanden.[33] Däremot kan inte den fiktiva staden eller dess styrande, Andrew Ryan, med rätta anses följa Objektivismens moraliska och etiska regler, eftersom Ryan snarare fyller funktionen av en envåldshärskare, invånarna ofta inte respekterar individuella rättigheter och den propaganda som sprids i den fiktiva staden ofta krockar med Ayn Rands filosofi och övertygelser.[ifrågasatt uppgift]]] Spelet finns till PC, XBox 360, Mac och Playstation 3.[33]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ i Rands tidiga författarskap; hon tog senare avstånd
  2. ^ 20 januari enligt g.s.
  3. ^ https://www.youtube.com/watch?v=2uHSv1asFvU
  4. ^ https://www.youtube.com/watch?v=xTeTByQD4go
  5. ^ http://www.noblesoul.com/orc/texts/huac.html
  6. ^ Library of Congress News, 20 november 1991. Kongressbiblioteket och Book of the Month Club undersöker läsares "lifetime reading habits".
  7. ^ ”Atlas Schrugged (2011)” (på engelska). Imdb. http://www.imdb.com/title/tt0480239/. 
  8. ^ Faith and Force: The Destroyers of the Modern World, Philosophy: Who Needs It, 61
  9. ^ Barbara Branden (tidigare gift med Nathaniel Branden), skrev biografin The Passion of Ayn Rand (1986), varifrån ovan beskrivning har hämtats.
  10. ^ Michael Shermer, "Why People Believe Weird Things", reviderad upplaga 2002.
  11. ^ Reason Magazine
  12. ^ http://www.aynrandbookstore2.com/prodinfo.asp?number=AR93A
  13. ^ http://www.noblesoul.com/orc/essays/obj_cult4.html
  14. ^ ”TNReport: Clarence Thomas on Ayn Rand, Ralph Ellison and Individuality”. https://www.youtube.com/watch?v=D4uSHaBlh2g. Läst 24 juli 2016. 
  15. ^ ”Paul Ryan: ‘I Call This Getting Wienermobiled’”. http://www.nytimes.com/2014/09/14/magazine/paul-ryan-wienermobiled.html?_r=0. Läst 24 juli 2016. 
  16. ^ http://www.fastcompany.com/59260/why-man-smiling%7Ctitel=Why ist this man smiling?
  17. ^ ”Alan Greenspan vs. Ayn Rand and freedom”. http://capitalismmagazine.com/2008/11/alan-greenspan-vs-ayn-rand-and-freedom/. Läst 24 juli 2016. 
  18. ^ ”A Summary of the Primary Causes of the Housing Bubble and the Resulting Credit Crisis: A Non-Technical Paper, by Jeff Holt”. https://www.uvu.edu/woodbury/docs/summaryoftheprimarycauseofthehousingbubble.pdf. Läst 24 juli 2016. 
  19. ^ ”The Financial Crisis for Dummies”. http://www.cbsnews.com/news/the-financial-crisis-for-dummies/. Läst 24 juli 2016. 
  20. ^ ”The 2008 economic crisis explained”. Cafebabel. http://www.cafebabel.co.uk/politics/article/the-2008-economic-crisis-explained.html. Läst 24 juli 2016. 
  21. ^ ”Annie Johansson”. hemsida. http://web.archive.org/web/20110715192636/http://anniejohansson.se. Läst 13 september 2011. 
  22. ^ Josefsson, Dan. ”Centern i otakt med tiden”. Aftonbladet Kultur 31/8 2011. http://www.aftonbladet.se/kultur/article13556592.ab. Läst 13 september 2011. 
  23. ^ Rönnblom, Johan. ”Omdömeslöst av C-kandidat att hylla Ayn Rand”. Newsmill. Arkiverad från originalet den 22 december 2012. http://web.archive.org/web/20121222050143/http://www.newsmill.se/node/38887. Läst 13 september 2011. 
  24. ^ ”Ayn Rand: Otäckt i teorin – praktiskt i vardagen - DN.SE” (på sv-se). 2 maj 2016. http://www.dn.se/kultur-noje/scen/ayn-rand-otackt-i-teorin-praktiskt-i-vardagen/. Läst 24 juli 2016. 
  25. ^ ”Randanmärkningar i Stadsteaterns ”Du ska veta mitt värde” - DN.SE” (på sv-se). 17 februari 2016. http://www.dn.se/kultur-noje/scen/randanmarkningar-i-stadsteaterns-du-ska-veta-mitt-varde/. Läst 24 juli 2016. 
  26. ^ ”Rand Paul on Ayn Rand and his name”. https://www.youtube.com/watch?v=oD-R_OeP6tU. Läst 24 juli 2016. 
  27. ^ ”Rand Paul Wasn't Named After Ayn Rand, Dad Confirms”. http://www.usnews.com/news/blogs/washington-whispers/2013/08/23/rand-paul-wasnt-named-after-ayn-rand-dad-confirms. Läst 24 juli 2016. 
  28. ^ 2016. ”Donald Trump Is An Ayn Rand Villain”. http://thefederalist.com/2016/04/12/donald-trump-is-an-ayn-rand-villain/. Läst 24 juli 2016. 
  29. ^ ”Which Ayn Rand Villain Is Donald Trump? - The Objective Standard” (på en-US). 7 april 2016. https://www.theobjectivestandard.com/2016/04/which-ayn-rand-villain-is-donald-trump/. Läst 24 juli 2016. 
  30. ^ ”Donald Trump and the Anatomy of Cronyism”. https://ari.aynrand.org/blog/2015/10/15/donald-trump-and-the-anatomy-of-cronyism. Läst 24 juli 2016. 
  31. ^ Thomas, William R. ”Donald Trump: A Know-Nothing for the 21st Century” (på en-US). http://atlassociety.org/commentary/commentary-blog/5787-know-nothing-donald-trump. Läst 24 juli 2016. 
  32. ^ Hudgins, Edward. ”Is Trump a Howard Roark?” (på en-US). http://atlassociety.org/commentary/commentary-blog/5995-is-trump-a-howard-roark?highlight=WyJpcyIsIidpcyIsIidpcyciLCJpcyciLCJ0cnVtcCIsInRydW1wJ3MiLCJpcyB0cnVtcCJd. Läst 24 juli 2016. 
  33. ^ [a b] ”BioShock Cultural References”. Bioshock-wiki. http://bioshock.wikia.com/wiki/BioShock_Cultural_References. Läst 10 maj 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Kritik[redigera | redigera wikitext]